Skitigt och vackert

Det susar fortfarande i öronen. Dirty Pretty Things gav järnet i går. Det må vara avskedsturné, men än har de inte lagt av. De är tok-tända och river av låtarna i högt tempo. Det är som en rusande motor och man väntar på att föraren ska tappa kontrollen och det hela spåra ur, men det gör det inte. Inte förrän Carl Barat sagt tack och hej och dyker ner i publiken.

Det är brutalt, punkigt och melodiskt. Och det är mycket brittiskt (på scen finns givetvis The Union Jack). När jag kommer hem är jag tvungen att varva ner med en cup of tea (inhandlat på The English Shop). Att jag inte hör vad de säger på Discovery Channel gör inte någonting. Bang bang you´re dead!