Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

söndag, oktober 07, 2007

Höstsöndag

Vem ska man söndagsintervjua den här veckan då? Alex Schulman så klart, tycker både DN och Svenskan. Aftonbladet var dagen före och körde lördagsintervju. Det är samma sak överallt: brorsan Calle, pappa som jobbade med Hyland, morfar Stolpe och mamma och bloggen som blev ett monster och ångest och ånger. Men ändå inte. Jag fattar inte riktigt. Blir tvungen att kolla det sista blogginlägget och där står det om ånger och om att må dåligt och förakt för sig själv och sin publik. Samtidigt säger Schulman i intervjuerna att han står för allt och inte ångrar något.

Ja, ja. Har inte läst den där bloggen. Kollar in några gamla inlägg. Av debatten att dömma finns där säkert ett och annat övertramp, men att läsa lite av texterna från den sista veckan får mig att skratta. Jag tänker då till exempel på inläggen om Burma och färgen rött och inte minst på det om mannen i hatten. De förstnämnda är kul och väl också ganska smart tänkvärd kritik och det senare med hatten är kanske elakt, men bara lite. Kul. Men det var då. Nu är Sveriges största blogg borta. (Antar att det är någon annan som är störst nu då. Inte är det den här i alla fall med sina 150-200 besökare per vecka. Schulman hade 250 000.)

Och man kan ju fundera på det där. Att lägga ner, alltså. Tanken med en blogg är väl just att den uppdateras ofta, flera gånger per dag. Det ger liksom utrymme för det där lilla, har ni hört? vad hände nu? vad händer sen? nu sa den så och då sa jag och så vidare. Små banala, ofta oviktiga saker, förhoppningsvis formulerade på ett underhållande sätt och ibland rent av viktiga och intressanta.

Men som det är nu. Logga in lite då och då. Plötsligt blir det liksom en stor grej, självcensur och ingenting. Om man inte uttalat sig på flera dagar, varför skulle just det här vara värt att skriva? Nej, just det. Och det är svårt att få tid och ork att räcka till allt. Jobb och jobb, fotboll, musik, vänner och relationer och framförallt till att lyckas varva ner och bara vara.

Men samtidigt. Det tar emot att lägga ner denna vintage-blogg som nu snart hängt med i två och ett halvt år. En oändlighet i sammanhanget. Hade jag varit känd hade jag åtminstone kunnat ge ut skiten i bokform. Ett så kallat bokslut. Bloggen får vara öppen ett tag till.

Annars då? Jo, tack. Har de senaste veckorna fått lida för att i flera år levt med ett väldigt uppskruvat tempo, något som kulminerade under sommaren med två heltidsjobb. Och så är det ju allt det där andra som ska fungera också. När hösten kom kände jag mig plötsligt väldigt trött, fick spänningshuvudvärk, blev knasig i magen, samtidigt som jag kände mig lite orolig och rastlös. Typiska stressymptom, helt enkelt. Besökte till och med min husläkare Carmen för första gången tidigare i veckan. Blev inte mycket klokare av det. Fick rådet att ta det lite lugnare(!) och kolla över min arbetssituation. Blodtrycket är normalt, hjärta och lungor låter okej och jag kan stå på ett ben och blunda och träffa nästippen med fingerspetsen.

Återstår att söka sig vidare på egen hand. Söker lite på stresshantering på nätet och upp dyker en djungel av terapeuter, coacher, sjukgymnaster, massörer, gym och tarot-lirare. Jag vet inte. Får väl bara ta och lugna ner mig helt enkelt. Och jag tror inte det främst handlar om att göra mycket mindre saker (här kanske jag är ute på djupt självbedrägligt vatten), utan om att slappna av när det väl gäller. Att kunna varva ner de där stunderna som trots allt finns där för det. Hushålla lite med resurserna och hjärnkapaciteten. Det gamla goda här och nu gäller fortfarande. Det gäller att göra vad man kan och sen inte tänka mer på det. Och framförallt behålla lite distans och humor när allt det där roliga också är på väg att bli en sörja av krav och dåligt samvete.

Helgen ägnar jag åt avslappningsövningar som att motionera, lyssna på musik, titta på fotboll och laga mat (Shepherd´s Pie).

Längs Årstaviken är det febril aktivitet. Alla är där och tar upp sina båtar, tvättar och putsar inför vinterförvaring. Nåjden har spelat sin sista match. Jag blev tillfrågad den här gången men kunde inte vara med. I morgon är det sista matchen i Korpen, jag har köpt en mössa och på trottoaren utanför fönstret ligger högar med halvruttna löv.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida