Tillbaka till samtiden

Fredag morgon. Tåg till Trollhättan. Föreställning på trevliga Albert hotell med utsikt över älven (eller vad det där avlånga vattnet kan kallas). Bodde på andra sidan vattnet på Scandic.

Började lördagen med en promenad i solen längs med vattnet. Lång hotellfrukost och sedan tåg. Först åt fel håll, till Göteborg. Burgare på stationen sedan X2000 tillbaka till Stockholm.

Hem för dusch och sedan till 40-årsfest i förorten. Bara skådespelare, regissörer och författare där. I dag trött. Har trots detta vandrat runt hela Söder tillsammans med E. Kaffe på Hornsgatan på Kaffebaren, som fått ny ägare och inte känns lika bra som tidigare. Nu lite dyrare och inte samma personliga och snabba service.

Vidare till Hornstull via Lundagatan, och då längtar jag alltid dit. Passerade Street, fick information om yoga. Borde börja med det. Tror det kunde vara något för min kropp och själ. Fick hennes kort. Bort till Reimersholme och sedan Söder Mälarstrand till Slussen. Katarinavägen hemåt. Mötte Arn, bytte några ord, har gett ut en skiva också. Mat på Sonjas grek för en hundring på söndagar. Där satt en tjej från festen i går. Bakis. Mera kaffe. Mjölk och fil på Konsum. Köpte SL-kort på Pressbyrån. Dags att börja åka pendeltåg igen. Noterade att det var match på Kanalplan, såg sista minuterna av dammatchen. Det blev 1-1, vet inte vilka de mötte.

Nu läsning och tv. I morgon är det slut på semester och dags att börja ett nytt jobb. Spännande. Lite jobbigt. Nu har jag snart inget med kassan att göra längre. Anställningen upphör formellt i dag den 31 augusti.

Notera att jag nu ändrat i presentationen under bloggens namn. Jag är inte längre statlig tjänsteman. Men som sagt, jag fortsätter att leva på skattebetalarnas bekostnad. Nu mer begränsat till invånarna i Huddinge kommun.

Gurra m.fl.

Just nu i svt1: Med pukor och trumpeter. Jag trycker på fjärrkontrollens informationsknapp - Medverkande: Gustav III, Lasse Berghagen, Pernilla Wahlgren, Arméns musikkår.

Också en resa

Det tog väl en 2-3 timmar i går att skumma igenom alla tidningar. Lite kulturdebatt, nedgång i ekonomin och nu ska allt bli sämre och sämre, ny Guilloubok, Madonnapremiär, derbyidioti, vicepresidentkandidat, ett Ryssland som spänner sig och fördöms så att det låter som kallt krig och så vidare.

Kom i säng sent. Trodde jag skulle upp och komma igång på något sätt. Vaknade till. Somnade igen och var knappt vid medvetande vid 11-tiden. Lite tvätt och frukost och nu har jag inte kommit längre.

Kanske är det ett tecken på att det vankas sämre tider. Såg att Nitty Gritty konkat. Nu är det slut med lyxkonsumtion och exklusivt mode. Köp aktier i H&M.

Läste någon helt annanstans att man numera kan göra en dagstur till Tjernobyl. Tror att man utgår från Kiev. Det vore ju också en resa. En övergiven spökstad som tagits över av vargar och vildsvin. Lite som i I am legend.

Jag har ingen koll på hip hop, eller vad det heter. Brukar inte bry mig eller tycka det är bra heller. Jag har en skiva med Nas som jag köpte i New York bara för att det kändes så mycket just New York. Lyssnar av någon anledning på den och tycker att det svänger. Eller nåt.

Om jag skulle försöka ta mig ut nu och försöka få igång kroppen på något sätt, till exempel genom att springa en mil, eller så. Sen till teatern.

Hemma igen

Landade med Spanair på Tenerife Sur i tisdags. Jag var inte särskilt sur, bara lite rastlös och stel i benen efter att suttit ihoptryckt i 6 timmar.

Sen följde tre dagars landssorg med flaggor på halvstång utanför hotellen. Vilken tragedi för de inblandade. Påverkade väl inte min semester så mycket även om man önskat att det var några andra än Spanair man skulle åka hem med. Men det gick bra. Nu är jag tillbaka.

Det blev en lika slapp och passiv semesterresa som planerat. Ligga vid poolen, läsa (har snart läst ut Norén, vilket jag inte trodde var möjligt, har även avverkat Lundells Vädermannen) och halvsova. Möjligen gå til havet och ta ett dopp. Det är fint där i trakten kring Playa de las Americas i kanten av den blåa Atlanten. Allra tjusigast runt Playa del Duque. Några shoppingturer också. Var "tvungen" att köpa en Yamamoto-jacka. Det var 60% rea. Längs strandpromenaden männen med solglasögon på en pinne. Man sa no, då sa de hasch och man sa no igen.

Trodde inte det var något för ett land med vinkultur med alkoholfri öl men det fanns en massa cerveza sin alkohol. Hade det inte varit just sin hade jag blivit ölalkholoist. Nu blev jag väl bara - öl.

Mycket sova i mörkt tyst luftkonditionerat rum. Började nästan känna mig utvilad när det hela avslutades med uppstigning vid 4 för hemfärd. Varför? En massa mat. Spanskt på Dona Juana, mycket omysigt beläget i en källare vid ett mindre snyggt hotell, men genuint, liksom på Oasis i byn Adeje en taxifärd bort. Specialiteten var kyckling med bröd, pommes och sallad. Enkelt. Gott.

Los Cristianos inte alls många fulla svenskar bingokanaljer, eller vad det är Lundell sjunger om. Det var mest engelsmän överallt. På flyplatsen landade det ena planet efter det andra från Manchester, Leeds, London. Överallt engelska pubar, mer eller mindre knasiga coverband och sångare, fotboll och english breakfast. Och det är väl inte det sämsta. Jag känner mig hemma med de där lite smaklösa engelsmännen. Det är min kultur - också.

Det blev ägg, bönor, toasties och footie. Såg ett par Premier League-matcher. Såg Sky News och läste osannolika The Sun. Det var svinet äcklet pervot Gary Glitter som återvände till Storbritanien. Och allt det där är han väl, men det är inte så vi brukar skriva i tidningar här. Det gick bra men var nästan svårt att hålla på Team GB i OS eftersom det fanns en annan med de där initialerna - Gordon Brown. Och nu förs OS-elden vidare till London. Och Tomas Brolin var framröstad till en plats i den sämsta 11:an någonsin. Men det är en tidning som har bra täckning av fotbollen och till och med några sansade krönikörer.

Hemma igen till 14 tidningar på hallgolvet. Kan inte säga att jag saknat Sverige på det sättet. Zappar lite på tv:n. Stannar på CNN. Går igenom mejl. En hel del, det mesta inte så väldigt personligt. Annars lugnt och stilla, ingen har ringt, ingen har frågat efter mig. Skönt. Lite tråkigt. Men nu smyger hösten och aktiviteterna sig på igen. Tjuvstartar med lite teaterjobb den här veckan, sen helt nytt jobb nästa vecka.

Städar. Rensar lite i garderoben. Duschar. Går och hämtar Alex James bok som kommit med posten. Köper några tomater. Steker hamburgare.

(För övrigt är det här denna bloggs inlägg nummer 900. Eller om det var det förra.)

Upprördhet

Bara bajare på planen räcker inte. Hammarby förlorarde mot GAIS med 4-2 och det brister väl både här och där. Men nu är det det där med målvaktsbiten igen. Poppen, det där funkar inte.

Sen vet jag inte vem som packar väskorna i GAIS. Den höll väl inte allsvensk klass. Packningen, alltså. De hade med sig fel tröjor och fick låna Hammarbys bortaställ. Något förvirrande när det fanns spelare i båda lagen med samma namn på ryggen. Spelet räckte däremot hela vägen. För GAIS, alltså.

Började dagen med att hämta på Arlanda. Sen vila och plötsligt mådde jag riktigt bra. En fika på stan med Aftonbladets Europaextra-bilaga. I morgon börjar spelet i England. United ställer 2 miljarder på plan. Räcker det? Kanske. Ska bli kul att se Stoor och Elmander också. Träffar bekanta på vägen hem och sitter en stund till på annat kafé. Kommer hem och hinner se fotbollsdamerna förlora mot Tyskland på övertid. Lagar mat. Åker till Söderstadion.

I går storhandlades det på ICA Maxi. Kan inte göra av med mer pengar nu, men det är väl meningen att det där ska vara en investering. Helt klart billigare att handla utanför tullarna. Notan slutade på 1300. Förråden fyllda med pasta, flingor, ketchup, kaffe och toapapper. Var på Siba och köpte en radio också. Ring P1 till frukost i morse var lika bra som havregrynsgröt och rågbröd. Sätter fart på hjärna och mage. Ut med skiten bara.

Allvarligt. Kalla mig gärna elitistisk, men vad är det med fok som ringer dit? Inte alla naturligtvis men väldigt många. Den intellektuella nivån är i höjd med hammarbys backlinje i andra halvlek. Det vill säga ganska låg. Dessutom finns inslag av desperation.

Innan jag går sönder helt måste jag bara få säga att Mia och Klaras sommarprogram var kränkande eftersom någon av dem sa att familj och barn var meningen med hennes liv, till exempel. Men, hallå! Om man är ensam då? Är inte mitt liv värt någonting då? Nej, just det. Och det fortsatte med att pensionärer inte borde behöva betala licens till Radiotjänst eftersom någon typ av andakt/gudstjänst försvunnit ur tablån. För det är ju det enda alla pensionärer någonsin velat lyssna på. Absolut. Och inte tittar de på tv heller. Eller finns kanske Helgmålsbön kvar? Kan väl vara värt ett par tusingar om året?

Missa inte! LA konfidentiellt i afton (SVT 23.15). Snyggt och tufft efter James Ellroys bok med Russel Crowe och Kevin Spacey.

Uppkördhet

Tar en promenad längs vattnet före frukost. Bort till Danvikstull och sen Folkungagatan, Skånegatan, Södermannagatan. Sen efter tidningarna var det dags att börja fixa lunch. Slafsade bort till ICA i träningsbyxor och flip-flops. Handlade. M&M och nyförvärvet W på besök. Korv Stroganoff, ris och sen kaffe och mammas kaka som jag hittade i frysen.

Promenad på Söder och stopp vid diverse butiker. Var inne och vände i city också. På väg hem köper jag en grå skjorta och en svart t-shirt på Weekday. Jag vet. Jag börjar låta som Norén nu. Men det var 75% rea. Nästan gratis.

Läser i DN om Alex James, brittpoparen och blurbassisten som blivit bonde och ostillverkare, men som även är skribent i diverse tidningar. I dagarna har hans bok kommit på svenska - Inget annat sätt (minns blurlåten There´s no other way på plattan Leisure från 1990). Beställer den hos Adlibris.

Oroar mig till och från under dagen för min mage. Men det är väl inte värre än vanligt. Eller? Nej, det är det nog inte.

Personlighet

Hittar ett personlighetstest på en annan blogg. Så här blev mitt resultat. Jag kanske skulle bli tandläkare. Nej, det verkar väl som om jag inte är helt snett ute.

En fri man i stan

Jag åker med till Arlanda och får ta hand om en bil under veckan. Kanske skulle passa på att åka ut till någon stormarknad, eller vad det heter, för att fylla förråden. Lite smidigt att köra till korpmatch på torsdag också. Den där planen ligger lite illa till. Var är det nu den ligger? Måste ta reda på det.

Måste också byta klubb. Vill inte bara spela i Korpen. Herregud, klart jag håller division 6-klass. Men i Nåjden blir jag inte uttagen till matcherna. Jag vill ju spela, tycker det är roligt med fotboll och då vill man spela matcher. Fast vad besvärligt. Hur ska det gå till? Och vad synd. Det är ju ett trevligt lag jag tränar med och jag är ju nästan den som har varit där längst av alla.

Träffar S (och då menar jag inte S). Vi fikar med getingar, promenerar och pratar. Känns bra. Ser lite klarare på mig själv sen. Måste tillåta mig att vila. Kanske är jag inte sjuk. Bara trött. Trots att jag varit ledig i en hel vecka nu.

Lyckas i alla fall få läkartider i dag. Skadar inte att göra lite uppföljning och kontroll.

Åker hem, lagar mat, äter. Går ut och fikar - igen. Nu med mig själv och Noréns bok. En fågel skiter på mig när jag sitter utanför Skåningen. Som tur är träffas jag bara på armen.

Går till Apoteket. Köper något av alla preparat mot sura uppstötningar. Det är inte det jag har. Det skadar inte i alla fall, säger någon i personalen som kommer fram när jag står och stirrar på hyllan. Jag mår lite illa.

Eftersom jag läser den där boken hyr jag Repetitioner om 7:3. Skrämmande på något sätt. De är ju vanliga killar. Givetvis. Men med så mycket felriktad vrede. Dagen efter den sista föreställningen de gjorde skedde rånet i Kisa och morden i Malexander.

Köper en DVD med Tom Petty också eftersom den bara kostar 59 spänn.

Sen ska det sägas att det bara var en av de tre fångarna i pjäsen som var med i Malexander. De andra är fria i dag. Tror jag.

Det blev inte någon repetition i dag. Min medspelare är sjuk. Nu blir det uppehåll ett tag. Ännu mer semester, helt enkelt.

Cold turkey

Jag är inte så bra på att vara ledig. Det är just därför jag behöver det så mycket. För att träna. För att sitta still och låta det komma till mig. Allt jag försökt låta bli att lyssna på. Och det är ju intressant på något sätt. Känner att jag rör mig på ytan, men längtar till djupet, till något att försjunka i, något som tar upp hela mig. Men det är inte det jag behöver nu. Inte just nu. Nu ska jag försöka ha några dagar där tankar och känslor får komma och gå lite som de vill. Ett nödvändigt litet reningsbad.

Sen vill jag ha den där energin igen och att jag är mitt i det jag gör och att det är något viktigt. Viktigt för mig. Att jag inte bara är på väg igenom och förbi. Så har det känts ett tag.

Jag är glad för att jag får spela teater och ser fram emot repetitionerna. Fast vi ligger lite lågt i augusti.

Men jag ska träffa människor också. Lagom mycket. Vill känna mig normal, att jag har kontakt med omvärlden och livet och har energi över till andra än mig själv.

Försöker boka läkartider. På ena stället meddelar de att de öppnade 13 i fredags och att det går bra att ringa efter det. Nu är det väl efter klockan 13 i fredags? På andra stället meddelas att de inte kan ta emot fler samtal i dag fast att det är fyra timmar kvar av telefontiden. Nu börjas det. Sommaren går mot slutet och vi sitter och känner efter.

Vad ska allt det här betyda? Förmodligen att jag sedan förra hösten kämpat med ett jobb som inte var bra för mig, som tömde mig och tog min energi, som gick hårt åt mitt självförtroende. Till slut fanns det inte så mycket kvar till något annat heller. Men jag kämpade och kämpade. Nu ska jag sluta kämpa. Om jag bara kunde acceptera att det tar lite tid. Klart att det tar tid att ställa om.

Äter indisk lunch. Vi sitter väl där i 40 minuter, eller så, och det är samma låt som spelas i högtalarna hela tiden. Något indiskt skulle jag tro. Sen går jag till Pet Sounds och handlar för presentkortet några vänliga själar gav mig i avskedsgåva på jobbet. The Hold Steady - Stay Positive och Bon Iver - For Emma, Forever Ago.

Mitt hem är skivor, böcker, tidningar, gitarrer, stereo och tv. Ett eget litet Media Markt. Jag trivs där. Och det är inte det sämsta.

Jag bryr mig inte om OS. Orkar inte ens sätta på tv:n.

Ska försöka ta mig iväg till träningen i kväll, även om jag just nu trivs bra här framför det öppna fönstret med Fleet Foxes och en bok.

Fram och tilbaka

Jag har varit i Småland. Det är hemma, men ändå inte. Jag bor i Stockholm nu. Blir upprymd på något sätt när det är kväll och tåget rullar in på Söder över Årstabron och man ser den lysande toppen på Folksamhuset borta hos mig och man blickar ut över de mäktiga grå husen i Tanto som jag har för mig Lundell kallade ett Akropolis över folkhemmet.

Inte blir jag piggare av att det är semester. Men det kanske inte är meningen. Det är kanske nu man kan få vara trött och släppa lös allt, vad det nu är, och sen samla ihop sig själv och det där och börja om igen. Det är så jag hoppas det ska bli.

Funderar på att gå till lite läkare nu när det finns tid. Det är något med magen, typ katarr. Och halsen. Jag blir inte sjuk på riktigt, men har haft lite ont nästan varje dag hur länge som helst.

Blir påmind om det där med Borrelia. Någon ser att jag bloggat om det och hittar mitt nummer. Ringer. Undrar om den där medicinen vad den nu hette fungerade. Jag vet inte. Ingen kunde ju säga om jag hade det där eller inte. Och inte om jag blev frisk heller, givetvis. Tror inte jag märkte någon direkt skillnad.

Åt väldigt många kräftor i går. Och en massa Västerbottenost i olika form.

Jag blir i ett konstigt tillstånd när jag repeterar den här pjäsen. Men det är bra. Tror jag. Människan är så isolerad och rädd, stängd och deprimerad. Men levande inuti. Inte alla, men den här rollen. Smakar det så kostar det.

Det regnar mycket. På tal om det hänger jag inte alltid med när det ska småpratas, vilket kunde vara bra. Ibland. Jag står i en butik i Växjö. Vi har redan pratat om fina saker, storlekar och priser. Jag har hicka. Hon slår in eftersom det är en present och säger plötsligt när jag står och letar efter betalkort: Ja, det är likadant som i går. Förskräckt tittar jag upp. Vad är det som är som i går? Förmodligen bara vädret. Jag vet inte, men jag säger ja, fast blicken flackar och jag undrar vad vi pratar om. Någonting är det. Hickan försvann i alla fall.

Det var något i Vitabergsparken i kväll. Opera tror jag. Men som sagt, det regnar mycket.

Inte nu, men sen

Pjäsen heter Ginstrande spår. Vi har repeterat ett tag nu. Det är nära, det är intimt. Två främmande människor i ett litet rum. Om jag lyckas återstår att se och blir upp till var och en av avgöra, men jag kommer med det ärligaste av uppsåt att försöka gestalta denna människa och roll som inte alls är mig främmande.

I oktober är det premiär och här kan du boka och köpa dina biljetter redan nu. Och som du ser händer det mycket på Spegelteatern i höst.

För mig väntar förutom denna pjäs ännu en säsong med Herrgårdsmord. Och så börjar ett helt nytt jobb i september. Men nu, nu är det semester. Första dagen i dag. Det är måndag och jag ligger kvar i sängen, ser nyheter på tv, har tid att verkligen läsa morgontidningarna, sätter på skön musik, sätter mig med datorn i knät och väntar på regnet. Fyra veckor av rehabilitering.

Truckers

Det är grått hår, skägg, jeansjackor, gamla skinnpajer och kepsar i lokalen. På scenen skägg, rutiga skjortor, men även en tjej. Det skickas runt en flaska Jack Daniels. Rock´n roll! Det är fullt ös för vuxna.

Drive-by Truckers är stökigare och något råare på Nalen än vad de är på skiva. Om jag förstår det rätt är det här deras första besök i Sverige. De njuter av det varma mottagandet och av att spela. Ser det ut som. Jag gillar det också och går hem bredbent med en revolver i byxlinningen och truckerkeps på min kala hjässa.

Fast nu lät det här lite väl klyschigt. De är, som sagt, mer sofistikerade än så.

Det var det

Mer än så är det inte. I går strax över fyra lämnade jag F-kassan för att inte komma tillbaka. I handen hade jag en påse med några få tillhörigheter. Något tidigare hade jag bjudit på prinsesstårta och fått en liten present av några kollegor. Jag hade kastat en massa papper, lämnat tillbaka telefon och dator och behörighetskortet klippts i bitar.

Sen satt jag på tåget med min påse. Knappt ett spår finns kvar, bara några små journalanteckningar. På måndag kommer någon annan att ta hand om det som nyss var mitt ansvar och som ibland tyngde mig eftersom jag ville göra det så snabbt och rätt och bra, vilket det inte alltid fanns förutsättningar för.

Och det kan inte direkt ha varit på något annat sätt. Så där är det. Nästa gång är det jag eller du som går i pension istället, tömmer vårt skrivbord i en konsumkasse och så var det inte mer med det.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Kanske är det bara ett uttryck för storhetsvansinne och att jag egentligen vill syssla med att bygga monument över mig själv, göra något som finns kvar, som kan dokumenteras i historieböckerna. Det är väl där skapandet, musiken och teatern kommer in. Fast just teater, ögonblickets konst, är väl ganska dåligt val då. Kanske är de en påminnelse om att arbete till stor del handlar om att få pengar och mat på bordet. Livet är någonting annat. Naturligtvis är det så.

Nu låter det här kanske lite sorgligt på något sätt. Saken är ju den att i det här fallet hade jag inte varit där så väldigt länge (en anställningstid på 22 månader noteras i protokollet) och jag ville absolut vidare, hade fått nog och det var jag som tog kontroll över mitt liv och tackade för mig. Det var väl lättnad jag kände där på tåget hem. Det är klart en helt annan sak för den som får sparken efter lång trogen tjänst.

Nu är det semester. Lite teater blir det. Fotboll. En tur till Småland och en riktigt bekväm, icke så äventyrlig resa till Ving Resort-hotell på kanarieö. Bara för att få vila. Inga överraskningar(?). AC, SVT Europa och säkert finns det svenskt kaffe på grisfesten. Kanske gör man något wild & crazy som att hoppa köttbullarna och beställer in tapas.

I kväll: De sofistkerade sydstatsrockarna Drive-by Truckers på Nalen. Om man vill lära sig hur gangsta-billy låter, som Stefan Thungren skrev i SvD i går. Gangstabilly som i namnet på deras debutplatta från 1998.