Helgdagsrock

Efter julbord kommer kebabpizza. Magen går sönder och man mår lika dåligt varje gång. Den småländska kebabpizzan kan knäcka den bäste. Och alla vet det. Jag vet det. Frågan är när jag blir tillräckligt gammal och erfaren för att våga avstå. Men man tror att det är värt det för de där första magiska tuggorna. Det är väl lite samma fenomen som med solskyddet på sommaren. Men det har jag faktiskt lärt mig. Bränt barn skyr elden. Ibland.

Ja, det där med den lokala pizzan är sådant som hör till hemvändandet. Däremot blir det inte längre något med att stöka runt på Stadshotellet. Åldern tar ut sin rätt och istället blir det sansad middag på stadens bästa restaurang. Och PM & Vänner håller hög klass, det får man ge dem. Och sen flyttar man ut i bardelen och sitter och tittar på dem man inte längre känner.

Tar en tur i staden som inte längre är min, fast ändå inte helt främmande. Efter allt handlande vid jul följer bluffen Mellandagsrea. Ett fåtal produkter ingen vill ha och sen allt det vanliga till samma gamla höga priser. Inte för att jag letade så mycket, känner mig ganska färdigshoppad, men springer ändå på det kanske enda fyndet längs Storgatan. Eller fynd och fynd. Men en mycket snygg rock som känns rock´n roll till sänkt pris.

Jag försöker stå emot, men efter att ha gått och glott på den tre dagar i sträck (jag är inte Helt galen, bor hos vänner mitt i stan, så man råkade liksom passera) slog jag till. Jag hade ju faktiskt fått ett presentkort på just MQ i samband med mitt lilla gig förra helgen. Det märkliga är ju att den fanns kvar. Att ingen annan köpt den på tre dagar? Nu blir jag the man in the long black coat, om jag så ska frysa ihjäl. Egentligen är den väl mer lämpad för höst- och vårbruk.

Före Småland var jag alltså i Sandviken och spelade lite spontangitarr och körde musik-quiz på 50-års fest. Det var trevligt. Ett minnesvärt inslag var när jag på grund av flint fick pussa den bystiga tanten. Eller inte. Vi lämnar det.

För att bara nämna några höjdare i julklappssäcken: Min väg, mina val av Göran Persson, Vill du din frihet får du ta den av Måns Ivarsson och den nya lyxiga nyutgåvan av Pennebakers Don´t look back med Dylan. Och så Kent och Christian Kjellvander.

På teknikområdet får jag hjälp med att hitta programmet som behövs för att få in film i iPoden. Jätteliten men fantstiskt skarp bild blir det. Kul. Men kanske inte så väldigt användbart trots allt.

Det har varit några sköna dagar med miljöombyte, mat, familj, vänner, film, sömn och sådant. Stockholm, jag säger inte att allt är förlåtet, men nu kommer jag tillbaka.

Nu kör vi!

Tisdag: Julbord
Onsdag: Julbord
Torsdag: Julbord
Fredag: ?

Korus av röster

Dräller runt på Gardermoen efter en helkroppsmassage i säkerhetskontrollen. Känner mig tvungen att nosa på Kouros från YSL när jag passerar hyllan med alla gymnasiekillars doft 1990, även min. Och den tar mig tillbaka till illasittande kläder, pasta med löksås och skumma lägenheter i Göteborg. Köper några julklappar. Tar en trekantig macka med kyckling vid gaten. Den är mjuk och har inte några kanter. Skulle velat ha något annat men har fortfarande problem med att tugga. Är helt slut i huvudet. Nu flera dagar med yrsel, trötthet och liksom svid bakom ögonen. Nog nu.

Lyckas trots allt hålla mig vaken på flyget med Aftonbladet och Expressen. Tidningar bjuder SAS fortfarande på. Inte mat. Inte kaffe. De andra bjuder väl inte på något alls. Lyckades behärska mig i går när det var norskt julbord. Inte så lockande faktiskt. Visst, lite lax och sill, men sen mest kött/fett, typ rotmos och tunn sås. Har inte snusat sedan i går. Så svag är jag i skallen. Nu är det nog dags. Tar några värktabletter först. Käken.

Funderar på om jag borde arrangera någon typ av evenemang i samband med att jag fyller år om några veckor. Kommer inte fram till så mycket. Nog bäst att mejla ut om det under nästa vecka om det ska bli något. Får inte svar från de musiker som behövs om det ska kunna spelas i januari. Ska köpa fler julklappar. Jobba några kvällar nästa vecka. En julefest. Sista rycket.

Exorcism

Stanken av bränt kött och ben sticker i näsan. Det är mitt kött och mitt ben. Gick ut hårt i morse med att 07.40 börja operera ut en tand. En rejäl misshandel skulle man kunna säga. Spetta, fila, slipa, slå, bända, sticka, sy. Ungefär så där någonting. Nu sitter jag här med ömmande käke, blod i munnen, lite fåniga små tussar och skjuter smärtstillande.

Till lunch: tomatsoppa och nyponsoppa.
Till middag: potatismos med räksallad och blåbärssoppa.

Men nu kan det bara bli bättre. Ännu en behandling är genomförd. Och det där kan nog betyda mer för mitt allmäntillstånd än vad jag trott. Här har jag gått runt med en infektion i skallen i ett halvår, eller så. En massa blodkroppar har varit upptagna med att hänga där utan att få ett skit för det. Nu kan de få fixa det där med borrelia istället. Och en infektion mindre kanske gör mig piggare. I alla fall friskare.

Nu är det sängdags (18.05). Sätter på några filmer - Simpsons The Movie och Planet Terror - och somnar förmodligen. Det är skönt att få stryk. Tandläkarstryk. För att trevestera en diktare vid namn Peter Wahlbeck.

The drugs don´t work

I morgon tar jag min sista dos antibiotika. Är jag frisk sen? Jag vet inte. Det enda jag kan säga är att jag är helt vansinnigt trött. Ibland. Ganska ofta. Men vem är inte det? När träffade du någon som sa - jag är helt tokigt pigg, senast?

Uppföljning lär följa någon gång framöver. Återstår att se om mitt blod är rent då.

Lik förbannat

Det första jag gjorde efter att ha gått uanför dörren i går var att köpa julost inslagen i röd prasslig plast, rödbetssallad och vörtbröd.

Och på väg till Uppsala för att bevittna årets Caprice med O.D., när ett stycke McDrive passeras, hör jag mig själv svara julmust på frågan om vad jag ska dricka till min groteskt stora hamburgare med pommes.

Den som gapar över mycket

Faller ofta själv där i. Jobbade i fredags kväll och det var årets första julbord. Jag var oerhört laddad och glömde nästan att jag främst var där för att spela föreställning. Alla vi som älskar julbord klappar nu - klapp klapp!

Jag gick ut hårt med sillen, laxen, brödet, potatisen. Fortsatte med Skinkan, köttet, rödbetssalladen. Kom in i andra andningen och gjorde ett utfall mot Jansson, Pettersson och Lundström och det där. Det var nu det började ta emot och julmusten stockade sig i halsen. Kvar stod osten, ris a´la maltan och gottebordet och allt jag kunde förmå mig var att tugga i mig en skummtomte.

Vilket antiklimax. Jag mådde illa och har ännu inte riktigt återhämtat mig. Det är med blandade känslor jag ser ytterligare en tre fyra julbord an. Det är tuffa tider för julbordsmissbrukare. Måtte julen inte vara ända till påska. Som tur är kommer fastan däremellan.

Jag kunde knappt tro at det var sant förrän jag hade dem i min hand. Men nu har jag varit på Fullersta spelcentrum i Huddinge och hämtat två styck biljetter till Springsteen på Ullevi i sommar. Undrar vem som ska få äran att få den andra biljetten? Jag är öppen för fjäsk och utpressning.

Han är här ganska ofta nu för tiden. Redan i morgon spelar Bossen i Globen. En kanske inte riktigt lika stor, men mer exklusiv händelse är att det ser ut som om Wilner kommer att spela, tillsammans med en rad andra band, på Klubben i Fryshuset den 24 januari. Senast vi spelade med fullt band var för närmare ett och ett halvt år sedan. Så boka in detta datum redan nu! Det är någon sorts musiktävling, vilket inte känns särsklit viktigt, men det är klart, om du är där och röstar kan vi gå vidare och få spela igen.

Emergenza Festival Klubben torsdag 24 januari kl 18.30. Nu är det bara att med ljus och julelykta leta musiker.

Plötsligt händer det!

Eller kanske inte så plötsligt. Jag har redogjort för eländet här när det begav sig förra gången och det skulle släppas biljetter till Globen. Historien upprepar sig. Först som tragedi och sedan som komedi, eller om det var tvärt om, som Marx, eller vem det nu var, brukade säga.

Sitter på jobbet och det börjar snackas på radion om biljetter till Springsteen i sommar på Ullevi. Just det! De släpptes i dag klockan nio och var nu slut slut slut. Men. Det blir spelning även lördagen den 5 juli.

Försöker genast ta mig in på ticnet-sidan. Hamnar i kö. Datorn står där och tuggar i någon timme. Jag går och värmer blodpudding. Kommer tillbaka till tuggandet. Åter medan jag stirrar på datorn. Börjar ringa till Event-någonting i Göteborg. Upptget upptaget upptaget. Efter någon halvtimme rasslar det till, en telefonsvarare säger att jag kan lägga på. Jag fortsätter att trycka upp återuppringning, jag överdriver inte, minst hundra gånger.

Just när min tid börjar närma sig slutet, man ska visst jobba och gå på möten och sådant också, hamnar jag i telefonkö. Datorn står för övrigt fortfarande och tuggar på. Där berättar rösten att jag kan beställa mat om jag ska på Singin in the rain och förresten, alla Springsteen-biljetter är uppbokade. Men jag lägger Icke på nu. Inte nu när jag kommit så här långt. De måste skoja. Göteborgshumor, ni vet.

Till sist.

Jag: Finns det alltså inte någon liten biljett till Springsteen.
Kvinna på göterborgska (Kg): Nej. Hur många skulle du ha?
Jag: Minst en.
Kg: Nej, det ser inte ut att finnas.
Jag: Inte en enda?
Kg: Jag ska kolla...Nej.
Jag: Är det sant? Inte en endaste?
Kg: Vänta lite...Jo, här är två.

Mest blir det musik

Just när jag ska blogga upptäcker jag att det är en alldeles underbar konsertfilm med Neil Young på Canal+ First - Heart of Gold. Två timmar med Neil och en massa musiker som spelar hela Prairie Wind och gamla godingar.

I morgon hoppas jag bli överkörd av The Hives på Annexet.

Får återkomma till Edwyn Collins och Burial.

För övrigt spelades det in en ny Wilner-version av en av mina låtar. Visst blev det bra. Och du kan bli en av de fyra pers som kommer att hitta och höra låten. Det är indie.

Spelet kan börja

Vi slapp dödens grupp. Grekland, Sverige, Spanien, Ryssland i EM:s grupp D. Bra lottning, säger Hedman. Det säger jag också.

Kopplar in stake Glänsa. Knäppa knäppa på knappen. Totalt mörker. Men faktiskt så följde det med en styck extra liten glödlampa. Skruva skruva prova. Varde juleljus.

Den mycket sällan spelade pjäsen Nathan den vise av G E Lessing, som undertecknad regisserade härom året, sätts våren 2008 upp på Stockholms stadsteater av Eva Bergman. Lennart Hjulström spelar Nathan och Sören Brunes gör scenografi. Det ska bli spännande att se hur någon annan gör denna svårspelade men ständigt aktuella gamla pjäs.