Hallå!!!

Grattis på studenten. I efterskott. Säger några halvpackade studenter till oss, ett gäng trötta statstjänstemän på väg till parken för lite lunch. Jo, tack ska ni ha, det var ett tag sedan det där, och grattis själva. Sen åker de runt på sina flak och gapar och skriker till dunkande musik. Vi vaknar till i vårt gråa kontor, reser oss och drar igen fönstret. Men kanske mår vi bättre i dag. Och aldrig att jag vill tillbaka dit.

Folk lever upp med sommaren och hänger runt på stan, blir pratglada och söker kontakt. På gott och ont. Du kan gå tills du kommer till helvetet, säger en äldre berusad herre till mig när jag med raska steg är på väg hem från teatern en sen kväll. Tack för tipset, men just då var jag mest sugen på att komma hem och få lite sömn.

Det ser ut att bli lite lugnare ett tag. Jag har i stort sett gjort mitt för den här teatersäsongen. Nu ska jag bara jobba heltid ett tag, innan det blir semester i augusti. Och där vill vi ju inte vara än, för sen så är ju sommaren nästan slut. Innan dess väntar en massa sol, hoppas jag, ett fotbolls EM - i morgon är jag på Råsunda för att känna Zlatan på pulsen inför avresan - och inte minst, Springsteen på Ullevi och mycket mycket mer. Kanske blir det någon spontan resa utomlands under semestern.

Veckans skivor: Paul Weller Live at the Royal Albert Hall. I en serie kallad Classic Performance Live slumpas denna fina musik ut för det sköna priset 99 kronor. Och då är det en dubbel. En skiva med musik och en dvd.
Sen blir man glad och pigg av The Ting Tings We started nothing. Säkert har du hört Great DJ i en radio någonstans.

Mina nya vita skor från Fred Perry har blivit skitiga. Jag vill ha pengarna tillbaka!

När vi ändå är igång och konsumerar kan konstateras att jag till slut köpte en ny telefon. Det var faktiskt nödvändigt. Telefoner är ju till för kommunikation. Det blev inte så mycket av med det med den jag hade. Det var mest; va?! vad sa du? jasså! inte? va? nej, det var inget viktigt. Hörbarhet etta och ibland möjligen tvåa. Nu har jag en sådan där mockafärgad liten sak från Sony Ericsson (w890) med en massa finesser jag inte behöver eller begriper mig på så som Walkman, kamera, internet och tv. Resten vet jag väl inte ens om.

På tal om kommunikation har jag i veckan varit på två intervjuer och pratat en del om just det. I det ena fallet succé. I det andra fiasko. Det är olika, helt enkelt. Fast så svårt ändå.

I kväll spelar Wilner in en ny låt. Musik ska byggas av ångest, spelas av glädje och dokumenteras av Mac och Pro Tools.

Chaffis

Jag fick ett återfall. Eftersom jag inte fick tjänstledigt för detta ändamål kan jag inte vara med i sommar när Spegelteatern spelar Hamlet. Detta år går shakespearetraditionen vidare på Häringe slott.

Men för åttonde året i rad är jag med på något hörn i alla fall. Kan inte hålla mig borta helt. Och i dag vankades det bygge av läktare. Jag var transportansvarig och har kört lastbil hela dagen. Stannat till i Mariefred och vid Steninge och lastat på järnbalkar, sittplatser och annat smått och gott. I morgon är jag med och slutför bygget. Det har även talats om att jag ska hoppa in några gånger under sommaren i en blygsam roll. Tror det mest handlar om att komma in, sitta lite. Och sen gå ut igen.

Nu sitter jag skitig i kalsongerna (inte i skitiga kalsonger) med en flåttig pizza framför mig. Ska inte se så mycket av Schlagern. Kanske försöka zappa dit för att kolla in Sverige och Frankrike. Det är lördag kväll. Det är vackert.

114 Johansson

Som man fick heta i lumpen. Vi pratade om det där med IQ i dag på jobbet och nog var jag tvungen att sätta mig och kolla det där. Det tog väl en tre kvart och jag fick liksom hjärtklappning. Tog det alltså ganska allvarligt, även om jag släppte en del där jag kunde tänkt till ett varv till.

Namn: Björn
Ditt totalresultat: 114
Resultatkategori: Övernormal
Du fick bättre resultat än 82 % av populationen.

Och enligt Illustrerad vetenskap, på vars sida man hittar testet, ska resultatet vara ganska trovärdigt:

"Eftersom detta är ett on line-test, finns det uppenbarligen inga möjligheter att utesluta fusk, varför testet inte väger lika tungt som ett övervakat IQ-test. Testresultatet är emellertid meningsfullt för den testade. Totalresultatet överensstämmer mycket väl med resultatet av ett verkligt, kliniskt IQ-test. För vårt test betyder detta att resultatet av ett verkligt, övervakat IQ-test skulle ligga inom cirka 4 % från totalresultatet av IV-testet."

Ja, ganska bra i alla fall, men en bit kvar till Mensa. Prova själv!

Avbön

Okej, jag ångrar mig och tar tillbaka. Lite i alla fall. Var tvungen att ta en titt till på Du levande. Ja, det är vackert på något sätt. Och annorlunda. Och just därför är man inte van. Det är lätt att bli avtrubbad och inte kunna ta in där med lite tuggmotstånd. Det var väl inte vad jag var ute efter och behövde just den där söndagkvällen, helt enkelt.

Inte för att jag har något större behov av att försvara Lars Norén. Han verkar inte allt för kul, samtidigt som jag kan känna igen mig i hans vardagliga primitivitet. Och då menar jag kanske inte främst i det som lyfts fram som förtal av diverse kollegor och medmänniskor, utan i andra känslor och beteenden.

I alla fall lite skulle man kunna hyfsa till den där skitsnacksdebatten på kultursidorna. Som det där första som dök upp om att Norén skulle förtalat Leif Zern och påstått att han satt och sov på föreställningar han sedan recenserade. I Noréns bok står det om när Jan Malmsjö och Marie Göranzon berättar om Zerns sovande, var på Norén ifrågasätter detta och undrar om det verkligen är sant.

Och något hundratal sidor in i boken kan man läsa: "Det jag skriver om andra människor här är inte sanningar. Det är det jag känner just då. (...) Det är bara mina inre fördömanden och idiosynkrasier. Det säger mer om mig än om dem."

Men det är klart, det där med nyanser gör sig inte så bra i tryck och debatt.

På tal om det blev jag presenterad för Petra Östergren här om dagen och fick hennes bok Porr, horor och feminister i handen. Den skulle hon inte ha skrivit om man frågar en och annan hardcore-feminist. Människor och organisationer som tidigare var hennes vänner.

Vi vet att det är ett problem att män misshandlar kvinnor, att porr kan vara kvinnoförnedrande och att det finns en hel del prostituerade som är utnyttjade offer. Petra Östergren undersöker det där och skriver om att våld förekommer i homosexuella, även lesbiska, relationer. Hon ser en hel del porr som kanske inte alls är kvinnoförnedrande och hon intervjuar sexsäljare som inte ser sig som offer. Och plötsligt blir allt jättejobbigt och man försöker tysta henne.

Som vanligt är verkligheten både det ena och det andra. Det är inte bara svart och/eller vitt, utan det döljer sig något där bakom och mellan. Det där gillar inte talibaner och extremister. Oavsett vilket ämnesområde vi pratar om.

Nu ska jag "göra en Roland" och lägga lite annannas (är det möjligt att det ska vara så många n på en gång?) på mina varma mackor. Det blir så saftigt. Låt oss sedan se United bli bäst i Europa. Också.

Jag levande

Det har varit en vecka med lite av det vanliga: fotbollsträning, korpmatch - seger till priset av en svullen fot, teater och ett par nätter på hotell - Eskilstuna och Örebro, resa, jobba och var sak på sin plats.

Har även sett mig omkring när det gäller jobb. Och det där kommer det att gås vidare med. Hoppas få återkomma i frågan.

Såg Du levande och säger väl ungefär som Norén skriver om Sånger från andra våningen, att det är pekoral och inget vidare. Jag som gillade Sånger från andra våningen. Längesen jag såg den, vet inte om den här var helt annorlunda - tror inte det - och sämre eller om min smak har utvecklats. Åt något håll.

I tisdags spelade jag badminton också. Det bestående intrycket av det evenemanget är en rad av förluster och värk i bakpartiet. Det var ju även i tisdags Lagerbäck presenterade sin trupp. Jag hann hem lagom till den tv-sända presskonferensen. Och visst luktade det Henke lång väg. Nummer 17 sparades till sist och vem annars kunde dölja sig bakom det magiska (?) talet. Återstår att se vad det hela innebär i praktiken i de där alpländerna. Men det var väl kul?

Nu kaffe, soffan, tidningar och halvsova. Sen en fest av något slag.

Förort, Figaro och isterband

Vi fick sluta lite tidigare. Innan klockan står på 45 minuter lämnar i stort sett alla Fiskis spelare planen. Vet inte vem som borde lämna i protest egentligen?

När detta händer leder vi med 6 - 0, de har fått tre man utvisade, ett oräkneligt antal fula ord och smädelser från spelare och ledare har hörts över den vackert belägna planen vid småbåtshamnen. Vidare har vatten skvätts på vår bänk, min vattenflaska "lånats" och samtliga spelarlegitimationer blivit stulna.

Efteråt ber domaren om beskydd och han får en fristad i vårt omklädningsrum. Man hoppas på rapport, fattas bara, och kännbart straff, typ uteslutning ur seriesystemet.

Varför är de så här? Jag vet inte. Det är för varmt för att tänka och för någon analys om segregation, samhällsklasser och så vidare. Nöjer mig med att konstatera att den här typen av inslag knappast underlättar integration. Så länge jag håller mig med arbete och hyfsade inkomster och är en del av den svenska medelklass jag nu tillhör, lär jag hålla mig långt borta från de så kallade förorterna. Och här kanske vi har ett problem?

Håller mig alltså till innerstaden. Fortsätter till stadsteatern och Figaros bröllop. Det är väl en opera det där egentligen? Där av den banala intrigen. Men friskt spelat och ganska underhållande var det.

Sen till Riche och jag äter isterband - igen. Denna gång från Vaggeryd. På det rabarberpaj med glass och dubbel espresso. Lite häng i Lilla baren och hem för att sängliggandes se andra halvan av Sverigens hockeyförlust mot Ryssland. Snöplig historia, men tror att Sverige gått vidare i alla fall. Har inte så mycket koll på det där.

Nu bryner jag en kyckling med smålök och champinjoner. Slår på vin, buljong och grädde och låter det puttra en bra stund. Under tiden följer jag United mot mästerskapet.

Glass är också godis

Möte i Gamla stan. Stannar i gränderna och äter en våffla med tre kulor till middag. Kanske är det därför mina ben sen är så stumma när jag gör säsongens första match i Korpen (Eller så har jag samma problem som de allsvenska spelarna med två matcher i veckan.).

Det var trots allt inte värre än att jag klarade göra ett ryck, peta bollen mellan benen på målvakten och vidare in i nät, 1 - 0. Det hela slutade 2 - 2. Nu falafel-sallad. Jag är mycket hungrig.

Har börjat läsa Norén. Det rinner på, man vill inte sluta. Men visst är det som en blogg, fast på papper. Och det hela var påbörjat långt före det att någon visste vad en blogg var. Det är repetitioner, telefonsamtal, ont i magen, middagar, shopping, löprundor och så vidare och så vidare.

Guilty pleasures: Lite på skoj, lite på riktigt köpte jag Backstreet boysens Millennium när jag råkade gå förbi den för tjugo spänn i den pissluktande Gula gången vid Slussen. Larger than life! För övrigt såg jag på min färd att Debasers uteservering öppnat. Inte för att jag brukar lyckas ta mig dit så väldigt många gånger per säsong, men ändå.

Hamnarbetare

Jag blir väl liksom sjösjuk av själva livet. Har kännt mig vinglig och bakis hela dagen. En arbetsdag går ganska trögt då.

Kommer hem. Hämtar Noréns tjocka bok i liten butik nere i Hammarbyhamnen (Norra). Steker ett isterband från Moheda. Äter det med senap, rödbetor och saltgurka. Hoppas kunna hålla mig vaken framför derbyt på tv.

Lugn, bara lugn

Jag skulle njua av tidiga morgnar när de flesta fortfarande sover och allt är stilla och det finns hur mycket dag och tid som helst att se fram emot. Om jag bara var lite piggare på morgnarna. Istället vaknar jag vid tiotiden. Eftersom det är söndag gör det nu inte så mycket. Det finns tid i alla fall.

Jag sätter på kaffe, lägger in en grovsnus och tar en promenad i solen före frukost. Klart att man förenar nytta med nöje, eller nåt. Jag går till Magnus Ladulåsgatan och lämnar deklaraionen i Skatteverkets brevinkast. På väg hem passeras Konsum på Östgötagatan och jag köper bröd och mjölk. Hemma doftar det nybryggt kaffe och två färska morgontidningar ligger på köksbordet (DN! Är det inte lite trött att köra rubriken om att någon, i det här fallet Carolina Klüft, som ägnar sig åt hoppsport lever på hoppet?).

I går framåt natten lämnade vi av en kollega vid ett torp långt ut i skogen. Fick en känsla av att det är så där man skulle bo. Åkrar, ängar, rådjur, fåglar och allmän naturromantik. Ingen stress och press. Men vad gör man sen? Det är knappast bonde jag vill vara. Ska man kunna bo och leva så där måste man vara låtskrivare, författare , eller nåt på heltid. Det är jag inte. Och klart att paniken och rastlösheten sakta skulle smyga sig på där i tystnaden och lugnet. Som vanligt vill man ha allt och både och.

Förmodligen är det Plura som spökar här. I sin bok skriver han om vad som fått det i musikbranschen vedertagna namnet - Att göra en Plura. Man sätter sig ensam på naturskön öde plats i några veckor och skriver. Och samtidigt kanske man hittar sig själv och allt det där.

Håller mig inne i stan. Öppnar ett fönster, fingrar lite på gitarren sätter på Ryan Adams senaste. I kväll försvinner jag i den stora massan på Söderstadions läktare. IFK kommer från Götet och nu vill jag se mål (senast jag var där blev det 0-0).

Upp till kamp

Och så har det varit 1:a maj. En skön solig promenad på stadens gator under vilken man går och småpratar om allt möjligt och hälsar på mer eller mindre bekanta. Kampandan är det väl inte så mycket med.

Och i går gjorde jag säsongens första match i division sex. Det blev säsongens tredje seger (2-1) av tre möjliga. Jag kände mig i helt okej form och kämpade väl. Jag blir i alla fall inte sämre med åren. Även om jag i sammanhanget är gammal är min kropp välbevarad och jag lär mig väl av allt fotbollstittande på tv.

Jag beställde den trots allt, Noréns dagbok. Lär knappast bli något som slukas från pärm till pärm, men man kan väl slå upp den då och då och kolla läget. Många som inte heter Leif Zern tycker att den är riktigt bra. Både intressant och välskriven, inte bara bloggprosa och skitsnack. Och det vore väl märkligt. Karl´n är ju trots allt hyllad poet och dramatiker.

Annars läser jag Plura just nu. Och det kanske kan verka ointressant, men jag intressear mig absolut för vad han äter till frukost, hur det går till i studion, hur det var med knarket på 80-talet och hur den färska fisken ska tillagas. Det sägs att en kokbok är på väg.

Såg American Gangster i går. Pengar, knark, maffia och 70-tal i två och en halv timme. Härligt!

Oj, nu är det hög tid att deklarera. Måste redovisa en lägenhetsförsäljning. Sen till teatern.