Ett år - Nio månader

Det har varit en jul hemma. För första gången var det hemma hos oss det kläddes gran och dukades upp julbord. Nu är det vår nya familj som gäller och farmor och farfar och mormor var på besök. Självklart var det Liv, knappt tre veckor, som fick flest julklappar. Fast hon sov under hela utdelningen och öppningen. Nästa år blir nog annorlunda. Då kommer Tomten på riktigt.

Och så har vi avverkat ännu ett år. Det femte sedan jag började skriva blogg. Har väl tidigare årsskiften radat upp ett antal händelser, saker jag gjort, under året som gått. Känns kanske inte lika relevant just i dag att fokusera på jobb, flytt, teaterföreställningar, egna inspelningar, fotbollsmatcher, ligaseger för United, Hammarby till Superettan, resor, konserter med Springsteen och Blur eller skivköp.

- Låt oss här ändå göra en avstickare och konstatera att många av de skivor jag köper under året sedan hamnar på kritikernas årsbästalistor. Vad nu det betyder. I alla fall. Av årets 25 album som Sonic listar i årets sista nummer (50), och som även dyker upp hos många andra, innehar jag 13. Top fem prickar jag allihop. Kan vara något för dig också om du inte redan upptäckt:

1. Animal Collective, Merriweather Post Pavilion
2. Bill Callahan, Sometimes I Wish We Were An Eagle
3. Girls, Album
4. Fever Ray, Fever Ray
5. Grizzly Bear, Veckatimest

Glöm inte heller The XX eller Ingenting.

Men. Även om det var nu på sluttampen det verkligen hände kommer 2009 var året som delar in mitt liv i före och efter. Det var året då jag blev pappa. Året då S var gravid mest hela tiden och vi väntade och räknade ner. Det var som ett slags julkalender som varade i nio månader. Varje lördag, när vi gick in i nästa graviditetsvecka, läste vi i boken om den utveckling som väntade kommande vecka. Det kändes som en lång väntan, men till slut var boken slut och det var nästan dags. Det tog en vecka till. Nu är hon här, ligger bredvid mig i soffan med nappen i munnen och gnyr lite då och då medan jag fingrar på datorn och vi lyssnar på nyss nämnda Girls.

Det är mest sådant vi gör, ligger i soffan, ser fotboll eller bröderna Marx, eller nåt, byter blöja och pratar med fiskarna i taket, tittar på lamporna och julgransbelysningen. Antar att jag snart måste börja jobba igen, byter dessutom jobb någon gång januari/februari, men jag kommer att längta hem. Och sakerna vi hittar på kommer att bli mer och mer avancerade och bara ännu roligare.

Fick Ronny Olovssons Värsta pappan! i julklapp. Jag har också ofta funderat på det där med att jag har samma intressen som när jag var femton. Olovsson listar 1) Sexiga tjejer (kurviga), 2) AC/DC (70-talet), 3) Luleå Hockey (Matti Ruisma), som det som triggade honom när han var fjorton, femton och konstaterar att om han tvingas äta sanningsserum och kedjas vid en tribunal finns det stor risk att han skulle avslöja sig med samma infantila ranking över livets viktigaste glädjeämnen även i dag. Min lista skulle inte vara likadan, men liknande. Är man trots det vuxen att bli pappa, att fostra ett barn?

Det är jag helt övertygad om. Kanske just därför. Nej, jag vet inte. I alla fall. Nu är det upp till bevis. Och jag ska vara en bra pappa för min Liv. 2010 är snart här och hennes och mitt liv tillsammans har bara just börjat. Gott nytt år.

Insnöad

Nu är jag där. Det är kiss och bröstmjölk i min säng. Jag har kräk på tröjan och går med långa korvar med ihop-pressade blöjor som väger många kilon till sopnedkastet. Och jag tror inte det kan bli bättre.

Jag kan inte låta bli att stå och titta på henne när hon sover, eller att nosa på hennes mage för att hon luktar så gott (nu när navelstumpen ramlat bort och liklukten försvunnit).

Hon har sofistikerad musiksmak, min dotter. Jag placerar henne framför högtalarna och vi lyssnar på The Sea and Cake, fortsätter med Glasvegas och avslutar med Yo La Tengo. Hon somnar direkt och sover i ett par timmar. Jag tror det är ett bra betyg? Hon kan det där. När hon var i magen var hon med på både Springsteen och Morrissey.

Vi har redan hunnit se flera fotbollsmatcher tillsammans. Hon sover på mitt bröst. Publiksorlet och Ola Anderssons analyser söver henne. Jag sitter blixtstill i 90 minuter för att inte väcka henne, så att S ska få sova en stund.

Så där lever vi insnöade i vår lägenhet. Längesen jag hade tid att lyssna på så mycket musik och se så många matcher. Ska göra ett litet gästspel på jobbet ett par dagar nästa vecka, sen blir det ledigt två veckor till.

Tog mig förresten ut ett par timmar förra veckan och var på anställningsintervju. Det kändes bra. Vet att de sedan kollat en del referenser. Sen har jag inte hört något?

091205

Då föddes min dotter. Hon är det finaste jag någonsin har sett. Jag ska älska henne och göra allt jag kan för henne. Nu och alltid.

40 (+4)

Så går det ytterligare en tid och en helg utan barn. I väntan på ett barn. Vad gör man då? Inte läge att ha några större planer eftersom man inte vet när det stora kommer att inträffa.

En lördagkväll när man sitter hemma och äter korv med mos och läser. En söndag med promenad, hockeybockey (storstryk, men jag gör alltid mål) och andra halvlek av El Classico och Zlatans mål.

I går klämde vi i sista stund, eftersom det är en film om förväntningar inför att få barn, Sam Mendes Away we go på bio.

På jobbet går jag lite på halvfart. Svårt att planera eftersom jag när som helst och med omedelbar verkan ska vara ledig ett par veckor.

Går till Pet Sounds och rekommenderas lite god musik: Yo la tengo och The Avett Brothers.