Tappad kontroll

Så fick jag till slut se den - Control. Anton Corbijns snyggt svart-vita film om Ian Curtis, rockens Che Guevara (eller nåt i den stilen), som Tony Wilson får säga i 24 Hour Party People (En film som också är obligatorisk!). Manchester ligger grått och det är 70-tal med glamrock och punk. Där föddes Joy Division.

När man reser sig efter att ha sett Curtis stiga mot den brittiska himlen är man kanske inte glad. Vet inte om man är ledsen heller, men påverkad, i en speciell stämning. Man vill trots allt fortfarande spela i band och önskar att det fanns en Tony Wilson. Eller snarare flera. Personer som gör business och samtidigt är fans, som startar legendariska klubbar och som delar 50/50 med artisterna. Men det är en annan film, som sagt.

Melankolin var stark tidigare, efter att ha sett filmen hörs den ännu mer. Man sugs in i musiken och i den där rösten. Hemma efter bion sitter vi tysta och bara låter oss dras in. Se Joy Divisions första tv-framträdande hos, just det, Tony Wilson.