Känn ingen sorg för mig Göteborg...

Sanningen är att jag aldrig lämnade dig.

Lämnar bygget på Sveavägen klockan tolv. Tretton noll fem rullar taxin in på Bromma flygplats. Då har jag varit hemma och duschat och packat också.

Flyger till Göteborg för att fira mammas födelsedag. Vi ser The best of West End på Scandinavium.

Stiger av bussen på avenyn och går en sväng på stan. Givetvis regnar och blåser det. Handlar blommor och byxor, som jag inte hittat i Stockholm, på NK. Göteborg är en småstad. I taxin är det Håkan Hellström på radion och framsidan på GP:s helgbilaga pryds av Peter Apelgren (Inte visste jag att det han är mest är konstnär. Det vill säga en sådan som målar. Rolig är han också, tycker jag. Minns Rally i P3.).

Och jag gillar det. Det är lugnare och mer avslappnat på något sätt. Eller hade jag bara tur? Under min timme på stan får jag en helt annan kontakt med människor än under en hel månad i Stockholm. Kändes det som just då.

Kanske skulle flytta tillbaka dit någon gång.

Sen tillbaka vid lunchtid på lördagen. Taxi till teatern och två föreställningar. Känner mig nästan ledig i dag. Bara en föreställning och den börjar inte förrän klockan tre.