Massor av sport

Idrott är enkel dramatik. Man blir lätt engagerad. Nu sitter jag här i dag, som i går, och tycker det är spännande när Växjö spelar hockey. Har inte brytt mig det allra minsta någonsin tidigare. Vinner de ikväll, kanske den viktigaste matchen någonsin, får de var med och spela med de stora. Om nu Rögle tillhör dem.

Jag brukar inte bry mig om tennis. I söndags kom jag in i den avgörande Davis Cup-matchen mot Israel och så plötsligt var jag lika frustrerad som Vinci när han slog sönder sitt racket. Och då hade jag just kommit hem från en förlorad korpmatch som avslutades med att jag blev (orättvist) utvisad och sedan vägrade tacka för matchen.

Onödigt? Omoget? Kanske det. Men ändå sunt på något sätt. Det handlar om här och nu och sen är det bra med det. En enkel och rolig väg till mindfulness, om det nu behövs några ursäkter för att sport är bra.

Förlorar Växjö i kväll kastar jag ut - något från balkongen (inte tv:n, den är för dyr). Och i morgon ser jag fram emot United mot Inter. Det kommer alltid en ny match. Och man behöver inte hänga med hela tiden och veta allt. Se på mig, en riktig vindflöjel och medgångssupporter. Och jag är stolt.