Hopp och lek!

Kan inte bara sitta inne och pyssla hela dagen. Måste komma igång. Går på gympa. Det är tanter, hopp och skutt och klapp.

Säkert nyttigt för min kropp med lite mindre brutal träning än vad det brukar bli.

För övrigt var vi alldeles för många på Medborgarplatsen igår. Fast det var de värda, hockeyspelarna. Det var kallt och trångt och gruff och bök. Men när de väl visade sig steg värmen och alla blev glada.

Och vilken härlig förnedring av Pagrotsky!

Mordet på Olof Palme

Den morgon när världen fick veta att Palme var mördad var det lördag. Jag var tretton år och vaknade klockan åtta för att gå ner i den småländska villans gillestuga och se Go´morron Sverige med Hyland, eller om Belfrage tagit över då. Det var inget program den här dagen. Sveriges statsminister var död. Jag väckte mina föräldrar och berättade. Minns att jag tyckte de borde har reagerat starkare än vad de gjorde. Det här var något stort och en tragedi.

Då var jag varken intresserad eller insatt i politik, men Palme var ändå en förgrundsfigur och symbol för det socialdemokratiska samhälle jag växte upp i. Där var det något som tog slut. Har det hävdats sen. Sverige misste oskulden och vi fick ett kallare och hårdare klimat.

Inte vet jag. Kanske förenklar vi? Och enskilda händelser får stå som symbol för något större än vad det egentligen var. Kanske är de där symbolerna och personerna väldigt viktiga? Palme, Mandela, Gorbatjov...

Kan i alla fall konstatera, att framförallt borgerliga tidningar, de senaste dagarna velat "nyansera" bilden av Palme och hans betydelse. Han representerade inte något särskilt inom socialdemokratin, hans insatser i utrikespolitiken var inte så märkvärdiga.

Som sagt, inte vet jag. Men för mig står ändå den där lördagmorgonen, i alla fall så här i efterhand, för något jag och vi aldrig kommer tillbaka till. En barndom som tog slut och ett nytt land som uppenbarade sig, där mördarjakt, arbetslöshet och krackelerande välfärd var helt naturliga inslag.

Förmedling? Bara lite!

Eftersom jag ändå är i trakten tror jag att jag kilar bort till Medis klockan 17. Hockeylirarna ville absolut åka en omväg för att få bli hyllade. Klart att de förtjänar det!

Vilken produktplacering. I avsnitt tio (år 2) av Sopranos är det ett himla tjat om Rämloosa-water och de snygga blå flaskorna visas upp i tid och otid. Plötsligt blev jag jättetörstig!

En arbetsförmedlare förmedlar tydligen ett riktigt jobb om året. Själv är jag ju för tillfället blandbrukare, lite a-kassa och diverse arbete. Ringde min kontakt på arbetsförmedlingen idag. Han tyckte jag kunde höra av mig igen i slutet av augusti (!).

H.O.C.K.E.Y - HOCKEY!!!

Vill minnas att jag skrev för några månader sedan att det var helt ointressant att hockeysäsongen började. Just nu är väl hockey det roligaste jag vet! Äntligen, fick de bästa lyckas! Och jag kände det på mig innan matchen började när man påmindes om Sveriges och Finlands hockeyhistoria. Sverige är vinnare, Finland är det inte. Det gäller att klara pressen och orka vara bäst när det gäller. Sen spelar det ingen roll hur bra man varit tidigare i turneringen.

Och Sverige var bäst när det gällde och tog kanske den största segern någonsin i en turnering där de bästa var med. Förra OS-guldet minns jag också. Satt på en sportbar i Växjö när Forsberg ruskade på axlarna och lurade upp målvakten på läktaren och Salo gjorde sin odödliga sprattelräddning. Det här var ännu större, fast inte riktigt lika spännande. Bara nästan. Jag var väl inte lika cool och säker i slutminuterna som Göran Persson påstod sig ha varit.

Cash is king!

Så har jag äntligen sett Walk the Line. En film om en av alla dessa legender som kommer från enkla förhållanden, som ingen riktigt tror på, som lyckas, börjar knarka, hamnar på botten, tar sig tillbaka och blir hur stor som helst. Förutsägbart, men det var ju så det var.

Mannen i svart som ser ut som om han är påväg till en begravning har svar på tal: Det kanske jag är. 2003 lämnade han in, bara några månader efter det att hans fru och bästa vän, June Carter, som han kämpade så hårt för att få, gjort detsamma.

Musiken tuffar på som ett tåg och rösten är fylld av erfarenhet och alldeles sann. Du måste sjunga så att man tror på dig, som Sam Phillips sa. Och sen gjorde han det.

Så in i Norden bra!

Var tvungen att åka till teatern och kunde inte se hockeyn, men fick slutet av matchen refererad för mig via telefon. Måste erkänna att jag inte trodde på Sverige från början, men nu, nu kommer de aldrig att ge sig. Väl? Foppa och Sudden och Alfie tar sitt sista (?) stora guld.

Och Finland. Såg ruskigt bra ut mot Ryssland. Men vi får inte förlora mot dem. Inte mot Finland. Ärkefienden.

Den bästa hockeyn spelas i Nordamerika. Men inte av nordamerikaner.

Studioskräck!

Jag har tagit på Nicke Anderssons gitarr. Ollade den inte, för jag gillar honom, till skillnad från Robert Wells piano, som vi använde i söndags. Har varit i studion idag och lagt sång. Svårt det där. Och innan effekter är pålagda och det är mixat är det svårt att uttala sig om slutresultatet.

I alla fall. Nicke Andersson från Hellacopters håller till i samma studio och spelar death-metal. Vilken bredd och vilket musikkunnande den killen har. Kan göra såväl partyrock som soul och death med gott resultat.

Och det där med death-metal. Inget jag är något fan av direkt. Man kan ju tro att de är helt tokiga. Men man ska inte ta det så allvarligt. Snarare med samma inställning som man ser en b-skräckis.

Bunkermys

På Akademibokhandeln sitter mannen bakom boken om Lasermannen tillsammans med David Dencik. De berättar anekdoter och diskuterar, just Lasermannen. Tydligen har Ausonius blivit polare med Helge Fossmo där i fängelset och när Lasermannen skulle bjuda på chokladkaka hade han fått receptet av Jackie Arklöv.

Rean var väl inte så där väldigt imponerande. Köpte i alla fall Bengt Ohlssons Gregorius, Augustpris - behöver ju inte betyda att den är bra, men kanske. Och Doktor glas är ju bra. The Classic Guitars of the 50s & 60s, gitarrporr, helt enkelt. William Shakespeares Complete Works, bra att ha i hyllan. The Mojo Collection, the greatest albums of all time, inspiration och uppslagsverk för pop- och rocknörden. Med mig hem får jag också nya numret av Sonic.

Äntligen har jag en laptop där även batteriet fungerar och som kan användas så som det var tänkt att en laptop ska användas. Liggandes i soffan.

Nu blir det åka av!

Isolerar rör på ett café och blir kallad gubbe av femtonåriga praktikanter, repeterar "Nathan den vise" och det är kaos och äntligen har Tre kronor vaknat och fått ordning på sitt PP och kör hela vägen in i köttet (!) och gulden trillar in med Anja och Lindh och mer kan det bli...

Om en timme börjar bokrean. Ledig i morgon. Tror jag åker in till stan.

Blanda och ge!

Det här blir verkligen en variationsrik dag. Har jobbat på rörfirman under dagen. Snart är det dags för att framträda och göra lite dylantolkningar. Sedan direkt iväg för sen kvällsmatch i hockeybockey.

Spelade bockey igår också. Nu kan jag sluta påpeka att vi förlorade. Mål gjorde jag i alla fall. Tror det är sista matchen ikväll och mot serieledarna. Mycket talar för att vi kommer att ha lyckats gå igenom serien utan en enda poäng. Men kul är det.

På posten ligger en ny dator och väntar på att bli uthämtad. Äntligen blir det möjligt att ladda ner låtar i iPoden hemma.

På andra sidan bergen

Äter lunch på lagom sunkiga Stora Vikingen på Hornsgatan. Det gör jag ganska ofta. En kontaktsökande man sätter sig bredvid mig. Nu har jag druckit för mycket igen, säger han. Skulle egentligen ha jobbat i dag, var hos tandläkaren och kom sen aldrig till jobbet. Det blev några öl istället. Jag är så hård mot mig själv, fortsätter han. Dricker för att orka. Han blir sentimental och filosofisk när vi ser OS-alperna på teven - Det finns något annat på andra sidan bergen.

Så tragiskt. Så sorgligt. Det är inte alltid lätt, men vi måste tycka om oss själva. Och varandra. Åtminstone för det mesta.


Det är knappast någon ny iakttagelse och spaning jag gör här. Men vad f.. händer med strumporna när man tvättar? Efter dagens tvätt står jag här med inte mindre än fyra udda strumpor och åtminstone tre av dem är inte mina. En gammal fråga som förmodligen aldrig kommer att få ett svar.

Någon gång under inspelningen i går sa Micke i studion att det låter New York. Det är bra.

Där satt den!

Vaknar i Oslo. Efter att ha landat i Stockholm hämtar jag ett par gitarrer och beger mig till studion. Vi sätter tre låtar, inklusive alla pålägg, på åtta timmar. Visst, man kunde ha putsat lite till, men vad gör alla band som först repat länge och spelar mycket ihop och sen tillbringar månader i studion?

Fast det är klart, den kritiska sången återstår. Det blir på fredag. Och sen ska det hela mixas. Färdigt att servera. Tror att det låter riktigt bra. Både skitigt och vackert. De bästa låtar jag gjort. Fattas bara annat.

Göteborg - Oslo

Svenska dialektmysterier är bra. Särskilt när man får veta varför alla heter Glenn i Göteborg.

Ofta går jag på gatorna som en vanlig man. Så ibland reser jag till det lilla landet i väster och blir mitt alterego - Brum. Om några timmar åker jag.

Tack!

Här sitter jag och lever på skattebetalarnas bekostnad. Spelar gitarr och teater. Läser tidningar och ser på OS. Dricker kaffe och äter småkakor.

Back in The Village

Här repas det Dylan så det står härliga till - eller nåt. Munspel, slide, stämsång och det där. Vi tänkte bjuda på följande låtar på tisdag:

- Tonight I´ll be staying here with you
- A Hard Rain´s A-Gonna Fall
- If you see her, Say hello
- I Want You
- Visions of Johanna
- One More Cup of Coffee (Valley Below)
- Mr Tambourine Man
- Not Dark Yet

Kom dit! Dessutom läser en legend som Izzy Young dikter. Som i The Village på 60-talet - fast lite annorlunda.

Tänk inte på oss!

Inte för att jag tänker springa runt och ha panik över fågelinfluensa, men är det inte lite väl kaxig attityd hos fågeluppfödaren som i teve står och är indignerad över Jordbruksverkets direktiv om att fåglarna ska hållas inomhus eller åtminstone utfodras under tak?

- Då tänker jag minsann lägga ner! Så här vill jag föda upp mina fåglar, det tycker jag är fritt och bra för dem och det trivs jag med. Så vill jag leva.

Vad bra! Huvudsaken är att det känns bra för dig. Dessutom kommer vi ju att ha en färdig vaccinfabrik - 2010.

HSB

Göran Persson sitter i KU-förhör. Han är cool och vet hur man intar rummet och tar kontroll över situationen. När han kommer in går han fram och tar alla utfrågare i hand. Det tror jag inte de som varit där tidigare gjort. Genast har han någon sorts övertag. Han smyger inte bara in och sitter och skäms.

Han fortsätter sen att prata på sitt karaktäristiska lugna långsamma sätt. Säger till ordföranden att han inte förstår Ingvar Svensson från kd, som sluddrar på småländska. Lyckas också få tillfälle att tillrättavisa folkpartisten i en procedurfråga - så här går det till i KU. Honom kommer de knappast åt.

Dylan på Globen - ännu en gång

Var inne hos Izzy igår. Som vanligt pratade vi Dylan, bland annat. På tisdag (18.30) läser han dikter och jag och Emil spelar och sjunger, just Dylan, på Spegelteatern när det är Caféteaterfestival.

Innan jag gick fick jag med mig en text han skrivit efter konserten i höstas.

Det var en riktigt tråkig konsert som Bob Dylan bjöd på i Globen för några veckor sedan och jag var inte ensam om att tycka det. Även ungdomarna som nu hade sett No Direction Home, en bra dokumentär om hans liv 1961-1966, alltså långt innan dagens ungdom ens hade fötts, hade tråkigt. De såg hur stark han var då, hur hans musik slog till publiken på ett nästan gudomligt sätt - till och med argsint som bara gudar kan vara. Tillbaks på Globen ser man hur han döljer sig bakom ett keyboard, utan kontakt med publiken eller gudarna. Från publiken hördes: "Sjung någonting bra nu, Dylan!" från alla håll, utom "gubbarna" som förklarade som alltid: "Man måste förstå!"

Bobs nya band spelar bättre än alla de tidigare grupperna de senaste 10-15 åren. Nu spelar bandet en bra kombination av country/rock. Bye bye folkmusik. Kanske för alltid. Det hörs att de har spelat ihop mycket inför turnén. Den gamla musiken var någon slags tillrättalagd folkmusik avsedd att spelas på små, mysiga folkscener. Nu är det långt bättre. Bandet spelar bra riffs, som upprepas hela tiden.
Till slut märker man att melodierna bara försvinner. Dylan mumlar för sig själv. Sedan kom kvällens överraskning och behållning för mig. Dylan spelar munspel, tio-tolv sekunder åt gången, och jag var ensam om att förstå vad det handlade om när han spelade. Han blåste som när man blåser i hornet i synagogan under det judiska nyåret, med snabba korta tonstötar likt en get som bräker sanningen om allt. Jag kände mig som hemma i Bronx igen som judiskt barn. Rädd och tagen av tonerna. Det är fel när han påstår att: "I come from nowhere". Han kom från samma källa som jag...

Izzy Young

Världsklass!

Så sitter man här framför teven trots allt och får hjärtklappning och en tår i ögat. Det var tolv år sedan sist och så plötsligt tar Sverige två guld inom tjugofem minuter och den dammiga Du gamla du fria går på repeat. Underbart!

Kärlek på Alla hjärtans dag!

Det anses gubbigt ofräscht och brukar användas som lite lagom nedsättande omdömme om diverse rockare. Men att stå i en replokal insprängd i berget vid Liljeholmen med en telecaster på höften och rocka bredbent på bedövande volym tillsammans med ett gäng duktiga musiker. Inte mycket går upp mot det. Då behövs varken publik eller skivkontrakt. Kanske är det någon sorts kärlek.

Kärlek, vad är kärlek? Den enda lindring som finns. Kärlek.

Som Wiiliam S. Burroughs sa innan han lämnade in.

Soffliggare

Känner mig sådär lagom fräsch när jag med en förkylning i bagaget masar mig utanför dörren vid ett-tiden, sätter mig på en halvskabbig kinakrog och äter lunchbuffé, går in på Konsum, köper ett sexpack folköl och Aftonbladet och inget annat.

Hemma igen lägger jag mig i soffan och väntar på bättre tider. På teve spelar man sällskapsspel i Italien.

Ölen ska jag bjuda på ikväll när vi ska repa inför inspelningen. Måste bli frisk nu. Så här kan man inte hålla på.

Rannsakning

I min värld (år två) sitter "Junior" Soprano i husarrest med fotboja. Det lilla "andningshål" han har är hos sin läkare. Han får låna mottagningsrummet, där kan han prata "affärer".

Nu vill Bodström tillåta avlyssning av läkarmottagningar. Det kan väl inte vara bra?


Var på teater i går. Sällan har jag blivit så rastlös och tänkt så mycket på döden och meningen med livet. Det hade inte någonting med innehållet i det som presenterades på scenen att göra. Det vet jag ingenting om.


Det var amatörteater, så man kanske inte ska vara så hård. Och nu ska jag själv regissera amatörer. Där är det uppochnedvända världen. Precis som man önskar att det var. Det är skådespelarna som väljer och vrakar. De ska ju lägga sin dyrbara fritid på det här. Inte det vanliga sitta och vänta och hoppas på att bli uppbjuden.

Manus läses ifrågasätts och förkastas. Och jag blir verkligen synad. Vem är du som tycker att jag ska lägga energi och tid på just ditt projekt? Det gäller att slipa argumenten och ha svar på de mest oväntade frågor.

Litteraturvetenskap

Det krävdes en litteraturkritiker från DN för att såga "Burroughs". Vad andra menat vara välskrivet och intressant får han till, "...denna bekvämt psykoanalaytiska studie som redan i utgångspunkterna måste ge upp ambitionerna att säga något väsentligt om ett av 1900-talets viktigaste författarskap."

Ja, inte vet jag. Å andra sidan säger det ju inget om hur föreställningen är som teaterupplevelse betraktat.

Läsglasögon

Ska i dag (ska kanske sova lite först) medverka i en så kallad "reading". Det är Dramalabbet, som väl sysslar med nyskriven dramatik så där i allmänhet, som vill ha en pjäs uppläst. Vet inte om det kommer att vara någon större publik där. Huvudsyftet är väl att författaren ska få höra hur det han skrivit låter i munnen på skådespelare, även om det inte blir något större spel (därav namnet "reading", kanske?). På grund av mejladressmissuppfattning kommer jag knappast ha läst manuset överhuvudtaget. Fick det just och är väldigt trött efter att ha suttit och svamlat på Shakespeare inn efter kvällens föreställning. Och just där av alla ställen. Det var inte meningen att vara teaterkulturellt på något sätt, det bara blev så.

Det roligaste som hände mig i dagens föreställning var väl att jag i en storstilad entré trampade sönder en av de andra rollfigurernas glasögon. Han hade lagt dem bredvid sig där han satt på golvet. Bara att lägga till ett improviserat, förlåt för det där, och gå vidare. Åtminstone delar av publiken trodde det tillhörde och undrade hur vi kunde laga glasögonen varje gång, eller om vi hade ett stort lager av synhjälpmedel. Ja, så kan det gå till där på tiljorna och hela den biten. Godnatt!

Don´t forget to register to vote!

Ganska många år nu har jag ansett mig tillhöra någon sorts vänster. Samtidigt har väl aldrig den där klassiska statssocialismen eller kommunismen känts riktigt övertygande. Nu ska man inte tro allt som står i tidningen, men onekligen finns det en spricka i vänsterpartiet. En spricka mellan de som är mer hardcore och de som är mer öppna för omprövning och liberala idéer. Därav ett antal avhopp och tjafsande om listor och platser i viktiga organ som partistyrelsen.

Har en dragning till vad som brukar kallas frihetlig socialism. Det är det som lockar, alla människors lika värde och frihet, något som kommunismen knappast lyckats något vidare med. Sen är det en annan diskussion huruvida det vi såg i östeuropa verkligen var kommunism eller om den riktiga socialismen aldrig fått en chans. Jag orkar inte. Dags att gå vidare.

Vägval vänster verkar lovande och finns som någon sorts diskussionsklubb men ska inte ställa upp i valet. Eller?Upp dyker vänsterdemokraterna. Lär knappast komma in i riksdagen, men kan kanske vara något. Måste läsa på lite mer. På hemsidan kan man ladda ner en lista för att samla in namn så att partiet kan bli registrerat.

Vad ska man annars rösta på? Den blå alliansen? Nej, tack! De självbelåtna och mätta sossarna? Jag vet inte det, jag. Och en röst på (v) och (mp) är en röst på dem. Dags att tänka till!

Jag har det lite knackigt mentalt. Och det har jag papper på.

Håller jag på att bli en södergubbe från 50-talet? Har kommit på mig själv, vid åtskilliga tillfällen, att göra det gamla tecknet - tummen-upp. Vafalls!? Jag bara gör det, sen tänker jag genast, varför?

Ränderna sitter i!

Forskning och utveckling är bra. Till frukost äter jag Kalles randiga - med ägg. Samtidigt ser jag KU:s utfrågning av Lars Danielsson. Han är byråkratiskt torrt vältalig. Men då och då kommer det - Jag minns inte exakt hur orden föll. Exakt och exakt, men minns man inte vad man gjorde och ungefär med vem och om vad man pratade när något sådant här händer och man har den positionen? Särskilt när han väldigt väl minns det som gjordes som är till hans fördel. Det går inte att komma ifrån känslan av gravad hund och att något döljs.
Sen kommer Hans Dahlström och Althin, som definitivt ger det hela en känsla av rättegång. Tyvärr handlar det ju om en stor katastrof, annars finns det nästan något komiskt i att se gubbs av den där kalibern bli pressade och sitta och slingra sig.

Nu är vi på banan. Jag och tjejerna. Nu börjar jag regissera en feministisk, komisk och för varje dag alltmer angelägen "Nathan den vise". Sällan har det väl varit mer lämpligt att tala om försoning mellan muslimer, kristna och judar.

Zlatan skaffar sig den snygga frisyren och gör mål igen. Själv var jag riktigt i form på träningen i går. Det var tunnlar, finter och snygga mål. Presidenten förvånades över att se mig passa in i ett sådant sambalag. Jag kan om jag vill.

Varför?

Studio Virtanen på TV 8 har tagit sig sedan de inledande nerviga sändningarna och har ibland åstadkommit både intressanta och underhållande samtal. Men i går var väl ett bottennapp! Per Hagman sitter och röker (vilket han i och för sig kan få göra om han har något att säga också) och Rickard Engfors är där och det pratas om schlager, tror jag. Inget som helst fokus och under hela programmet ligger allas uppmärksamhet på en ointressant jättestor tjock kanin ("Vad stoor den är!" "Vilka stora ööron!"), som kravlar omkring på bordet i studion.

När Schyffert i sitt nya program på femman frågar sig om det är sant att Anja Pärson kan knäcka en valnöt med fittan är det förstasidesstoff och sexattack. Antar att det inte hamnar på löpsedlarna när Virtanen föreslår att den tjocka kanin lider av samma sak som Anna Book. Vad det var för sorts attack får vi nog inte veta eftersom det var i en kanal och i ett program som inte har så många tittare. Men man undrar?

För övrigt frågar jag mig själv varför jag tittar på alla dessa galor. Det är ju på gränsen till outhärdligt tråkigt. Gång på gång får samma människor pris och har inget att säga. Samma artister gör gång på gång småtråkiga framträdanden (Undantag i går på Grammisgalan var Moneybrother.). Och antingen är det pinsamma försök till humor eller ingen humor alls. Hoppas det är slut nu på guldbaggar, idrottspriser, P3-guldisar och grammisar.

Kul i alla fall att en underbar kuf som Håkan Hellström fick pris i går. Han var åtminstone på väg att höja temperaturen en aning. Ett litet påhopp på Idol och liknade sig själv vid Nils Ferlin. 15 mars spelar han i Uppsala på Katalin. Jag har köpt biljett. Förmodligen tog de slut i går.

Elektriskt piano

Ett Fender Rhodes piano är ett fint gammalt instrument. Men inte det lättaste att få tag på. Särskilt inte om man bara vill hyra. Har ägnat åtskilliga samtal och besök i musikaffärer åt att hitta ett. I dag lyckades det i alla fall. Vet inte varför jag inte gick dit direkt, det är ju där jag brukar handla. Hos "Halkan" på Hellstone i Götgatsbacken finns två stycken. Och det gick bra att hyra för en inspelning.

Det börjar dra ihop sig. Nästa vecka börjar vi spela in i AceTone. Det är följande låttitlar som gäller:

Peace & Love. Förlåt!
Som fåglarna gör
Landet som inte fanns

Så småningom kommer låtarna naturligtvis läggas ut för nedladdning. Någon gång i mars skulle jag tro.

Ingen moralpanik här inte!

Man får inte sjunga om djur i amerikansk teve.

One time you were my baby chicken
Now you´ve grown into a fox
Once upon a time
I was your little rooster
But now I´m just one of your cocks

Det var tydligen den sista raden om tuppen som inte kunde accepteras.

Tre globar

Stockholm City skriver om Burroughs.

Like a Rolling Stone

Även om Seattle leder efter första kvarten blir det aldrig riktigt spännande. Pittsburgh vinner Super Bowl XL och jag antar att det var välförtjänt även om det var en del tveksamma domslut. Seahawks drabbades av lite väl många "penalties" och Steelers fick en omdiskuterad "touchdown" godkänd.

Rolling Stones spelar slarvigt och oinspirerat i pausen (Start med up, Rough Justice och Satisfaction). Och i den förinspelade intervjun med Mick Jagger där intervjuaren vill haussa upp det hela och undrar om det här är något de drömt om och velat göra länge svarar Jagger - Nej!

Trots allt en trevlig tradition vi skapat oss. Ät fett och socker tills du spyr och det är inga problem att hålla sig vaken. Ögonen står rakt ut efter intagande av chips, pizza, root-beer, coca-cola, choklad och Baby Ruth-bars. Amerikanskt så att det förslår. Precis som efter förra årets match är det inte utan att man längtar dit. Till yta, glitter och överdrivna känslor.


Överdrivna känslor har det sannerligen också blivit i kölvattnet på teckningarna i Jyllands-Posten. Vad är det som händer? Jag behöver knappast gå igenom alla sidor av det myntet här. Den som är intresserad kan öppna valfri tidning och läsa minst fyra uppslag. Snacka om snöboll som kommit rejält i rullning. Bilderna publicerades i september (!). Vid jul träffade jag skåningar och danskar och de undrade om nyheten om bilderna nått Stockholm och stockholmstidningarna. Det var inget jag kände till. Nu har den nått både Stockholm och världen. Och Gud - förlåt - vet hur det ska sluta.

Själv tycker jag det var dumt och inte alls nödvändigt för yttrandefriheten att publicera bilderna. Samtidigt som våld inte kan vara acceptabelt och det för mig personligen är helt obegripligt hur något som rör religion kan väcka sådana oerhörda känslor. Fast det kanske handlar om mer än så. Som sagt, läs en tidning. Till exempel gårdagens krönika i AB av Jan Guillou.

Man undrar

Saker man frågar sig efter att ha konsumerat en massa media i väntan på kickoff. Men inte fått några svar på:

Hur går det med Ariel Sharon? Lever han?

Varför är det mycket större att sätta världsrekord i höjdhopp utomhus?
Är det högt så är det. Eller?

Vad fan!

Plötsligt slår censuren till. Får man inte säga skit här eller? Inlägget om hamburgerfadäsen i lördags har försvunnit.

Mycket ska man höra...

Homosexuella män tycker att jag är snygg. Heterosexuella män tycker att jag är cool, har stil och de beundrar och avundas min kropp. Ja, kanske inte alla, men omdömen av den här typen förekommer. Själv föredrar jag varken homo- eller heterosexuella män - utan kvinnor. Undrar vad de tycker? Synd att jag är så förbannat dålig på att ragga.


Om en timme börjar det tydligen en VM-final här i kvarteret. Känns ju hett.

I dag är det uppesittarnatt. Super Bowl XL med extra allt. Inklusive Rolling Stones som pausunderhållning. Efter förra årets final trodde jag att jag skulle följa med under säsongen, men så blev det inte. Har inte sett någon match på ett år. Har inte den kanalen och det sänds på nätterna och så vidare. Vet inte vilka jag håller på. Nio av tio experter tror att Steelers vinner. Kanske skulle hålla på Seattle Seahawks bara därför.

På promenad

Tog en promenad från Centralen till teatern på Hagagatan. Längs Upplandsgatan väcks minnen från tiden då jag flyttade till Stockholm. Det var 1998 och jag var inneboende hos kvinnan i port nummer 45. Där levde jag några månader i en pigkammare i hennes skräckkabinett.

Jag gick vidare in på Nortullsgatan och där i hörnet genom fönstret ser jag en gammal Arsenal-hjälte. Limpar står och kränger lottokuponger i sin butik. Plötsligt minns jag att det var just i den här trakten jag gick min första teaterkurs. Ny i stan. Inte så många vänner. Man anmäler sig till en ABF-kurs. Vi var på Brygghuset och gjorde vilda tolkningar av Dario Fo och Pirinen. Jag blev uppmuntrad. Sen blev jag någon sorts skådespelare. Man glömmer så lätt.

"Burroughs" recenserad. Precis vad vi förtjänar. Varken mer eller mindre. Lars Ring skriver bra.

För övrigt: Man kan tycka vad man vill om Coldplay och den har några år på nacken, men "The Scientist" är en förbannat bra låt.

Jobbigt jobb!

Det är jobbigt att ringa jobbiga samtal. Försöka fixa jobb av okända människor och sånt. Varför det nu ska vara jobbigt? Men det är ju det. Man drar sig och när man väl kommer till skott svarar en telefonsvarare. Och så har man inte kommit längre med det. Jag går och äter lunch istället.

Vansinne!

I går var jag för en kort stund nära ett sammanbrott. Kände hur jag verkligen inte hade kontroll på situationen. Pulsen var hög. Lyckades stressa upp ett helt filmteam, inklusive skådespelare, som blev lite sura. Fast problemet var inte mitt, eller det blev det ju, men det var inte jag som missat. Inspelningen hade blivit felplanerad, trots att jag från början gjort klart vad som gällde. Jag var tvungen att vara tillbaka på teatern klockan sex. Det var jag också. Vi gjorde min scen oerhört snabbt, sen in i en bil och byta om på vägen.

Nu kan jag slappna av. Inspelningen är klar för mig och premiären känns liksom avklarad i och med gårdagens genrep inför fullsatt salong.

Det är vansinne. Var kommer min fetisch för tidningar från? Har nu två morgontidningar. Och läser gärna en kvällstidning. Härligt. Problemet är bara att jag inte hinner läsa några böcker. Om det nu skulle vara ett problem? Läser man tidningar kan man till exempel läsa intressanta artiklar om debatten om huruvida man tjänar något på att läsa skönlitteratur eller inte. En debatt som var gammal redan på Platons tid.


Vet inte om någon intresserad i Stockholm läser det här, men den som kontaktar mig på något sätt i dag eller under dagen i morgon kan få två fribiljetter till föreställningen av "Burroughs" i morgon fredag 19.00. Först till kvarn...(är ju också ett jävla uttryck!)

Tokfylla eller inte?

Oj, nu är jag trött. Känner mig liksom bakis. Jobba en massa timmar och fara mellan teater och filminspelning. Jag blir urlakad efter ett par dagar. Inte konstigt att Persbrandt, som har det så nästan hela tiden, tar sig en tokfylla på Kvarnen och sen måste bli sjukskriven.

I alla fall. Burroughs. Premiär i morgon på Hagagatan 48. Spelar torsdag och fredag fram till 10 mars. Biljetter på ticnet.

För övrigt tror jag Anna Sjödin i SSU tagit sig en tokfylla för mycket. Crazy Horse. Är inte det ett rockband som gör plattor med Neil Young?

Lugn, bara lugn!

Det är mitt i natten. Herregud, att man orkar. Vilka fantastiska människor vi måste vara som håller på med teater. Att på blodigaste allvar och med en massa engagemang jobba femton timmar i sträck. Och vi har inte ens hört tals om någon lön.

Morgondagen lär inte bli mycket lugnare. Repetition, taxi till filminspelning, tillbaka, genrep med en massa publik - och Lars Ring. I dag är de enda riktiga genomdragen av pjäsen vi haft. Och i morgon ska vi bli recenserade. Lycka till! till oss alla. Som sagt, min bit i det här projektet är inte gigantisk. Jag ska lyckas hålla mig på banan. Tror jag.

Godnatt! Godmorgon! nu tycker jag mig höra tidningen komma. Vi hörs!

Det kom ett brev!

Hej!

Sökte på nätet om hur man "låser upp" en DVD-spelare och hittade din "blogg"

Så nu undrar jag om du kan hjälpa mig/oss.

Har en kombi TV/VHS/DVD (Orion) som är låst till region 2.

Jag/vi skulle bli jätte glada om du ville hjälpa oss.

Tack på förhand


Nu var det ju inte min förtjänst att jag lyckats genomföra ett dylikt förvandlingsnummer tidigare. Men naturligtvis tar jag tag i ärendet. Mike and the Mechanics, ordnar vi det här?