Do it like they do on the Discovery Channel

Efter julens och övriga helgers stilltje har skivsläppandet kommit igång på allvar igen den här veckan. Och det är goda tider för anglofilismen. Ett måste för alla som gillar doften av regn, desperation och stora städer, skriver Strage i DN om Jamie T. (...) Ambivalent kärleksförklaring till vardagen i et fuktskadat imperium; i en grådisigt nostalgisk världsstad där inget längre verkar viktigare än Celebrity Big Brother, skriver Lokko i Svenskan om The Good. The Bad & The Queen med Damon Albarn och Paul Simonon. Visst låter det underbart!

Om jag bara kunde skulle jag genast slå över till Manchester United - Watford. Men min digitalbox levererar bara Discovery - och där måste jag göra en lite utvikning; Hur är det möjligt? Discovery, men ingen av de andra tjugo kanalerna? - om den inte först får värma upp sig minst en halvtimme. Jag måste köpa en digitalbox - igen.

Följande gäller:

Nu hade jag just skrivit ett ganska långt och intetsägande inlägg när Safari oväntat avslutades. Ja, det var verkligen oväntat!

Kan bara säga för nytillkomna läsare att det här är min alldeles privata blogg där jag skriver om sådant som ibland är totalt oviktigt för dig. Och ibland alldeles livsnödvändigt. Det är inte oblgatorisk närvaro men du är mycket välkommen!

Kan förresten också säga att Jarvis Cocker har hedern i behåll. Han sjunger bra och för sig i Bernssalonger precis som en medelålders popkille ska göra. Han är lagom bakåtlutad, med glimten i ögat och lite småskojig i mellansnacket, samtidigt som han är energisk, skuttar runt och är allmänt teatralisk under låtarna. Och han klarar sig utmärkt utan pulplåtar. Några låtar som växte live var Black Magic, kanske kvällens höjdpunkt, och Fat Children. Ja, så var det med det.

Några hållpunkter för återstoden av veckan:

Onsdag: The last king of Scotland på bio.
Torsdag: Hockeybockey i Vårberg. Och mina usla lagkamrater som tillsammans med mig under två säsonger tagit så mycket som noll poäng gick (!) och spelade 3-3 förra veckan när jag inte kunde vara med. Hur bara kan de? (Ja, det kan man verkligen fråga sig?)
Fredag: Ännu odefinierat utehäng. Och så är det nästan tradition att på fredagar göra en inventering av utbudet på PetSounds.
Lördag: -
Söndag: Veckans höjdare! Veckan avslutas och de nya inleds storslaget. Uppesittarnatt med vänner och snask och Super Bowl XLI . Man kan nästan så mycket regler så att man hänger med men vet knappt vilka lag som spelar. Det är vackert. America, Fuck yeah!

Jarvis

Ny vecka på ingång. En hel del att ta tag i på jobbet i morgon och i veckan. Det rör på sig både här och där...

I morgon kväll ska jag ut och roa mig genom att avnjuta mogen brittisk pop under Berns kristallkronor. Jarvis , som numera verkar bo i Paris, kommer på besök.

Lokko om E-type

Jag har varit vaken sedan fem. Jag sitter på ett tåg. Snart är jag framme. Och vad vill jag ha sagt med det? Ingenting, är väl bara fortfarande imponerad över att det går sitta här och komma ut på nätet. Annars har jag haft lite annat för mig än att blogga. Jag har skrivit lite andra grejer och läst tidningar, förstås.

Kan bara kort stämma in i förvåningen över E-types utnämning till ledamot i Skönhetsrådet. Han ska sitta där på något (m) mandat och bara genom att göra det ger han nya svindlande perspektiv på borgerlighetens syn på skönhet och kultur. En statsminister som går igång på Dabuzz och E-type i Skönhetsrådet. Ja, du hör själv.

Naturligtvis beskriver ingen händelsen bättre än Andres Lokko (i dagens SvD). Han jämför E-types utnämning med när Cartman i South Park fick påringning på sin dörr av Mr Mrs Thompson. Där huvudet borde vara har de istället varsin stjärt. De är The Ass People. Cartman bara stirrar, oförmögen att säga något. Till slut stänger han bara dörren. Han förstår att han varit med om det roligaste han någonsin kommer att få uppleva. Hans liv är över.

Torris

Det var sämre förr. I min tvättstuga finns det, så att säga, flera tvättstugor. Ett par nya och ett par gamla. Och så får man ta en gammal. Och där centrifugeras inte tvätten, utan den tas ur maskinen, tillsammans med ett Pokémonspel som inte tillhör mig, alldeles dyngsur. För att sedan centrifugeras separat i en annan apparat som locket inte vill stängas på. När det är gjort hänges tvätten i ett skåp. Ett så kallat torkskåp, som verkligen är ett skåp där det står en fläkt på golvet. Det tar liksom hur lång tid som helst.

För övrigt kan man ju undra om man skå hålla på så här, tvätta varje vecka?

Har just sett sista avsnittet av Världens modernaste land. Bara att acceptera, antar jag - Jag är typiskt svensk. Modern, flexibel, individualistik, ensamstående, stort självförtroende, halvknackig självkänsla. Dessutom heter jag Johansson. Den nya "Svensson". Men med tanke på individualismen så har jag inte en fru som heter Anna Maria, bor inte i villa, har inte husdjur och inte silvergrå Volvo.

Hur var det nu? Först ut...sist in, eller om det var tvärtom (Klicka på länken och rulla neråt för att läsa själva artikeln) . Kommentar överflödig.

Imorgon från kontoret till teatern. På fredag åker jag till Småland och tar farväl av mormor. Vidare till Kalmar på lördag för mera teater. Tillbaka på söndag. Vem vet, kanske blir det lite tågblogg.

Unisexdräkt

Igår gjorde jag en inspektion av Södermanland och Uppland. Södermalm 07.30 - Tumba 12.23 - Uppsala (via Stockholm) 13.28 - Norrtälje 17.15 - Södermalm 23.00. Det såg bra ut. Mer behöver vi inte säga om det.

Efter den lilla turnén var det en del att ta igen på kontoret idag. Laddade med semla - igen - och sen var det bara att jobba till sex, nästan.

Förutseende som jag är hade jag med träningskläderna. Bara att ta sig direkt från stationen till gymmet och sen hem efter att ha passerat affären och de sura kassörskorna på Mariahallen. I påsen: Kalles, knäckebröd och O´boy .

På med adidasbyxor och Fred Perry-jacka, dagens motsvarighet till sjuttiotalets velour och - unisexdräkter. Kanske har vi där ursprunget till de sexdräkter som senare dykt upp i schlager- och löpsedelsammanhang. I alla fall. Nu ska jag ligga och läsa lite klämkäck amerikansk management litteratur . Vem vill inte vara en ledare och en vinnare? Sen somnar jag. Jag skiter i Thank you for smoking. Den får vara hur bra den vill. Om den nu är det? I morgon ska den lämnas tillbaka.

Som en stock

Thank you for smoking är möjligen en bra film. Jag vet inte för jag somnar. För det mesta är jag igång så mycket på dagarna att varje gång jag kommer hem och tycker det verkar vara en bra idé att ligga bekvämt och titta på film slutar det med att jag hamnar i koma. Det handlar alltså inte om at nicka till lite, utan det är djupsömn, REM och hela den biten. Och så vaknar jag flera timmar senare. (Trogna läsare minns även hur det gick med filmen United 93.)

Thank you for smoking har jag försökt med två gånger nu. Kommer väl en kvart vidare i filmen per gång. Efter fem dagar har jag kanske sett hela.

För övrigt kan jag tipsa om sopranosboxar till extrapris. På No.1 Video kan en säsong inhandlas för 299 spänn och två för 499. Slå till!

Och på tal om film och tv och så. Om du inte visste det så är drygt två år vad en (vissa) digitalbox klarar. Varje gång jag sätter på min står det ogiltigt kort på en i övrigt svart ruta. Och ja, jag har bytt till ett nytt kort. Boxen måste liksom värmas lite. Står den på en dryg kvart och man trycker lite fram och tillbaka på kanalväljaren dyker bilden plötsligt upp. Fast då sover jag redan.

Jamie T

Just nu på Kanal Lokal - Stockholm, repris från i onsdags. Tror inte den har varit än (kl.13.40), snart kan den dyka upp - The Video!

Sist ut. Men för er som inte läser Lokko och Virtanen och de där, Jamie T är det nya. För vanliga dödliga finns än så länge bara några singlar att få tag på. Lyssna till exempel på Sheila. Album ska vara på väg. Väldigt brittiskt, Babyshambles och The Streets.

För övrigt har jag fortfarande en biljett över till Jarvis nästa måndag (29:e) på Berns!

Besvärliga människor

Döm inte hunden efter håren, boken efter omslaget och så vidare. Gänget som kommer till slottet utrustade med systemkassar, halvdassig klädsel och kepsar visar sig vara ett skönt gäng. Visst, jag är full men har koll ändå, säger en engagerad kille som verkligen har koll på historien och alla detaljer i vår föreställning. Och efteråt visar sällskapet stort intresse för platsen och byggnaden, från Viking sote till Wennergren, och börjar ställa frågor som i alla fall inte jag kan svara på som bara har varit där några och hundra gånger.

Annars då? Jo tack, åt en semla till lunch och hade sen ett besvärligt samtal på jobbet som gjorde mig först nervös och sen uppspelt på något konstigt sätt bara för att det var första gången och jag klarade av att hantera det. Det handlade om vad vissa skulle kalla en "kund" som liksom blev minst sagt upprörd, besviken och förbannad.

I helgen blir det mera teater och inte så mycket mer - hoppas jag.

För övrigt var det kul när Svenskans sportkrönikör kallade det där de där i blågula tröjor har för sig i Sydamerika för pott-träning. Fast det tycker nog inte dom som åkte dit för att impa på Lagerbäck och ta sig till Nordirland i mars.

Mona

Höger- eller vänstersosse. Toblerone och strejkstopp. Skit samma. Nu är det Monas tur. Det sägs att hon idag tackat ja till valberedningen.

Visst tyckte man lite synd om henne förra gången. Och sen försvann hon. Fast hängde ändå kvar på något sätt på diverse mer eller mindre glamorösa ministerposter. Under långa perioder var det helt tyst, men så dök hon upp igen. Ja, hon väntade och väntade och så var det liksom inte någon annan som ville. Förutom Pär Nuder då. Men i år ska det vara en kvinna. Och tur är väl det. Go Mona! Nu tar vi dom 2010!

Sen är det en annan sak att det egentligen skulle ha varit Anna Lindh. Eller sen Margot Wallström. Eller kanske Ulrika Messing.

Ikväll på Kanal Lokal, videon till Vackrare än du tror. Säkert repris lite då och då. Nu är den alltså slutligt färdigredigerad och kommer inom kort att läggas upp på wilner.nu.

På Försäkringskassan har det nu gått ut ett påbud om att alla provanställda ska avskedas. På mitt kontor håller vi oss kvar ändå på någon sorts bananskal, eller vad det kan vara. Hur länge? Tills imorgon? Nästa vecka? Två månader? Hur länge som helst? Spännande! Inte någon trygg tråkig vardag här inte. Nästan så att man längtar efter lite schweizisk leda.

Pendelelände

Nä, dra mig baklänges... Vad är det med mig? Idag steg jag för första gången av pendeltåget vid Södera station och tog uppgången mot Rosenlundsgatan, annars har jag fortsatt på andra äventyr på andra delar av Söder eller tagit tunnelbana från Mariatorget. Vad jag då upptäcker har inte någon som helst rimlig förklaring.

De morgnar jag inte först tagit tunnelbanan har jag kommit gående och passerat under Rosenlundsgatan precis där nedgången till pendeltågen är, och istället stressat vidare i riktning Medborgarplatsen för att inta perrongen från andra hållet (!). Vad ska man säga? Intet. Jag vet ju det där. Egentligen. Har faktiskt bott på Söder i sex år och rört mig i de här kvarteren. Allt jag kan säga är att jag är en nyvaken pendlare.

Ikväll rullar "den riktiga" fotbollssäsongen igång. Nåjdens FK känner på lädret för första gången i år. Detta på den utmärkta - eller? - träningstiden 21.30 i Liljeholmshallen.

14 januari

Just detta datum sluter Magnus Eriksson stillestånd med sin son Erik i Lödöse. Bildas Allmäna idrottsklubben i Solna. Börjar barnens brevlåda sändas i radio. Utnämns Ingmar Bergman till chef för Dramaten. Är det svensk premiär för Mupparna i tv. Föds Lars Forssell, Lena Hjelm-Wallén, Steven Soderbergh, Dave Grohl och Victor Valdés.

Just denna dag 1973 spelar Elvis för hela världen direkt från Hawaii och på BB i Växjö ser jag dagens ljus för första gången.

Ikväll är jag lite nyfiken på Manchester 1973. Life on mars, SVT2 21.20. Nu tillbaka till grytorna. Snart kommer gästerna.

Den nakna kocken - Det är jag

Här står jag i mitt rymliga kök och svänger ihop en chokladfudgetårta. Eftersom jag kom från två lyckade mixedmatcher i fotboll, där jag var mycket aggressiv målgörare, var jag liksom lite varm. Förhoppningsvis droppde det inte svett i smeten.

Mellan matchen och baket passerade jag Hötorgshallen för att inhandla lite italienska godsaker som korvar, mozzarella och ricottaost. Utanför på torget köpte jag blommor av grabbarna som skrek amigo när jag passerade.

I tidningen varnas för galnakräksjukan. På T-centralen stod en stackars kvinna och kaskadkräktes bakom en pelare. Jag sprang och tog skydd, har inte tid att vara sjuk. Absolut inte imorgon.

Nu har jag städat också, så det börjar bli dags för den där duschen, som varit på gång ett tag nu.

På stereon är det Högtryck med Lundell och på tv:n italiensk fotboll. Vet inte om en lördag behöver bjuda på så mycket mer än så här. Kanske stannar jag inne och väntar på ännu bättre tider.

Skäggrock

Ännu en vecka utan besked om min framtid. Och lika bra det, var inte så sugen på negativ besked just den här veckan. Vet inte om jag kommer att vara det någon annan heller, i och för sig. Senaste bud: Fackliga förhandlingar i veckan som kommer. Besked inom ett par veckor. För att se det positivt, att vi varit kvar så här länge kanske tyder på att det verkligen finns de som vill ha oss kvar.

Jag kommer att tjata om det till det bittra slutet. Och kanske längre än så. Om regeringen anser - eller de inte bara anser, det är väl rent av de som bestämmer - att Försäkringskassans uppdrag är att prioritera ohälsan och hantera generationsväxlingen inom organisationen. Då kan det inte vara fel att ha kvar oss som är unga friska glada akademiker, som är nyutbildade och som arbetar med ohälsan.

När en kvinnlig recensent tyckte att det var så gubbigt att det började växa skäggstubb på hennes haka, tänkte jag att det där måste vara något för mig. Skaffar Pengabrorsans skiva. Coverlåtar, nu med svenska texter, direkt frånHornstull. Gubbrock är skiten.

Och när jag sen ska göra mig av med skäggstubben - som i och för sig kommer i vilket fall som helst - använder jag min nya Gillette Fusion Power, lanserad i dagarna. Hur många blad som helst på alla möjliga sidor. Och den vibrerar. Vilken grej.

Mormor

Julafton blev sista gången jag träffade min mormor. Inatt gick hon bort. Hon verkade pigg den sista tiden och så plötsligt somnade hon in.

Nu för tiden träffade jag inte henne så ofta, så jag kan inte säga att jag kommer att sakna henne varje dag. Men mormor tillhör de som alltid funnits, som varit en naturlig del av min uppväxt, en trygghet som inte kommer tillbaka.

Att dö när man är åttiofem är inte konstigt. Men man bli påmind om livetsgång. Någon gång kommer mina föräldrar att dö och en dag kommer jag själv att bli gammal och somna in. Jag hoppas att det är så det kommer att gå till. Det finns mycket att göra tills dess.

Nu har jag inga av mina mor- eller farförädrar kvar i livet. Antar att man är vuxen då.

Rockbjörnen

Har just sett Rockbjörnengalan. Eller vad det kan heta. Oj, vad Sebastian ansträngde sig för att vara cool lite svår mogen artist. Det där kan ju vara helt rätt, men kom igen! Du är Idol-Sebastian!

Och hur kan Stenmarcks Sjumilakliv med sin nödrim och mellanstadiepoesi vara årets svenska låt? Men det är klart, Konkurrensen var kanske inte direkt mördande. Basshunter var nominerad.

Och så var det en massa snack om att Harri Mänty lämnat Kent. Och det har han. Vad ska man säga om det? Tja, han var kanske inte den största profilen. Samtidigt kan jag sakna Bonehead i Oasis.

Nu ska jag se vad Dexter går för. Canal+ Film1 22.00.

/Rockbjörnen

Var dansar herr Gurka?

Har någon sett min gurka? Jag vet att jag köpte gurka på Konsum men med hem var bara leverpastejen och skogaholmslimpan. Kanske driver den planlöst omkring på Söder. Förmodligen glömde jag den i butiken. Säljer Konsum den igen då? Förmodligen.

Till protokollet: Vi FÖRLORADE kvällens bockeymatch. Konstigt. Not.

Laga går ju

Ingen missade väl Oasis i söndags! Jag har nämnt den tidigare, Lord don´t slow me down. Utan förvarning dyker den upp i SVT2. I sista stund skummade jag över tv-tablån, sen fick det gå hur som helst med Hoffa och alla tusenbröder. Inget om någon repris. Inte ett spår på SVT:s hemsida.

Mina sällsynta och torftiga matlådor kommenteras på jobbet. Att de är som de är kan bero på att jag kvällen innan ätit toast skagen, oxfilé och creme brulé och sen kanske ska, så att säga, äta på en indier efter jobbet.

I helgen tänkte jag laga mat. Jo, jag kan ju det, men det blir liksom inte så ofta. Ibland, som igår, jobbar jag sexton timmar. Ingen tid till långkok och surdegar då inte. Och ibland blir det bara inte av. Skulle tro det blir något italienskt ur På fest med Sopranos som jag fick i julklapp. Carmela kan det där.

Helg varde ditt namn

Utmattad eller inte. Till Debaser gick jag igår kväll i mitt till koma gränsande tillstånd. Inte för att jag gjorde mycket nytta, varken för mig själv eller någon annan, när jag på svaga ben struttade runt i min egen dödsmask (verkar som om jag här börjar skena iväg och överdriva kraftigt, bäst att sluta.) I alla fall. Ser man på, idag är jag normal - nästan. Jag har i alla fall fungerat i mina normala uppgifter med att tvätta, titta på tv, lyssna på musik, läsa, skriva och förbereda mig inför ett möte på jobbet imorgon.

Det är väl därför helger finns, för att återhämta sig från diverse tillstånd. Och jag som nästan klagade över att det redan var helg igen. Det ska jag inte göra om, jag lovar.

På gång i veckan är Wilners video i Kanal Lokal, säsongens första teaterjobb och diverse födelsedagar. Håll i hatten! Nu kör vi!

Jag minns det som igår

Vem är det som sover och sover och nästan aldrig vaknar?

Jag verkr ha någon sorts 11-septembertema för tillfället. Under julen såg jag World Trade Center och konspiratoriska Loose Change och så igår var det dags för United 93, filmen om planet som aldrig nådde sitt mål, Vita huset. Passagerarna övermannade kaparna, men fick inte kontroll över spakarna så de störtade ute i skogen.

Att något fruktansvärt inträffade den där dagen, något som drabbade ett antal tusen amerikaner och andra medborgare står klart. Det kommer att vara en sådan där dag som man alltid kommer att minnas och vi kommer alla att minnas vad det var vi gjorde när vi fick veta vad som hänt. Själv var jag i Värtahamnen och spelade in reklamfilm för soppa, "vilken soppa". I receptionen på väg ut stod tv:n på och det spekulerades i anfall från Afghanistan.

Jag åkte in till stan och mötte upp en vän, vi gick på Burger King. Där i lokalen utsmyckad med frihetsgudinna och New York-symboler möttes människor framför tv-apparater, människor som var rörda och berörda och som behövde bearbeta och prata. Då kom det märkliga beslutet från Burger Kings ledning om att något om attackerna inte skulle få visas på deras restauranger. Vi försökte ta diskussionen med personalen, men de hade fått sina order. Låtsas som ingenting, sälj hamburgare, låt MTV brusa i bakgrunden.

Märkligt var det och som den sanna svensk jag är skrev jag en insändare som kom in i Aftonbladet.

Ja, och sedan dess är världen sig inte lik och tusentals och åter tusentals har fått lida för det som hände. Och jag skulle fortfarande vilja ha svar på de där frågorna som ställs i Loose Change (länk till filmen finns här i bloggen under inlägget med bilden på Truman Capote, eller om det är jag, och varför skriver jag den här långa parantesen när det vore enklare att länka en gång till?).

Och så var det det där med sömnen. Jag satte på filmen igår vid halv elva, somnade ungefär vid elva, vaknade till då och då av skriken och konstaterade att filmen inte var slut än, somnade om. Proceduren upprepades ett antal gånger tills klockan var över tre. Filmen var på repeat och var nu inne på sitt tredje varv. Väl i säng sov jag sedan till halv elva, nästan tolv timmar totalt, alltså. Och hela dagen idag har jag känt mig som i en bubbla och nu kommer jag att slockna i soffan när som helst. Men jag lyckades i alla fall se om filmen idag på förmiddagen.

Det är för mycket knas under för lång tid. Jag blir alldeles utmattad.

I natt jag drömde...

...att jag kontaktade deras manager Kjell och bokade in U2 för en gratisspelning på Långholmen. Fast eftersom de inte fick betalt skulle inte alla komma, bara Bono och Larry Mullen jr. Det kom väldigt mycket folk och vi väntade och väntade. Jag vet inte om bandet kom, för sen vaknade jag.

What´s that all about? Ganska meningslöst kan man tycka. Fast det kanske var en dröm som ville säga mig något viktigt. Boka inte in U2 på Långholmen och du inte är säker på att de kommer till exempel.

Jag hinner inte riktigt med, det är liksom helg hela tiden. Imorgon halvdag och sen var det just helg igen.

Mordevahm*

Hej, det är från Försäkringskassan, säger man och låter som Fredrik Lindström när han pratar bussiga myndigheter och du-reformer. Och det känns ju lite konstigt när man är ny på jobbet, precis haft semester och inte vet om man får behålla jobbet. Men det går bra på något sätt ändå. Och jag trivs utmärkt i min nya roll. Tyvärr, kanske man får säga. Eller, det är det ingen som vet.

Idag har jag skummat regeringens regleringsbrev som kom i dagarna. Liksom den gamla regeringen betonar den nya vikten av att minska ohälsan och göra detta genom tidiga och aktiva insatser för få tillbaka människor i arbete. En annan utmaning som kommer igen i denna uppföljare är behovet av att på lämpligt sätt hantera den generationsväxling som är på gång inom organisationen. Eller i alla fall borde vara på gång. Det är där jag och vi kommer in i bilden.

Det var just denna hotade generationsväxling intervjun handlade om som jag gjorde för tidningen Dagens socialförsäkring före jul. Idag kom fotografen till kontoret och tog hur många bilder som helst i alla möjliga vinklar.

Annars har jag mest ätit pasta. Pastageggalåda från haket i Tumba till lunch och en betydligt smakfullare lasagne på Ringboms nu ikväll efter ett träningspass.


(*Mordevahm: Italiensk-amerikanska för någon som beter sig som en gris, en frossare, ett matvrak.)

Mitt 2006 i urval

Jobbade i byggbranschen. Regisserade Nathan den vise. Spelade in Mäklarna. Hade ett par roller i Burroughs. Spelade in och gav ut en CD-R - Peace & Love. Såg Oasis på Hovet. Spelade hockeybockey utan att ta en enda poäng. Spelade Herrgårdsmord. Såg Håkan Hellström i Uppsala. Såg Morrissey på Hovet. Spelade Spinkis. Spelade med Wilner på Stampen. Tittade på fotbolls-VM. Badade och solade i Kroatien. Spelade tennis - igen. Spelade fotboll, mest i diverse korpensammanhang. Började läsa tyska, men gick bara dit en gång. Var i Amsterdam och spelade teater och satt där i Holland och skickade jobbansökan till Försäkringskassan. Solade och vilade med familjen i Grekland på Santorini. Spelade in musikvideo till Vackrare än du tror. Började jobba på Försäkringskassan. Repeterade och spelade Mord på Spegelteatern. Spelade in och gav ut en CD-R - Vackarare än du tror. Spelade med Wilner på Elverket. Åkte till Småland för att andas ut.

Det där och lite till var vad jag lyckades klämma in under året som gått. Det gick fort men blev ganska många nya erfarenheter. Det lär hända mycket 2007 också. Frågan är bara vad?

En bra början

"Människor behöver varandra, människor behöver Wilners musik."

Lyssna och ladda ner - wilner.nu