Lite politik så här inför 1:a maj

"Bakom förslagen ligger samma fördom som högern alltid har närt: att de arbetslösa är lata och ovilliga. Den enda drivkraft moderaterna kan se är ekonomisk. Logiken är lika paradoxal som den är nyliberal: de mest utsatta antas prestera bättre ju fattigare de blir, medan det motsatta gäller för de förmögna - de behöver bli ännu rikare för att jobba mer och bidra till utvecklingen".

Mona laddar upp på DN-debatt inför första maj och avslutar: "Sverige blir ett land där klyftor och orättvisor växer - som ett resultat av medveten politik. Det är moderat politik såsom vi alltid känt den, och den politik som vi inom arbetarrörelsen alltid bekämpat. Det tänker vi fortsätta med. Vi tänker fortsätta att ställa regeringen till svars". Så sant som det är sagt.

Deal or no deal?

Hasch och tinner - Bajen vinner (4-0). Kanske inte någon fantastisk match, men Hammarby gjorde några ryck då och då och Petter Andersson var tillbaka med, som det brukar heta, besked. Med några minuters mellanrum stänkte han in två bollar med all den energi han sparat ihop till under ett års frånvaro. BP såg inte riktigt taggade ut, kom aldrig in i matchen, verkade vara lite rädda och försiktiga.

I morgon ska det brännas (på) bål. Därför lite kortare arbetsdag. Och sedan är det arbetarrörelsens högtidsdag och då ska man inte arbeta utan marschera protestera demonstrera. Sen blir det konflikt när det där krockar med en massa lägenhetsvisningar. Hylla socialismen? Deala på den tokkapitalistiska bostadsmarknaden?

Bajen - BP

Verkar bli en alldeles utmärkt dag för att begå säsongsdebut på Söderstadions läktare.

Ett varv till...

Sydsvenskans kulturchef Daniel Sandström är upprörd och skriver:
Bryan Ferry säger det fortfarande. I Welt am Sonntag konstaterar han, som annars mest kämpar för att rädda rävjakten, att nazisterna minsann visste hur man skulle iscensätta och presentera sig: ”Jag talar om Leni Riefenstahls filmer, Albert Speers byggnader, paraderna och flaggorna. Helt enkelt fantastiskt. Mycket vackert.”

Låt oss först klargöra: Jag hatar nazism och nazister och allt vad de står för. Men är det upprörande och felaktigt att påstå att de visste hur man skulle iscensätta och presentera sig? Tyvärr måste vi nog säga att det var just det de visste. Den kunskapen använde de för att ta makten och genomföra sina oerhörda brott mot mänskligheten. Den skulle också kunna användas i ett gott syfte. Kunskapen och tekniken är den samma. Ja, dess värre, det var skickligt gjort och kanske till och med vackert.

O - Kult

Från stationshuset i Bräcke till Marie Laveau. Efter att ha tillbringat eftermiddagen på olika uteserveringar och avverkat en rutinartad men uppskattad föreställning på kvällen drogs det vidare till Hornsgatans nattliv. Vi är ett konstigt gäng. Mycket gamla annekdoter och skratt blev det. Sedan dök några ur den publik vi mött tidigare på kvällen upp och satte sig vid bordet bredvid oss. Som tur är var de så fulla att de inte kände igen oss. Förrän vi skulle gå. De sa något på ett språk jag varken talar eller förstår. Längre.

Musikjournalistik då när den var som bäst.

Ikväll hos Stina fick Bryan Ferry säga det vi som ville förstå redan hade förstått. Han har i en tysk intervju på tal om om konst och form uttalat beundran för det tyska 30-talet med bland andra Speer och Riefenstahl. Och då var det alltså inte politiken han beundrar. Det var inte det saken handlade om. Men journalistiken och medielogiken rymmer sällan två tankar samtidigt.

Auf Deutch, bitte:

Etwa "Führerbunker"?

Ferry:
Da haben Sie mich ertappt. Normalerweise behaupte ich gegenüber deutschen Journalisten immer, ich würde mein Studio als mein "Hauptquartier" bezeichnen. Das ist weniger verfänglich. Aber die Art und Weise, wie sich die Nazis inszeniert und präsentiert haben, meine Herren! Ich spreche von den Filmen von Leni Riefenstahl und den Gebäuden von Albert Speer und den Massenaufmärschen und den Flaggen - einfach fantastisch. Wirklich schön.

Bräcke by night

Det är skönt att vaggas till sömn när man åker vagn. Antar att det sitter kvar sedan spädbarnsåren. Det har varit ett märkligt dygn. Steg på tåget mot Sundsvall i går morse. I Sundsvall var det lunchpaus på pizza/sport- hak med uteservering och sedan vidare transport med Mittlinjen till Bräcke.

Att plötsligt befinna sig vid en sjö i ett litet samhälle någonstans i Norrland är - någonting annat, helt enkelt. Vi blir hämtade med bil och åker några kilometer längre in i ödemarken till Björknäsgården. River av en teaterföreställning och sedan tillbaka till tågstationen där solen håller på att gå ner över vildmarken och sjön. Stiger på, tar en cola i bistron och slocknar sedan i sovvagn. (Den som bara vill ligga får det till ett lägre pris.)

06.30 börjar det larmas och jag kränger på mig gårdagens kläder och det känns lite som i lumpen. Varför vet jag inte. Det är tidigt och trångt, över- underslaf? Nu när jag vilat ska jag gå ut och äta lunch i Södersolen. Hemma igen. Mycket ska man vara med om på kort tid.

För övrigt kan sägas att jag nästan ville köpa lägenheten jag tittade på på Katarina Bangata, men jag var liksom inte riktigt beredd. Får väl titta på en till då!

Cityakuten

Hemkommen, inte från tv-serien, utan från mottagningen vid Hötorget. Och där går det undan: Vad vill du? Vem är du? Sitt ner! In! ut! Adjö! Och det är ju lysande bra i fall som detta då det bara ska kännas och lyssnas lite.

Och det är politik. Privata alternativ i vården, ja, det kan vara bra för oss patienter. I alla fall för oss som är lite lagom krassliga och kan det avlasta den offentliga vården så är väl det bra. Alternativet är förstås att landstinget får ännu mer pengar om de ska ha en chans att fixa det. Men jag väljer gärna det här före 10 timmar på SöS.

Sen ska man ska komma ihåg att de där privata lirarna ju inte tar de värsta fallen, de som verkligen kräver resurser. Hit kommer man inte med tarmarna i en plastkasse eller som akut psykfall.

Men jag tackar för mina fyra minuter och konstaterandet att, även om det är ett faktum som förbryllar vetenskapen, så är det så med revben att det blir värre efter någon vecka och sen bättre. Lungorna funkar, det kan vara en spricka eller blödning mellan benen i fråga. Inget att göra, bara att vänta, kan ta ett antal veckor. Och ingen fotbollsträning i kväll.

Okej, Andres. Jag ångrar mig lite. Man måste ge alla en chans och ibland rent av två. Arctic Monkeys nya är inte så illa. Och vem skulle ibland inte vilja utvandra från Markoolio-Sverige! Eller för att använda en klassisk Bjurman-formulering, söka kulturpolitisk asyl någonstans.

Och på tal om det brittiska. Det tar sig. Inne i Tiger-butiken på Jakobsbergsatan spelas gammal Judas Priest.

Jag som har allt annat med dem, varför hade jag inte Familiar to millions ? Fuckin´great. Fuckin´rock´n roll. Live from Wembley!

Problem med spjällen

Har fortfarande ont i bröstkorgen sedan Korpenmatchen förra måndagen. Faktiskt så har det blivit värre. Kan inte gå lika fort som jag brukar, känns som om jag har håll hela tiden, blir illamående. Ringde närakuten i Huddinge i går. Fick ta några djupa andetag i luren och hade jag inga större problem att andas var jag inte välkommen. Inte mycket att göra åt revbensskador. Kanske inte funkar att gipsa hela överkroppen? Men blir det inte bättre snart får Vården uppsökas trots allt.

Alltså blir det ingen träning för mig. Bara att ligga i soffan och titta på stockholmsderby.

Har haft en mäklare här i dag för att få min lägenhet värderad. Jösses! På de sex år jag haft den har värdet fördubblats. Om jag väljer att bo på gatan så är jag rik. Fast jag tror att jag föredrar att bo kvar i lägenhet. Men var? De andra lägenheterna är inte heller billiga, så att säga. Kanske bor jag kvar. Nej, jag vet inte? Har inte tid, lust och ork att engagera mig så mycket i det där heller. Vill bara bo på ett bra ställe i en fin lägenhet här på Söder till ett "rimligt" pris. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Korv

Blir portad på Stadion för att jag ha händerna fulla med korv. Däremot är det ingen som kollar min kasse där jag har bomberna och knogjärnen.

När jag väl lyckades ta mig in var det ju synd att BP torskade.

Gjorde återbesök på Café Milano i går. Inte alls lika imponerad. Sömnig service och maten inte mycket mer än okej. Bakis-söndag?

Sen sågs den homoerotiska våldsporrfilmen 300på biograf.

En liten besvikelse.

En glad överraskning.

Lycklig

Jag har aldrig sagt att jag vill
har aldrig bestämt mig
för jag känner ingenting

Jag är full, liksom fylld med skit
Och du tar och tar
men allt det där finns kvar

Jag ser allt i svart o vitt
Och allt jag säger
ska du inte tro

Jag vill inte bli - Lycklig
Kommer aldrig bli - Lycklig
Jag vill inte bli -
lämnad här med tårarna

Tömda glas, sorger på rad
Tomma ord,
hjärtan i kras

Varm som eld, kall om sjön
den våren när
jag sjönk som en sten

Rätt och fel? Upp och ner?
Jag behöver något som kan hjälpa mig

Jag vill inte bli - Lycklig
Kommer aldrig bli - Lycklig
Jag vill inte bli -
lämnad här med tårarna

Men tårarna faller, för dig och mig
för mörker och ljus, för att det finns ett slut,
för allt som varit och det som blir


Kom, låt oss sjunga! En lördagkväll kan tillbringas i studio med kaffe och räkmackor. Då blir man lycklig. Och bara ett par timmar senare kan du lyssna på myspace.com/wilnernu

Doktorn kan komma. Fast inte just nu.

Jag är inte bara tjänsteman och håller på med musik och det där. Jag är läkare också.

Ännu en vecka på toppen. Antar att jag ibland jobbar nästan för mycket. Nu när det är fredag och klockan passerat midnatt har batteriet just tagit slut. Huvudet är inte tomt, det är fullt, men jag vet inte med vad. Jag är inte direkt lättfotad när jag går uppför backen från Zinken med portfölj under armen och ett bröd och en dosa Grovsnus i handen. Nu ska jag sova tills jag vaknar och sen ta en promenad längs Söders gator som en vanlig man. Kanske går jag till PetSounds. Sen dricker jag kaffe och köper gitarrsträngar. Sen ska jag prata med en kille som jobbar med management och promotion. Kanske dags för lite hushållsnära tjänster. Sen kommer jag att vara som vanligt igen. Måste bara sova lite.

På tv nu; en film om Michael Jackson. Det fanns en tid när han var en fantastisk artist. Nu är det ingen som vet om han någonsin har funnits på riktigt.

Se människan!

Har hela dagen lyssnat på Dr. Al-Baldawi när han pratat om den process männsikor går igenom när man flyttar till ett nytt land, eller kanske tvingas fly, till ett nytt land. Och om skillnaden mellan olika kulturer. Problem kan uppstå, som det kan vara bra att försöka lära sig hanteraoch förstå, men framför allt; vi människor är mer lika än vad vi kanske tror. Vi har samma känslor, men kanske uttrycker dem på olika sätt ibland. Och kultur kan förklara vissa skillnader mellan människor, men det är knappast det viktigaste. Vi är alla individer! Med olika familjeförhållanden, sammanhang, vänner, yrken, från olika klasser och allt det där andra som gör oss till dem vi är.

Och på tal om det. Vad gör plötsligt dessa Sd-representanter i min tv?

Onsdag och torsdag har det varit teater och i morgon fredag blir det teater efter dagjobbet. I helgen ska jag vila och spela musik. På lördag ska det jobbas på nyskriven låt.

Ekonomi Nytt

Det är sexigt att betala skatt. Kontaktade just löneansvarig för ett av mina jobb och bad henne öka på skatteavdraget.

Till saken hör också att det är väldigt osexigt att betala restskatt.

Vårbudgeten ska vi inte ens prata om.

Kung av grus

Hemma från det dammiga slagfältet (läs: Korpen-fotbollsplanen) med skadat revben, ont i nacken, märken av skor på ena knät, uppskrapad armbåge, torr i halsen och inte har jag fått fler kompisar, direkt. Jag gör mål, men vi förlorar. Kul att det är igång. Hoppas att snart få träda in i division 6-spelet också.

Nya texter och vissa ommöbleringar på wilner.nu

Pseudovetenskap

En morgon då jag inte behöver stressa iväg någonstans. Gröten, kaffet, tidningarna, allt går lite långsammare och jag hinner andas. Hinner även lägga in tvätt i maskinerna. Och avnjuta lite klassisk musikalisk husmanskost, det borde det vara alla fall. Tänk! Han har inte alltid varit en sur gammal gubbe. Här var Van Morrison 23 år, tror jag, och gjorde sin första riktiga soloplatta. Ska inte påstå att jag har stenkoll, men kanske blev det aldrig lika bra igen. Inte på det sättet.

Frihet

Det rör på sig i myndighetssverige. Försäkringskassans förvandling har vi pratat om och den håller på. Det ska bli nytt nytt nytt. Men det räcker inte för alla. Nu börjar det viskas i högermaginalen om grundskydd (dvs väldigt låga ersättningar) med privata och frivilliga komplement på försäkringsmarknaden. Nedtrappning av ersättninsnivån samt bortre tidsmässig gräns.

Än vågar politikerna inte säga så mycket, det är Svenskt Näringsliv som skickas fram, men det kommer. Och vi känner igen de positiva orden; frivillig, modern, individuell. Snart är befrielsen här. Befrielsen från gemensamma lösningar, solidaritet och annat omodernt. Visst, i någon mening större frihet, kanske, men allt mindre jämlikhet och broderskap.

Och så ska det vara sjukintyg från första dagen. För att få ner fusket? Nej, nej. För att stödja och hjälpa. Och så ska alla söka läkare för sin snuva och vården får ännu mindre tid till det de skulle behöva lägga tid på. De som är svårt sjuka. Jag borde veta, och om jag inte minns fel är det redan idag möjligt att kräva sjukintyg från första dagen om man misstänker fusk (vilket man ju inte gör) eller om det handlar om upprepad korttidsfrånvaro. Och resten, som är sjuka längre tid ska givetvis kunna styrka sin sjukdom, så är det. Vad är problemet?

Tragedin i Vetlanda är verkligen verkligen en tragedi. Men är det ett bra uttryck för medborgerligt engagemang när det slutar med demonstrationer på gatorna, mordhot och polisskydd när oförlåtliga(?) misstag begås? Kanske att det första är det, men knappast det andra och det tredje. Jag vet inte?

Från det ena till det andra. Min termometer i solen visar över 30 grader celsius. Nu måste jag ut ut ut. Och kvällen ska tillbringas på Slottet.

Checka ut

Checkar ut från jobbet lite i förtid med träningsväskan på axeln. Istället för på gymmet hamnar jag med smålänningar och gamla lumparhistorier i baren på Clarion. Sen i taxi vidare till Café Milano vid Kungsträdgården och fantastisk pasta med kyckling och en ruccolasallad avrundat med en dubbel espresso. Sen kort promenad till F 12 och champagne för den som behagade.

Och för första gången i år kunde man sen gå sakta genom stan - utan frysa arslet av sig. Gamla stan, Slussen, Hornsgatan med Eldkvarn i öronen.

Hemma möter jag polisen. Det är fredag kväll, då hänger de på Skinnarviksberget.

Sen måste jag göra lite nyttigheter så här framåt nattkröken. Sitter och mejlar och gör utskick till diverse musikarangörer. Wilner längtar ut på vägarna. Eller åtminstone till scenerna, gitarrförstärkarna och förhoppningsvis, en publik. Och ja, fortfarande nummer 1.

Orgie

Pasolini is me, som romaren Morrissey säger innan han konstaterar att: you have killed me. Nu var det kanske inte Pasolini som dödade honom, men... Ja, det här leder kanske inte någonstans. I alla fall. Mr E och jag går på Tribunalen och ser Orgie av nyss nämnda italienare .

Nu kanske inte Pasolini is Me. Och jag har varken utrymme eller förmåga att här och nu ge någon klar analys av vad det var vi såg. Fri teater var det i alla fall. Nära, naket och brutalt. Gå gärna och titta. Och lyssna.

I går var jag på stadshotellet i Västerås. Det var dans.

Nää, det var det faktiskt inte.

Annars är det bara att konstatera att det är helg - igen. Men en helt vanlig. Då tänker jag jobba. Och träna och träffa människor och det där.

Hej, men nej!

Man kan ju alltid köpa hem kyckling i bröd och titta på fotboll. PPV-beställer Gais-Hammarby (just nu 0-1) och sen är det dessutom Man United-Roma.

På Folkets kebab ser jag någon bekant. Jag närmar mig bordet och hälsar. Ingen reaktion, han tittar inte ens upp. Eh...Jag stannar till, tittar på telefonen, ropar hallå i luren, passerar, sneglar lite bakifrån och glider in på toaletten. Det var någon helt annan. Ridå.

Har för övrigt fått en present i helgen, en magnet med texten: Jag vet var du bajsade förra sommaren. Vem tillverkar sådana, egentligen? Inte vet jag. Det finns de som bloggar så här i alla fall. Nej, det här är inte kul, vansinnigt omoget, tänker jag, läser några rader till och börjar gapfnissa. Fan, också.

Mitt hem är min scen

Vaknar och det låter på fönsterbläcket, saker ramlar ner från taket. När jag tittar ut måste jag titta två gånger. Våren var kort i år. Läser färdigt Priset på vatten i Finistére. Tar fram vinterklädsel, stickad tröja, kängor och mössa och går ner till Mjölkbaren för frukost med S. Blir tipsad om Bodil Malmstens blogg. Då och då citeras Dylan. Bara en sån sak.

Köper förmiddagstidningarna och på väg hem går jag in på visning av lägenhet i porten bredvid. Det är en väldigt fin "homestagad" liten tvåa. Priset kommer att trissas upp till runt två millar. Där skulle jag kunna bo. För jag vill bo här där jag bor. Bara lite större. Ett rum till, ett kök att laga mat i. Om man skulle kontakta sin bankman?!

I eftermiddag repriseras Lord don´t slow me down. Se ett rockband som sett sina bästa dagar och som njuter av det, SVT2 15.15.

Det gäller att välja

Det blir en lång promenad. Till Hornstull längs Årstaviken mot Skanstull och bort till Nytorget. På Mellis beställer jag brunchtallrik med lammkorv, bacon och prinskorv. Inte ett enda ägg har det blivit i påsk, där lite äggröra i alla fall. Jag fortsätter att gå där jag har gått. Där hon har gått. Det är lite ensamt. På Götgatan möter jag en påskkärring som ska gifta sig. Hon kommer med sin enda vän och säljer sina påskkort för en krona. Jag köper ett kort och tycker att hon också verkar lite ensam, men det är hon ju inte. Hennes vän är med och hon ska gifta sig med någon. Antar jag. Jag läser om hur Bodil Malmsten odlar sin trädgård i Finistére. "På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan. Det gäller att vara vaken, det gäller att välja".
Jag läser inte så många bloggar. När jag tar mig en titt omkring möts jag av såväl meningslösheter utan poäng som totalt utlämnande och svart bråddjup. Det blir nästan för mycket. Ja, det är märkligt det här. Jag sitter här och småpratar med mig själv, fast samtidigt med ett par hundra.

Söndagsångest

Vaknar av att solen skiner in. Kryper bort till hallmattan och hämtar morgontidningarna. Läser i en ovanligt läsvärd DN Söndag om Daniel Harding, om modeparen Blank, Hope och Fifth Avenue Shoe Repair, om Marie Göranzon, som säger att livet börjar vid fyrtiotre och om brunchen. Det guidas och tipsas och det börjar vattnas i munnen och eftersom jag fortfarande ligger kvar i sängen, och lyssnar på demoskivan som följer med Svart blogg när man köper dubbeln, och inte har ätit frukost än, tänker jag att det kanske kan vara något; en promenad och en rejäl brunch någonstans på Söder.

Det är intressant med den där demoskivan, som ett litet dokument över låtskrivandet och vad som händer sen. Avskalat, givetvis, bara ackustiska gitarrer och det hummas och kommenteras - här ska det vara ett riff, här ska det vara en vers till. Och sen kan man höra Haapalainens ganska feta produktion på originalskivan.

Givetvis har jag nu blivit kompis med Eldkvarn på myspace.

Surfar in på Allears och Eldsjäl har blivit recenserad av en A&R-kille som heter Samuel:

"Eldsjäls" styrka tycker jag ligger i texten som jag tycker besitter kvaliteter framförallt genom att den berättar en historia. Min första tanke om den här låten är att produktionen är alldeles för glad. Det är inte en gnutta ångest och jag kan sakna det. Jag menar "Jag plågar mig och jag njuter, skjut om du vill" är ju inte ett vidare positivt budskap. Ni kan ju ta till er min rekommendation att få in lite mer ångest och allmänmänsklig frustration, men den vägen kanske ni redan har testat. /Samuel

Totalbetyget är 6/10.

Jag kan hålla med. Det borde vara mer ångest. Ångest är bra. I musikaliska sammanhang.

När skrivkrampen släpper

Kreativiteten behöver plats och utrymme. Den behöver tomrum, ett tomrum som vill bli fyllt, men som inte redan är det. Låtskrivandet går långsammare i en vardag fylld med jobb, möten, plikter och teknikprylar. Henry Rollins pratade för övrigt om det där i det avsnittet av hans show som gick på SVT i går. Därmed inte sagt att de där prylarna och all information är av ondo, det gäller bara att använda det på ett bra sätt, som verktyg och inte bara som meningslös utfyllnad. Och att ibland stanna upp och fundera på vad det där rummet, det blanka pappret, skulle kunna fyllas med och inte bara låta sig sköljas med av floden.

I alla fall. Nere i varv efter lite ledigt och efter en grötfrukost med solen skinande in genom fönstret lossnar det och låten som legat där ett tag i väntan på att kläckas hittar sin form. Det kan vara en lång väntan det där, men när det väl är dags går det fort. Orden och ackorden bara finns där. Det blir en glad melodi och pådrivande ackord till en nattsvart text. Kanske heter den Lycklig bara för att säga emot mig själv så många gånger som möjligt. Tror det där är en röd tråd som binder samman de flesta av mina låtar. Det är lite både och, både det ena och det andra, ofta i samma text. Se där något för alla hobbypsykologer att bita i.

Själv ska jag gå ut på stan och möta upp några vänner och ikväll blir det påskmiddag.

Förresten...

Den ligger kvar på Musikvideolistans förstaplats. Det är kul!

Mer Svart blogg

Jag vårstädar. Ut med det gamla, in med det nya. Fast det nya får gärna vänta ett tag. Jag springer en mil. Jag tar ett i alla bemärkelser fullpackat tåg till Solna och ser Brommapojkarnas historiska inträde i den allsvenska skaran. Det sjätte Stockholmslaget, tror jag. Jag sitter tillsammans med nervig spelarflickvän och njuter av solen i ansiktet samtidigt som snön blåser in under taket på Råsundas östra läktare. Märkligt väder. Och vilken start det är för BP. Mål efter lite drygt en minut och sen blir det inte mer. Djurgården såg inte så vassa ut och missnöjet sprider sig redan i de egna leden. Jag stiger av bussen vid Heleneborgsgatan och köper Chili chicken korma på Indian Garden. Nu sitter jag här i sällskap med Eldkvarns nya. Den är redan en vän och går på repeat (Läs den svarta bloggen också!). Ja, jag måste nämna den igen. Det bästa på länge. Prova! Vet inte om det här är vad man kallar gubbrock, men gubbar är de och rockar gör det, fast inte bara det. Jag lovar, det bor en poetisk romantisk rockgubbe i dig också.

Påskblogg

Some boys get all the luck, säger Plura innan han signerar och jag roffar åt mig det sista exet av Svart blogg i butiken. På Kägelbanans scen sitter Jamie T ensam med sin bas, men lyckas ändå fylla lokalen med sin starka röst. Det blir en ganska kort historia eftersom inte alla låtar funkar att spela alldeles själv. Han ursäktar att bandet inte kunde följa med den här gången och lovar att de som kommer fram efteråt ska få en "tape" där bandet är med och spelar. Sen hostar han och känner sig krasslig. Kanske är kvällens spelning i Lund inställd?

Någon sorts inre påsk har infunnit sig. Det blir stillestånd. Och vad gör man då? Antar att det är bra med lite tid för eftertanke och vila. Det är bara det att jag inte är riktigt beredd.

Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta av sten. Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen. Nu rullar tårar nerför kinden, när jag kör ut genom Södertull, sjunger Plura innan han blir full för kärlekens skull.

Jag varken kan eller vill bli full längre. Det där var en spiral som knappast ledde uppåt. Kanske har mitt hjärta aldrig varit av sten heller och den här påsken tänker jag inte passera Södertull, men det är en bra text. Jag lägger mig och vilar och umgås med vänner under några dagar, sen får vi se vilka nya roller och scener som väntar.

För övrigt släpps biljetterna till Mötley Crüe i Globen på tisdag.

Liv efter döden

Är du morbid, din djävel? Tackar som frågar. Kommer till Fryshuset lagom till att första bandet som jag inte ens vet vad de heter kastar ut köttstycken och fårskallar från scenen. Inte lika mycket utsvävningar sen när Celtic Frost och Kreator spelar.

Hittar en läktare att stå på och titta ner på "the mosh pit". Ibland ler jag åt det jag ser, vet inte om man får det. Även om det inte riktigt var den här typen av musik fanns det en tid då inte jag heller bangade en tankad tuppfight i bar överkropp framför en scen någonstans i, låt säga Hultsfred.

Annars är kvällen mörk, dov, tung och aggressiv. Det är en oerhört manlig kulturyttring det där. Kvinnorna i lokalen är lätträknade.

Sa jag att det var ganska bra ibland också? Det blir kanske lite mycket och enformigt för min smak. Men, jag är trots allt gammal hårdrockare. Och oj, vad det trummas medan riffglädjen står högt i tak.

Från håriga arga män till en pojke med panikångest från Wimbledon. Livet segrar, som det heter så här i påsktider. Det är mycket musik nu. I kväll bjuds det Jamie T på ett utsålt Kägelbanan. På väg dit hinner jag passera skivbutiken nere vid Ringen. Eldkvarn ska spela. Hur nu det går till på tjugo kvadrat, eller vad det kan vara?

Lewd Crued and Tattooed

Det här är stort. Om det nu är sant och riktigt. Inte ett spår syns på globenarnenornas hemsida eller på ticnet.

Och i morgon är det dags .

Bara för att

Springer över en mil. Och det går bra för jag har sällkskap och solen skiner och det är vackert runt Årstaviken. Se det som en nedjoggning efter gårdagens fotbollsmatch där jag vimsade runt på mittfältet, hade några chanser, men avslutade aningen svagt, det får erkännas.

Än hänger vi gamla med. Vinst 3-2 mot Spårvägens juniorer. Sen är det ju inte alla som är gamla i vårt lag heller, men nog retar det de där ungtupparna att förlora mot ett gäng som borde sett sina bästa fotbollsdagar. Vet inte vad det säger om dem. Eller oss.

Eftersom jag inte gör mitt vanliga jobb och det är varmt går jag runt med uppknäppt träningsoverallsjacka och solglasögon och tror att det är semester. Slutade tidigt i dag efter ett par barnteaterföreställningar. Åkte in till stan och skaffade nya earphones, som vi säger på svenska. Vilken skillnad! De blir utbrända efter ett tag de där. Nu låter allt fint igen. Och så köper jag någon sorts scarfs, eller vad det kan kallas. Lite cowboyfeeling. Dock ingen bögslunga . Det sägs att den är tillbaka och i den kan man ha saker. Var ska man egentligen göra av allt? Mobil, snus, iPod, nycklar... Men, nej. Där går gränsen, skulle jag tro.

Sen köper jag mat på Hemköp, stannar på Kaffebaren och sen får några gula tulpaner följa med hem. Bara för att.

Fick lite statistik över besök på wilner.nu. Ett antal besökare har klickat sig vidare från den här sidan (!). Big in Japan.

DET

Och så är det en ny dag och inget är som det var i går. Det är väl så det är i mitt konsumtionsinriktade liv. Ögonblick, saker, sammanhang, människor, känslor - allt passerar i en rasande hastighet. Det gäller att fånga livet i flykten, inte kämpa emot. Det är resan som är mödan värd, och hela den biten. Samtidigt gäller det att inte bli fartblind och tappa något på vägen.

Nej, skämt å sido, är väl fel uttryck just här, men egentligen är det väl ganska bra det där. Det är något jag valt och väljer. För det mesta. Och vill jag välja något annat så får jag väl se till att göra det. Och vissa saker, fast jag tänker mest på människor, finns kvar och det är viktigt.

Ja, det kan inte skada med lite obegripligt filosoferande så här en söndagkväll. Och i morgon är en helt annan dag. Då blir det den gamla barnteaterföreställningen Spinkis i Åkersberga (titeln är inte Spinkis i Åkersberga, vi ska spela i Åkersberga). Bara en sån sak. Och säkert skiner solen i morgon också.

Och nu vältrar jag mig i fin musik med Rilo Kiley och The Plan. Och lite konstig musik med en del ur ett djurkollektiv - Panda Bear . Vad är det där? Försöker jag tycka att det är bra för att jag inte vågar säga att jag inte fattar? För att jag vill vara lika smart som Lokko och de där? Något är det i alla fall som får mig att fastna och tänka att; det är märkligt, men jag kan inte bara stänga av. Jag undrar liksom var det ska sluta och sen måste jag lyssna en gång till...

Sen skriver jag väl lite mer sällan nu och kanske tråkigare, eller bara mindre engagerande. Den här bloggen tappar läsare. Hade det varit media på riktigt hade det blivit nedskärningar och livskorrespondenten hade fått kallas hem för att ligga inbäddad på hemmaredaktionen och slicka såren. Men nu är det här inte på riktigt. Eller, jo, det är precis det det är. Och det, det är någonting det.