vardgajden.se

Jag sitter på kurs och har telefonen på ljudlös i fickan. I pausen har jag flera missade samtal och ett meddelande. Det är den företagsläkare jag, trots allt, besökte för ett tag sedan som vill ha tag på mig. Jag lyssnar på meddelandet:

Bla bla doktor bla bla provsvar. Du-har-testat-positivt-för-... Och här börjar allt som kan rusa runt i kroppen göra det, jag får tunnelseende, svettningar, vill kräkas och så vidare. Livet passerar revy. Det måste vara något allvarligt. Det folk testar positivt för är väl HIV? -...borrelia.

Borrelia!? Vad är det? Varför då? Jag har inte sett någon fästing, ingen cirkelformad rodnad. Jag går genast till en dator och söker på åkomman i fråga. Och alla symptom som finns kan dyka upp om man har Borrelia. Och i slutändan kan man få bestående nervskador. Det kan nu visa sig att jag inte är så stressad som jag tror, utan har en sjukdom som botas med penisilin.

Fast nu är det inte så enkelt. Man vet inte vad de där blodkropparna, eller nåt, betyder, om de är på väg upp eller ner, eller så. Så nu ska jag skickas till någon sorts smittavdelning på Huddinge sjukhus. Och när blir det? Och hur skadad har jag blivit då? Fast det kanske inte spelar någon roll, vem vet när det här började. Någon vecka hit eller dit! Och den första läkaren jag var hos tog inga prover alls, att jag krävde en second-opinion var väl kanske ganska bra. Men ska man behöva det?

Borrelia eller inte, på söndag klär jag mig gubbfin för Richard Hawley och går på Berns salonger.