Kunst und Kultur

Jag, en småländsk pappa, låtskrivare, skådespelare och statlig tjänsteman i Stockholm skriver om familjeliv, fin- och fulkultur, fotboll, musik och om precis vad som faller mig in.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hammarbysjöstad, Sweden
Björn Wilner

måndag, januari 18, 2010

Mannen under trappan

Ibland är livet - fantastiskt. Satt hemma och laddade med kolhydrater, hade bokat bil och var allmänt sugen på bockeymatch och på att röra lite på mig på söndagkvällen. Ombytt stiger jag ut i trapphuset för att ta hissen ner till förrådet där skridskor och klubba förvaras. Hissen är upptagen/fungerar inte. Inte hela världen att ta trapporna. Jag stannar till på varje våning för att se om någon lagt beslag på hissen för flytt eller liknanade. Icke. Den är sönder. Det har hänt förr, så att säga.

Stående på entréplan slår det mig - hur kommer jag vidare ner i källaren där förråden finns utan hiss. Trappan slutade uppenbarligen här. Kan man gå igenom garaget? Dit har jag inte tillträde. Vid cykelförrådet finns en trappa, den går säkert dit? Funkar min passerbricka? Nej. Någon av mig innehavd nyckel? Nej. Hänger ett tag utanför porten på andra sidan huset, tror att vår källare är gemensam. Blir inte insläppt.

Jag ringer Familjebostäders jour. Anmäler att hissen lagt av. Begär inte att personen, som ändå svarade något med Familjebostäder ska veta, men chansar och frågar ändå om han råkar veta hur man tar sig ner i källaren utan hjälp av hiss.

Jag bor inte där, svarar människan. Jag slänger på luren (Eller vad man nu säger att man gör? Trycker plötsligt och hårt men med precision på den pyttelilla röda knappen?) Vad i... Är han en idiot? Är jag en idiot? Bor inte alla som på något sätt har med Familjebostäders fastigheter att göra i min källare???

Går i vredesmod till Konsum och köper - thekakor. Sen hem och byta om igen och slå sig ner i den soffa jag just lämnat.

För övrigt fortsätter min ökenvandring, eller vad man ska säga, i myndighetssverige. Den 15 februari börjar jag jobba i den "hyllade" Arbetsförmedlingen. Färre har förtroende för AF än för SJ. Kan bli något att bita i.

Det känns bra så här långt. Var liksom dags att gå vidare. Ja, redan. Och jag kommer att hålla till i Globen (Nej, inte inne på själva arenan.), ett stenkast hemifrån. No more pendeltåg eller travande till och från Huddinge centrum. Bara en sån sak.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida