Den tid som flyr

Försöker få de sista dagarna som icke förälder att gå. Passar på att göra sådant som det kanske inte finns utrymme för sedan, under de första veckorna i alla fall. Spelar hockey-bockey, har inte stått på ett par skridskor på över ett år, men lyckas sätta ett par bollar i nät i alla fall (dock förlust 6-9). Ser Djurgården vinna mot Frölunda på Hovet och funderar på varför det är så mycket mer avslappnad och trevlig stämning på elithockey jämfört med allsvensk fotboll? Går ut och äter, provar Square i sjöstaden och tycker det är ett ganska trevligt ställe. God mat vid detta tillfälle. Eftermiddagsäter även på Göteborg. Tränar. Springer, lite styrketräning, går på ett vansinnigt jobbigt step- och styrkepass på Saga, innebandy. Sitter hemma och läser om pop och sånt. Bland annat Musik Nonstop av den för tidigt bortgångne Lennart Persson, en hyllning till Pet Sounds-butiken som fyller 30 år. Jag är redan stammis, men måste genast gå dit och köper Local Natives Gorilla Manor. En nästan världsberömd kulturinstitution, Pet Sounds, alltså. Den som inte förstått det här med skivor och skivbutiker borde ta en koll i den där boken. Kanske förstår man inte då heller om man inte gjort det tidigare. Nu håller det där på att dö ut, men för mig och några till är skivor och butiker där man kan köpa dem fantastiska och viktiga saker. Nej, det är inte samma sak med Spotify (även om jag har det) eller iTunes-bibliotek (som jag också har). LP-skivor och senare CD-skivor och ljudet på dem förändrade mitt liv för längesen och kommer att vara med mig länge till. Ser filmer på DVD. Trodde att Drag me to hell var läskig på riktigt. En besvikelse. Frost/Nixon. Ett samtal. Oerhört spännande och intressant. Vem lyckas få Bush att be om ursäkt för sitt svek? Se för allt i världen inte Slaget vid Passendale. Trodde knappt så dåliga filmer gjordes utanför Sveriges gränser. Mat fastnar i skägget. Ser ut som Saddam i sin håla.

Slutspel

Mitt "slutspelsskägg" är större än något skägg någonsin har varit. På mig, alltså. Snart är det moget att rakas av. Tror jag. Skäggrock har ju haft en uppsving under det senaste året och nog är det något åt det hållet jag ägnar mig åt också. Och snart är det jul igen.

Även om jag ser lite otymplig ut med en massa valkar på bilden ovan vill jag påstå att det inte är riktigt överensstämmande med verkligheten. Det går väl i och för sig lite upp och ner med träningen, men i går morse steg jag upp vid sex, och så ner med ett glas vatten, in med en snus och ut i mörkret. Det är en frisk upplevelse att vara ute i morgondimman före de flesta andra och springa längs kajerna utanför knuten och över till Södermalm med lätt pigg musik i lurarna - Fibes Oh Fibes 1987. Sen en rejäl frukost med gröt och iväg till jobbet.

Och i dag har förmiddagen ägnats åt en och en halv timmes yoga på Nautilus. I kväll passar jag på att gå ut på stan för lite umgänge och musik, det lär bli lite annat som gäller den närmaste tiden framöver. Kanske Pet Sounds bar och på Debaser Slussen spelar Bruket och på Strand Brothers of End.

Muzak

Det får ta den tid det tar, men inspelningen vi gjorde i slutet av sommaren är inte bortglömd. I veckan har sång lagts om på en låt och inom de närmaste veckorna ska slutmixning göras. Om allt känns bra då återstår mastring, framtagande av omslag , fix med design och layout och tryckning. Det vore kul om det blev en skiva. Och det är väl jag som avgör det, så så får det bli.

I dag är det tre veckor till utsatt datum! Profylaxkurs - check. Vagnen, vaggan och liten anka till badet - check.

Har blivit inbjuden till Spotify. Det är liksom för mycket, musik, musik, överallt musik, men klart man vill ha det ändå. Kommer inte att sluta med skivor och nedladdningar till iTunes i alla fall. Spotify blir som ett fantastiskt uppslagsverk där både det ena och andra kan provlyssnas i de nya högtalare jag köpt till datorn - Bose Companion II. Bra grejer till det priset.

Mer om det en annan gång, men jag har sökt jobb. Det också. Mitt i allt.

Nej till svineriet

Nog tvekade jag ett ögonblick när invändningarna mot vaccinering hördes som starkast. Men sedan när tror jag mer på charlataner, bloggare, konspirationsteoretiker och rättshaverister än på svenska myndigheter, WHO och beprövad vetenskap. Nej, just det, det gör jag ju inte.

Klart att det finns små risker med det mesta. Men nog brukar jag ta medicin när läkare rekommenderar det. Och den här gången rekommenderades jag vaccin. Alltså ställde jag mig i tisdags i kön i den provisoriska lokal min vårdcentral öppnat för ändamålet. En halvtimme senare hade jag fått den smidiga lilla sprutan som inte kändes alls och inte ens krävde ett plåster efteråt. Och det känns helt rätt och självklart. I går hade jag lite lite ont i armen i dag är allt som vanligt.

S är gravid (och vaccinerad) och snart ska jag umgås med mitt lilla barn, som inte ska behöva börja livet med influensa och jag vill inte smitta någon annan heller.

Det är inte många men uppenbarligen hamnar en och annan tidigare frisk på sjukhus och några till och med dör. Kan man stoppa det så gör man det. Det är så vi jobbar här i vårt annars friska rika land där vi överlag lever länge. Hade vi inte använt oss av läkemedel och vaccin mot lite allt möjligt hade det knappast sett ut så. Eller tycker de som är emot vaccinering nu att vi ska ha tillbaka TBC och difteri också?