Fortsättning följer...
Så vaknar man upp med cigarrandedräkt och huvudvärk och det är 2006. Kylskåpet tomt efter bortavaron, bara att hasa sig ner till en nästan folktom butik och köpa upp ett bassortiment av flingor, mjölk, bröd, pålägg och sånt. Sen får en extatisk Springsteen skaka liv i kropp och själ med en många timmar lång liveinspelning.
Tid att göra några nedslag i mitt alldeles eget 2005.
Januari: 16.30 den 10 januari lyfter planet som ett antal timmar senare "hits the ground at JFK". En mäktig upplevelse att för första gången rulla in på ett nattligt Manhattan. Diners, teatrar, klubbar, Times Square, gospel i Harlem, amerikansk fotboll, Central Park, gator och avenyer. Egentligen är vi alla New Yorkers.
Februari: Den 6:e. Håller amerikaminnena vid liv genom att sitta uppe med några vänner och se Super Bowl. Kommer inte ens ihåg vilka som vann, men jag gör nog om det i år igen. Får läsa på lite i Football for Dummies först. Jänkarna har mycket smartare sporter än vi.
Nypremiär för Spinkis. Som senare blir recenserad av barn i TV Fyras Lattjo Lajban. De, som så många andra, tycker det är fantastiskt bra. Ser Bright Eyes och Rilo Kiley på Münchenbryggeriet. Bright Eyes med Connor Oberst i spetsen, killen som kallats den nye Dylan.
Mars: Ett första möte med de övriga skådespelarna i Trettondagsafton. Jag ska spela narren Feste och skriva musiken. Premiär för Bajenrevyn.
April: 4:e. Ser Popsicle återförenas för en enda nostalgispelning på Cirkus. Alla vi trettioplusare som var med när det begav sig var där. Spelar in musiken för Trettondagsafton i AceTone hos Micke Borg.
Maj: Går som vanligt i ett inte allt för inspirerande demonstrationståg. Inte ens Timbuktu får det att svänga i Kungsan. För sina synder bjuds arbetarrörelsen dessutom alltid blåst och regn på denna sin högtidsdag. Repetitionerna av Trettondagsafton börjar den 3:e. Ser Kent hålla väckelsemöte i sitt jättetält.
Juni: Repetitioner, premiär den 17:e, föreställningar, recensioner. Åker till Oslo med min bror och ser Iron Maiden. Mäktigt! Hårdrock från 80-talets början när den är som bäst.
Juli: Äter surströmming för första och förmodligen sista gången. Det blir semester och jag åker till Småland för att hänga med vänner. Regn, regn och åter regn.
Augusti: Blir regiassistent på Teater Tribunalen. Ute skiner solen, inne sitter vi och läser och diskuterar gamla greker. Spelar en massa fotbollsmatcher och gör vid ett tillfälle tre mål i samma match. Vi förlorar ändå. Det slutar senare med att Nåjden degraderas till division sex och i skrivande stund vet jag inte hur lagets framtid ser ut. Längesen "Presidenten" hörde av sig.
September: Följer med spänning Sveriges VM-kval. Det gick ju vägen. Sitter och följer en massa repetitioner. Spelar Herrgårdsmord, som alla månader. Hänger på låset den 22:e när Lundell släpper Värmen.
Oktober: Börjar dejta. Ser Dylans märkliga spelaning på Globen. Vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Helt lyckat var det väl inte.
November: Får veta att min nuvarande anställning inte förlängs. Börjar spela hockeybockey i Orli Bockey. Laget är döpt efter en vacker judisk flicka. Fantastiskt kul att nästan känna sig som en sån där tuff hockeyspelare, men vi förlorar hela tiden. Repeterar pjäsen om William S Burroughs några gånger. Har ett par småroller. Premiär i februari 2006.
December: Slutar dejta. Jobbar på nya flirtar. Spelar Bajenrevyn - igen, nu i samband med julmat. Går och ser Hammarbys första hemmamatch i Royal League. Gör inte om det när de spelar igen veckan efter. Julfest. Skriver in mig på arbetsförmedlingen. Gör upp planer för nästa år. Musik, regi, provfilmningar, kneg...
Avslutar året behagligt hos vänner i Småland och Skåne. Slappar, laddar ner musik, ser film och får inblick i småbarnsfamiljelivet. Får godkänt i tvåbarnspappatestet; vagga bebis i famnen och samtidigt spela fotboll med tvååring.
Herredjävlar, vad ett år går fort. Dags att rensa lite i hyllorna och ta nya tag, men det får nog vänta till i morgon. Tillbaka till sängen. Springsteen håller på än.
"We made a promise, we swore we´d always remember. No retreat baby, no surrender".
Tid att göra några nedslag i mitt alldeles eget 2005.
Januari: 16.30 den 10 januari lyfter planet som ett antal timmar senare "hits the ground at JFK". En mäktig upplevelse att för första gången rulla in på ett nattligt Manhattan. Diners, teatrar, klubbar, Times Square, gospel i Harlem, amerikansk fotboll, Central Park, gator och avenyer. Egentligen är vi alla New Yorkers.
Februari: Den 6:e. Håller amerikaminnena vid liv genom att sitta uppe med några vänner och se Super Bowl. Kommer inte ens ihåg vilka som vann, men jag gör nog om det i år igen. Får läsa på lite i Football for Dummies först. Jänkarna har mycket smartare sporter än vi.
Nypremiär för Spinkis. Som senare blir recenserad av barn i TV Fyras Lattjo Lajban. De, som så många andra, tycker det är fantastiskt bra. Ser Bright Eyes och Rilo Kiley på Münchenbryggeriet. Bright Eyes med Connor Oberst i spetsen, killen som kallats den nye Dylan.
Mars: Ett första möte med de övriga skådespelarna i Trettondagsafton. Jag ska spela narren Feste och skriva musiken. Premiär för Bajenrevyn.
April: 4:e. Ser Popsicle återförenas för en enda nostalgispelning på Cirkus. Alla vi trettioplusare som var med när det begav sig var där. Spelar in musiken för Trettondagsafton i AceTone hos Micke Borg.
Maj: Går som vanligt i ett inte allt för inspirerande demonstrationståg. Inte ens Timbuktu får det att svänga i Kungsan. För sina synder bjuds arbetarrörelsen dessutom alltid blåst och regn på denna sin högtidsdag. Repetitionerna av Trettondagsafton börjar den 3:e. Ser Kent hålla väckelsemöte i sitt jättetält.
Juni: Repetitioner, premiär den 17:e, föreställningar, recensioner. Åker till Oslo med min bror och ser Iron Maiden. Mäktigt! Hårdrock från 80-talets början när den är som bäst.
Juli: Äter surströmming för första och förmodligen sista gången. Det blir semester och jag åker till Småland för att hänga med vänner. Regn, regn och åter regn.
Augusti: Blir regiassistent på Teater Tribunalen. Ute skiner solen, inne sitter vi och läser och diskuterar gamla greker. Spelar en massa fotbollsmatcher och gör vid ett tillfälle tre mål i samma match. Vi förlorar ändå. Det slutar senare med att Nåjden degraderas till division sex och i skrivande stund vet jag inte hur lagets framtid ser ut. Längesen "Presidenten" hörde av sig.
September: Följer med spänning Sveriges VM-kval. Det gick ju vägen. Sitter och följer en massa repetitioner. Spelar Herrgårdsmord, som alla månader. Hänger på låset den 22:e när Lundell släpper Värmen.
Oktober: Börjar dejta. Ser Dylans märkliga spelaning på Globen. Vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Helt lyckat var det väl inte.
November: Får veta att min nuvarande anställning inte förlängs. Börjar spela hockeybockey i Orli Bockey. Laget är döpt efter en vacker judisk flicka. Fantastiskt kul att nästan känna sig som en sån där tuff hockeyspelare, men vi förlorar hela tiden. Repeterar pjäsen om William S Burroughs några gånger. Har ett par småroller. Premiär i februari 2006.
December: Slutar dejta. Jobbar på nya flirtar. Spelar Bajenrevyn - igen, nu i samband med julmat. Går och ser Hammarbys första hemmamatch i Royal League. Gör inte om det när de spelar igen veckan efter. Julfest. Skriver in mig på arbetsförmedlingen. Gör upp planer för nästa år. Musik, regi, provfilmningar, kneg...
Avslutar året behagligt hos vänner i Småland och Skåne. Slappar, laddar ner musik, ser film och får inblick i småbarnsfamiljelivet. Får godkänt i tvåbarnspappatestet; vagga bebis i famnen och samtidigt spela fotboll med tvååring.
Herredjävlar, vad ett år går fort. Dags att rensa lite i hyllorna och ta nya tag, men det får nog vänta till i morgon. Tillbaka till sängen. Springsteen håller på än.
"We made a promise, we swore we´d always remember. No retreat baby, no surrender".
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida