Moderklubben

Jag blev aldrig någon fotbollsspelare. Eller, det är jag väl, fast inte så framgångsrik. Ändå är jag uppväxt på en idrottsplats och i fotbollsomklädningsrum. Där finns många minnen förknippade med min barndom. Många dofter. Lukten av lite ruttet läder i bollförrådet, gräs, intorkad svett i träningsvästar, liniment, snus och i bussen på väg hem från bortamatcher satt en liten kille som var jag med stora ögon och såg de stora killarna dricka öl och spela poker.

Det tog lång tid innan själva fotbollsspelet var det som var intressant. Utan det var just allt detta runtomkring. Och inte minst, där kunde man få Bullens varmkorv, läsk och godis. Sen började jag ju spela själv också när jag var sju. Var inte så tuff i början, grät, gick hem och tyckte inte alls det var kul. Men så småningom lossnade det. Och när de stora i A-laget spelade, spelade vi själva på en plan bredvid istället för att titta. Jag var målvakt i vårt ganska framgångsrika juniorlag. Tror att vi vann serien tre år i rad och slog alla de kaxiga lagen från Växjö.

I över tio år spelade jag fotboll i Moheda IF och som sagt, de första sju åren i mitt liv tillbringades också en hel del på idrottsplatsen med de tre gräsplanerna, bingohallen som dog ut med Bingolotto och det lilla klubbhuset med foton på gubbar i keps från 40- talet. Klubben bildades 1908.

Om de tillåter tänker jag nästa vecka göra ett högst tillfälligt återbesök. Hörde att de börjar träna igen på tisdag efter sommaruppehåll. Ska fråga om jag får vara med. Ni vet, med de där stora killarna i A-laget där nu de flesta är sådär tio år yngre än vad jag är.