Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

söndag, april 05, 2009

Hemkomst

I dag faller regnet. Mycket syre i luften, som man brukar säga. Ska försöka ta mig ut i löparskorna. I går var första gången sedan vi flyttade in balkongerna kunde användas. Ut med ett litet bord och stolar och så sitta och läsa Bladet tills kinderna var alldeles röda. Och så började Allsvenskan. Känns kul fast att man vet att det blir en besvikelse och i maj börjar längtan efter en ny säsong i England och Italien. Fast nu får det vara långt dit, vi ska ha en hel sommar först. Semester är inplanerad från mitten av juli och fyra veckor framåt. Vad som händer då är oklart. Före det blir det konsert med Springsteen och resa till Manchester och återförening med Blur. Nästa vecka är kort. Hyr en bil och åker till Göteborg för familjetillställning. Och det blir fler sådana där kortare veckor framöver som kan användas till lite vad som helst. Det ljusnar.

Förra helgen var vi några stycken som packade in oss i en av teaterns bussar och tog E4:an till Småland. På plats i Moheda i den fina gamla lokalen som mest används som bio, men som visade sig vara alldeles lagom och utmärkt för teater, möttes jag av lokalpressen som skulle göra någon sorts personporträtt (som ännu inte publicerats, vad jag vet?). Sen spelade vi Gnistrande spår för allra sista gången. Det mesta av scenografin lämnades kvar efteråt och kommer att fraktas till tippen eller göras om till någonting helt annat. Det var en hemkomst och ett bokslut på något sätt. Det var här allt började. Inte mitt teaterliv, men mitt liv. Nu kom jag hem och visade upp mig för föräldrar, släktingar och en och annan vän och bekant. Vet inte riktigt vilka som var där. Ganska känslosamt på något sätt. Nu var det ju inte min begravning, men som om någon typ av cirkel slöts. I bilen på väg genom mörkret tillbaka till Stockholm kändes det som om jag gjort mitt sista teaterframträdande. Men så var det inte riktigt, jag spelar i morgon igen. Fast kanske börjar snart ett nytt kapitel. Vi får se. Är det något som kännetecknar mitt liv så är det väl att jag är på väg. Eller åtminstone skulle vilja vara. På gott och på ont. Ibland måste man stanna upp, vända om och samla upp också. Sen kan man gå vidare. Och allt hänger samman.

Till sist: Den här veckan läser jag Krisen. Orsaker, verkan, åtgärder av nobelpristagaren Paul Krugman. Det där med nationalekonomi och ekonomisk politik är verkligen intressant om man tänker efter och ger det en chans. Och inte så svårt (om vi tar det lite grundläggande, alltså) och nästan logiskt, plus en massa mer eller mindre rationell psykologi, fårstås, om man ska tro Krugman. Och det vill man ju. Nu gäller det "bara" att politikerna, ekonomerna och vi alla gör vad vi ska, så kanske det vänder. Det måste det göra. Det har varit en lång mörk krisvinter. Kanske räcker det inte med att det blir vår, problemen kommer att finnas och märkas länge till, arbetslösheten fortsätta öka, men det underlättar. Även ett fritt fall har väl ett slut?

Lyssnar gör jag på den eleganta trasdockan Peter Dohertys solodebut Grace/Wastelands.

2 kommentarer:

Anonymous SU sa...

Måste varit speciellt att spela teater i Moheda! För att inte tala om vad spännande det måste varit för åskådarna. Temat "hemkomst" ja, det är ju inte så ovanligt i pjäser och filmer.

/SU

10:28 fm  
Blogger Björn Johansson sa...

Nej, precis. Som i Pinters Hemkomsten, t. ex.

6:51 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida