Snabbt norrlandsbesök

Turnélivet fortsätter. Vaknade i morse på ett hotellrum i Sundsvall. Stressade från Huddinge i fredags för att sätta mig på ett tåg norr ut. Taxi från stationen i Sundsvall, fick ett SMS med en adress dit jag skulle (de andra hade åkt före med tidigare tåg), direkt in och spela föreställning. Nu har jag landat hemma i lägenheten, som inte är min så länge till.

På med nya kläder, sen går S och jag till Dramaten, köper sista-minuten-biljetter och ser lite härlig tysk teater - Kasimir och Karoline. Kan en lördagskväll firas på något bättre sätt? Kanske blir det lite mat också. Den stora frukosten och kanelbullen på tåget börjar sjunka undan.

Det har pratats om att åka till Ikea i morgon för att titta på möbler, sådant som säng med mera. Det blir något att bita i.

Jättelång arbetsvecka

Hemma igen efter en så kallad långhelg. Eller långvecka, menar jag kanske. Gick till jobbet i fredags och kom hem nu. Blev upphämtad vid shellmacken i Huddinge för vidare transport till Sundbyholm och lite slottsliv. Föreställning fredag och lördag kväll och däremellan hänga på hotellrum, åka in till stan och äta buffé och bastubad.

När jag kom hem mötte jag S. Trodde jag skulle hinna till korpmatch i Bromma. Ringde desperat efter en taxi. Vi satte oss i bilen, jag frågade hur lång tid resan skulle ta. Alldeles för lång tid visade det sig. Det borde jag kunnat räkna ut själv. Bara att betala framkörningsavgift och kliva ut i slasket på Ringvägen igen.

Viss besvikelse. En stund. Sen gick vi runt och tittade i diverse möbelbutiker istället. Dags att planera lite. Inte mycket mer än en månd till flytt. Sägs det.

S gick vidare till andra möten. Eftersom jag nu släpade på träningskläder tog jag mig till Saga motion, där jag i veckan faktiskt skaffade kort igen efter ett par års uppehåll, och rev av ett pass. Trappmaskin, hantlar, sit-ups och den biten. Lite bastu - igen. Det behövs verkligen nu när det blivit vinter. Passerade sen Mikkel Jensen på S:t Paulsgatan. Det snöade lätt. Den ende som bar paraply. Han är från Danmark.

Köpte Chicken Curry och ny svensk musik från rutinerade artister - Lundell och Titiyo.

Här sitter jag nu och West Ham leder med 1-0 mot Sunderland. Det har utlovats att Steve Harris ska dyka upp i pausen.

Skitigt och vackert

Det susar fortfarande i öronen. Dirty Pretty Things gav järnet i går. Det må vara avskedsturné, men än har de inte lagt av. De är tok-tända och river av låtarna i högt tempo. Det är som en rusande motor och man väntar på att föraren ska tappa kontrollen och det hela spåra ur, men det gör det inte. Inte förrän Carl Barat sagt tack och hej och dyker ner i publiken.

Det är brutalt, punkigt och melodiskt. Och det är mycket brittiskt (på scen finns givetvis The Union Jack). När jag kommer hem är jag tvungen att varva ner med en cup of tea (inhandlat på The English Shop). Att jag inte hör vad de säger på Discovery Channel gör inte någonting. Bang bang you´re dead!

Blasieholmshamnen

Jag har hittat en ny favorit. Efter att ha ätit jättemycket mongolisk buffé med arbetskamrater i går gick jag och mötte upp S på nya Lydmar, förbi Grand precis före Nationalmuseum. Hade läst om stället, att det riktade sig till sådana som mig, det vill säga vi som är lite äldre i sammanhanget, uteliv för 30-plusare. Och så var det.

Mycket bra. Lyxig men hemtrevlig miljö, personlig engagerad personal, ur högtalarna strömmar sådant som Springsteen, Tom Petty och Thin Lizzy. Maten såg god ut. Vi tog några drinkar och åt liten tallrik med ost och charkuterier. Och så tittade Chevy Chase in i lokalen, vände och gick in i hissen. Dit ska jag återvända.

Bubbla -

är ett konstigt ord.

I morse var jag och skrev på. Nu är min lägenhet såld till underpris till någon som köpte den till sin dotter och som säkert hade haft råd att betala mer. Men. Skönt att det är klart. Jag tog mig ur den här bostadsbubblan med ett litet överskott, trots allt. Nu blir det flytt till sjöstad och hyresrätt runt nyår.

Var just ute och vansinnessprang en mil i lera och regn. Nu ska det njutas av helg. En helg utan jobb. I kväll ska det ut och ätas med arbetskamrater, sen får vi se. Dirty Pretty Things på Debaser på söndag, ej att förglömma. Sägs att det är avskedsturné. Redan.

Var på institutionsteater i veckan. Nathan den vise på Stadsteatern. Det där kan jag göra bättre. Och det har jag gjort också. Visst, Lennart Hjulström är en fin skådespelare. Men herregud vad bakåtlutat det är.

Pjäsen behandlar givetvis ett mycket angeläget tema. Det var därför jag satte upp den tillsammans med ett gäng friska amatörer (vilket jag är själv också, som regissör). När vi spelade den hade det inte gjorts i Sverige på 150 år. Nu var det dags för Stadsteatern.

Jag kan inte se att någon bryr sig. Inga friska regiidéer och trött ensemble. Utan att nämna namn är vissa skådespelarinsatser så styltiga och icke-levande att jag rådnar.

Men, det är märkligt. Det här är bra, tycker åtminstone vissa kritiker. Då vill inte jag vara med i det där etablissemanget av på något sätt respekterade teatermänniskor och kritiker. Det får jag inte heller. Tack. Vad hände med liv till varje pris?

Det var det det

Sista föreställningen avklarad. Skönt, den tog på krafterna att spela den där föreställningen. Samtidigt, lämnar den naturligtvis ett tomrum. Vi har gjort det bra. Många som varit där har upplevt något, påverkats och känt någonting. Det är bra. Den var värd att nå ut till fler.

Men nu är det dags att gå vidare med det vanliga livet. I morgon åker jag till Häringe slott och spelar Herrgårsmord. Efter att ha varit i Huddinge hela dagen först, förstås.

I dag har min lägenhet visats. Det sägs att ett 20-tal personer varit här och 12 av dem lämnade namn och nummer till mäklaren. Budgivningen kan börja.

Sista chansen!

Nu blir det bara två gånger till. Kom och se mig intensivt deprimerad, sårad och rädd i Gnistrande spår på Spegelteatern. Sista föreställningarna nu på lördag och söndag klockan 16.00.

Yes, jag kunde

02.30 ringde klockan i morse, eller vad man ska kalla det. Fixade en kopp te och tog mig en lussekatt (!) och satte på tv:n. Sedan låg jag där och zappade mellan Filip & Fredrik, som fixade en alldeles utmärkt valvaka med bra ballans mellan tramsigt och viktigt, och CNN.

Att sedan klockan plötsligt blev halv sju och det bara var att kliva upp och gå till jobbet kändes aningen overkligt. I alla fall var jag, liksom alla andra (nästan), glad över att Obama blir amerikanernas 44:e president och fick även jag något fuktigt i ögat när han klev upp på den där scenen i Chicago framåt morgonkröken. Återstår att se om han lyckas leva upp till förväntingarna. Det är knappast möjligt. Dock lär det bli en lite annan ton och ett bättre samarbetsklimat i världspolitiken. Och det är ju inte så dumt. Det ska även sägas att McCains "loosertal" var snyggt ödmjukt och innbär att han kan gå vidare med hedern i behåll.

Lite dimmig i skallen, så att säga, drogs det iväg efter arbetsdagens slut för att spela slaktar-innebandy med folk från jobbet. Var uppe på vinden - också - i morse och hittade en klubba som köptes någon gång, jag vet inte när, av någon, jag vet inte vem, i sporthallen i Moheda. Det vill säga; det var ett tag sedan och den har väl i stort sett inte heller använts sedan dess. Och så sattes det igång. Fullkontakt och inga regler. Halvvägs in i matchen tryckte jag till den styvaste korken så att klubbeländet gick av och han fick linka av. Han återkom dock och det vill jag säga, det var inte jag som bjöd upp. Nu har jag inte längre någon klubba. Vill också säga att jag hittade målet ett antal gånger ur de mest snäva vinklar. - Hade du lasersikte på klubban? frågades det efteråt i duschen. Kalla mig lasermannen. Eller inte.

Medlemmarna i The Strokes fortsätter att tillsammans med andra göra fina skivor utanför The Strokes. Littlejoy är en skön sak utgiven av Rough Trade.

Det kanske man inte hade behövt. De kanske inte är så heta längre. Men i morse vid nio hängde jag på låset till ticnet och skaffade biljett till Oasis spelning i Globen den 28 januari.

Jag är

Det gjorde jag bra. I går strax före halv åtta rusade jag in till 120, antar jag, förväntansfulla, personer på Sundbyhoms slott som ville bli underhållna i allhelgona helgen. Och jag gjorde det bra, vi gjorde det bra. Jag spelar en kul karaktär och det är en bra historia. De som var där blev mycket engagerade, glada och hoppas jag, nöjda med kvällen.

För två veckor sedan fick jag ett manus. I veckan repeterade vi en (1) gång. Sen var det bara att kasta sig ut. Och det gjorde jag med all den rutin jag faktiskt har. Måste ha spelat runt 1000 föreställningar totalt vid de här laget. Visst har jag våndats en del de senaste dagarna och jag var väl inte direkt avslappnad när jag kom för samling på teatern i går. Men ändå älskar jag det där. Jag vet inte var det kommer ifrån - eller det vet jag kanske, men vi tar inte den djupanalysen nu - men jag gillar verkligen och behöver den där utmaningen, som det heter, att kasta mig ut i den där ovissheten som det är att stå på en scen och uppträda. Sårbar, men med situationen under kontroll (nåja) och totalt närvarande i nuet.

Mindfulness är ju inne, och det skulle klart inte skada att lära sig hitta den där käslan en vanlig måndag på kontoret eller när man äter middag en torsdagkväll i november, men i väntan på att det ska lyckas fortsätter jag att kasta mig ut över stupet. Och njuta.

När jag vaknar skiner solen så att det sticker i ögonen där jag ligger kvar i sängen och ser upp på den ljust ljust blå himmeln. I dag får jag bara vara. Jag har presterat, jag klarade det - igen - jag får tycka att jag är bra.

Lyssnar på Dylans senaste i bootleg serien - Tell Tale Signs. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Känsla, vackert, stort, mänskligt säger ingenting. Den som inte förstått att han är den störste kan börja där.

Jag bara är. Sen går jag ut, då får vi se. Snart är det måndag igen.

Jag har inte en aning

Det här med tv-kväll kanske inte är min grej. Stannar jag så slocknar jag. Klockan är 02.15, vaknade just i soffan och har ingen aning om vem som åkte ur Idol.