O - Kult

Från stationshuset i Bräcke till Marie Laveau. Efter att ha tillbringat eftermiddagen på olika uteserveringar och avverkat en rutinartad men uppskattad föreställning på kvällen drogs det vidare till Hornsgatans nattliv. Vi är ett konstigt gäng. Mycket gamla annekdoter och skratt blev det. Sedan dök några ur den publik vi mött tidigare på kvällen upp och satte sig vid bordet bredvid oss. Som tur är var de så fulla att de inte kände igen oss. Förrän vi skulle gå. De sa något på ett språk jag varken talar eller förstår. Längre.

Musikjournalistik då när den var som bäst.

Ikväll hos Stina fick Bryan Ferry säga det vi som ville förstå redan hade förstått. Han har i en tysk intervju på tal om om konst och form uttalat beundran för det tyska 30-talet med bland andra Speer och Riefenstahl. Och då var det alltså inte politiken han beundrar. Det var inte det saken handlade om. Men journalistiken och medielogiken rymmer sällan två tankar samtidigt.

Auf Deutch, bitte:

Etwa "Führerbunker"?

Ferry:
Da haben Sie mich ertappt. Normalerweise behaupte ich gegenüber deutschen Journalisten immer, ich würde mein Studio als mein "Hauptquartier" bezeichnen. Das ist weniger verfänglich. Aber die Art und Weise, wie sich die Nazis inszeniert und präsentiert haben, meine Herren! Ich spreche von den Filmen von Leni Riefenstahl und den Gebäuden von Albert Speer und den Massenaufmärschen und den Flaggen - einfach fantastisch. Wirklich schön.