Trosbekännelse

"Vad ska vi göra med sommaren, kamrater?" Orden har använts av Lundell men lär härstamma från poeten Elisabet Hermodsson. De har sitt ursprung i tiden för ´68, Stalin, Mao och fascism och det där, men är förmodligen ständigt giltiga.

Lundell: vi håller på att dö själsligen här med våra måsten och förbud och våra rättanden in i leden. Och vidare: Det är ett bra botemedel mot den hungriga alltid insmygande fascismen i alla lyckoläror.

Så: Vad gör vi med sommaren, kamrater?

Har just avslutat sista delen av Måns Ivarssons lundellbiografi. Ett ambitiöst projekt jag plöjt med stort intresse och som gett anledningen att plocka fram skivor jag inte lyssnat på på ett tag.

Som Ivarsson konstaterar vid några tillfällen i boken är Lundells texter nästan alltid intressanta medan musiken vid vissa tillfällen går på tomgång. Samtidigt och å andra sidan få svenska artister som gjort så många minnesvärda låtar. Klart att det blir lite blandat i en sådan stor produktion. Och visst hör man referenserna tydligt. Främst Dylan, Neil Young och Springsteen (han har anklagats för att lida av svårartat Springsteen-komplex). Men vad då? Se det som en hyllning. Och han har gett oss mycket av sig själv, alla dessa böcker och skivor.

Vi är många som delar den där tron, rocken som räddare och vägen till frihet. Jag är djupt troende, det har jag varit så länge jag kan minnas. Det började med mina föräldrars ABBA-skivor, fortsatte med Gyllene Tider och Noice och på den vägen är det.

Musiken är för mig löftet om en annan värld, hopp, frihet, revansch, kraft och styrka, tröst och tilllåtelse att vara svag. Ja, man skulle kunna säga att det är en religion, en ideologi. Den är ett rum jag kan bära med mig och i det rummet är jag fri.

För att återknyta till Lundell och Ivarssons bok: Vill du ha din frihet får du ta den. Och i denna vår kyrka är Springsteen översteprästen. Därför var det så stort så stort det jag var med om på Ullevi den 5 juli. Det var inte bara en konsert. Det var, om inte ett väckelsemöte, så ett dop eller en konfirmation. Min tro är starkare än någonsin.

Mister I ain't a boy, no I'm a man
And I believe in a promised land