Liten orkester i mitt huvud

Efter maten plockas det fram playstation med karaoke. Sitter i soffan med en koppkaffe och är lite småskeptisk. Lag delas in. Låtarna väljs slumpmässigt liksom vem som ska sjunga när och med eller mot vem. Det är duetter, stafetter och battles mest hela tiden och mitt lag förlorar.

Det är riktigt kul. Någon sjunger ganska bra, någon sådär. Någon är full och någon kan inte en enda låt. Själv får jag höra att jag sjunger riktigt bra. Men jag tycker inte jag kommer in i spelet riktigt. Slumpen väljer mig för sällan. Det är då det spårar ur.

När vi inte orkar tävla längre och en del försvunnit ut på krogen ber jag att få välja en låt själv. Naturligtvis ska det "battlas". Någon får ta den andra micken och poäng räknas. Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt handlar det väl om frasering och tonsäkerhet och sånt. Jag förlorar. Men skamm den som ger sig. Låt efter låt radas upp; Suspicious minds, Livin´ da vida loca, Pretty woman, Eternal flame, och så vidare och så vidare. Jag förlorar hela tiden. Blir varmare och varmare. Börjar lätta på klädseln och fortsätter. Min röstpedagogstränade hals börjar krampa och det blir nästan svårt att andas. Inte en enda gång får jag mer poäng än någon annan. I ett sista desperat försök innan jag ger upp begär jag Motörheads Ace of Spades. Förlorar mot en späd tjej med kyrkokörsröst.

Antingen är det något grundläggande med det där spelet jag inte fattat eller så är det så enkelt som att jag inte kan sjunga över huvud taget. Tanken svindlar. Det är vad jag fått betalt för att göra nu under de senaste tre månaderna.

Nu sitter jag här och känner mig dagen efter och med, vad jag hoppas är tillfällig, tinnitus i mitt vänstra öra. Men kul var det.