Har du en Saab?

Kanske är den väldigt 1900-tal med låtar som "Discotheque" och "The playboy mansion", eller det var kanske att ta i, men i alla fall 1990-tal, men U2:s Pop känns plötsligt underskattad efter att ha stått och samlat damm länge nu. Plötsligt ser jag någonting även i en konstig låt som "Miami". "Staring at the sun" har alltid varit bra.

Om någon undrar så har jag inte tagit mitt pick och pack, köpt en Saab och börjat jobba på Linköpings universitet.

Är det någon som bryr sig om att hockeysäsongen börjat? Nähä, trodde inte det.

I dag och i morgon

I dag kom ännu en lundellskiva - Lazarus - dubbel dessutom. Får väl skaffa Högtryck först.

I morgon stiger jag upp för tidigt och gör gästspel på Dieselverkstaden i Nacka. Det blir kul. Tre hundra barn fördelade på två föreställningar.

Hårtips

I dag mötte jag mina fans. Efter morgonens barnföreställning satt en klass kvar på teatern och åt sin medhavda lunch. Fick gissa vad alla heter. Svårt. Fick svara på den fråga alla barn verkar undra över efter att ha sett föreställningen; vad hade du på magen som gjorde att du såg så tjock ut? Kan säga att det är så att jackan är vaderad på insidan. Fick även tipset att om jag vill ha mer hår kan jag kleta in skallen med ägg. För det har Pippi sagt.

I might seem a little bit strange. Well, that´s because I am.

- Morrissey

Backstreet´s back

Klart att jag undrade vilka de två svarta 200-kilos-killarna var när jag kom in på gymmet. Tänkte inte mer på det och satte pliktskyldigt igång med mitt lilla träningsprogram. Medan jag slet med ett par för tunga hantlar hälsade jag så där nonchalant med en huvudnickning på en anonym kille bredvid mig.

När det var dags att hasa sig tillbaka till jobbet stod det en hel hög med folk utanför dörren med autografblock och kameror i högsta hugg. De väntade inte på mig. Tillbaka på jobbet fick jag veta att de stora killarna var livvakter och killen jag hälsat på var med i sång- och dansgruppen Backstreet Boys. Där ser man. En hel del vet jag om kultur och populärkultur, men där var tydligen en lucka.

Fick just på reprisen av FC Z. Verkar kul. Vilka lirare!

Payback time

Så fick jag betala tillbaka till mina amerikanska vänner. Fast några helt andra. Hamnade bredvid några utbytesstudenter på Söderstadion. De hade frågor om varför det delades ut gult kort, hur lång pausen var, vem han var som gjorde mål, vilken min favoritspelare är, varför alla håller upp sina halsdukar och så vidare. Jag svarade gärna, kul att prata engelska och kom att tänka på att jag måste åka till New York igen. Eller kanske någon helt annanstans i det stora landet i väster.

Mot ett, åtminstone mot slutet, uppgivet Assyriska kunde Bajen spela ut. Och så har Paulinho vaknat. Det var inte bara det att han gjorde två mål. Han kämpade, tog emot bollar, spelade och ibland, som vi säger, gjorde han en gubbe eller två. Bra där!

Nypremiär

Börjar dagen med nypremiär. När jag släppte in publiken undrade jag vad moppekillarna, de där tonåringarna med trött uppsyn och fjunig muche, gjorde där. I materialet vi skickat ut till skolor antar jag att det framgår att det är en mellanstadiepjäs. Men gärna för mig. En sjua var ditsläpad. Vet inte vad de tyckte. De kom i alla fram efteråt och hämtade sina programblad och frukt, men såg kanske lite skamsna ut. Eller så är det bara så de ser ut.

I kväll går jag på Söderstadion. Har tyvärr inte blivit så mycket av det i år. Assyriska ska väl vara en lätt match. Eller? Det svänger om Bajen, som det heter. På alla möjliga sätt, så vi får väl se. Royal League i sikte. Vem som nu vill spela där? Det visar sig dessutom vara rea. Femtio spänn på Östra.

Säsongsavslutning

Så var säsongen över för min del. En match kvar men då kan jag inte vara med. Tror jag tidigare påstått att b-laget säkrat kontraktet för nästa säsong. Så verkar det inte riktigt vara. Då skulle vi ha vunnit i dag, vilket vi naturligtvis inte gjorde. Som vanligt släppte vi in ett mål i slutminuterna, 2-2.

Alltså risk att båda våra lag blir degraderade till nästa säsong. Vi får se hur det går. Kanske försvinner många spelare. Vet inte heller om vi har någon ledare som orkar hålla ihop organisationen med alla oss struliga som bara kan vara med då och då. Skulle vara jobbigt att behöva leta efter ett nytt lag som gammal och halvtaskig division fem-spelare.

I alla fall. Det är få gånger det känns bättre att lägga sig i soffan och äta och titta på teve som efter att ha slitit nittio minuter på en fotbollsplan. I kväll ser jag Sporten och Grattis världen.

Hjärtlöst

Man kan bli matt för mindre. Jag börjar dagen med att ta mig till Söderhallarna för att införskaffa ett hjärta. Har du hjärta, frågar jag slaktarkillen. Nej, jag är gjord av sten, svarar den spjuvern. Efter förklaring fick jag tag på ett rått grishjärta och ett rökt renhjärta. De skulle användas på teatern där Agamemnons hjärta ska ätas. Grishjärtat kan man ju inte äta och det andra såg inte bra ut, så det får bli något annat.

Sen följde, med avbrott för lunch, sju timmars grekisk tragedi i ett svart rum utan luft. Ska bli skönt att ta sig ut på stan i kväll och träffa lite andra människor och göra något helt annat. Men det börjar se ganska bra ut. Orestien på Tribunalen kommer att bli en ångestfylld, blodig och rolig upplevelse - tror jag.

När man väl har sex rätt på V75 blir det inte någon utdelning. Just därför, jag lyckas ha sex rätt alltså, för att alla andra också har det.

Frihet

Tala i tungor, spotta över axeln, tvi, tvi, tvi, knappa en fyra fem gånger på fjärrkontrollen. Ja, det är sant. Min vän och tekniker söker på nätet och skickar över ett mejl där det står hur jag ska trycka. Plötsligt är min DVD-spelare inte låst längre, den är regionsfri. Där har ju tillverkaren, filmmakarna, eller vilka det nu är som inte vill att jag ska köpa utländska filmer något att funder över, om det inte är svårare än så. Nu ger jag mig ut på vad Rolling Stone, enligt omslaget kallar, The ultimate rock & roll odyssey...

Punka

Åker runt med en legend som Gunilla Palmstierna Weiss och letar rekvisita. Hon har jobbat med de stora, både här i Sverige och utomlands. Vi pratar Bergman och besöker SVT:s förråd. Kan meddela att det är punka på Trazan och Banarnes tandemcykel som står där bland gamla Vi i femman-bås och annan bråte. Verkar också som att de snygga fiskkannorna på pizzerian i Smala Sussie som minst två personer spyr i har blivit diskade.

Tillbaka på teatern får jag vara stand-in för ett lik.

Gubbar och hundar

Så har de kommit med posten, eller hur man nu säger sedan de började jobba efter devisen verka men inte synas. I alla fall kom "Gangsters" och "Värmen" till Hornsgatans Livs och tidningarna fylls med krönikor av folk som inte läst lundellboken som kallar honom gubbslem och recensionerna har rubriker som "Gubbgnäll" (AB) och "Ett manligt skri" (DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=464917&previousRenderType=6 ). Underbart!

Uppmärksam bloggläsare kommer till min räddning. Eventuellt går det göra min DVD-spelare regionfri genom någon typ av kodfiffel. 207 minuter Dylan ligger och väntar att bli tittade på.

Nu dammar vi av Spinkis igen. Nästa vecka blir det barnteater varje dag. Vi spelar på Glashuset och gästar dessutom Dieselverkstaden i Nacka samt någon scen i Sigtuna. En massa barn blir det. Sådär en 1200, eller så. Kul! Frågan är: Hur mår Laban efter att ha legat inlåst i en verkstad bland trävirke och gamla bildäck sedan i våras?

Agnetha fan

Den är bra Fredrik Strages bok. Har just läst om den stackars holländare som sedan han såg ABBA sjunga Waterloo 1974 (?) varit fixerad vid Agnetha Fältskog. Efter flitig uppvacktning lyckades han också inleda ett förhållande med henne, men något gick fel. Hon gjorde slut. Anmälde honom för att ha förföljt och trakasserat henne. Han fortsatte skriva en massa brev, lämna presenter och söka upp henne där han visste att hon rörde sig, på promenader runt Skytteholm och Drottningholm och hemma vid hennes hus på Ekerö.

Sen rättegångar, besöksförbud, förbud att vistas i Sverige och skyldighet att betala skadestånd. Strage har träffat mannen. Han bor i Holland men hoppas fortfarande. "Hon ångrar sig nog. Så jag har nog fortfarande en chans".

Äkta kärlek? En förvirrad psykopat?

Nu ska jag se SVT:s litteraturprogram Babel som jag bandat. Medverkar gör inga mindre än Uffe Lundell och nyss nämnda Strage.

Antiklimax

Det är lätt att göra av med hela veckopengen på Pet Sounds. Tog en promenad i dag och var naturligtvis tvungen att gå in och titta lite. Ut kommer jag med Fredrik Strages kritikerhyllade nyss utkomna bok "Fans". När jag ska betala ser jag den på en hylla ovanför kassan, "No Direction Home". Har varit inne och frågat efter den flera gånger och så råkar de ha fått in ett par ex just i dag. Egentligen släpps den inte förrän i morgon i USA. Klart jag måste ha den också.

På väg därifrån går jag och läser på omslaget. Då slår det mig. Min DVD-spelare fungerar bara för skivor märkta region 2, den här USA-importerade DVD:n är märkt med en etta. Vad göra? Kan den fungera ändå? Går det att lämna in DVD-spelaren någonstans och få den "fixad"? Eller ska jag lämna tillbaka detta fynd innan jag tar bort plasten?

Det lär dröja ett tag innan jag går på McDonalds igen.

Jag kommer ihåg var jag hörde det först. I våras innan fotbollssäsongen börjat hade jag nöjet att byta några ord med Anders Linderoth. Bland annat pratade vi om bådas vårt växjöförflutna. Han sa då att han trodde på Öster i år. De hade en stark trupp tyckte han. Och se, nu ska det väl mycket till för att de inte ska gå hela vägen.

Vilda västern i Hallunda

Det var inte roligare än så. Läser man hela DN, även ekonomisidorna, finner man en annons som verkar hänga ihop med manstemat. "Världens största biltidning. Snart i Sverige". Jag som hoppats på något mer provocerande. Eller så är det just det det är.

Ännu en tråkig tillställning för fotbollen och för oss som inte är rasister. Var ute i Hallunda och mötte Santiago Wanderers och de beter sig helt galet idiotiskt. De tilldeleades tio, ja tio, gula kort och två utvisningar. Den ena röda kortet föregicks inte av något gult. Det var helt enkelt en av deras spelare som försökte knäcka benet på mig. Hej då till honom, som på väg ut dessutom passade på att kalla mig en massa fina saker. Och så allt på spanska som jag slapp förstå, förstås. En annan gentleman fick sen in en rejäl spark på mitt smalben. Det ska väl tillstås att jag då sa något balanserat i stil med - idot. Sen förföljde han mig, kallade mig fi..a, tills det var dags för honom att lämna. Efter att vårt lag tilldömts en straff tar han helt enkelt och stämplar domaren (!).

Att vi sen släpper till ett mål i slutet och förlorar med 3-2 gör ju inte upplevelsen roligare. För att se det från den ljusa sidan. Jag har fått ett rejält motionspass och förtjänat den pizza jag nu tänker sätta i mig. Bäst att äta innan jag ser Super size me på Canal plus 20.00.

Ich brauche benzin! Gibt mir benzin!

(Eller hur det heter. Skoltyskan är inte riktigt uppdaterad.)

Män är mjuka?

Män är djur. Varannan vecka. Maskulint initiativ. Varannan vecka. Bilar är hårda. Män är mjuka.

Vem ligger bakom det här? Vad betyder mansannonserna i dagens DN?

Måste säga att Stones "A bigger bang" är en bra skiva på riktigt. Flera verkligt bra rocklåtar som "Rough justice" och "Oh no not you again", de lite lugnare underbara "Streets of love" och Let me down slow". Sen är det klart att den finns en slentrianblues och de obligatoriska kraxiga Keith-låtarna, som varken gör till eller från, en struttig lite funkig låt a la "Undercover of the night". Och sen måste jag hålla med Håkan Steen om att samhällskritik som i den omtalade "Sweet neocon" inte är något för Stenarna, sen må de ha hur rätt som helst.

"You call yourself a Christian
I think that you´re a hypocrite
You say you are a patriot
I think you´re a crock of shit
And listen, I love gasoline
I drink it everyday
But it´s getting very pricey
And who is gonna pay?"

På med blåstället

Så har fotbollssäsongen börjat i USA också. Har väl egentligen ingen djupare relation till denna amerikanska folksport som uppstod som en blandning av det som de "over there" kallar soccer och rugby. I alla fall. I januari var jag i New York och slutspelet var i full gång. På en sportbar blev jag smittad av engagemanget och träffade trevliga amerikaner som gärna förklarade spelet och reglerna. Ett av lagen som spelada var NY Jets. Så klart får de vara mitt lag nu. Det var en otroligt spännande match som inte avgjordes förrän i slutsekunderna. Det blev inget Super Bowl för Jets den gången, men det verkade inte som om någon hade väntat sig det heller.

Nu har en omgång spelats av den nya säsongen. Jets, som tydligen brukar ha svårt i säsongsupptakten, inledde med förlust 7-27 mot Kansas City. I morgon är det ny match mot Miami Dolphins som inledde med seger mot Broncos. Nu snackas det om att Jets måste på med blåstället, även om man hör hemma i det glamourösa New York.

Som sagt, jag är nybörjare på det här. Måste ta fram mitt ex av Football for Dummies och fräscha upp minnet. Har till exempel glömt hur det här med "the shotgun" fungerade. Man får inte "fumble", "in the shotgun formation". Det gjorde inte Jets heller under försäsongen, men mot Kansas var det något som inte fungerade.

Språklektion

Det satt en kvinna med öl och sällskap på en av Medborgarplatsens uteserveringar. En hund gick förbi. Bouuui, boiii, eller något i den stilen, sa kvinnan och fortsatte, ibland vet jag inte vad som slinker ur mig. Jag talar liksom språk jag inte ens förstår själv.

Hemma på Söder

Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av innehållet. Trots det är Klas Östergrens "Gentlemen" en av de böcker som gjort starkast intryck på mig och som jag på något sätt bär med mig. En viktig sak var skildringen av Stockholm. Den och andra böcker gjorde så att jag kände mig hemma här från första stund. Gatorna och husen var redan bekanta. I "Gentlemen" är det bröderna, vad de nu heter, som bor på Hornsgatan, rör sig på Bellmansgatan och andra platser på Söder och går till boxningsklubben vid Hornstull. Sen var det en förbannat spännande historia också, som jag inte minns.

I alla fall. Nu är de här adresserna mina hemkvarter där jag rör mig varje dag, men innan jag flyttade till Stockholm hade jag knappt varit i den här stan överhuvudtaget. Ändå kom jag hem. Inte för att jag är utsänd av Läsfrämjandet, eller så, men se där vad lite litteratur kan göra.

Snart dimper alltså uppföljaren "Gangsters" ner i brevlådan. 25 år efter det att "Gentlemen" kom ut.

På söndag är det kyrkoval. Inte ens jag, som brukar rösta i de val där jag får chansen, ska göra det. Tror jag. Eller, varför skulle jag det?

Byta trottoar

Häromdagen möttes vi igen. Herr Grävling och jag. Vi verkar bo i samma kvarter, men vårt förhållande är aningen spänt. Han strosade Lundagatan fram i sin något vingliga stil. Jag kom gåendes nedifrån backen och fick syn på honom en bit framför mig. Skulle vi hälsa? Hade jag knäckebröd i skorna? Skulle jag gå förbi och låtsas som ingenting? Med förhöjd puls och efter kort övervägande vek jag helt enkelt av för att slippa konfrontation. Kanske lite fegt, men det kändes bäst så. Vi får reda ut våra mellanhavanden en annan gång.

I går när jag kom till teatern var alla nakna. Jag blev chockad, sa, de är nakna och stängde dörren igen. Efter ett tag smyger jag in igen och inser att de är i full gång och repeterar. Är det så här det är inom teatern? Jag borde väl veta. Men visste inte. Det visade sig vara ett skämt, riktat, inte främst till mig, utan till den för dagen nyblivna fyrtioåring som kom strax efter mig.

Vi som gillar gubbrock gillar vissa böcker också. Har just förhandsbeställt Lundells "Värmen" och Klas Östergrens uppföljare till Gentlemen.

Izzy, Dylan och jag

Var inne hos Izzy Young i går. Pratade Dylan. Han verkar lite bitter och besviken över att det bara är His Bobness alla vill prata om, men det gjorde vi. Sen är han besviken på Bob också. Säger att han bara tänker på pengar. Han kanske gillar att spela, han kanske hemsöks av en konstnärlig eld som gör att han inte kan annat, försöker jag. Det är en sjukdom, säger Izzy. Att vilja ha mer pengar när man inte behöver mer pengar. Därav detta ändlösa turnerande, memoarer, samlingsskivor, DVD-filmer. Och så alla idioter som är beredda att betala. Jag är en av dem. Jag gillar Izzy - också.

"När Robert Zimmermann flytt till landet med miljonerna", så hette det redan på Hoola Bandoolas sjuttiotal.

I alla fall skulle nog Izzy, mannen som upptäckte Dylan i New York i början av sextiotalet, kontakta mannen i fråga när han kommer hit i oktober. Förra gången han var här hade de träffats. Efteråt kontaktade Dylans management Izzy och berättade att Bob hade haft mycket trevligt. Och skickade över 3000 dollar.

Grattis världen?

Är Filip och Fredrik bra? Ja, jag tror det. I alla fall, vem skulle inte vilja ha ett teveprogram tillsammans med sin bästa vän där man får åka runt i världen och kräkas, stoppa in kroppsdelar i hål i marken och ta roliga piller.

Tror jag uppfunnit riffet till en hittig rocklåt. Vad ska man göra med det? Sälja det till Max Martin? Eller Jocke Berg. Kanske låter det som Kent. Kanske har jag snott det. Tror inte det.

Joggar med lätta steg runt Riddarfjärden och funderar på saken.

Fullsatt - Utsålt

I walk the streets of love and they´re full of tears
And I walk the streets of love, and they´re full of fears

Det är sånt som gör mig lycklig en solig söndag i september.

Var på Badlands i dag för att köpa "No direction home". Slutsåld.

Jösses, vilka stora pizzor de har på Piccolo Angolo på Verkstadsgatan. Åtminstone om man jämför med tallrikarna.

Inte lätt att hitta en caféplats i solen en dag som denna.

Fria aktiviteter

Knappast någon bra uppladdning för en frisksportardag att vara ute till fyra på morgonen kvällen innan. Vinglade upp vid tiotiden (Jo, nykter - som alltid.). Tog mig till Kärrtorp och spelade b-lagsmatch mot Vendelsö, som före matchen hade dubbelt så många poäng som vi. Vann lätt med 6-1. Jag gjorde inte ett endaste mål. Var alltså inte riktigt i toppform. Mot slutet var jag nära att svimma. Åtminstone var det så det kändes.

Vidare till Väsby för att sitta i solen och se ett BP som kanske inte varit uppe till fyra dagen innan, men nästan. De förlorade med 3-1. Några rejäla tabbar i försvaret. Dock ingen skugga över Jan E.

Öster är på väg till allsvenskan!

Sen träffa några vänner. Ladda med burgare, pommes och bearnaise. Gå till bowlinghallen vid Mariatorget. Där är det Rock´n Bowl, vilket helt enkelt innebär att det är hårdrock på hög volym i lokalen samtidigt som man spelar. Och vem blir inte "taggad" av lite Dio, Maiden och Metallica?

Gick ut hårt med att vinna den första serien. Sen tog orken slut. Eller om jag bara var lite övertänd? Gummiarmen ville inte alls lyda längre. Antingen "tappade" jag klotet för tidigt eller så "glömde" jag släppa det. Båda metoderna leder till uselt resultat. Inte ens Enter Sandman kunde väcka mig. Eh... Jag slutade helt enkelt sist.

Efter en fruktig drink på Rival är denna långa friluftsdag till ända.

Tiden går!

Det var på tiden. Äntligen ringer en producent från Dramaten. Och frågar om jag vill vara statist. Nej, tack!

Inser nu att Charlize Theron borde vara välbekant. Men jag ser faktiskt inte så mycket film. Har i alla fall inte sett Ciderhusreglerna eller The Italian Job. Visst, Monster har jag sett.

Ett himla tjat om att Jagger och grabbarna skulle vara för gamla för rock´n roll. Även om Muddy Waters sa något i stil med att; the blues had a little baby and it´s name was rock´n roll, men det var då. Stones och de andra var ju den där babyn. Nu har de vuxit upp och till och med börjat bli gamla. Varför skulle de sluta gilla eller sluta göra den musik de alltid gjort? De som lyssnade på Snoddas när de var unga gör väl det fortfarande? Man byter helt enkelt inte. Det här är rockens första generation. Några växer upp, blir gamla och dör, nya kommer till, sen blir de i sin tur gamla, ytterligare nya band och former kommer fram - i all evighet - amen. Jag tänker i alla fall inte sluta lyssna på rock eller spela det på min gitarr. Tror jag. Det kan jag ju inte veta, men varför i hela världen skulla jag göra det?

Ingen dag är den andra lik

En alldeles vanlig vardag. Ganska kul, men lite - vardaglig. Ett par arbetsplatser att gå till, träna lite, mat att handla, sen äta, läsa allt om Zlatans mål och den där vanliga biten. Allt det där gör att man blir ganska trött. En timme i soffan framför teven är fantastiskt skönt. Efter ett tag blir det svårt att hålla sig vaken framför Insider med Aschberg. Vaknar till en aning när jag får på Discovery och Livsfarliga kvinnor (!). Handlar om besatthet och någon gammal vampyr som mördade flickor och drack deras blod. Ja, det kanske är just det vampyrer gör.

Fast nu blir det Actors studio i stället. Charlize Theron. Vem är det? Hon ser "snäll" ut.

Så var biljetten köpt. Bob Dylan på Globen 17 oktober. Det blir jag och...eh...jag som går dit. Nu blir jag väl tvungen att köpa filmen också, "No direction home".

Nu rockar det!

Ja, jäklar i min lilla stereo vad det rockar! I dag släpptes den och ett par timmar efter det att skivbutiken öppnat var jag där och införskaffade "A bigger bang" med Rolling Stones. Finns kanske anledning att återkomma till den, men just nu är jag bara på låt nummer tre. Lite tidigt för något djupare omdöme.

Sannerligen, det våras för oss gubbrockare. Om en dryg månad är Dylan i Stockholm och Scorseses film om den samme har just haft premiär. Verkar inte få med mig någon på konserten. Det blir till att gå dit själv. Alla har ännu inte förstått sitt eget bästa. Släppts har också ännu en skiva i serien The Bootleg Series (Vol 7), som ett slags soundtrack till filmen.

Skulle inte det vara nog, säger kanske du då. Nej, nej. Lundell planerar tolv kvällar på Tyrol med start i oktober. Den 22 september kommer boken "Värmen", den avslutande delen i trilogin som inleddes med "Saknaden" 1992. 28 september kommer nya skivan "Lazarus". Ja, ännu en skiva från mannen som helt saknar hämningar. Härligt. Måste dock erkänna att inte ens jag hunnit med på sista tiden. Har fortfarande inte skaffat "Högtryck" från i våras. Den som kommer nu måste bli tredje plattan inom ett år, nästan i alla fall. Och fler lär det bli nästa år...

Några psykningar lär inte fungera. Även om tysken och hans ungrare inte ville lämna ifrån sig träningsplanen i tid och lät svenskarna stå och stampa vid sidan i tjugo minuter vinner Sverige i kväll i Budapest. Ljungberg får gärna göra sin helikopterfint igen. Sen döper vi om den till budapestcentrifugen. (Förlåt, ett litet obegripligt internt skämt.)

Hönsgård

Den äggsjuka panelhönan Göran Persson vankade fram och tillbaka i söndagens partiledardebatt. Sa han hade ont i ett knä, men som de flesta kommentatorer konstaterat verkar han inte särskilt intresserad och hade inte så mycket att komma med. Det hade inte någon annan heller. Det vanliga förutsägbara. Jag säger det jag vill säga ett par tre gånger så har jag det sagt, sen kan du säga vad du vill. Inte mycket till debatt.

Lite med Persson som med Carl Bildt när han kom tillbaka från sina internationella uppdrag, kanske. Jag är för stor för det här. Fast Göran längtar inte till Europa eller New York, utan hem till Perssons gård. Kanske att vi, o ve, får en borgerlig regering nästa höst. Ett dilemma det där. För vi har ju inte så mycket nytta av de trötta sossarna heller. Var är revolutionen?

Oj, vad mycket bra musikserier det serveras på SVT. I sommar har det varit soul och så var det countrymusikens historia, rockens historia och så nu, med start i går, Get up, Stand up. Dokumentärserie om pop och politik. Kommer i sex delar, på måndagar alltså!

Hela bollen måste ligga still!

Är det Gud som straffar USA och människorna i New Orleans? Nej, jag tror inte det. Ibland kanske man kan få för sig att jag tycker illa om USA när man läser den här bloggen. Så är det absolut inte. Det är ett land jag älskar på många sätt. Samtidigt som jag avskyr en stor del av deras politik. Det är verkligen fruktansvärt det som hänt där. Precis lika hemskt som när det händer något liknande någon annanstans i världen. En fråga bara. Varför denna cowboymentalitet? Varför börjar i stort sett alla springa runt med vapen och är beredda att skjuta varandra?

Det är skönt att Zlatan fick göra mål. Tror han blir lite sur annars - mannen med gesterna. Även om han nu fått lära sig att man ska säga att det viktiga är att det går bra för laget. På onsdag vill man ju att Zlatan är på gott humör och får känna sig som en hjälte igen...

Det är synd att jag inte fick göra mål. Bara 1-1 mot Sköndal i kväll. Men en rejäl kämpainsats. Det var roligt att spela igen. Efter fem raka förluster var jag trött på fotbollen. Konstigt det där med grupp-psykologi. Senast jag var med kände man innan matchen att det inte skulle gå bra, att ingen ville kämpa och inte spela för varandra. Så i dag. Alla springer, snackar, kämpar, lirar. Jag hade ett skott som seglade någon decimeter utanför högra krysset. Och så i slutminuten. En perfekt passning som skär genom försvaret. Jag kommer från min mittfältsposition på högerkanten. Helt ren. Tror ni inte den för dagen gulklädde mannen blåser för offside. Trots allt. Ibland känns oavgjort nästan som en seger.

Öster till allsvenskan!

Åtta procent i DN:s nätundersökning tycker att Sverige spelade uselt mot Bulgarien. Är de seriösa, eller?

Meta - inte bara en fiskemetod

Metabloggande, bloggande om själva bloggandet, är ganska tjatigt och oftast inte så intressant. Då har man väl helt enkelt inte så mycket att säga. Så varför inte ägna några rader åt det.

Jag har konstaterat det tidigare och i veckan hade jag besök och vi gjorde det tillsammans; att blogga om händelser i vardagslivet innebär att många samtalsämnen går förlorade. Varje ansats till att entusiastiskt berätta om vad man gjorde förra helgen, vad man tycker om senaste matchen eller att man köpt nya skor möts av ett avslaget, jo, jag vet. Alltså borde bloggen vara till för att läsas av en krets av människor man inte känner eller åtminstone inte träffar mer än en gång om året, eller så. Just de som inte är så intresserade av dessa vardagliga ting. Återstår att nischa sig och bara skriva djupa inlägg om krukväxter, tysk litteratur eller boliviansk stadsarkitektur.

För övrigt är jag rent allmänt allergisk mot metakonceptet. Vanligt förekommande till exempel inom teatern. Vi har inga idéer så handlingen placerar vi i teatermiljö. Det får handla om skådespelare som inte har några idéer. Förresten är det vanligt redan på manusstadiet. En dramatiker skriver om en dramatiker, eller regissör eller skådespelare. När hela världen finns där ute.

En given accessoar för dagens resande är mobilladdaren. Eller åtminstone borde vara. Den glöms eller försvinner alltid. När man kommer hem till chefen låter det inte bra att man missade kunden, eller än värre, chefen själv för att batteriet var slut. Ovan nämnda besökare hade givetvis glömt sin och fick låna en av mig. Nu är den borta. Jag vet var du bor. Vi ses snart igen.

Att så där i allmänhet träna kan upplevas som en ganska torftig verksamhet. Har inte gjort det på flera veckor nu trots att jag är innehavare av ett så kallat gymkort. Efter att under arbetstid blivit sexuellt trakasserad alternativt, uppmuntrad och smickrad av okända damer för att ha tvättbrädemage är det kanske dags att göra en insats om den inte ska försvinna. Sånt tar inte lång tid. Ja, jag går dit nu. Till gymet, alltså.

Spådam

En polsk kvinna tittade i min hand och spådde mig. Egentligen jobbar hon på Vattenfall. Men det verkade som om hon visste vad hon pratade om. Vet inte om man ska delge andra vad man får veta? Min livslinje är i alla fall lång. Sen får man tro vad man vill...

Herregud, vad det är svårt med grekiskt drama. Inne på fjärde repetitionsveckan och än är formen inte funnen. Framförallt, hur ska kören bete sig? Men har ingen annan panik behöver ju inte jag, en regiassistent, ha det.

En bra början på dagen. Springa runt Riddarfjärden. Äta gröt. Duscha. Läsa tidning. Kaffe och skogaholmslimpa. Snus. Håller mig pigg i minst ett par timmar. Nu en eftermiddags lur innan det är dags för kvällsskiftet.