Hallå!!!

Grattis på studenten. I efterskott. Säger några halvpackade studenter till oss, ett gäng trötta statstjänstemän på väg till parken för lite lunch. Jo, tack ska ni ha, det var ett tag sedan det där, och grattis själva. Sen åker de runt på sina flak och gapar och skriker till dunkande musik. Vi vaknar till i vårt gråa kontor, reser oss och drar igen fönstret. Men kanske mår vi bättre i dag. Och aldrig att jag vill tillbaka dit.

Folk lever upp med sommaren och hänger runt på stan, blir pratglada och söker kontakt. På gott och ont. Du kan gå tills du kommer till helvetet, säger en äldre berusad herre till mig när jag med raska steg är på väg hem från teatern en sen kväll. Tack för tipset, men just då var jag mest sugen på att komma hem och få lite sömn.

Det ser ut att bli lite lugnare ett tag. Jag har i stort sett gjort mitt för den här teatersäsongen. Nu ska jag bara jobba heltid ett tag, innan det blir semester i augusti. Och där vill vi ju inte vara än, för sen så är ju sommaren nästan slut. Innan dess väntar en massa sol, hoppas jag, ett fotbolls EM - i morgon är jag på Råsunda för att känna Zlatan på pulsen inför avresan - och inte minst, Springsteen på Ullevi och mycket mycket mer. Kanske blir det någon spontan resa utomlands under semestern.

Veckans skivor: Paul Weller Live at the Royal Albert Hall. I en serie kallad Classic Performance Live slumpas denna fina musik ut för det sköna priset 99 kronor. Och då är det en dubbel. En skiva med musik och en dvd.
Sen blir man glad och pigg av The Ting Tings We started nothing. Säkert har du hört Great DJ i en radio någonstans.

Mina nya vita skor från Fred Perry har blivit skitiga. Jag vill ha pengarna tillbaka!

När vi ändå är igång och konsumerar kan konstateras att jag till slut köpte en ny telefon. Det var faktiskt nödvändigt. Telefoner är ju till för kommunikation. Det blev inte så mycket av med det med den jag hade. Det var mest; va?! vad sa du? jasså! inte? va? nej, det var inget viktigt. Hörbarhet etta och ibland möjligen tvåa. Nu har jag en sådan där mockafärgad liten sak från Sony Ericsson (w890) med en massa finesser jag inte behöver eller begriper mig på så som Walkman, kamera, internet och tv. Resten vet jag väl inte ens om.

På tal om kommunikation har jag i veckan varit på två intervjuer och pratat en del om just det. I det ena fallet succé. I det andra fiasko. Det är olika, helt enkelt. Fast så svårt ändå.

I kväll spelar Wilner in en ny låt. Musik ska byggas av ångest, spelas av glädje och dokumenteras av Mac och Pro Tools.