Förort, Figaro och isterband

Vi fick sluta lite tidigare. Innan klockan står på 45 minuter lämnar i stort sett alla Fiskis spelare planen. Vet inte vem som borde lämna i protest egentligen?

När detta händer leder vi med 6 - 0, de har fått tre man utvisade, ett oräkneligt antal fula ord och smädelser från spelare och ledare har hörts över den vackert belägna planen vid småbåtshamnen. Vidare har vatten skvätts på vår bänk, min vattenflaska "lånats" och samtliga spelarlegitimationer blivit stulna.

Efteråt ber domaren om beskydd och han får en fristad i vårt omklädningsrum. Man hoppas på rapport, fattas bara, och kännbart straff, typ uteslutning ur seriesystemet.

Varför är de så här? Jag vet inte. Det är för varmt för att tänka och för någon analys om segregation, samhällsklasser och så vidare. Nöjer mig med att konstatera att den här typen av inslag knappast underlättar integration. Så länge jag håller mig med arbete och hyfsade inkomster och är en del av den svenska medelklass jag nu tillhör, lär jag hålla mig långt borta från de så kallade förorterna. Och här kanske vi har ett problem?

Håller mig alltså till innerstaden. Fortsätter till stadsteatern och Figaros bröllop. Det är väl en opera det där egentligen? Där av den banala intrigen. Men friskt spelat och ganska underhållande var det.

Sen till Riche och jag äter isterband - igen. Denna gång från Vaggeryd. På det rabarberpaj med glass och dubbel espresso. Lite häng i Lilla baren och hem för att sängliggandes se andra halvan av Sverigens hockeyförlust mot Ryssland. Snöplig historia, men tror att Sverige gått vidare i alla fall. Har inte så mycket koll på det där.

Nu bryner jag en kyckling med smålök och champinjoner. Slår på vin, buljong och grädde och låter det puttra en bra stund. Under tiden följer jag United mot mästerskapet.