Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

lördag, augusti 09, 2008

Fram och tilbaka

Jag har varit i Småland. Det är hemma, men ändå inte. Jag bor i Stockholm nu. Blir upprymd på något sätt när det är kväll och tåget rullar in på Söder över Årstabron och man ser den lysande toppen på Folksamhuset borta hos mig och man blickar ut över de mäktiga grå husen i Tanto som jag har för mig Lundell kallade ett Akropolis över folkhemmet.

Inte blir jag piggare av att det är semester. Men det kanske inte är meningen. Det är kanske nu man kan få vara trött och släppa lös allt, vad det nu är, och sen samla ihop sig själv och det där och börja om igen. Det är så jag hoppas det ska bli.

Funderar på att gå till lite läkare nu när det finns tid. Det är något med magen, typ katarr. Och halsen. Jag blir inte sjuk på riktigt, men har haft lite ont nästan varje dag hur länge som helst.

Blir påmind om det där med Borrelia. Någon ser att jag bloggat om det och hittar mitt nummer. Ringer. Undrar om den där medicinen vad den nu hette fungerade. Jag vet inte. Ingen kunde ju säga om jag hade det där eller inte. Och inte om jag blev frisk heller, givetvis. Tror inte jag märkte någon direkt skillnad.

Åt väldigt många kräftor i går. Och en massa Västerbottenost i olika form.

Jag blir i ett konstigt tillstånd när jag repeterar den här pjäsen. Men det är bra. Tror jag. Människan är så isolerad och rädd, stängd och deprimerad. Men levande inuti. Inte alla, men den här rollen. Smakar det så kostar det.

Det regnar mycket. På tal om det hänger jag inte alltid med när det ska småpratas, vilket kunde vara bra. Ibland. Jag står i en butik i Växjö. Vi har redan pratat om fina saker, storlekar och priser. Jag har hicka. Hon slår in eftersom det är en present och säger plötsligt när jag står och letar efter betalkort: Ja, det är likadant som i går. Förskräckt tittar jag upp. Vad är det som är som i går? Förmodligen bara vädret. Jag vet inte, men jag säger ja, fast blicken flackar och jag undrar vad vi pratar om. Någonting är det. Hickan försvann i alla fall.

Det var något i Vitabergsparken i kväll. Opera tror jag. Men som sagt, det regnar mycket.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida