Rundgång, gräslök, fågelsång

Det flödar av ny musik. Nya Kent säger mig - Ingenting. Eller okej, kanske någonting, men har vi inte hört det där nu om att tv:n står på i Hagnesta Hill. Och det hjälper inte att gitarrerna fått sällkskap med datorer. Sen är det klart att det lik förbannat är en hit.

Pete Doherty framstår i media som en patetisk såpafigur. Och det kanske han är också. Han är dessutom en väldigt begåvad skapare av musik, som kan leverera. Åtminstone på skiva. Singeln Delivery är en kinkskompis som får mig att längta till fullängdaren på onsdag.

Trodde jag skulle kunna lägga vantarna på ett ex redan i dag. När jag på söndagspromenad passerade Pet Sounds hörde jag ljuv musik och mycket riktigt, det var Babyshambles nya som stod på. Men jag fick vänta. Annars blir väl skivbolagsfolket vansinniga. Om skivor släpps hur som helst före utsatt datum med risk för att läggas ut på nätet.

Hey Venus! De fluffiga gosedjuren i Super Furry Animals gör vacker knassång.

Och så Springsteen själv. Han tar E-Streetan hela vägen hem. De flesta verkar vara överens om att det inte är många som vid det stadiet i karriären har så mycket att ge, som gör låtar och skivor i klass med när det begav sig.

Jag, jag har i helgen, med mycket hjälp från Mr E, spelat in en något tyskanstruken Vogelsang (snart på myspace). En liten bomb som tickar in på idealiska tre minuter. Exakt.

I morgon skolkar jag från jobbet och tar mig in på service.