Hälsan själv

Svin, fågel eller mittemellan? Ingen aning. Men har just rest mig från den jävligaste influensa jag varit med om. För första gången har det ringts efter ambulans, åtminstone i mitt namn. Från ingenstans fick jag snabbt 40 graders feber och började skaka och krampa så till den grad att det blev svårt att andas.
Efter ett tag lugnade det sig givetvis och jag tog mig till akuten medelst taxi istället. Väl där fick jag en liter dropp och det var väl vad som behövdes för läget skulle stabiliseras så pass att det bara var att stapla hem igen och sova och sova.
Men inte nog med det. Blå tågets gamla dänga och raden "deras feta nackar" träffar plötsligt - mig. På något sätt. Inte för att jag är någon framstående representant varken för staten eller kapitalet utan för att det dykt upp en utbuktning på min nacke.
För ett antal veckor sedan togs prover på denna, ja, utbuktning, på - iiiiiiiii - Radiumhemmet. Redan där hade jag fått nog med spänning. Sedan dröjde det länge. Vid återbesök hos läkare hade svaret inte kommit. Kanske hade det kommit bort, kanske skulle hon ringa när det kom. Annars kunde jag ju ringa.
När jag nästan glömt ringde jag till slut. Jo, svar fanns. Den där grejen innehöll godartade fettceller, helt enkelt. Skönt, då kan vi väl lägga det hela bakom oss. Icke.
Det var ju bra, men den var lite odefinierbar, diffus och inte så avgränsad som man kunde önska. Bäst att magnetröntga. Eller var det ultraljud, jag vet inte. Men herregud, nu räcker det. Bara att vänta på kallelse och vidare utredning.
I övrigt har det i samband med båda ovanstående händelser tagits en massa andra prover som imponerat. "Du är ju fantastiskt frisk". Jo, jag är väl det.

Liv!

Nu har vi varit hemma tillsammans ett par månader snart. Det sägs att jag brukade jobba. Jag vet inte? På tisdagar, som i dag, tar vi bussen till Odenplan och leker och simmar. Vet inte var du fått det ifrån men du är helt orädd i vattnet. Jag är snart 38 och får alltid vatten i näsan och kan inte dyka. Du är 11 månader och både kan och vill. Du älskar vattnet och är den i gruppen som plaskar, pratar och skrattar mest. Trots att vi hoppade på först nu i steg 3 och de andra varit med sedan de var ett par månader.
Vi har roligt på tisdagarna. Efteråt går vi på konditori. Just det, konditori, inte kafé. Jag äter budapestbakelse och dricker kaffe i kopp. Du får medhavd smoothie och smörgåsrån. Som vanligt charmar du hela stället. Alla pratar med dig och vinkar när vi går.
Sen tar vi en promenad längs Vasagatan och en avstickare på Upplandsgatan och kollar in utbudet i skivbutikerna. Du tröttnar efter ett tag, då tar vi bussen hem. Det är en ganska lång resa när man är trött, från Odenplan till Barnängen. När du blir förbannad ger jag dig ett helt gäng majskrokar. Som en avledande manöver, liksom.
När vi köpt blöjor och mat på Konsum är vi äntligen hemma och du får stiga ur vagnen. Värmer en burk lasagne som du slukar med din vanliga goda aptit. En halv banan blir det till efterrätt. Sen vi tittar på varandra och skrattar. Du gillar när jag säger konstiga saker och gör märkliga gester. Och så kittlar jag sig med skägget så att du kiknar.
Även de roligaste dagarna tar slut. Efter pyjamas och tandborstning får du vällingflaskan i sängen. Nu tror jag du somnat, trots att dörren står på glänt och The Falls senaste gnisslar i stereon här ute hos mig.
Mamma jobbar och kommer hem senare. Jag finns här ute hela kvällen. Nu ska jag värma lite mat och titta på Champions Leauge-fotboll.
Jag berättar i morgon hur det gick för United. Då väntar ännu större äventyr. Då tar vi tåget du och jag för att hälsa på farmor och farfar. Men det är i morgon det. Sov gott!