Håkan

Jag säger bara en sak: SVT2 21.30, Musikbyrån live.

Sockeplast

Utan att röjja den minsta ironiska min går jag in i en gym- och dansshop på Gamla brogatan och frågar om de har sockeplast. I vuxenstorlek - 43. Expediten tar mig på fullt allvar, säger att visst har de det och går ner på lagret och hämtar. När jag ska betala frågar hon var jag tränar. Hon drar inte det minsta på munnen. Jag ser det framför mig, jag kliver in på gymmet, drar på mig sockeplasten och lägger mig i bänkpressen. Jag blir tvungen att erkänna att fotbeklädnaden inte ska vara för träning utan är till en videonispelning.

Vi som var barn på 70- och 80-talet kan inte ta sockeplasten på allvar. Vet inte varför. Säg ordet sockeplast till en trettioplusare och han börjar fnissa.
Jag hade inga då när det begav sig. Borde kanske köpa ett par till mig själv också. Nu vet jag att de fortfarande finns. Och i min storlek.

Är även inne på Åhléns i city iklädd mina arbetskläder och täckt av ett tjockt lager byggdamm och köper smink. Hon som hjälper mig har svårt att hitta en ren yta där man kan se min riktiga hudfärg. På halsen under haken hittar vi till slut ett ställe att prova på. Vad dyrt det är! Över tvåhundra för en liten burk. Kanske var det ett lyxigt märke. Vad vet jag?

Gympa

Det kanske inte är jag som drar det tyngsta lasset, det gör regissören. Men det är mycket att styra upp nu mitt i allt annat jobbande. Logistik, införskaffande av det ena och det andra, kontakter och information hit och dit.

I helgen intar vi gympasalen på Gröndalskolan. Det är dags för musikvideoinspelning. Av diverse anledningar har det inte kunnat bli av förrän nu, även om inledande planen var att göra det i början av augusti. Men nu är vi redo. Problemen i samband med inspelningen av musiken är glömda och nu låter det fantastiskt bra. Vackrare än du tror är vackrare än någonsin. Nya trummor, gitarrputs, mixning, mastring och inte minst, underbar körsång.

Och idén och temat för videon känns bra. Det blir igenkänning, nostalgi, humor och svärta. Tror jag. Som sagt, det är inte jag som styr det där. Det lämnar jag till de som kan. Själv ser jag bara fram emot att åka med och agera som mig själv och få mima till min låt tills jag aldrig vill höra den igen.

Mannen med perukerna

Vad äckliga människor är. Vad konstiga människor är. En del i alla fall. Att vara i byggsvängen ger inblick i lägenheter och liv jag knappast skulle kommit i kontakt med annars. Det finns de som aldrig städar, de som har jättekonstig inredning och de som har peruker stående på stativ. Av någon anledning associerar jag till en Beck-historia, eller annan valfri deckare...

Fortsätter att blanda och ge. Imorgon flyger jag till Oslo och spelar teater.

Gubbarna i trädgården

Vart tar de vägen? Gubbarna i trädgården. Den något yngre mannen som gungade fram. Och som dag ut och dag in gick runt och satt, alltid med en glass eller en läsk i handen. Kläderna alltid nedkladdade. Hörde aldrig att han sa någonting. Och den äldre mannen som ofta satt och sov och som envisades med att jag var hans läkare.

Inte vet jag. Antar att folk dör. Folk tas in på hem. Man kan sakna dem. De hörde liksom till.


Efter att inte kunnat vara där på över en vecka var jag ju bara tvungen att gå in på Pet Sounds idag. Frågar lite om The Mountain Goats. Får provlyssna. Det låter ju inte klokt - bergsgetterna - namnet alltså. Musiken kan jag inte uttala mig om. Det hade nog behövts några lyssningar. I alla fall avråds jag från att skaffa getternas skiva och istället köpa M. Wards Post-War. Det ska vara ungefär samma sak. Fast bättre. Kanske återkommer i frågan.

Bestämmer mig för att jag bara måste se Mando Diao på Debaser Medis nästa onsdag.

Ringer polisen. Ringer försäkringsbolag. Hej, det är jag igen!

Just när jag börjat vänja mig stack jag. Imorgon, upp i ottan, knega och skita ner sig igen. Går det? Ja, förmodligen.

Nu: Mäklarna, SVT1. Tror att jag passerar förbi i avsnitt 6 eller 9 eller, jag vet inte. Nåt avsnitt är det i alla fall.

Man borde äta mer skidfrukt. Eller?

Djävulen bär Prada

En världsmedborgare har landat. Förra veckan Holland. Denna vecka Grekland. Nästa vecka Norge. Gör inte mycket annat än hänger på flygplatser och köper Prada Amber pour homme. Men vad är det som kommer hem? Aska blott. Och en rustning, som en gammal grek diktade.

Nej, då, mig är det inget större fel på. Det är bara det att vi brukar ha en sju åtta bryt på min gata. Jag blir så trött att jag knappt orkar bry mig. Någon amatör har varit inne i ett antal källarförråd, ett av dem är mitt. Det fega kräket orkade och vågade inte bära med sig så mycket, det mesta är kvar. Där ibland mina golfklubbor (Som om jag spelade golf!) Det enda jag kan se är försvunnet är en av mina två fenderförstärkare. Ringer polisen, sen blir det försäkringsbolaget och så vidare. Vet inte vad den är värd. Förmodligen en del. Har i alla fall en kvar.

Går ner mot Zinkensdamm. Upptäcker ännu en ny restaurang i kvarteret. Går som en annan Strindberg och tittar in genom fönster och ser festfolket smörja kråset på en italienare som ser riktigt bra ut. Läser menyn och bestämmer mig för att den snarast måste provätas. Går vidare till ett nästan folktomt Konsum där en tjock tant står och fjärtar bland konserverna när hon tror att ingen ser eller hör. Köper müsli, bröd, salami och mortadella.

Och så var jag helt enkelt hemma igen. Det mesta är sig likt, men inte allt. Det är nu en borgerlig stad i ett borgerligt land där Sverigedemokraterna har fått en massa röster, särskilt i Skåne. I Landskrona över 20 procent. Man blir mörkrädd. Kanske dags att lämna tillbaka de södra landsdelarna till Danmark?

Fredag pa stranden

Ingen ide' att skriva sa mycket pa det har tangentbordet. Det blir anda bara rena...grekiskan. Eller nat.

Fast snart kommer jag hem till allsvensk fotboll, Kikki Danielsson och sverigedemokrater.

Skulle forvana mig mycket om inte det har blir arets sista dag pa stranden.

Santorini

H-E-L-V-E-T-E. Har brant mig pa benen och pa ena armen. Solen ar som en svetslaga och tar bara precis dar den sjalv vill.

Fast det ar inte sa farligt. Trivs ganska bra i en solstol vid poolen med en bok och med pauser for massivt matintag efter forra veckans tokiga jobbande.

Att jag just red in i staden Fira pa en asna har ingenting med storhetsvanisnne att gora.

Opackad. Men helt färdig.

Den här veckan har jag jobbat 70 timmar. Behöver jag säga mer? Nej, just det. Nu stapplar jag ner i förrådet och hämtar upp resväskan. Har inte hunnit packa. Om några timmar tar jag mig till Arlanda och sen vidare till Grekland och Santorini . Framåt eftermiddagen checkar jag in i min lägenhet med luftkonditionering, radio, tv, terass och - hårtork, som ligger 100 meter från havet. Sen lägger jag mig där, sover, läser och lysssnar på lite nynedladdad musik. Godnatt!

TV, politik och pop

Synd att inte kunna gå. Inte var dag det dimper ner en inbjudan till premiärmingel. Nästa måndag visar Bob Film tre avsnitt ur serien Mäklarna och bjuder på ett glas.

Anledningen till att jag är inbjuden är att jag i ett avsnitt har en minimal roll. I alla fall. Första avsnittet av Mäklarna kan ses på SVT1 söndagen den 24 september klockan 20.00.


"Men är det inte märkligt att man köper samma hus fem gånger? - Jag tror inte att det är så ovanligt". Jo, men visst, Nisse! Lundgren reder ut begreppen i DN.

För den som inte vet vad den ska rösta på kanske inte det direkt hjälper att se partiledare bli utfrågade i tv. Det blir mest en massa prat, kanske inte om bio och pop och plugget, men väl gammalt tjat, glidande svar och desperata utfall. Kan trots allt vara intressant att se vad två av Sveriges bättre journalister, Jan Guillou och Göran Rosenberg, kan åstadkomma när de två blocken varsinn kväll ska ställas mot väggar. Ikväll vänstersidan. TV4 20.00.

Senaste nytt i min musikspelare:

Mando Diao - Ode to Ochrasy
Fibes, Oh Fibes! - Emotional
The Tough Alliance - New Waves EP

(s) + (v) = JA

Förhandsröstade idag eftersom jag inte är i landet på söndag. Stoppade lappar i fyra kuvert och lämnade in dem på bibblan. Att valet är hemligt är en grundläggande förutsättning för demokrati. Men man får säga om man vill. Låt oss säga så här: mixade lite (s) och (v) och toppade med ett JA.

Skälen och motiven bakom detta har jag skrivit om tidigare, så det tar vi inte igen. Men sådana har jag. En del i alla fall.

Grattis på klamydiadagen!

Lost in Amsterdam

Lost in Translation är en bra film om en man och en kvinna som är lite lost. I sina liv, i sig själva, i Japan. Själv är jag Lost in Amsterdam (www.lostinamsterdam.com). Nej, vi röker inte några konstiga saker, men var bara tvungna att hänga/ligga en stund på detta vansinnigt dekadenta ställe.

Annars har Holland visat sig vara ett vackert ställe med fina städer och snygga hus. Men människorna är inte så trevliga och de med serviceyrken är inte så mycket för service. Språket låter som ett låtsas språk och alla har inte samma uppfattning som vi om tid och avstånd och sånt. För att ta sig till stan från hotellet som skulle ligga femton minuters väg därifrån får man åka tåg i en timme eller så.

Ikväll blir det föreställning. Imorgon hänga runt i Amsterdam. Ombyte förnöjer. Ena dagen skåpbilsrally i ottan på Sveavägen, byggdamm och bygg-kaffe, andra dagen flygresor, tjusiga konferensanläggningar och internationella coffeshops.

Farväl Falkenberg

Igår blev jag medbjuden på förhandsvisning av Farväl Falkenberg på stiliga skandiabiografen. Snittar, chips, en fin film och en massa småstadsångest. Det är knappast nytt med dogma/dokumentär-feeling, men ändå något fräscht bland alla ofta tråkiga svenska filmer.

Men låt mig tjäna lite feministpoäng. Var är brudarna? Ett helt gäng trettioåriga killar kvar i småstaden och inte en tjej någonstans, på något sätt. Är det inte de som är kvar som brukar vara gifta och ha en massa barn?

SKANDAL

Skandal, skandal. Folkpartister och zlatangäng. Dataintrång och inte komma i säng före tolv. Avgör själv vad som upprör mest. Kan bara säga att man minns Leijonborgs inlägg på DN-debatt för inte så längesen om omoralen i sossepolitiken. Hm... Då skulle det tjänas poäng. Och nu är det andra som är jättearga. Och lite glada också. Fast det låtsas vi inte om.

Det är skönt at få stryk, som Peter Wahlbeck brukade säga före det att han fick oväntat besök av en psykopat. Första dagen på nya bygget känner jag mig helt vilsen och har hemlängtan. Redan andra dagen är det lite trivsamt att gå runt och hacka, såga, tejpa och mäta. Småprata med danska hyregäster som flyttade till Sverige 1949 samtidigt som man saboterar deras lägenhet och med arbetskamrater från Dalarna, eller nåt, som mummlar något obegripligt och man håller med.

Fast det bidrar nog att jag inte ska vara där alla dagar till tidens ände. Så får det inte bli. På torsdag åker jag till Amsterdam och spelar teater istället.

Du ska inte springa på stan och köpa finkaffe. Du ska dricka bygg-kaffe. - Gammalt djungelordspråk

Krapao gai

Det regnar. På golvet i omklädningsrummet ligger en spya. Det är söndag.

På väg hem efter fotbollsträningen går jag in på thairestaurangen som öppnat på gatan utanför (www.naviya.se). På övergångsstället möter jag Janne Kask. Undrar vad han gör nu för tiden. Han pratar i mobiltelefon. Annars hade jag frågat.

Nu ska jag inte titta på Sopranos. Har på kort tid sett de fyra första säsongerna, då hoppar jag ju inte över femman.

Imorgon upp klockan sex. Herregud.

Skriet

Vi pratade om det igår. Virtanen skriver om det på sin utelista idag: Uffe Larsson har gett gubbanorexia ett ansikte. Och det är hemskt. Som Munchs Skriet (se Anrells Lika som bär förra söndagen i Sportbladet). Snälla, ät något! Gärna fett.

När jag blir stor ska jag också åka Popemobil.

En på tusen

Paul Weller har varit med och designat en Fred Perry piké som ser ut som Fred Perry pikéer brukar se ut. Fast den här är dyrare. 1000 numrerade ex i hela världen, 10 fick man in på Nitt Gritty, nu 4 kvar. Vill alla sen veta vem som designat din tröja? Nej. Vill man ha den? Ja. Kan man ändå låta bli att köpa den? Ja, faktiskt.

Laddar ner Fibes Oh Fibes! Är jag inte helt fel ut är detta vad en kreddig musikkritiker skulle kunna kalla yachtrock. Det låter lite stekarsommar, helt enkelt. Det är definitivt inte min vanliga visa, inte en distad gitarr så långt örat hör, men inte ens jag kan låta bli att dansa loss på vardagsrumsgolvet.

Höll jag på att säga innan jag kom på att jag bor i en lägenhet med bara ett rum. Fast då är det väl definitivt vardagsrum också? Ja, ja, det var inte det som var poängen. Det är skön musik, sen får de ha hur många taskiga influenser de vill. Toto har nämnts i sammanhanget, jag säger inte mer.

Har besök av flickorna från Småland. Framåt nattkröken rotas ett gammalt VHS-band med Pyjamasavsnitt fram. Minns ni detta geniala ZTV-program? Jag och vi skrattar på oss. David och framförallt Peter går runt på stan innan de blev heybaberiba med hela svenska folket och är hur tramsiga och roliga som helst.

Igår: Håkan Hellström på Grönan. Jag står bland fjortisarna och blir knäsvag och får något fuktigt i ögonen. Så mycket kärlek från scenen - och från publiken. Jag behöver inte säga det igen, det jag sa efter att ha sett honom i Uppsala i våras gäller fortfarande. Det är inte en slump att han är den enda en recensent under en spelning kysst på munnen.