Vafalls! Var är bilen?

I morse vandrade jag iväg på ostadiga morgontrötta ben för att sätta mig i bilen och åka ut till Mälarhöjden. Det var bara det att jag inte hittade bilen.

Hade inte parkerat där jag brukar för det var städnatt, men var trots allt säker på att bilen stod på Heleneborgsgatan. Gnuggade ögonen och gick gatan fram och tillbaka mer än en gång med en lättare panikkänsla.

Och det är säkert, just när jag tänkt ringa till jobbet för att meddela att bilen var stulen och sen kontakta polisen, tog jag ändå en titt på parallellgatan. Och ser man på. Där stod den. Precis där jag parkerat den. Snopet.

Lagom roligt

Helt okej med folk på föreställningen i fredags. Inte alls mycket publik igår. Synd. Då vågar ingen skratta eller på något annat sätt ge uttryck för vad de känner eller tycker. Och jag sitter där och sköter ljuset medan skådespelarna kämpar och jag undrar om alla bara tycker det är långt och segt och om jag är ensam om min humor. Nu är det klart inte främst en komedi det här, men pjäsen är fylld både med medveten och ofrivillig humor, samtidigt som språket kan vara väldigt gammalt och vackert. Och den gode Gotthold tillhörde en ironisk generation redan på 1700-talet.

Senaste skivinköp: Hot Chip, The Warning. Inte det gamla vanliga. Smart elektronisk musik med humoristiska inslag. Det menar de i alla fall själva. Och sådant kan vara vanskligt i musikaliska sammanhang. Inte vet jag. Det är helt okej. Kan vara nyttigt att skölja hörselgångarna från elgitarrer ibland.

Snart bär det av till replokal på Fryshuset. Rock on!

Skebokvarnsvägen

Åker runt på klassiska rockadresser som Skebokvarnsvägen och lämnar demos till musiker. På söndag ska vi repa. Det ser jag fram emot som ett barn ser fram emot julafton. Ska bli roligt att få spela de nya låtarna live.

Sen gör jag ett stort misstag. Åker förbi IKEA i tron att det bara är att hämta upp Bennohyllan jag vet jag ska ha. Det var bara det att hela världen stämt möte just där. Vet inte hur lång tid det tog att ta sig igenom butiken, till självplockshyllan och genom kassan. Lång tid var det i alla fall. Och eftersom jag inte fått nog gick jag in på Kvantum också och handlade mat.

Och nu kommer mina föräldrar på besök.

Dagens åldringar

Pensionärer är otäcka. Före mig i kön på Vi (vad var det för fel på vo?) står ett äldre på som ser ut att kunna vara vem som helsts mormor och morfar. När de ska betala ber kassörskan att få titta i deras kasse. Hon har sett att de stått i butiken och stoppat i sig chokladägg och sen lagt några i kassen också. Och fram kommer äggen och de blir förbannade och känner sig kränkta, säger att butiken nu förlorat dem som kunder. De tänker minsann gå någon annanstans i fortsättning. Vad bra! Kanske vet de en butik där det är okej att stjäla.

Premiären gick bra. Även om en del kanske hade nerverna lite väl tydligt synliga på utsidan. Man får inte vara rädd för publiken. Det är de på scen som har makten. Och man måste älska det. Men det är klart, det kan vara lättare sagt än gjort.

Sen blev det premiärfest och hemgång någon gång när solen gått upp. Nu ligger jag utslagen i soffan och väntar på avslagen landskamp mot Finland. På tal om Finland så har jag en kompis från just Finland som är väldigt lik sångaren i Lordi. Utan mask, alltså.

Premiärnerver

Nu är jag stressad. Igen. Om en timme slår portarna upp för min regidebut. Eller ja, själva regisserandet bör vid det här laget vara avklarat. Nu ska vi se vad publiken tycker. Det är spännande och roligt. Ser fram emot kvällen.

Kom och se pjäsen. Nathan den vise spelas på Spegelteatern från idag till och med 3 juni klockan 19.00. (Dock ingen föreställning på måndag och på lördag spelas den redan klockan 13.00.)

Och på bygget får jag nu heta "Börsmäklarn" efter att i panik bytt bort mina rysslandsfonder som sen dagen efter steg med sju procent.

Vilket mörker

En intressant, om än vansinnig och värd allt förakt, analys av börsnedgången: om börsen kraschar kanske vi slipper flyktingarna, då kan de inte komma hit och leva på våra pengar.

Som vi inte längre har. Skruvat positivt tänkande? Vad fan är det frågan om? Just när jag börjat lära känna folk och gillar många sidor hos dem jag jobbar med var det idag en riktig rasse-dag. Att bli polis var en bra idé för då kunde man banka på negrer utan repressalier. Oskyldigt dömda invandrare var inget problem, de är alltid skyldiga. Och så där höll det på både under frukost och eftermiddagskaffe. Lunch åt jag på annat håll. Kanske missade jag något viktigt.

Och detta ständiga snack om negrer, som om vi var i den amerikanska södern på 1800-talet. Jag blir så trött.

Allt ljus på - någon annan

Oj, vad det går! Igår tio timmar på teatern med ljussättning, teknikgenomgång och rep på det. Och så börjar det då bli färdigt och det blir riktigt fint. När jag såg genomdrag av pjäsen igår blev jag såväl nöjd som stolt, rörd och glad.

Nu blir det genrepande idag och imorgon och så är det premiär på onsdag. Där emellan ska det jobbas på bygge, ätas och sovas.

För övrigt kan konstateras att min arbetsmoral är betydligt högre än vissa andra delar av min moral...

Det ordnar sig alltid!

Jag är en tänkare, grubblare och älta-för-mig-självare. Men när det verkligen krisar tar jag hjälp, pratar med någon. Det är bra. Och saker ordnar sig.

De konflikter jag haft att hantera de senaste dagarna har löst sig till det bästa. Det får man nog ändå säga. Det gör ju det för det mesta. Ordnar sig. Det gäller bara att ha lite is i magen. Och så har man blivit en erfarenhet rikare och fått en kurs i konflikthantering.

Nu kan jag ta på mig min vackaraste kavaj ikväll och gå på fest.

En diamant på mitten

Premiärlaget börjar ta form. Det blir jag, Emil, Gustav, Håkan och förhoppningsvis någon mer som ställer oss på Fight Clubs scen den 7 juni.

Igår kom den i brevinkastet, Groove nummer 4 med CD och låten Peace & Love. Förlåt! liten text och bild. Mer om detta på hemsidan.

På förekommen anledning kan jag säga att jag har lite svårt att hantera människor som uttrycker sig kategoriskt, är aggressiva, har svårt för att hålla sig till saken och som inte kan ge och ta argument.

För övrigt anklagas Carola för att ha sexfuskat i natt. Är inte det något alla kvinnor gör någon gång då och då?

Sent ska syndarn vakna

24 år behövde Fadde i krogbranchen innan han fattade grejen. Nu har han pratat ihop sig med Jan Emanuel och "funnit en människofientlig kultur, baserad på hierarkiska och starka lojalitetsband mellan dörrvakter och krögare". Innekrogarna "har byggt upp sina verksamheter på genomtänkta strategier som är till för att dela upp människor i ett A- och B-lag". Det så kallade regnbågssystemet "leder till ökad oordning och ökad frustration bland gästerna - tvärtemot en ordningsvakts uppgift".

Jasså!? Idag skäms Fadde. Jag också.

Dammig teater!

För övrigt har Nathan den vise (gå in under Föreställningar) premiär nästa onsdag. Det är alltså min regidebut. Senast pjäsen spelades i Sverige på svenska var på Mindre Teatern 1863. Varför inte senare? Den spelas Tyskland. Det är i alla fall på tiden att någon dammar av detta ständigt aktuella drama.

Live at Stampen

Vi är tillfrågade om att spela på Fight Club onsdagen den 7 juni på Stampen. Då vill jag att du är där! Det band som drar dit minst 40 pers får längre fram spela i större sammanhang på det jag tror heter Fight Club Heroes.

Nu gäller det bara att få ihop bandet och boka in några rep.

Ord och inga visor

Så får jag i alla fall vara lite konstruktiv, som den hantverkare jag trots allt ändå inte är. Blandar gips, murar, putsar, sågar, fixar.

Glenn Hysén talar klarspråk om Juve-skandalen: "Jag är inte så insatt i det, men det är jävligt skönt att de sätter åt de där myglarjävlarna, jag är underbart tacksam".

Doktorn kan komma!

Är det någon som behöver läkarhjälp? Säg bara till!

Rix Morron Zoo var alltså på Häringe slott i fredags. Fler bilder här.

Only in it for the drugs. Eller nåt.

Känner mig smutsig. Var nere och kröp i (av-)grunden under ett hus idag. Annars blev det inte mycket gjort. De flesta var trötta och bakfulla. Och jag gör som de andra gör.

Sen går jag ner till Hornstull, fikar på Copacabana och pratar kortfilmsprojekt. Låter intressant. Vi får väl se. Ska i alla fall provfilma.

Ja, Vad skall du bli när du blir stor?
ska du bli som far och mor
ska du bli en boss
en försäljare
eller disponent någonstans
eller kanske nöjer du dig med
vilket jävla skitjobb som helst
du bara bryr dig inte alls
det får gå som det går
vad skall du bli?

Nya låtar!

Nya Wilner låtar på gång. Lade demogrunder idag. Alltså verkligen demo. Inte för spridning, utan en inspelning för att få koll på låtarna, kunna planera eventuell "riktig" inspelning och för att underlätta inrepandet av musiker.

Det är låtar som blev över vid förra inspelningen skrivna kring årsskiftet och några helt nya. Den senaste blev klar förra veckan. Som vanligt är det melankoliska texter. Vad de säger och betyder får den som lyssnar avgöra (några finns på hemsidan). Titlarna är, åtminstone tillsvidare, Vackrare än du tror, Konsekvenser, Sniper Alley, Till gator fyllda med död poesi och Mannen i mig.

En riktig munsbit!

I alla fall. Prickade in en bra dag för besök på Söderstadion. Fint väder, plats i mitten nära planen, sju mål, bajenseger. Annars är det ju typiskt att det blir en regnig noll-noll-match man får se när man väl tar sig dit.

Satt precis bredvid klacken. Fantastisk stämning. Några nya ramsor för säsongen. Bland annat en på White Stripes Seven Nation Army. Och vid några tillfällen sjunger/skriker hela arenan. Då är det inte långt till ståpäls. Har du inte varit där, på Söderstadion alltså, gå dit!

Annars hänger jag en del på det lilla torget i Axelsberg och äter lunch på El Bocado. Där finns det människor. Inte sådana där designade, till synes framgångsrika och lyckade innerstadsmänniskor. Utan väldigt verkliga människor. De som åker permobil, de som är aningen alkoholiserade, de som har ärrade ansikten, de som har ett ben, de som har snickarbyxor från Fristads och de som, i likhet med mig, äter fläsknoisette med "bea" klockan halv elva på förmiddagen.

Och på kvällarna är det teater. Ikväll var jag på Häringe slott och spelade. Rix Morron Zoo med Gert Fylking i spetsen var i publiken. Tror de spelade in lite också. Kanske i en radio nära dig på måndag morgon.

Och så har jag införskaffat mitt dyraste klädesplagg någonsin. En svart kavaj från Tiger. Ett basplagg man faktiskt behöver i sin garderob. Om det nu behövs några ursäkter.

Fiskrens!

Så är jag äntligen ledig en matchkväll och kan gå på Söderstadion. Idag kommer Makrillarna från Götet på besök. Ja, alla rensar fisk i Göteborg. Åtminstone alla som heter Glenn. Och det är väl alla det?

Återstår att se om det bara var kalmar-spöket som härjade senast eller om "svackan" redan är här. Det får man väl ändå inte tro. Bajen leker!

Jag tillhör också dem som tröttnat på Alexander Östlund för längesen. Men man är ju inte helt utan känslor och empati för det. Måste vara fruktansvärt att inte få åka med till VM. Särskilt som han varit ordinarie länge nu. Och här kommer allt elände på en och samma gång. Ej önskvärd i Holland, inte ordinarie i engelska andraligan och så detta, inte få åka med grabbarna till Tyskland. Stackars "Salle".

Keith

Har inte riktigt hängt med. I den ena tidningen verkar det inte vara så farligt, i en annan kämpar han för sitt liv. Inte kan det väl vara möjligt att Keith Richards, efter det liv han levt, ska - om uttrycket tillåts - trilla av pinn efter att ha ramlat ner från ett träd?

Bomber och blockad för fred?

Dags att skriva om något annat än shopping, mat och bildäck. Man blir ju förbannad. Att det ska vara så svårt att hålla mer än en tanke igång samtidigt.

Främst är det givetvis alla borgare som är hysteriska över att en representant för Hamasregeringen varit i Sverige. Dialog kan ju aldrig vara en god idé. Och det mesta av omvärlden tycker att det är en bra idé med ekonomisk blockad och inställda bidrag.

Naturligtvis ska inte terrorism uppmuntras, men tror man att risken för terror minskar nu? Och handlar det inte om krig? Ockupation? Som vanligt är det finare att döda människor med flygplan och bomber. Då är det inte terrorism. (I helgen dödades åtta palestinier. Två bönder, fem medlemmar i Folkliga motståndskommittéerna och en 19-åring som sköts i samband med arresteringar.)

Vi i väst och Europa visar vårt förakt. Demokratiska val ska ni ha, det tycker vi är bra, men ni ska välja som vi vill. Och under tiden är det folket och de offentliganställda som drabbas. Vanliga männsikor får sälja sina tillhörigheter för att få råd med mat och offentlig verksamhet som sjukvård och utbildning kan inte längre fungera. Lysande. Lycka till med fredsskapandet!

Mannen i hatten

Åker ut till Nacka och får med hjälp av en hel del våld av de gamla och på de nya däcken. Strosar runt i vad som lite fånigt kallas SoFo. Tjackar hatt på Grandpa. Har funderat på hatt länge. Men det är riskabelt. Kan lätt bli utklätt och urban clown över det hela. De i affären sa i alla fall att det såg bra ut. Så klart.

Äter burgare på trottoaren utanför Mississippi inn. Åker ut till Grimsta och ser BP förlora med 4-0.

Dags att förbereda matlåda. Matlåda är arbetarkultur. Idag fyller jag den med pasta, pesto och chorizo.

Inte bättre än Thåström

Har aldrig påstått att jag sysslar med experimentell nyskapande musik. Visst, då och då dyker det upp någon som fifflar lite med marginalerna. Men herregud, rock och pop handlar väldigt mycket om upprepning, igenkänning och återanvändning. Fast då och då behövs det nya förpackningar. Och kanske har de något att säga också.

I alla fall. Jag - Wilner - blir dömd och bedömd av Dead Frog Records. Det har sagts några gånger nu, jag låter som Thåström och Winnerbäck. Och är inte bättre. Kanske lika bra?

Fyra hjul som rullar...

Det här med sommardäcken börjar bli en lång, alltmer farsartad, historia. Dubbarna sitter fortfarande på. De däck jag kört runt med i lastutrymmet i en vecka visade sig idag vara fel däck. De var till en annan bil. Tur att jag inte lyckats få på dem. Och då har jag ändå varit runt på fyra fem mackar och försökt låna en domkraft. De får alla en konstig min och ett undvikande tonfall när de säger att de inte har någon domkraft. "I alla fall inte för utlåning".

Jag åker och får de däck som påstås vara de rätta. Kanske har jag också hittat en mack med gör det själv-hall där det borde vara möjligt att få bilen att lyfta över marken. Imorgon gör jag ett nytt försök.

För första gången i år springer jag runt Riddarfjärden endast iklädd shorts och t-shirt och Rålis ser ut som ett bombnedslag. Uteätarsäsongen har börjat.

Själv sitter jag inne och äter haloumi, souvlaki och cheescake. Som i Grekland fast hemma.

Gå ut och var glad, din djävel!

När man jobbat så här mycket och det blir fredag får man gå till Pet Sounds och handla lite. Köper Springsteen Hammersmith Odeon, London ´75 och The Slaves Save me from Yesterday med Robin och Nino Keller. De sistnämnda påminner lite om Broder Daniel på något sätt, fast annorlunda och sjunger Suicide så att man blir alldeles glad.

Någon gång i helgen måste jag byta däck. De är i alla fall upphittade i ett garage/lager på Stora Essingen. Kanske tvätta bilen också. Men nu tänker jag göra precis vad som faller mig in och börjar med att tvätta av damm och smuts och gå ut till sommaren.

Hur många timmar har ett dygn?

Vad ska man säga? Efter att ha jobbat sexton timmar, inte särskilt mycket. Det blir en likadan dag imorgon. Jag borde sovit för längesen. Och här kommer det besök...

SL SL gamle vän!

Ett tips från bedrägeriroteln. Upptäckte idag att SL:s nya papperslappar som ersatt "remsan" inte kan hålla färgen (åtminstone inte de som skrivs ut på Pressbyrån).

Hade kvar gårdagens biljett i fickan och såg när jag tog upp den att stämpelfärgen smetats ut. Bara att fukta tummen, gnugga lite och vips så är biljetten som ny. Stämpla igen.

Kommunikationsmedel

Går in på Pressbyrån och ber att få köpa en så kallad "remsa". Det visar sig att de från och med idag inte finns längre. Jag är den första som handlar, hon i kassan har inte sålt de nya kupongerna tidigare. Vi blir båda förvånade och inte så imponerade när det ur maskinen rasslar cirka två meter papper, perforerat för att delas upp i tjugo lappar. Tio stora biljetter och ett kvitto för varje (!) biljett.

Rabatten blir bara två kronor per resa, så det kanske kan kvitta i fortsättningen. Nu gäller alltså tjugo kronor för alla resor, no more zoner. Alltså, dyrare för oss som håller oss mest i innerstaden, billigare för längre resor. Bra eller anus? Ja, inte vet jag.

Från och med idag har även dubbdäcken gjort sitt för säsongen. Eller, det var väl ett tag sedan de behövdes, men nu är de dessutom olagliga. Har inte fått tag på sommardäcken till bilen jag har. Ingen verkar veta var de finns. Bara att hoppas på att polisen inte stoppar mig imorgon och att någon lyckas hitta däcken.

Upp till kamp!

Det finns mycket att kämpa för. Mycket att ändra på. Mycket som är galet i samhället. Vet inte om det är det som tas upp i första maj-tågen precis. Men det är ritual och tradition. För nionde året i följd är jag ute och promenerar denna dag. Går från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. Det är ovanligt fint väder i år, men blåser kallt som alltid. Jag orkar inte vänta tills Lars Ohly kommer upp på scenen.

Jag går dit själv och kan inte riktigt känna mig hemma i de där sammanhangen. Och så är det väl med det mesta jag gör. Vad det nu är jag gör? Visst, jag söker gemenskap och delaktighet. Jag är med, låter mig påverkas, följer med, men vill ändå inte riktigt höra till. Det kan gälla mode, åsikter, musikgrupperingar, teaterkretsar, allt möjligt. Det blir lätt instängt. Jag står fri.

På väg hem köper jag pesto, soltorkade tomater och aubergine.

Avelsland

Ser Jens Östberg och Bortalaget göra Avelsland på Kulturhuset. Tyvärr spelades den nu bara igår och idag, men kommer tillbaka till hösten.

Det är text/dans/teater och temat är rasbiologi och tvångssteriliseringar (Steriliseringar främst av unga flickor, beordrade av läkare som skrev utlåtanden om att de gick mycket på dans, var mycket intresserade av det erotiska, var lata osv.).

Det är konstigt, roligt och skrämmande. Hur kunde vi hålla på med sånt, här, i Sverige. Vi som är så upplysta. Eller? Och det är inte längesen. Visst, det är alltid lätt att dömma historien i efterhand, men det här? Och vad gör vi nu idag, som i framtiden kommer att framstå som fullständigt vansinnigt och inhumant? Varför sa ingen något då? och varför har ingen gjort teater, film, konst av det här tidigare?

Kan inte låta bli att se en koppling till Sheriffen i Ryd, som jag skrivit om nyligen. Vi vill hade det som vi alltid haft det. Inget får störa. Rapportera "misstänkt" beteende. Rensa ut det som stör. Håll Sverige rent!