Lundell kommer hem

Någon gång i höstas på Cirkus kändes det inte alls kul. Rockmonumentet Lundell verkade vara ett passerat kapitel. I kväll i Globen var han klarare än någonsin och tillbaka i det format där han hör hemma.

Jag har sett Ulf Lundell ett antal gånger under de senaste femton åren, sällan har hans röst varit så alldeles självklar och stark. Och han säger att det här är det bästa band han turnerat med. Kanske är det så. Nu blir det sommarturné också. Givetvis. Och varför inte. Ingen anledning att sluta nu.

Det bjöds på ett tretimmarspass med gammalt och nytt. Från Omaha till Kitch och Den vassa eggen och Rialto och Hon gör mig galen och en massa av den bredbenta rocken och en och annan akustisk ballad däremellan. Det var avslutning på turnén och humöret är på topp. Kanske flyttar han hem, hem till Stockholm igen. Krisen har gjort den här stan till ett lite bättre ställe, menar han. Nyliberalismen har gjort sitt. Dansen kring guldkalven är över och allt är inte så uppblåst. Och så avslutas det hela även denna gång med Folket bygger landet.