Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

lördag, april 25, 2009

Oklart

Var de bara nervösa och lite övertända? Eller är det jag? Eller vad? Sitter uppe halva natten och ser reprisen av Filip och Fredriks Söndagsparty i brist på annat. Jag brukar ju tycka att de är riktigt kul, smarta, fyndiga och allt det där. Men nu känns det inte alls så, snarare lite pinsamt. Denna stora satsning. Och man har flugit in Jonas Gardell, varför vet man inte och Marilyn Manson sitter där och det kommer liksom inte någonstans. En och en halvtimme på tomgång. Sen gör Howlin Pelle en bedrövlig falsk version av någon gammal ballad, han som är helt fantastisk när han ylar i The Hives ska helt klart hålla sig till just det. Sen är det slut.

I morgon är det nytt program med bland andra Thorsten Flink och Kevin Bacon.

Det var ett tag sedan nu. Oklart varför, men vid teaterbesöket i Småland utfrågades undertecknad av den lokala tidningen.

Lyssna på: Bill Callahan, Sometimes I Wish We Were An Eagle. Som en indiegenerationens Leonard Cohen, något i den stilen skriver Lokko. Absolut. Jag tänker även på Robert Wyatt. Vad nu det säger. I alla fall. Det är bra. Stämningsfullt. Musik som kommer nära.

1 kommentarer:

Anonymous Jackie sa...

Nej du! Falskt var inte Pelles framträdande. Jag tycker att det var riktigt vackert och det berörde, det var till och med så att tårarna tog till. Men kan väl säga så här, Pelles framträdande rev igång känslor, antingen hatade man det eller så älskade man det, igen lämnades oberörd och då har man lyckats.

3:26 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida