Friday Im in löv

Som många kanske redan uppmärksammat är det fredag. Och det måste naturligtvis firas enligt konstens alla regler. Om än lugnt och stilla.

Efter att ha varit hemma och duschat av mig en ofattbar mängd damm och smuts promenerar jag i duggregn genom Söder. Går in på Nitty Gritty för titta på ett par Fred Perry-skor av höst/vinter-modell. Just nu har de ingenting från den gamle tennislegenden. Nästa vecka öppnar de en hel butik med perryprylar.

På Pet Sounds hämtas två av veckans heta skivor upp: Badly Drawn Boy, Born in the U.K. och The Plan (det vill säga Theodor Jensen), Walk for Gold.

Kan i sammanhanget påminna om M. Ward och Post-War, som jag namedroppade för några veckor sedan men inte återkommit till här. Den är helt vansinnigt bra. Vackert, storslaget, avskalat och allt på en gång. Rekommenderas till - vem som helst!

Och när vi nu är inne på det här med konsumtion av populärkulturella artefakter som skivor och kläder och sånt. Kanske undrar du varför jag nästan aldrig skriver att den och den skivan var ett katastrofalt felköp? eller att det och det ångrar jag bittert och har redan skickat till Sverkers soptunna?

Vad ska jag säga? God smak är väl något man har. Eller inte. Det gäller att studera också. Kanske vill du så ställa samma fråga till mig som till Andres Lokko (Café oktober 2006): "Du försöker ständigt intellektualisera kring vad du konsumerar. Vore det inte ärligare att bara shoppa loss?" Svaret blir då: "Men betydligt ointressantare. Det vore att förvandla kläder till frukostflingor". (Det var alltså kläder det handlade om i det här fallet. Sen finns det ju de som köper och lyssnar (?) på musik också som om det vore frukostflingor.) ..."Om man inför sig själv kan förklara varför man gör vissa val känner man sig mindre lurad".

Ja, kanske fick vi svaret på frågan där. Det gäller att ha bra rådgivare också.

I alla fall. Gick vidare till Mississippi Inn. Åt en burgare i baren och försäkrade mig därmed om att jag idag fått i mig kostcirkelns alla delar - igen - eftersom det var pizza till lunch.

Middagssällskapet bestod av Atfonbladet (om man inte räknar med alkisen som blev utslängd efter ett par minuter) där jag till min stora glädje (nåja, jag hoppade inte upp och ner och bjöd inte hela stället på skumpa) upptäcker att Musikbyrån firar 10 år med nattlig femtimmars sändning (SVT2 22.30) tillsammans med Jocke Berg och Kent, Håkan Hellström, The Hives, The Strokes, Dennis Lyxzén osv. osv. Wilners andra halva inkallas genast till poptevekväll och den välbehövliga sömnen får vänta.


(Undrar om någon läser ända hit? Det blir ju ganska långt ibland för ibland flödar orden bara på lite så där i allmänhet och om ingenting särskilt. Ungefär som i huvudet när man inte kan sova och hela den biten och bla bla jeesus bla. Kanske skulle skriva en bok? Om vaddå? Tja - ingenting.)