Liten charmskola

När en svart man i 150- kilosklassen säger att det är dags att gå hem så har han säkert rätt. Men varför kan inte människor som jobbar i serviceyrken i allmänheten och dörrvakter i synnerhet, lära sig att de kommer betydligt längre med lite vänlighet. Utan förvarning inleder 150- kiloskillen på Berns med något i stil med, "jaha, kan ni gå nu. Det är måndag och alla vill gå hem". Uppenbarligen ville han gå hem i alla fall, medan vi kanske inte hade lika bråttom. Han fick det att låta som om han sagt till flera gånger tidigare, vilket han inte hade. Tack för upplysningen, så ni stänger nu? Vaktens kollega i baren hade bara några minuter tidigare sålt på oss några öl som man kanske borde få åtminstone en liten chans att avsluta.

Istället föredrar jag de trevliga typer som låtsas vara mina vänner. För det är klart att de mest är så där hyvens för att det har förstått sitt jobb och vill ha trogna kunder. Och jag går gärna på det. I min värld, som mest består av Hornsgatan, har jag några sådana ställen. Bland annat fikar och äter jag på Celine. De vet vad jag heter, vi kollar läget, jag berättar vad jag jobbar med för tillfället, det bjuds på en och annan espresso och så vidare. Mina kläder köper jag på Jupiter. De där snygga coola killarna med koll på vad som gäller plockar fram lilte olika plagg och säger saker som, "fan, det där sitter skitsnyggt på dig" - utan att man känner sig lurad efteråt - och sen snackar man lite fotboll i kassan medans kreditkortet halas upp för att lösa ut den lite för dyra påsen med kläder.

Kanske något som skulle regleras av regeringen. Sverige har tydligen problem med konsumtionen, trots att det går bra för företagen, räntorna är låga och hushållen får mer pengar.

Ja, vi lämnar det där.