Det var det

Mer än så är det inte. I går strax över fyra lämnade jag F-kassan för att inte komma tillbaka. I handen hade jag en påse med några få tillhörigheter. Något tidigare hade jag bjudit på prinsesstårta och fått en liten present av några kollegor. Jag hade kastat en massa papper, lämnat tillbaka telefon och dator och behörighetskortet klippts i bitar.

Sen satt jag på tåget med min påse. Knappt ett spår finns kvar, bara några små journalanteckningar. På måndag kommer någon annan att ta hand om det som nyss var mitt ansvar och som ibland tyngde mig eftersom jag ville göra det så snabbt och rätt och bra, vilket det inte alltid fanns förutsättningar för.

Och det kan inte direkt ha varit på något annat sätt. Så där är det. Nästa gång är det jag eller du som går i pension istället, tömmer vårt skrivbord i en konsumkasse och så var det inte mer med det.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Kanske är det bara ett uttryck för storhetsvansinne och att jag egentligen vill syssla med att bygga monument över mig själv, göra något som finns kvar, som kan dokumenteras i historieböckerna. Det är väl där skapandet, musiken och teatern kommer in. Fast just teater, ögonblickets konst, är väl ganska dåligt val då. Kanske är de en påminnelse om att arbete till stor del handlar om att få pengar och mat på bordet. Livet är någonting annat. Naturligtvis är det så.

Nu låter det här kanske lite sorgligt på något sätt. Saken är ju den att i det här fallet hade jag inte varit där så väldigt länge (en anställningstid på 22 månader noteras i protokollet) och jag ville absolut vidare, hade fått nog och det var jag som tog kontroll över mitt liv och tackade för mig. Det var väl lättnad jag kände där på tåget hem. Det är klart en helt annan sak för den som får sparken efter lång trogen tjänst.

Nu är det semester. Lite teater blir det. Fotboll. En tur till Småland och en riktigt bekväm, icke så äventyrlig resa till Ving Resort-hotell på kanarieö. Bara för att få vila. Inga överraskningar(?). AC, SVT Europa och säkert finns det svenskt kaffe på grisfesten. Kanske gör man något wild & crazy som att hoppa köttbullarna och beställer in tapas.

I kväll: De sofistkerade sydstatsrockarna Drive-by Truckers på Nalen. Om man vill lära sig hur gangsta-billy låter, som Stefan Thungren skrev i SvD i går. Gangstabilly som i namnet på deras debutplatta från 1998.