Scream for me Oslo

Jag möter dem redan på tåget till Oslo. Hardcorefansen som följer Iron Maiden över hela Europa. Lite tafatt tar jag kontakt. Frågor om de redan sett Maiden på den här turnén. Visst fan har de det. Av samtalet återstår snart intet. Och här tycker jag att jag är ett rikitgt fan som åker ända till Oslo. Tjenare.

Konserten var i alla fall mycket bra. Recensenterna håller med. Femmor på tärningen i både VG och Dagbladet, av Aftonbladet blir det fyra plus. De kan verkligen hetsa och ta en publik. Det är lite fotbollsmatch över det hela, fast alla håller på samma lag och det är öppet mål.

Det kastas gitarrer i luften, man springer fram och tillbaka på scenen och publiken uppmanas skrika och sjunga med. Harris skjuter med sin kulsprute bas, Dickinson har en fantastisk röst och är en liten spexare, Dave Murray ser ut som en lite söt kärring som går omkring och myser. McBrain ser man inte bakom alla trummorna, men det hörs att han är där. Inte en dålig låt. Kvällens största ståpäls är The Trooper.

Nästa år blir det ny studioplatta och ny turné. Då är jag där igen. Även om det kanske bara blir på en konsert då också. Fast jag hade gärna stannat och sett kvällens konsert också.

Istället var jag tillbaka till Steninge slott. Dit ett par hundra hade kommit i kylan för att se på teater. De var en bra publik de också. Fick aldrig tillfälle att skrika, Scream for me Steninge. Men de skrattade och applåderade i alla fall.

Steget efter

Traditionen bruten. Eftersom mitt tänkta sällskap hoppade av intog jag inte platsen på Råsunda södra i kväll. AIK mötte Öster. Slutade tydligen 1-1. Det får ju ses som en framgång för växjölirarna. Öster till allsvenskan! Även om det skulle bli lite svårt med två favoritlag i samma serie. Fast nu följer jag ju faktiskt Hammarby betydligt närmare och känner mer för dem. Öster var mina stora idoler 1980. Det är ett tag sen.

Läser inte deckare så ofta. Men en jag läst är Mankells Steget efter. Såg filmen nu i kväll. För att komma med en gammal nyhet, boken är bättre. Det är väl så det är. Filmen var ganska spännande ett tag i alla fall, vilket den sen mycket plötsligt slutada vara. Där stod mördaren och sen var det inte mer med det.

På tal om fotboll och Bajen. Skrämmande att läsa vissa kommentarer på Hammarby fotbolls hemsida (www.hammarbyfotboll.se). Där Linderoth, även om det finns de som försvar honom, kallas både idiot och svin. Kom igen, skärp er!

Söndag kväll och helgen är här

Herregud! Man verkar inte ha missat något på Söderstadion i eftermiddags. 0-1 mot Gefle. Får se om Linderoth är kvar när jag vaknar i morgon.

Kan nog stå kvar vid att Piece of Mind är Maidens bästa platta. Åtminstone de fem första låtarna är ju en raksträcka av hits. Kanske är Revelations deras bästa låt överhuvudtaget. "It's about religion or washing your car", Bruce Dickinson på Live after Death (?).

Stämningen var väl något dämpad på Kvarnen i kväll, men vi hade trevligt i alla fall. Nu är det helg! Måndagstraditionen säger att det blir fotboll i morgon, vi får väl se. Och tisdag, den som läser det här har väl knappast missat att det är Oslo som gäller då.

Strängar på min lyra

En dag när hela Sverige ligger hemma och beställer pizza och tittar på film och det inte står någonting i tidningen och Springsteen är i stan. Vad gör jag då? Spelar två teaterföreställningar utan nästan någon publik alls. Dessutom var det ganska kallt.

Efter att ha ätit på Happy India måste jag stränga om min gitarr. I morgon ännu en dag med Kunst und Kultur.

En scintonic to go, tack!

Sillkavalkad

Matjesill, dillsill, senapssill, skärgårdssill, apelsinsill, lingonsill, färskpotatis, gräddfil, gräslök, leksandsknäcke, västerbottenost, jordgubbar, grädde, fotboll, kubbspel, allt som det ska alltså. Och Tanto förvandlat till någon sorts Roskilde, utan musik. Förutom den rockersgänget, ni vet de där med långt hår och många tatueringar, bjuder på med sin bandspelare. Norges bidrag till melodifestivalen på repeat. Sen lite bråk också. Det dröjde inte länge förrän polisen var där. Jag var inte inblandad.

Har just motvilligt begått baddebut för säsongen. Detta skedde i den lilla kanalen mellan Reimersholme och Långholmen. Allt under kroppstemperatur är kallt. Hade i alla fall en bastu att gå in i efteråt.

Kolla in ännu en recension: www.ekuriren.se kultur/nöje.

Glöm inte: Kräv asatempel NU!

Feelgood

Har jag missat nåt? På väg hem från jobbet nu i kväll har jag stött på flera personer som varit berusade utom alla rimliga gränser. Jag trodde det var i morgon det gäller. De var av den där typen som ska ta kontakt och bröla något helt obegripligt i ens öra och kommentera både det ena och det andra. I mitt fall bjöd jag in till detta genom att bära på en gitarr och en fotboll.

I alla fall. I morgon beger jag mig till Tanto med sillen, fotbollen och det. Där möts vi upp för att äta och utöva aktiviteter. Den som vill är välkommen från klockan 14.

Nu ska jag ladda med några Mc burgare och lite feelgood med Garden State.

Recenserad

Måste ändå kommentera de recensioner som varit av "Trettondagsafton". Nu har jag redan glömt det, men måste erkänna att jag blev aningen störd och sur över att det i Svenska Dagbladet stod något i stil med att regissören låter mig och dansaren Linda visa upp våra, i och för sig, talanger, utan att detta bidrar till helheten. Vafalls?! Klart det gör. Dessutom är det Shakespeare och ingen annan som bestämt att det ska vara sånger just där det är sånger utom på två ställen där vi lagt in sånger där jag skrivit både text och musik. Det glädjer mig att många i publiken verkar uppskatta musiken. Och några vid varje föreställning köper min skiva. Annars en sådär lite lagom recension. Varken det ena eller det andra.

I Upsala Nya var rubriken "Arbetsseger för avskalad Shakespeare". Man verkar sakna kostymerna, statisterna och scenografin, vilket vi alltså inte har så mycket av. Recensenten tycker det är en vemodig och nedtonad version av pjäsen. Och "det mesta vemodet levererar (undertecknads) sorgsna narr". Båda texterna ska finnas att läsa på nätet på www.svd.se respektive www.unt.se under kultur/nöje.

"Underbart är ordet"

Plötsligt breder en hel dag ut sig framför mig. Ett mål är uppnått. Ett mål som funnits där i ett halvår eller så, och mer påtagligt de senaste två månaderna. Vad gör man då? Sover för länge. Läser DN i solen. Tar en joggingtur. Snusar Lucky Strike. Promenerar för att leta upp tidningar med recensioner. Dricker latte. Äter glass. Ringer några samtal. Läser Sonic...

I morgon är det visst dags att jobba igen.

Äntligen lite stöd. Har läst flera recensioner av the tears skiva som varit knappt ljumna. Mest tvåor. Så läser jag Sonic och de får en åtta av tio möjliga. "Orubblig inspiration", "direkt hypnotiskt gitarrspel", "Underbart är ordet".

En vecka kvar. Sen är det dags att åka till Oslo.

Kriget mot terrorn - 1945

För att stilla mitt fotbollsbehov har jag, på grund av dålig arbetstiming, fått sänka mig till att gå på djurgårdsmatcher. Som om inte det vore nog har matcherna dessutom spelats i Solna på det där superettanlagets hemmaplan. Måste ändå erkänna att Djurgårdarna bjöd på bra underhållning i kväll och kompencerade för förra veckans 0-0 tillställning. 5-2 mot stackars Helsingborg som tog ledningen med 2-0, men sen mest fick titta på. Glens pöjk gjorde två mål.

Ser just på ett krigsprogram på TV. Dr Goebbels delar ut utmärkelser till tyskar som kämpar mot - terrorn. Hm, ganska smutsigt mjöl i påsen där.

Leverans från Ginza i dag. Nu kan jag göra en nyinstudering av Maidens fyra första plattor.

Fler gamla rökare

Om man av någon helt outgrundlig anledning googlar ordet finröka, tror åtminstone jag att det inte ska resultera i så mycket överhuvudtaget. Då kommer man till Swedish Cannbis Organisation, eller nåt sånt. Ser ut och låter som om det vore en av alla dessa svenska myndigheter. Antar ändå att det inte är det. Där får man tips om hur man odlar sin hampa. Är du nybörjarodlare? Dör dina växter? Hjälp finnes.

Nu kan det sägas. Maiden kör verkligen bara låtar från de fyra första plattorna. Har sett låtlistan från spelningen i Polen för två veckor sen. På den finns låtar som Murders in the Rue Morgue, The Ides of March och Strange World. Och så förstås de gamla rökarna Revelations, The Trooper, Number of the Beast, Flight of Icarus, Run to the Hills osv, osv.

Finröka

När man går morgonpromenad längs Hornsgatan kan jag rekommendera en kaffe på Kaffebar. Med utbildad, ja ni vet såndär som kan fixa en kopp java. Bara kaffe och toast, inget tjafs.

Dags att komma tillbaka till verkligheten. Hur ska det nu gå med EU? Jag är för. Låt ingen träta förstöra en sån bra idé. För att inte tala om konflikten mellan Israel och Palestina. Ska återuppta läsandet av Inshallah. En bok med inlägg av diverse författare sammanställd och med en massa foton av Donald Boström. Framförallt Israel har lite att tänka över där. Ska också följa Mankells alldeles färska Kennedys hjärna som började som följetong i DN i dag.

I morgon blir det fest! På med finkläderna och röka en cigarr. Om man nu kan få tag på det, cigarr alltså. Eller har de slutat sälja det på krogen när man ändå inte får röka dem där?

Hur blir vädret i kväll?

Hinner inte riktigt med det här i dag. Ja, ni vet vad som är på gång. Dessutom är min dator på lagning. Sitter på jobbet och kollar vädret (På nätet alltså.). Plötsligt har det blivit en av de viktigaste sakerna i mitt liv. Låter det så sunt? Eller vad säger det om mitt liv? I alla fall, regnet som utlovats över Sigtuna/Märsta finns inte där längre. Tack för det!

Till sist: Bingo har rätt. Feminister, jag själv och andra borde rikta sitt fokus mot något annat än att vuxna människor får Moore i brevlådan.

Dags att vakna!

Fortsätter att älta det här med min teater. Det är väl det man gör så här inför en premiär. Vad är det med folk som får gå gratis på genrep och sitter och är skeptiska och sover? De ska väl vara lite svåra, har inte riktigt valt själva att gå dit. Bjudna av ett företag eller så. (Nu generaliserar jag naturligtvis friskt.) Ser i alla fall fram emot premiärpubliken i morgon. De flesta har betalt själva och är där av alldeles fri vilja. Då ska vi se hur responsen blir. Eller vem vet, vi kanske inte är bra? I morgon får vi se, sen kan jag sluta älta det här och hitta något annat ämne att tjata om.

Fråga: Är bränd lasagne, kaffe och snus en bra uppladdning om man vill ha mage och nerver under kontroll?

Bojkotta Arlanda

Hammarby fortsätter att inte ta poäng utanför Stockholm. Och nu, 0-0 hemma mot Örgryte. Men va fan, Pablo skulle väl haft en straff i slutet? Å andra sidan kunde man ju gjort mål tidigare.

Så har man då mött publiken för första gången. Det första av två genrep gick av stapeln i dag. Var väl lite skakigt här och där och publiken verkade lite avvaktande. Det tog sig så småningom och ska nog bli bra det här. Vad som däremot håller på att driva mig till vansinne är de förbannade flygplanen. Man får väl skylla sig själv när man försöker spela teater utomhus så nära Arlanda. Men de kan väl köra på något annat håll. De gör faktiskt det ibland, det är inte alltid så illa som i dag.

Till sist: Finnarna är tillbaka. Får dem av sminket.

Se där, en jungfru

Dags att gå ytterligare ett steg tillbaka i sökandet efter min ungdoms musik. Biljett till Iron Maiden den 28:e i Oslo är bokad. Senast jag såg dem var i Scandinavium 1988. Det här kan bli hur bra som helst. Enligt rykte ska de främst - bara? - spela låtar från de fyra första plattorna. Ni vet, Iron Maiden, Killers, The Number of the Beast, Piece of Mind.

Kan tipsa om stor artikel i Svenska Dagbladet i dag inför vår premiär på fredag av Trettondagsafton. Finns även att läsa på nätet.

Till sist: Iron Maiden´s gonna get you, no matter how far...

Arbete für alle

Hushållsarbete är också arbete. Ska man behöva ägna fem timmar av sin enda lediga dag i veckan åt oavlönat arbete? Tvätta - sortera, torka, vika. Städa - damma, torka, skrubba. Mat - handla, laga.
Se det gärna som ett inlägg i jämställdehetsdebatten.

Fick i alla fall tillbringa kvällen på Råsunda. En skitmatch. 0-0. Trevligt trots allt. Känna stämningen på en fotbollsarena, solen i ansiktet och äta korv.

I morgon är det dags igen. Tre repetitioner kvar. På fredag är det premiär.

Till sist: Saknas: en svart strumpa.

Moore is less

Dags att återkomma till Moore. Det är en skittidning. Och det är inte ens några nakna tuttar, även om det är mycket lättklätt och mer eller mindre alla artiklar lyckas anspela på eller handla om sex. Tycka vad man vill om det i sig, men fan, det är inte ens bra. Ja, vi män har humor, gillar tjejer, sex, fotboll, prylar och krig. Vill ändå mena att jag tillhör ett släkte med högre intelligens än så här. Är du sugen på meingslösa frågor som får meningslösa svar av fotomodeller, topless guide till sommarsverige, eller vill veta vilka mooreredaktionen håller på i de konflikter i världen man menar kan leda till tredje världskriget. Köp den. Själv avstår jag fler gratisnummer.
Till tidningens försvar måste jag ändå säga att jag lärde mig en intressant sak som man kan tycka alla borde känna till. Om en målvakt i fotboll slår en inspark direkt i eget mål döms det till hörna. Alltså inte mål. Du visste inte det? Det gjorde inte de flesta av de tillfrågade allsvenska spelarna heller.
I morgon är jag ledig och ska gå och se Djurgården mot IFK. Inte mitt val av match. Men, fotboll är fotboll och man vill ju hänga med grabbarna. Kanske kan vi bli fulla och kolla in lite toplesstjejer också.

Till sist: Tur att man inte har så mycket akne nu för tiden.

Fisklukt

Det ÄR verkligen sommar. Allt är blött. Det luktar fisk på stockholms gator.

Är ändå lite bitter över att jag inte kunde vara på Sweden Rock i kväll och se Mötley Crüe. Länge var det högst osäkert om de någonsin skulle spela tillsammans igen. Framförallt Vince Neil och Tomme Lee har inte varit de bästa vänner de senaste åren. Senast de turnerade tillsammans fick de ha livvakter med uppgift att se till att de skulle slippa träffa varandra förutom en kort stund på scenen. Men i kulturens värld kan sånt där lösa sig (Se gårdagens inlägg.). Nu talas det till och med om att en ny skiva ska spelas in i januari. Kanske var det inte sista chansen den här gången. Å andra sidan. Såg man inte dem 83/84 kanske det kan kvitta.

The Party´s Over

Försöker desperat ärerädda britpopen. Och min ungdom? Det är naturligtvis ett hopplöst projekt. Festen tog slut 1998. Hur cool är Tony Blair i dag?
Har i alla fall införskaffat the tears, Here Come The Tears. Brett Anderson och Bernhard Butler har krupit till det så kallade korset efter att ha hatat varandra i elva år. Nu mummlar de nåt om att de har en djupare relation som vanliga människor som inte sysslar med konst inte kan förstå sig på. Det är inte en fråga om vänner eller inte vänner. Kunst und Kultur som sysslar med kultur vet naturligtvis hur den där typen av djupare relationer fungerar. Det har inget att göra med att karriären gått utför länge och att kassan börjar sina.

Men. Liket lever. Det låter till och med riktigt fräscht. Bättre än något Suede gjort på mycket länge. Och bättre än Oasis. Skit med.

Rent allmänt ska man akta sig för nostalgitrippar. Det blir aldrig som man tänkt sig. Eller rättare, som det en gång var. Det som har varit har varit och blir knappast bättre eller ens detsamma. Något som bevisades när Popsicle gjorde sin återförenings/avskeds-spelning på Cirkus tidigare i vår. Därifrån gick man med en känsla av, var det inte mer än så här. Jag som varit så upprymd, berusad och lycklig tillsammans med Sandy nittitvå.

Och nästa år tänker Springsteen ta avsked av E-Street Band. "Gubbarna börjar bli gamla". En sista skiva. En sista turné. Men de har ju inte lagt av tidigare så här handlar det inte så mycket om nostalgi. (Eller, det gör det kanske.) Mer om sista chansen (?). Vet ju hur det brukar vara med de där biljetterna. Alltid nytt rekord i snabb utförsäljning. Har man aldrig köat dag och natt för en biljett är det kanske dags då. Å andra sidan, vem fan orkar det?

Till sist: Varför vill alla ligga med Helge Fossmo?

Sålde adresser till herrtidning

Är en rubrik under vinjetten Sportbladet avslöjar i dag. Det kunde jag avslöjat i går när jag lagt mig och börjat bläddra i mitt gratisex av Moore. Det var alltså Svenska Fotbollförbundet som lämnat ut sådär en 100 000 adresser. Adresser hem till oss licensierade fotbollsspelare. Företrädesvis manliga antar jag. Detta gjorde de utan att veta vad uppgifterna skulle användas till.
Nu finns det de som känner sig kränkta av att ha fått Bingo Rimérs tuttblaska i brevlådan. Kan inte påstå att jag känner mig kränkt av det. Rent generellt kan jag däremot hålla med om att de som fått mina personuppgifter för något visst syfte ska ge fan i att sälja dem.

Hur står det till med självkännedomen? I går kunde man läsa i en ledare i New York Times att det amerikanska folket tror att 24 procent av de offentliga utgifterna går till att hjälpa andra fattigare länder (Detta dök som av en händelse upp i DN:s huvudledare i dag!). I själva verket handlar det om betydligt mindre än 1 procent.

Fan också! Jag vill ju bara väl. Har kört Oasis platta på repeat de senaste dagarna, men skiten vägrar att växa. Skam den som ger sig. Den får snurra ett tag till.

Repetition

Kunst und Kultur har i dag haft det första genomdraget av Trettondagsafton ute vid Steninge slott med kostym, smink och hela den där biten. Det var även en journallist där. Frågor besvarades och bilder togs. Nästa vecka väntas även förhandsreportage i Svenska Dagbladet.

Undertecknads roll i det hela är att spela narren Feste. Jag har även bidragit med att göra musiken till föreställningen (Finns även på CD-skiva.). Jag ska alltså spela en hel del gitarr och sjunga. Det hela börjar kännas ganska bra. Nu har vi en vecka till på oss att fixa till det. Sen är det dags för premiär.

Äntligen lite sol. Började dagen med att gå till vårdcentralen och få en vitamininjektion i stjärten. Sen var det säsongens första stund med kaffe och DN i trädgården.

Nu när jag kom hem i kväll hade jag fått ett halvpornografiskt magasin i brevinkastet - Moore. Det var inte något jag beställt, men jag anses väl tillhöra deras målgrupp. Det är också möjligt att skicka in en lapp och få ytterligare tre gratisnummer. Tja, jag vet inte. Har faktiskt aldrig läst blaskan i fråga. Får väl ta och göra det nu. Återkommer med recension.

Don´t Believe the Truth

Inget kan väl vara mer korrekt i popkretsar än att dissa en ny platta med 90-talsikonerna Oasis. Visst, inte har de kvar hungern från Definitely Maybe eller den storslagna elegansen från What´s the Story, men jag tänker inte svika. Senaste plattan är i alla fall ett rejält försök från ett nytt band med fyra låtskrivare, fyra gitarrister och fyra producenter. Dessutom med Ringos son på trummor på i stort sett samtliga låtar.

Vissa band som betytt mycket för en under en viktig period i livet lämnar man aldrig. För mig är Oasis ett av dem. Även om jag sett dem några gånger sen, kommer jag aldrig förlåta mig själv för att prioriterat ligga och dricka ljummen öl i ett unket tält på Hultsfredsfestivalen 94, istället för att se en av Oasis första spelningar utanför England. Det var precis när de hade oändligt med självförtroende och snart skulle bli det största som hänt på hur länge som helst. Veckan efter tog de mig med storm. Då på skiva.

Ett annat band som förföljer mig är Kent. Nu kanske de är för stora. Men man glömmer inte de där knepiga killarna i kostymer från Eskilstuna som jag började lyssna på sommaren 95. Även om jag, när jag såg dem i ett jättetält för ett par veckor sedan får samma känsla som när Sverige slår Malta med 6-0. Det är inte samma spänning. De har vunnit på förhand.

Kom ihåg! Don´t believe the truth.

Vänner

Är väl en av ganska få som fram till nu lyckats inte se ett enda avsnitt av "Vänner". Har därför fått låna serien på video och just sett åtta avsnitt (Också ett sätt att fira nationaldagen.). Onekligen ganska kul.

Solen har varit på besök åtminstone tillfälligt, så dagen har kunnat ägnas åt att promenera och sitta på en brygga och prata skit om kollegor och andra problem. Middag på indisk restaurang och åt att se filmen "United states of Leland". Herregud, vad upplyftanda. Filmen alltså. Gav mig ett akut behov av att sticka ut och springa för att skaka av mig någonting. Halvvägs gjorde den indiska maten sig påmind, men som tur är sprang jag förbi en Preem-mack.

Vem vet vad morgondagen har i sitt sköte...

Nej till nationalism

I morgon gör jag vad jag kan för att inte fira nationaldagen (Men att vara ledig är ju bra!). Nationalism känns inte helt våren 2005. Vilka är vi, vilka är dem? Vem är bäst, vem är sämst? Vad är det vi firar? Gustav Vasa, 1809 års författning. Nej.

Min nationalism sträcker sig till att hålla på det svenska fotbollslandslaget. 6-0 mot Malta. Zzzzzzzz. Vad som oroar mig är att Bajen-Petur bröt benet i sin match med Island. Förmodligen borta resten av säsongen. Stor risk att det kommer att svänga ännu mer i Bajens försvar framöver.

Medelmåttor i alla länder!

Amadeus på Stockholms stadsteater med Rickard Wolf som Sallieri. Ett stycke kostymteater om medelmåttan som gjorde geniet Mozarts liv till ett helvete. Om man ska tro pjäsen var inte Mozarts liv något vidare, men hans musik kommer att leva för alltid.

Trevligt damsällskap och middag efteråt. Sen en promenad i natten över Västerbron för att komma hem och konstatera att inte särskilt många hästar sprang som det var tänkt. Men skit i det! 18 millar till någon helt annan...

Sommaren är här!

Det är hårt att arbeta med Kunst und Kultur utomhus så här års. Men det är just vad undertecknad gör. Vilket i dag resulterade i blå händer och ansikte. Sommaren är här och den är underbar!

Att sedan fortsätta till Enskede IP och förlora mot Stureby 1-0 ja, det värmde ju att få springa lite, men va fan...

Kort bana i Åmål i morgon. Goopen vinner väl med Clay i avdelning 5, eller?

En bloggare han bloggar var eviga dag!

Så även i dag på andra dagen. En lång dag i tjänst för Kunst und Kultur är till ända.
Kungsträdgården är full av flottosande tält. Där ställde jag mig på scenen utanför TGIF vid lunchtid och framförde lite shakespearetext och några egenkomponerade sånger. Vem dyker upp sen om inte Raggaren från rymden. Bara en sån sak!
Efter rast vila på rummet har kvällen tillbringats på herrgård utanför Uppsala.

Alltså, såväl Kunst som Kultur.

Dagens Nyheter

Nu börjar det! Här skriver jag om Kunst und Kultur och en del annat.

Ringer det en klocka?