Lugn, bara lugn

Jag skulle njua av tidiga morgnar när de flesta fortfarande sover och allt är stilla och det finns hur mycket dag och tid som helst att se fram emot. Om jag bara var lite piggare på morgnarna. Istället vaknar jag vid tiotiden. Eftersom det är söndag gör det nu inte så mycket. Det finns tid i alla fall.

Jag sätter på kaffe, lägger in en grovsnus och tar en promenad i solen före frukost. Klart att man förenar nytta med nöje, eller nåt. Jag går till Magnus Ladulåsgatan och lämnar deklaraionen i Skatteverkets brevinkast. På väg hem passeras Konsum på Östgötagatan och jag köper bröd och mjölk. Hemma doftar det nybryggt kaffe och två färska morgontidningar ligger på köksbordet (DN! Är det inte lite trött att köra rubriken om att någon, i det här fallet Carolina Klüft, som ägnar sig åt hoppsport lever på hoppet?).

I går framåt natten lämnade vi av en kollega vid ett torp långt ut i skogen. Fick en känsla av att det är så där man skulle bo. Åkrar, ängar, rådjur, fåglar och allmän naturromantik. Ingen stress och press. Men vad gör man sen? Det är knappast bonde jag vill vara. Ska man kunna bo och leva så där måste man vara låtskrivare, författare , eller nåt på heltid. Det är jag inte. Och klart att paniken och rastlösheten sakta skulle smyga sig på där i tystnaden och lugnet. Som vanligt vill man ha allt och både och.

Förmodligen är det Plura som spökar här. I sin bok skriver han om vad som fått det i musikbranschen vedertagna namnet - Att göra en Plura. Man sätter sig ensam på naturskön öde plats i några veckor och skriver. Och samtidigt kanske man hittar sig själv och allt det där.

Håller mig inne i stan. Öppnar ett fönster, fingrar lite på gitarren sätter på Ryan Adams senaste. I kväll försvinner jag i den stora massan på Söderstadions läktare. IFK kommer från Götet och nu vill jag se mål (senast jag var där blev det 0-0).