Du då?

Är det så konstigt att man undrar, tror något är fel och ringer kundtjänst?

Har man en dvd-box innehållande fyra stycken skivor och tre av dessa har ett tryck på ovansidan, en skiva har alltså inte det och när man sätter in denna skiva i spelaren stämmer innehållet inte överens med informationen i den medföljande boken, två avsnitt av fyra fattas, inte tror man då att man ska vända på skivan.

Eller? Aldrig varit med om. Men där, när man vänder andra sidan till fanns de två försvunna avsnitten. Märkligt! De kunde väl skriva det någonstans då!

Alf Fritz Birger

Tack gode gud (läs: Pfizer) för Pepcid Duo. Börjar verka omedelbart. En enda tablett sen är livet lätt och glatt och jag äter pommes fritz och dricker cappucino.

När ett gäng brats med fläskkotlettfrilla åker på Birger Jarlsgatan i sin nedkabbade BMW, diggar med hela kroppen och sjunger med i Alf Robertssons - "Peta in en pinne i brasan" - som spelas i bilstereon - vad betyder det?

När solen går ner går jag på säsong tre av Sopranos.

Sten i glashus

Inte utan att det är lite sorgligt. Hjälper till att rensa ut Glashuset - flytta saker till andra lokaler, kasta, åka till återvinnigsstationen - på Wollmar Yxkullsgatan. Teatern får inte vara kvar. Nu ska det bli hotell.

Går i de nästan tomma lokalerna som en gång var centrum för så mycket i mitt liv. Där har jag gått på en massa lektioner, spelat ett antal föreställningar och repeterat ett otal timmar. Där har jag träffat en massa människor, skrattat, mått illa, blivit förbannad och slagit hål i väggar, blivit kär och galen.

Ja, nu kanske vi inte ska ta i...

Men det är sant.

Fast det är ju faktiskt bara tak och väggar. Det är väl snarare en tid jag kan sakna. Och den har ju redan försvunnit. Så som tid tenderar att göra. Allt har sin tid...

Rosornas krig

Axl Rose är i stan. Tänkte ett tag att jag skulle tagit mig till Globen igår. Men, nej, sånt där ska man oftast låta bli. Band som en gång var större än allt, vars namn sen åker runt förklätt till coverband med någon enstaka stackars överlevare, medan resten gått vidare för längesen eller är döda.

Slash hittades ju för övrigt död i en hotellkorridor en gång. Men ambulanspersonalen räddade honom med en sån där pulp fiction-manöver, en spruta med adrenalin i hjärtat. Så han kunde fortsätta med Velvet Revolver tillsammans med GnR-vännen Duff, killen som inte bara brukade spela fel utan helt enkelt svimma på scen och som drack och drogade så mycket att han i stort sett tappade talförmågan.

För att inte tala om originaltrummisen Steven, som innan karriären tog fart prostituerade sig för att överleva och som sen söp och knarkade sig ur bandet när succén väl kom. Vilket gäng!

Och så Axl då. Alla primadonnefasoner, inställda och försenade spelningar och orsakade kravaller, konstiga näsor och bråk. Vad gör han idag? Just det, sitter i en fyllecell hos norrmalmspolisen.

Vem för då det arv av svineri vidare? En vän till mig påpekade att det måste vara, just det, Pete. Något förenklat: 70-talet hade Ozzy, 80-talet, Mötley Crüe, 90-talet, Guns´n Roses och 00-talet, Pete Doherty.

För övrigt misstänker jag att jag uppnått status som någon sorts stammis på Pet Sounds (?). Ingen har sagt något, men jag har lagt märke till att jag de senaste gångerna fått betala ett lägre pris än det som står på prislappen.

Magiskt, men tragiskt

Sommarledigt, moln och regn och ipoden är på sitt allra mest lågmälda humör och serverar Springsteens Jersey Girl, Sometimes I Feel So Lonely med Primal Scream, Håkans, Magiskt men tragiskt, Rammsteins, Ohne Dich och som pricken över i kanske den sorgligaste sång Elvis har hört, I`m So Lonesome I Could Cry. Alltsammans kommer på en slumpmässig rad medan jag springer min runda och känner mig gravid. Det är något knas med magen.

Och jag undrar vad van Nistelrooy "the Dutch goal scoring machine" har gjort för fel eftersom van Basten hellre förlorar mot Portugal och åker ur VM än låter honom komma in på planen. Visst, han verkar vara lite jobbig och sägs ha mobbat Ronaldo hemma i United, men mål kan han göra.

Och efter gårdagens världsrekord i kortutdelning (vilket i och för sig kanske inte var fel) fortsätter domarna att spela en stor roll. Italien skulle verkligen inte haft straff där på övertid när den stackars australiensaren råkade ligga i vägen för en snubblande Grosso och det var fem sekunder kvar av ordinarie tid.

Hemma på min gata i stan...

Tillbaka i stan efter sill och grill, Everts nödrimm, t.ex. mås - gunås (!), fotboll och kubb på liv och död, nästan. En av de grövre överträdelserna var när någon, inga namn, byggde upp med mossa bakom en av, ja, vad heter de, träklumparna. Vederbörande blev dock upptäckt, skamklippt och kölhalad.

Sen var det visst fotboll i Tyskland också. Det var inte spännande ens innan det börjat. Det låg liksom i luften, Sverige skulle inte vara i närheten. Lucic var inte alls bra, det gjorde inte ens något att han blev utvisad och nu får Henke åka hem till Helsingborg och träna straffar. Ett tag kändes det som att nu är det över. Och det är det också - för Sverige, men nu börjar det riktiga, roliga VM. Inget att spara på längre, vinna eller försvinna, förlängning och straffar. Nu håller jag på England.

Sommaren är kort. Eller?

Då gör jag som de flesta och drar från stan. Och jag tar med mig gitarren. Eftersom jag inte är någon trubadur fick jag gå till biblioteket och skaffa lite böcker i stil med Svenska popklassiker och Sommarhits. Det blir Balladen om Fredrik Åkare..., Regn hos mej, Stockholm i mitt hjärta, Öppna landskap och hela den biten. Återstår att se om vi lyckas undvika Snabbköpskassörskan, Ta mej till havet och Sommaren är kort.

Glad midsommar!

Rai, rai...

Det blir roligare att se vm-matcherna tillsammans med människor som tycker att just den här matchen är lika viktig som jag tycker Sveriges matcher är. När "gli azzurri" ska spela är det mer än fullt på dello Sport, det är blå landslagströjor, flaggor och, ja, allt det där som hör till. Det sjungs med i nationalsången och blir ett vansinnigt liv när Italien gör mål, vilket de lyckas göra två gånger mot Tjeckien. Därmed får, som han heter enligt kommentatorn på RAI, "Niedvied" och de andra åka hem.

Ja, allt går riktigt bra tills Svenne-banan kommer in i andra halvlek. Och ställer sig precis framför mig. Jag påpekar att jag inte ser om han står där. Du får väl ställa dig upp, säger Svenne. Och skymma för alla som sitter bakom mig då? undrar jag. Jag påpekar att vi alla som finns i lokalen tagit hänsyn till varandra, flyttat oss och kommit överens, ända tills nu.

Skiter väl han i.

Tysk midsommar

Laddar för midsommar och drar mitt strå till stacken genom att inhandla en massa chips och godis. Och så äkta tysk bratwurst för grillen. Naturligtvis köper jag även sauerkraut. Är det tysklandssommar så är det.

Nu går jag bort till dello Sport och kollar formen på italienarna.

Allbäck über alles!

Due-due. Och vidare från gruppspelet - igen. Hur bra som helst! Blev det till slut, även om vi satt och svor under första halvlek och inte ville kännas vid att de blågula representerade Sverige. Sen vände det och i halvlek kom man på hur man slår hörnor och utnyttjar fasta situationer.

Tyskland. På hemmaplan. Det ska inte vara möjligt. Bragdläge!

Svårt att göra ingenting. Går på provfilmning för reklamfilm. Städar, till och med våttorkar och när jag ändå går ner till förrådet för att hämta mopp ser jag skridskorna och inser att det är sommar och bär sen ner vinterjackan. Och ingen vill veta var jag köpt min tröja, men det var på Jupiter på Hornsgatan, som vanligt. Sommarrea och en piké till kan inte skada.

För övrigt blir det inte någon spelning 1 juli. Folk åker till Roskilde. Kanske inte gör så mycket, verkar vara ett problematiskt ställe vi skulle spelat på, med konstig ackustik och förbjudet att spela högt. I love it loud, som det heter i visan med Kiss. Rock måste och ska spelas högt. Kanske verkar konstigt för den oinvigde, men bättre då att använda hörselskydd. Det har med trummor, karaktär på ljud och sånt och hela den biten att göra.

Dagens meny:

Förrätt
Lite lätt och fräsch nyplockad mainstream: Dixie Chicks och Nelly Furtado.

Huvudrätt
Ett saftigt Sonic Youth, Rather Ripped.

Dessert
Lagrade godbitar: Pixies och Television, Adventure (självklart går det lika bra med Marquee Moon).

Sköljes ner med en fotbollsmatch eller två. Kaffe.

En eld ikväll

Så var det dags för stor fotbollsdag igen. Kan väl gå hur som helst? Men visst brukar Sverige spela bättre mot bättre lag och sen har vi ju inte förlorat mot England sedan 1968, och allt det där.
Skulle vara en stor besvikelse om Sverige inte gick vidare. Känns som att det redan är klart och det enda man funderar på är om det ska bli Ecuador eller Tyskland. Kan bli en kalldusch ikväll om inte Paraguay gör vad de ska. Och Sverige, förstås. Vi har allt i egna händer.

Har kommit in i ett stim och fortsätter att parasitera på mina egna och andras känslor. I fredags gjorde vi demo på låten som fick heta Eldsjäl. Nu är ännu en ny låt i stort sett färdig. Och eventuellt blir det spelning lördagen den 1 juli. Återkommer om detta.

En bild till från Stampen:


Photo by Ismail Malikov ©

"En bitter Stefan Sundström"

Micke Orgel har lyssnat på Wilner, som även hamnade på Måndagslistan.

Pete Doherty på Debaser

Detta har hänt: Black Lips är i full gång och spelar på Debasers scen när någon plötsligt kommer in på scenen, vinglar runt, tar micken, skrålar lite och säger, nu kommer Black Lips sista låt. Han försvinner. Men dyker snart upp igen. Det är Olyckan själv - Pete Doherty.

Black Lips spelar många låtar till. Till slut lyckas Doherty i alla fall köra iväg dem - we are Babyshambles. Pipedown, verkar det vara, dras igång. Utan gitarr, gitarristen får inte ljud i sin förstärkare - where´s the fucking guitar?

Pete slår sönder strålkastare med hjälp av mikrofonen. Han slår även någon i publiken i huvudet med micken. Det blir ljud i gitarren och en dålig version av Fuck forever. Sen blir det inte så mycket mer. Doherty tar mickstativet till hjälp för att ge sig på en hel rad med strålkastare. PA´t har stängts av och ljudteknikern har lämnat sin plats, någon (Som jag senare tror mig se gå in i logen där artisterna håller till(!). Om Doherty är kvar då vet jag inte.) skriker, fucking looser, DJ´n sätter på musik och ljuset släcks på scenen. Babyshambles, eller i alla fall Pete Doherty, vägrar gå av. Vakter kommer in och släpar honom av scenen. De flesta som är där bryr sig inte. Några skriker, Pete, Pete, Pete. Ridå.

Tragiskt? Ja. En misslyckad fiaskobetonad skandalspelning? Det kan man väl säga, mycket till spelning var det i alla fall inte. Men som vi vet sedan tidigare, en inställd spelning är också en spelning.

Samtidigt kan man få en känsla av alltihop var planerat och iscensatt (Om det ändå vore så väl!)Efter en stund står Pete Doherty lugnt och pratar med dem i discjockeybåset. Och kvällstidningarna har fått ännu ett bidrag till följetongen. Och inte minst - Babyshambles en massa reklam.

High-Fi

Vad enkelt det är att göra musik. Här sitter jag med min gitarr och hittar på och några timmar senare har vi med hjälp av några instrument och en dator förvandlat det hela till en alldeles riktig låt på en cd-skiva och det låter riktigt bra.

Sen är det klart att för att det ska göra det krävs det att det i grunden är en bra låt. Var de kommer ifrån vet jag inte. Men ibland kommer de.

Annat var det i min ungdom när vi var i någon studio ute i den småländska skogen och spelade in och där fanns en massa häftiga apparater och stora rullband. Med sig hem sen fick man en liten kassett dit det som fanns på rullbandet hade kopierats. Nu lät det ungefär som när man hemma i gillestugan skulle kopiera någon kompis skiva och ställde den lilla bärbara bandspelaren framför skivspelarens högtalare. Så där.

Det går ju inte förneka att droger är en del av den romantiska rockmyten. Nu gör i alla fall Pete "Invalido" Doherty vad han kan för att dra sitt strå till kampen mot droger. Vilken tragisk figur det är som kommer åkande i rullstol genom den svenska tullen och som ställer till så mycket kaos var han än kommer. För andra och framför allt för sig själv. Snacka om avskräckande exempel.

Lasse, Freddie, Andres och jag

Det är inte långt mellan fiasko och succé. Vi stannade i ett konferensrum i skogen utanför Norrköping och såg första halvlek. Sverige hade bollen, några skott från långt håll, några missade chanser, inte mycket mer.

Andra halvlek på radio på väg hem. Ännu mer frustration. Ralf säger att Ljungberg har försvunnit och Kim har blivit trött. Men det låter som att det händer något nu när Allbäck och Jonsson kommit in och så kommer Elmander också, fast vad gör det? tiden rinner iväg och vad ska sommaren handla om nu? Inte ska man på rockfestival heller (se nedan).

Så, från ingenstans kommer Lasse Granqvists vrål, det är mååååål, det är mååååål. Rösten skär sig och plötsligt är allt annorlunda.

Dagens Lokko: "Sedan uppfann gud housemusiken samt 7-Eleven och glesbygden uppfyllde inte längre någon som helst funktion.
Ändå lämnar tiotusentals människor varje sommar våra urbana paradis med utbildade bartenders, eftersträvansvärt bordsskick, vinkällare och slipstvång för något så oförenligt som rock i skog."

Lång dags färd...

Den här dagen kan inte vara något annat än en lång transportsträcka fram till matchen ikväll. På vägen dit ska ett möte avklaras och så en resa och föreställning utanför Norrköping (Varför just idag?). Vi kommer att vara färdiga till matchstart, men vad händer sen? Kan jag få de andra att stanna kvar och se matchen? eller blir det radio i bilen på väg hem?

Stora problem, stora frågor, så här dagen för den viktigaste landskampen, sen jag vet inte när. Är det inte obehagligt mycket som talar för oavgjort, 0-0, 1-1? Sverige har en stabil defensiv, men vem ska ta ansvar för resten nu när Zlatan inte riktigt verkar vara sig själv?

För övrigt är det bara att hålla med Anneli Jordahl, som skriver i På stan att Sverige, vårtgårdarnas land, har den fulaste flaggan. Marinblått och gult är inte fint tillsammans. Kanske därför jag inte går runt i svensk landslagsdräkt utan istället har engelsk träningsoverall. Svart och vitt, lite rött. Klassiskt, snyggt.

Och Sky News intervjuar Peter Crouch gamla gympalärare. Han var lång redan då. Peter alltså.

8000 m hinder

När jag svänger av från Norr Mälarstrand, efter att nyligen ha passerat platsen där de i förrgår hittade likdelar, och ska runda stadshuset får jag in en tackling på en japan. Det är trångt i den där korsningen. Busslaster med turister, motionärer och cyklister med ilskna ringklockor.

I alla fall, jag springer vidare och lite senare hälsar någon med yviga rörelser och skriker "tjenare, grabben!" Jag har ingen aning om vem det är och bara fortsätter med iPod i öronen och tilltagande tunnelseende på grund av trötthet och värmeslag.

Laddar för slutspurten och passerar ett kafé. Där skriker nästa person, "hallå, du!" och är på väg upp. Nej, sitt för all del. Jag ökar farten.

Mellan himmel och jord

Idag skriver tidningarna massor om Niklas Lindgren. Visst är människor obehagliga? Varken bara det ena eller det andra. Utan både och. Och allt där emellan. Andra mer, andra mindre. Hur ska vi då kunna förstå? Vem är vem? och vad är vad?


Dagens retro: Dexy´s Midnight Runners och The Walker Brothers. The Walker Brothers där ingen hette Walker och med den ofrivillige popstjärnan Scott som med sin tjusiga röst kunde blivit en ny Sinatra, men som ville gå sin egen helt outgrundliga väg tillsammans med Bergman och Sartre.

YES diskmedel är verkligen så där vansinnigt drygt, nästan så att man blir förbannad. Hur många gånger kan jag egentligen ha köpt diskmedel sedan jag flyttade hemifrån för sådär tolv år sedan? Två?


Nu måste jag få tag på något som är kallt och smakar Chunky Monkey. Sen kan vi välkomna Brasilien in i spelet. Kanske världens bästa lag någonsin. Upp till bevis.

Vad bör göras?

Då börjar väl semestern - igen? Idag har jag gjort en insats på bygget. Mest fyllt igen ett hål faktiskt. Låter som någon typ av gammeldags beredskapsarbete, men så var det.

Fast jag ska spela teater ett par kvällar i veckan. Bland annat har några i..oter beställt att få bli underhållna på torsdag. Som om det inte fanns något annat att titta på då!

Annars ska jag låta tiden gå. Ligga i solen, fila på några nya låtar, planera nästa steg i lanseringen av musiken, titta på fotboll, fundera på att göra en resa...

Har ni fest, eller?

wilner.nu uppdaterad! Det är lite ny text och framförallt - bilder från giget i onsdags.

Och hur var det där nu med festen? Nu sitter vi alla där lätt chockade och besvikna. Sverige spelar 0-0 i den givna segermatchen. Och så länge vi väntat och så var det bara det här. Eller?

Än är det inte över. Och det kan ta sig. Blir det efterfest?

Upp och nicka sockerdricka!

Så var festen igång. Och det blir verkligen fest. Längesen jag hade så många inbjudningar som krockar. Överallt samlas människor för att umgås och titta på fotboll. Och i morgon klockan 18 börjar det på allvar.

Nu ska jag se reprisen av Tyskland - Costa Rica.

Klubbacken

Igår var jag och lämnade tillbaka bilen och började ha semester på allvar. Trodde jag. I morse ringde de in mig igen. Tillbaka till sten, betong, rör och asbest-fest. Det blir någon dag nästa vecka också. Det är bra. Mer semesterpengar.

Nya skivköp: Phoenix, It´s never been like that, fransk pop på engelskt/amerikanskt vis. Givetvis inte alls så stora i Frankrike, Primal Scream, Riot City Blues, tillbaka till rötterna. Skrattretande banal, men underbar, rock´n roll. Det finns inget annat namn för det här.

På tal om Primal Scream och skrattretande, eller jag vet inte om man ska skratta eller gråta eller bara tycka att han är underbar. I senaste numret av Sonic intervjuar Andres Lokko Bobby Gillespie. Smaka på följande lilla stycke:

"Så jag åker till skivaffären Monorail i stället, köper japansk frijazz så som man gör på Monorail, och tar en Dry Martini på Art Deco-baren Rogano".

Tack!

Tack alla ni vänner och bekanta - och ni var många - och alla andra som kom till Stampen och vår första spelning igår!

Jag beklagar verkligen att det blev strul med tiden så att en del av er missade de flesta låtarna. Hoppas att ni, trots det, kommer en annan gång.

Inom kort kommer det att finnas fler bilder på wilner.nu!

Skogen är ingen allmän toalett!

Av någon outgrundlig anledning får jag följande insändare ur Smålandsposten som inramad present:

Jag har full förståelse för att man vill att folk ska plocka upp efter sina hundar. Är själv hundägare och gör alltid detta för allas trevnad.

Men hur är det med människor egentligen? Ska man som människa få bajsa var som helst utan att plocka upp efter sig. Har flera gånger råkat ut för att mina hundar har rullat sig i mänsklig avföring (går ej att ta miste på på grund av lukten), detta har skett både i centrala Växjö och i motionsspår samt på välbesökta vandringsleder. Tycker personligen att detta är betydlig äckligare än hundbajs.

Vet man med sig att man har svårt att hålla sig kan man ju ta med sig en bajspåse eller åtminstone gräva ner skiten.

Vet fler som råkat ut för detta och jag kan nästan garantera att det är värre att ha en nerkletad hund i bilen än lite hundskit på skorna. Dessutom är mänsklig avföring nästan omöjligt att få bort, speciellt lukten.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag tycker att folk ska sluta använda skogen som en allmän toalett.

Jenny


För övrigt är jag bra på att fickparkera och på att utnyttja varje centimeter av stadens begränsade gatutrymme. Oberoende mätningar visar att jag igår fick in bilen i ett hål där det var fyra centimeter till bilen bakom och sex centimeter till den framför. Var ute och tittade nu och tror inte jag får ut bilen förrän den framför eller bakom har kört iväg. Hoppas de ska ut och åka snart.

Ser inte ut som om jag ska jobba den här veckan i alla fall. Idag ska jag bara gå och ladda inför kvällens gig. Vi hade inte så bra ljud på repet igår, men spelade bra och ikväll blir det hur bra som helst. Det måste det bli.

Välförtjänta mästare?

Diskussion uppstod om huruvida Lo Scudetto förtjänar sitt goda rykte som innebär att bord måste bokas veckovis i förväg och att man alltid blir hängande längre än vad man tänkt i baren eftersom det bord man trots allt bokat inte är redo. Gott var det i alla fall. Vällagad pasta, glass och cappuchino.

I dag, någon sorts nyinförd helgdag. Det enda som stör mig är att Fryshuset stänger redan klockan sex och vi som skulle ha repat vid sju. Men vi har ju ingen lokal, ju! Nu, rundringning för att försöka få till en tidigare tid eller hitta en annan lokal. Oavsett vad, imorgon smäller det, Fight Club på Stampen 19.30!

Träning

Vädrar dammlungan under ett varv runt Riddarfjärden. Det går trögt. Har inte blivit någon träning på ett tag på grund av det myckna jobbandet.

Och snart är det direktsändning från Sveriges träning i Tyskland. Det måste vara bra teve. Eller kanske inte. Men bra service från TV4+ i alla fall. Och jag vill se det.

Superunknown

Efter att ha börjat dagen med att bjuda in till frukostbuffé innehållande allt från brunost till pannkakor, fortsatte det med vandring runt hela Söder och besök i diverse butiker och det hela slutade med att jag har likadana solglasögon som Liam Gallagher. Bara en sån sak! Tonight, I´m a Rock ´n´ Roll Star!

Trädgårdsdags

Nu, när de som har tid och de som gör sådant i veckan satt ut trädgårdsmöblerna och solen kommit tillbaka, kunde sådana som jag idag sitta i trädgården och dricka morgonkaffet och läsa tidningarna.

Nathan på nätet

Lång text och bilder från Nathan den vise i Amnesty Press på nätet.

Han dansade en sommar

Så var det kanske över för den här gången. Ska ringa på tisdag och kolla, men förmodligen har jag gjort mitt på bygget jag varit på de senaste veckorna.

Lite abrupt känns det att få veta det så där i förbifarten en fredageftermiddag på väg hem, men inte så konstigt när man jobbar utan några som helst anställningsförhållanden. Och vi har ju aldrig pratat om hur länge jag skulle vara där. Trodde väl från början inte det skulle bli så här lång tid.

Och nu är grovjobbet gjort. Snart kan människor flytta tillbaka till sina dammiga lägenheter med nya fina badrum och fräscha stammar.

Får se, kanske dyker det upp något nytt eller så blir det semester från och med - nu. Frågan är om jag måste vänja mig av med att ha bil och en massa pengar?

Dagens skivköp: Drive by Truckers, A Blessing and A Curse.

Var jag kommer, var jag går. Var jag sitter, var jag står...

Bloggande är för dagdrivare och stugsittare. När arbetsdagen varar mellan 07 och 23 blir det inte mycket skrivet.

Mycket talar i alla fall för att jag ska vara ledig både måndag och tisdag nästa vecka. Då ska jag sova tills jag vaknar (vilket förmodligen inte blir särskilt sent), umgås med smålänningar och på tisdag blir det musikrep igen. Det gick rikitgt bra i söndags. Jag ser verkligen fram emot spelningen på onsdag.

När jag spelat tidigare har det funnits en viss tvekan. Någonstans innerst inne har jag kanske inte tyckt själv att låtarna varit tillräckligt bra. Den här gången står jag för vad jag gör fullt ut. Jag kommer säkert att omvärdera vissa av de här låtarna någon gång också, men trots allt, det här måste funka. Om det inte tar folk med storm så...på något sätt, i alla fall.

Jag har passerat trettio, men när jag går i fristadskläder och skaffar mig valkar i händerna dagdrömmer jag fortfarande rockstjärnedrömmar...and I like it!