PR

Damien Hirst (som dyker upp i kvällens Kobra) säljer konst för miljarder. 1,3 miljarder till honom personligen vid ett enda försäljningstillfälle. 1,3 miljarder!!! Och han var världens rikaste konstnär redan före det. Ni vet, det är han med dödskallen prydd med ädelstenar och uppstoppade djur i typ akvarium.

Är det bra konst? Jag vet inte. Är det värt så mycket pengar? Tydligen. Hirst var med även när det var 90-tal och Storbritannien och Oasis och Blur var coolast i världen och alla kändisar hängde på Groucho Club i London. Alex James skriver om det där i sin bok. Han var/är vän med Damien Hirst sedan college. Och det slår mig (som om det vore något nytt) att vad man än gör, vad man än ska sälja, så är det främst sig själv man måste sälja in. Få människor att gilla dig, lite på dig, sen kan du gå hur långt som helst. Inom konstvärlden, företaget eller i partiet.

James om Hirst:

Damiens stjärna var på uppgång. Han hade charmat all personal på Groucho genom att bjuda dem på drinkar, skämta och göra teckningar åt dem. De slogs om hans uppmärksamhet och stället var alltid öppet för honom. Han kunde behaga och dra till sig människor på ett sätt som öppnade dörrar och armar, på samma sätt som Tabithas ansikte gjorde. Till och med när han var klädd i Prada hade han en vagt lantlig utstrålning. Hans främsta talang, och han hade många, var att få fram det bästa hos folk. Han fick alla att höja sig ett snäpp.

Sen kan man sälja för miljarder. Kommunikation, framträdande och relationer är viktigt för att nå framgång. Kalla det marknadsföring. Och det är knappast heller något nytt. Mången konsult, mer eller mindre seriös, har insett det för längesen. Men ändå.

För övrigt var det inte någon som kom till kvällens föreställning och den fick ställas in.

Jag vill ändå påstå att jag i vissa professionella sammanhang är bra på att skapa goda relationer.