Myror i huvudet

Hör att Hammarby spelar bra igen. Äntligen vinner man två matcher i rad. Sent ska syndaren vakna.

På Dramaten gör man judar till syndare i Köpmannen i Venedig. En bra uppsättning. Särskilt Mats Eks koreografier. Sen undrar jag, varför inte se till att man alltid gör sitt jobb och inte slafsar runt och ser till att alla hör vad man säger. Teater handlar om energi. Förvisso olika energier, men dock, energier som ska sändas ut till någon som ska kunna ta emot. En njutning då att se - och höra - Stina Ekblad. Hon är hel enkelt förbannat seriös i vad hon håller på med.

Varför skrattar vissa i publiken i slutscenen där juden Shylock tvångsdöps och får huvudet flera gånger nerkört i en spann och tidigare i pjäsen har mist sin dotter, sitt hem och alla sina tillgångar?

På TV sitter en man som ser ut som trädgårdstomten Schenkmanis, frid över hans minne, men förmodligen är någon helt annan och intervjuar Adam Ant som berättar att han även sysslar med grafisk design. Intervjumannen säger då förklarande in i kameran; Adam Myra tar nu fram någonting han knypplat (!?).
På 80-talet, alltså.