Ta ingen skit

På alla trottoarer runt Hornstull har folk ställt ut sina sämsta böcker och sina mest inrökta kulturkoftor. Jag vet, vi lever i ett osunt överflöd och det konsumeras och slösas så att jorden blöder. Återanvändning är bra. Men. Tack, men nej tack. Jag vill inte ha dina VHS-band eller dina gamla rollerblades.

Ser en film som håller mig vaken - Metal: A headbenger´s journey. Den förklarar vad det var som hände med mig där någon gång i tioårsåldern. Det är en intelligent film om hårdrock. Sam Dunn, själv hårdrockare - och socialantropolog - reser runt, träffar fans och gamla idoler som Lemmy, Vince Neil, Dee Snider, Bruce Dickinson och Ronnie Dio. Han pratar med sociologer och journalister och börjar lugnt, sakligt och pedagogiskt förklara musikens rötter i klassiskt, opera och blues. Fortsätter att undersöka de miljöer där musiken uppkommer, det handlar om klass, om utanförskap och gemenskap. Mycket tid ägnas också åt att förklara och problematisera förekomsten av våld, sex och död i texter och på scen och i vissa urartade sammanhang, i verkligheten (men det där är det mest norrmännen som står för).

Det är ju inte det det handlar om. Och det förstod jag redan som tioåring. Men det är en stark kraft och det är väl kanske det som är kärnan. May the force be with you. Hårdrocksfansen är de mest hängivna och lojala och de flesta släpper aldrig taget. Måste erkänna att jag svikit lite. Det blir mest lite popigare och lättrockigare riff nu för tiden. Men jag glömmer inte och en film som den här väcker minnen och starka känslor. Och nog kan det hända att jag drar på en Maiden- eller Mötleyskiva någon gång.

Välhängd

På något konstigt sätt mår både jag och min magkatarr alldeles utmärkt samtidigt när en stressig vecka avslutas på Bistro Sûds uteservering med mycket delikat välhängd biff, pommes, bea-sauce, vit chokladmousse och starkt kaffe.

Tidigare på dagen var det vimsig teaterrepetition i Tanto. En märklig tanke att jag mitt i allt, om mindre än en månad, ska begå teaterpremiär ute vid Steninge slott. Det har inte funnits så mycket tid för repetition och nu är det inte så mycket tid kvar. En första åtgärd får bli att byta ut morgontidningarna jag läser på Pendeln mot manus.

Fick prova kostym för första gången i går. Kul kläder ska jag ha på mig. Både tuffa och fjolliga på samma gång, kan man nog säga. Läderstövlar som det växer bommor ur, badbyxor, och cape. Jag associerade genast till den här tidigare nämnda homoerotiska våldsfilmen 300. Får putsa lite till på magrutorna.

Ska du inte åka till landet och dansa små grodorna så har jag ett par fribiljetter till premiären. Säg till om du är intresserad!

Hyperkapitalism

För övrigt har jag nu sålt min lägenhet till det facila priset av 64 500 kronor per kvadratmeter. Och i Bladet är mäklarna ense om att priserna kommer att stiga och stiga, sådär en tio procent om året. Kanske stannar det upp någon gång, men bara för att ta ny fart och nå till ett medelpris på 262 000 kronor per kvadrat om femton år. Ja, 13 miljoner för en tvåa. Och vinnarna är de som redan gett sig in på bostadsmarknaden. Och det har man, som tur är.

Veckans soundtrack:

The Sea and Cake - Everybody.

Socialt knivöverfall

Jag går på NK - ungefär som Börjes i Tingsryd, fast i Stockholm. I Manlig depå för att köpa färgglada strumpor får Herbert "Barberaren" tag i mig och sätter sin kniv mot min strupe. Fast han var väldigt trevlig och har dessutom betjänat Sveriges statsministrar i sin salong i Gamla stan sedan Tage Erlander.

Och nu mig. Där sitter jag till allmän beskådan med förkläde och blir insmörjd och sedan rakad med kniv, precis som i en gammal chaplinfilm och Herbert berättar att Greta Garbo varit tvålflicka, en sådan som fick tvåla in femtio sextio gubbar en lördag tills skinnet var avskavt på fingararna. Och det var skön rakning. Säkert bättre än alla Gillettes Turbos Maxis Eftis.

Under dagen har jag varit i ett utarbetat komaliknande tillstånd, som tur är kunde jag ta det lugnt och sitta på konferens på NUTEK och lyssna när det pratades om socialt företagande, bland annat med näringsminister Maud. Och det var intressant och mycket vettigt sades, så jag höll mig vaken.

Här finns det mycket pengar att tjäna för samhället. Samverkan mellan myndigheter, inte så noga var pengarna kommer ifrån, det är ju skattebetalarnas, helt enkelt, och så uppmuntra aktivitet och snåla inte med lönebidrag och annat. Människor växer, kommer vidare, betalar skatt, konsumerar, "belastar" inte vården och en massa andra samhäelleliga institutioner. Win-Win, som det burkar heta i branschen (valfri).

Ett socialt företag är ett företag där människor ger allt de kan utifrån sina förutsättningar och där vinsten går tillbaka i investeringar men man konkurrerar på den "riktiga" marknaden med varor och tjänster som håller hög kvalitet och som behövs. Samhället betalar inte, det investerar och får tillbaka massor. Ja, så lät det från dem som hade erfarenhet av detta och som räknat på det hela. Och jag r benägen att tro dem. Se där, något för Olofsson, Littorin, Hägglund och Husmark-Persson att ta tag i.

Bloggdöden

Bloggdöden är en smittsam sjuka. Det går trögt att blogga nu när "alla andra" slutat (som om Virtanen och Skugge och några till är alla andra). Snarare är det väl så att jag har annat för mig (som om jag inte hade det tidigare).

I alla fall. Budgivningen på min lägenhet har börjat. Två bra bud kom in i dag, så det ska nog gå vägen det här. Sen var det en visning till i kväll. Antar att det kommer att avgöras och vara klart redan i morgon. Sen kan jag andas ut och verkligen inse att jag ska flytta. Inredningsplanerna är igång, i går var jag i den nya lägenheten och hade måttbandet med mig. Vad ska köpas? Vad ska stå var?

Och den är fortfarande väldigt fin. Man vet ju aldrig, fem minuter på en visning för några veckor sedan kan ju ha gett fel intryck. Men, nej. Den var som jag mindes den. Snart drar jag söder ut.

Veckans soundtrack:

Laakso - Mother, am I good looking?

Passepartou

- är ett svårt ord. Jag ramar in lite rock´n roll-bilder till min nya lägenhet. Det är åldermannen Morrissey och ungtupparna Gustaf Norén och Alex Turner fångade i ögonblicket av Rockfoto ,nu inlåsta bakom glas och ram hemma hos mig. Eftersom det hela redan blivit klart får de redan nu hedersplatsen på hyllan, där de med sin svart-vita uppsyn kan lysa upp lägenheten under visningarna på söndag och måndag.

Jag har dessutom nu inhandlat ny frukt och nya blommor. Och en massa trasor och svampar för att putsa och skrubba med.

Nu ska jag ner till F12 och möta upp mina föräldrar. Sen i helgen blir det repetition, besök på Kungliga Teatern, det vill säga Operan och så visningen då.

Segertåg

På Trollbäckens IP tar Nåjden sin femte raka seger och är obesegrade i årets serie. Och det är så skönt. Visst, motståndarna kanske spelar bättre och har fler chanser, men vi kämpar och kämpar och det är de som gör flest mål som vinner. Så enkelt är det. Vi gör ett, de gör inget. Vi kämpar och det räcker långt. Och jag står och de andra faller. Det är justa tacklingar, jag fick inte ens frisparkar emot mig, men i sin frustration började till och med deras ledare gnälla från linjen om att ta ut den där djäveln. Skulle inte tro det. Bara att klappa sig på bröstet och gå in ännu hårdare i nästa närkamp.

Sen haltade jag hem och åt ett rejält stycke kött med pommes på Texas Long Horn. Nu kan jag sova gott. Och kanske grämer jag mig lite över att jag inte satte spiken i kistan när jag i slutminuterna kämpade till mig ett friläge. Men väl kommen så långt var krafterna slut.

Marita

Tack för allt.

Och tack för alla mina skjortor du tvättat och strukit.

Fragment framåt natten

The Departed verkar vara en bra film. Som vanligt kan jag inte hålla mig vaken. Stannar jag, somnar jag. Stan och vattnet är olidligt vackert. Tvätten luktar gott. Som alltid sådana här dagar. iPod, Slash och Paradise City. När jag springer är jag vaken. Tittar i möbelkataloger. Äter asiatiskt. Kyckling, kokosmjölk, citrongräs och Fazers Kina Snacks. Man blir törstig. En och en halv liter cola-light kan inte hålla mig vaken. Jag sover med snus. Det är något man lär sig. Tittar in i festlokalerna. Där är studenter i mössor, klänningar och för stora kostymer. På gräset ; filtar och grillar. Jag skulle behöva något som håller mig vaken. Det brinner. Jag skulle behöva någon. Det kubbas och sparkas. Nyduschad och fräsch. The Sea and Cake. Everybody. På bänkarna de som inte får vara med. Somnar om. Snabbspolar filmen igen.

Fotboll är bäst på tv

Var som sagt på fotboll i går. Det var ingen njutning, direkt. Bajens spel hade låst sig och det såg ut som för ett par säsonger sedan med mycket spel i sidled och bakåt och en massa felaktiga beslut. Men intressant på något sätt ändå. Så länge Kingson i målet storspelade, vilket han gjorde större delen av matchen, fanns det hopp.

Hade fått låna säsongsbiljetter, vilket i sig var mycket trevligt. Men att sitta bland de där människorna, som inte kan - eller möjligen inte vill kunna - det grundläggande regelverket, som inte verkar uppskatta spelet fotboll, utan bara är där för att släppa ut all skit de har inom sig, är ingen skön upplevelse. Och de sitter där med sina små barn och säger att Örebro-svinen på läktaren ska passa sig och barnen undrar varför då? Svaret på den högst relevanta frågan uppfattade jag inte, tror inte det var så klargörande. Och de fortsätter med hat, svordomar och känsord i en aldrig sinande ström och till slut är det till och med Hammarby som ska hatas. Tills någon minut in på stopptid då inhoppare Juliusson på passning från Petter Andersson läckert lobbade in segermålet. Och jo, då ääälskar alla Bajen - igen.

Glad över att de vann går jag genast hem och tänker att fotboll är bäst på tv.

Hm, intressant!

Får sms från Fastighetsbyrån. 813 personer har tittat på min lägenhet på nätet. På fyra dagar. Tyder väl på visst intresse.

Ikväll går jag på teaterfest. Och Wilner bjuder på några låtar till kaffet.

We are all the winners

BP förlorade mot AIK. Tre Kronor förlorade mot Kanada. The Ark förlorade mot östra Europa. Jag missade alltihop. Lika bra det, kanske. Dessutom missade jag två fester eftersom jag spelade föreställning. En föreställning där det kändes som att vi förlorade. Fast efteråt sa folk att vi var såå duktiga. Jag vet inte det, jag? På vad då? Och vad betyder det?

När jag promenerar hem någon gång runt midnatt är det svinkallt. Jag kontaktar min omvärld med mobiltelefon och den strålar så att örat håller på att ramla av och jag får halv ansiktsförlamning. Sen återstår inte annat än att sova. Och oj, vad jag behöver det.

Nu har jag vaknat av att någon under minst en halvtimme, non-stop, har plingat med ringklockan på cykeln. I dag blir det kort repetition, sen är det dags att avsluta helgen med en seger. Klockan fyra bänkar jag mig på Söderstadion. Hammarby tar emot Örebro. Fast nu när jag tänker efter inleddes helgen faktiskt med en skön seger. Vi vann matchen i fredags med 1-0 och är fortfarande obesegrade. Motståndarna pressade på och hade klart flest chanser men vi kämpade och stod emot. Efteråt var de griniga:
- Fan, vad dåliga de var, hur kunde vi förlora mot dem?

Härligt! Och såå rättvist!

Välkommen in i spelet!

Strax beger jag mig till Hammarbyhöjden och årets första seriematch i division 6. Idag är första gången det sammanfaller att jag både kan och får. Måste bara lägga mig och blunda i en kvart först och ta en så kallad powernap. Sexton timmars arbete i går och i alla fall sju timmar i dag ger viss segma. Sen ser jag fram emot att ta fram de blå snabba skorna. Jag känner det på mig. Jag är het i dag.

Veckans soundtrack:

Feist - The Reminder.

Humor

I dag behagade Försäkringskassan med mig skämta aprilo. Såg att det var något fel med registreringen av min arbetstid. Ringde HR och frågade vad som var problemet. Fick då veta att min tid inte registrerades eftersom jag hade slutat den sista april.

Kom och köp!

Första- eller sistalägenhet? Spelar ingen roll. Här är det trevligt att bo.

Dessutom kommer jag se till att den är nymålad och putsad när du flyttar in. Tror jag. Hinner inte fixa det innan visningen, tyvärr. I går var Målar-Benke här och knackade lite i väggarna och sa- Det här är gjort av en djävla amatör (Nej, det är inte jag som har gjort det.) . Så nu har jag målat in mig i ett hörn. Men tänk vad fint och fräscht det kommer att vara. Skinande nytt. Tak, lister, väggar, tapeter - allt efter dina önsemål. Bara att slå till!

Här bor en fruktätare

Homestaging. Lektion 1: Färska blommor och frukt. Check. Tända ljus. Check. I övrigt; ta ut all skit. OK.

Och detta var precis vad jag hastade hem från jobbet för att göra. Fick även hjälp av fotografen, som sen tog bilder där min lägenhet ser mycket fräsch och inte alls så liten ut. Om jag förstått rätt läggs den ut på nätet på torsdag, till helgen blir det annonser i bland annat DN och sen nästa helg visning. Då ska skiten ut igen. Och frukten fram.

För övrigt hade jag en mardröm i natt som gick ut på att jag inte alls fick så mycket pengar för min lägenhet som jag behöver för att det hela ska gå ihop. Den var mycket konkret. Både vad gäller summor och ångest. Det började väl med att Aftonbladet i går hade en bilaga med priser på alla lägenheter som sålts i Stockholm under våren. Här på min gata varierade priserna per kvadratmeter mellan 50 och 70 000. 50 = katastrof. Typ. 70 = succé. Den som lever får se.

Strindberg och källarförrådet

Förutom teaterrepetition ägnar jag söndagen åt lite hederlig medelsvensk fixarverksamhet. Klär ut mig i arbetskläder och börjar rensa i förrådet inför flytten, som jag inte vet hur jag ska hinna med mellan heltidsjobb, plus teaterpremiär och föreställningar. Fast det ska nog gå. När det är dags i mitten av juni blir det bara att riva ner prylarna och dra samma dag som jag får tillgång till den nya lägenheten. Tror jag ska anlita flyttfirma som får hjälpa till att packa och flytta. Det beräknas ta en tre fyra timmar. Och så kan jag stå där och peka och bära lite när jag känner för det.

Helt osentimetalt fyller jag soprummet med minst hälften av förrådets innehåll. En massa saker som flyttats med i tidigare flyttar och som inte använts eller packats upp varken förr eller senare. Jag är ju inte Strindberg, precis. Jag behöver varken skriva eller samla för eftervärlden och bygga på någon sorts monument eller muséum. Och ska det byggas monument så behöver det ju inte bestå av gamla gympakläder och trasmattor. Bättre att leva här och nu och framåt framåt framåt.

Nu drog molnet bort! Nu är det hög himmel, vinden är ljum, känn hur den smeks! Detta är att leva; ja, nu lever jag, just nu! och jag känner mitt jag svälla, sträcka ut sig, förtunnas, bli oändligt: jag är över allt, i havet som är mitt blod, i fjällen som äro mitt skelett, i träden, i blommorna; och mitt huvud räcker upp i himlen, jag ser ut över universum som är jag, och jag känner skaparens hela kraft i mig, ty det är jag, skriver Åågust i Till Damaskus och fortsätter: Eva! vill du dö med mig, nu, i detta nu, ty i nästa ögonblick är smärtan åter över oss?

Strindberg - en man som hade många adresser i Stockholm - sparade säkert sina gamla gympakläder.

Wilner + Promopop

Wilner har blivit med management. Nu hos Promopop.

Veckans soundtrack:

Dinosaur jr - beyond.

Och i kväll blir det Shout out louds och Of Montreal på Debaser.

Ny accessoar!

Från Djursholm till Danvikstull. Från Lunda till Bohus. Från Högalid till Sofia. Från Zinken till Kanalplan. Helt galet. Jag spontanshoppar en lägenhet!!! Slängde in ett bud vid luhnchtid, skrev på papper nu i kväll.

Lite sorgligt att lämna mina hemkvarter här runt Zinken och Hornstull, men - det är ju fortfarande Söder och lägenheten är större och finare och detaljer som kök kommer till. Och ja, det är fortfarande Bajenland. Kan bokstavligen se damallsvenskan från köksfönstret.

Någon som vill köpa liten etta? Säljes dyrt!

Du har ett jobb!

De fackliga telefonslussarna har stängt. Du har nu varit medarbetare hos oss i ett halvår. Du har ända sedan starten hängt lite löst. Men juryn tycker att det går ganska bra för dig. Frågan är vad folket tycker...?

Du...sitter säkert! I den här omgången.

Jag har inte hört det direkt eftersom jag var på utbildning i dag, men enligt uppgift var jag inte en av dem som måste lämna in. Kanske har jag nu efter sex månader nått det som var tanken när jag sökte ett "vanligt jobb" utanför kultursvängen. En åtminstone hyfsat trygg tillsvidareanställning.

Den svensk-amerikanska modellen

Det blir en hederlig kompromiss mellan arbete och kapital. Först rusar jag runt på Söder och kollar in några lägenheter, sen hinner jag till Norra Bantorget för att höra Jämtins och Lundby-Wedins tal och där emellan slashasen Stefan Sundström som bräkte fram några låtar. Nu lät det kanske inte så, men jag gillar honom.

Vad gäller lägenheterna är jag inte så imponerad. Skulle ha köpt första bästa. Kanske lika bra att stanna i min dyrbara lägenhet, bara fixa lite med inredningen.

Det har börjat klia i kroppen och jag har känt mig rastlös och grinig. Dags att träna igen. Har haft skadeuppehåll i två veckor nu. Behöver den där kicken av de där ämnena som frigörs i kroppen vid träning. Vad händer då om man skulle bli långtidsskadad på riktigt? Eller sen när man blir gammal?

Så det är inte för att det är kul jag sticker ut och springer, jag är beroende av skiten. Med banan i magen, portionssnus under läppen och Juicy Fruit i munnen ger jag mig av. Och det går bra. Revbenen känns fint. Återstår att se vad som händer när det blir fullkontakt i morgon på fotbollsträningen.

Och efter att med lätta steg ha tagit mig runt Riddarfjärden måste det fyllas på med energi. Dags att svulla. Köper hem revben (!), bakad potatis med smör, majskolv och coleslaw från Texas Longhorn. Och så tar jag en flaska med den klassiska steak saucen.

Varför inte gå på teater ikväll? Eller, du behöver inte ens gå, den kommer hem till dig. Grabbgänget - Birro, Larsson, Persbrandt, Ahlstedt ger dig Arbetarklassens sista hjältar på SVT1 21.00. Sen kanske det måste zappas lite då och då till Liverpool - Chelsea. Kanske Chelseas viktigaste match någonsin, lär Murinho ha sagt.

Valborg firades utan eld inne i stugvärmen på Debaser Medis. Lite halvljumma band spelade. Isolation Years stod med på bandlistan, men vad som bjöds var ett par låtar på storbild från SVT:s sändning från Umeå. Det kunde ha skippats. Avslutar kvällen gör Doktor Kosmos. De känns väl ganska 1900-tal, eller nåt?