En kväll i Växjö

Juldagen, den klassiska hemvändardagen. Men vad är det som kommer hem? Aska blott och en rustning. Det är väl inte så mycket med det där nuförtiden. Har man passerat trettio och varit borta ett antal år är det inte många bekanta på krogen längre. Och det är inget jag sörjer. Livet går vidare. Tack gode gud för det! Vad jag vill är att träffa mina vänner, de jag kommer hit för att hälsa på.

Så långt är allt gott och väl. Men så dyker det upp främmande element. De mest osannolika människor. Antar att de finns lite överallt och inte är särskilt representativa för Småland eller landet i allmänhet, egentligen. Vi snackar om de där som personifierar nidbilden av bondlurk, redneks, kalla dem vad ni vill.

Det är särskilt en, låt oss kalla honom...nej, jag vet inte vad. Ingen vill kännas vid honom, ändå dyker han upp redan på festen hemma och är sen med resten av kvällen. Situationen blir aningen märklig. Han vill väl inget illa, men har helt enkelt inte alla hästar i stallet och tycker säkert att det är en lyckad kväll med sina nya vänner. Det blir det ena märkliga inlägget efter det andra och kvällen avslutas med "roliga" historier där poängen är att man säger f...a. En historia kan också lanseras med något i stil med "vad är det för skillnad på E.T. och en Kosovoalban?" Uttryck för den unkna folikliga rasismen. Den var inte kul, säger jag. Nähä, säger han och drar en till.

I början av kvällen är det lite spänt och alla undrar vad han gör där med oss. Sen blir det alltmer uppsluppet och vi skrattar åt honom och, antar jag, hånar honom. Fast det tror jag inte han förstår. Är vi inskränkta, fördomsfulla människor - också?

I så fall på ett helt annat sätt. Det här är långt från Stockholms kultur- och mediavärld. Det är på riktigt.