Vänner!

Tillbaka efter en dryg vecka med släkt och vänner. Att komma till Stockholm - en blandning av sött och salt.

Nu är det dags för bättring, bloggen ska uppdateras dagligen - igen. Kanske börjar redan i morgon med någon sorts personlig sammanfattning av året som gått. Nu måste jag skrapa av mig resdammet och på med partypantsen.

Det har väl inte direkt varit ett dåligt år. Men kan det vara bättre? Ja. Fast vem vill ha sitt bästa år bakom sig? Bästa hittills, kanske, men man vill inte ha passerat toppen.

Brukar inte ge så klart uttalade nyårslöften, möjligen att älska och leva mer, det gäller än. Annars ska jag väl träna mer än senaste veckan, utan att bli hysterisk, inte sluta snusa och bara så där i allmänhet förverkliga så många drömmar som möjligt.

"You could have it so much better..."

GOTT NYTT ÅR!

Tjuv och tjuv det ska du heta!

Har lämnat Småland och julen bakom mig. Färdigt för den här gången med mormor, kusiner, julklappar och rocka fram julsånger på halvstämd gitarr medan moster som är kantor sjunger i det där osannolikt konstiga höga tonläget som bara nyttjas för psalmsjungande i kyrkan. "Du tycker du är vacker, men det tycker inte jag", "Tjuv och tjuv det ska du heta".

Några höjdpunkter ur julklappshögen; första säsongen av Sopranos på DVD, Bob Dylan Scrapbook och inte minst bandyhandskar från Kosa.

iPod, therefore I am. Har laddat ner skamligt mycket musik. Typ tusen nya låtar. Allt från Barry White till The Strokes till Jenny Wilson till Billie Holiday till Coldplay till Kiss till Death Cab for Cutie till Ryan Adams...i all evighet, amen.

Turnén att har gått vidare till Malmö. Snart kommer snöstormen.

En kväll i Växjö

Juldagen, den klassiska hemvändardagen. Men vad är det som kommer hem? Aska blott och en rustning. Det är väl inte så mycket med det där nuförtiden. Har man passerat trettio och varit borta ett antal år är det inte många bekanta på krogen längre. Och det är inget jag sörjer. Livet går vidare. Tack gode gud för det! Vad jag vill är att träffa mina vänner, de jag kommer hit för att hälsa på.

Så långt är allt gott och väl. Men så dyker det upp främmande element. De mest osannolika människor. Antar att de finns lite överallt och inte är särskilt representativa för Småland eller landet i allmänhet, egentligen. Vi snackar om de där som personifierar nidbilden av bondlurk, redneks, kalla dem vad ni vill.

Det är särskilt en, låt oss kalla honom...nej, jag vet inte vad. Ingen vill kännas vid honom, ändå dyker han upp redan på festen hemma och är sen med resten av kvällen. Situationen blir aningen märklig. Han vill väl inget illa, men har helt enkelt inte alla hästar i stallet och tycker säkert att det är en lyckad kväll med sina nya vänner. Det blir det ena märkliga inlägget efter det andra och kvällen avslutas med "roliga" historier där poängen är att man säger f...a. En historia kan också lanseras med något i stil med "vad är det för skillnad på E.T. och en Kosovoalban?" Uttryck för den unkna folikliga rasismen. Den var inte kul, säger jag. Nähä, säger han och drar en till.

I början av kvällen är det lite spänt och alla undrar vad han gör där med oss. Sen blir det alltmer uppsluppet och vi skrattar åt honom och, antar jag, hånar honom. Fast det tror jag inte han förstår. Är vi inskränkta, fördomsfulla människor - också?

I så fall på ett helt annat sätt. Det här är långt från Stockholms kultur- och mediavärld. Det är på riktigt.

God Jul!

Hem till byn. På ICA hälsar tanter jag knappt känner igen och frågar hur jag har det i Stockholm och det småpratas lite med folk i min egen ålder som har barn som är elva år. Alla är där dagen före julafton.

Ger mig ut i naturen. Det luktar gödsel även på vintern. Det är kolsvart i den småländska skogen. Grusvägen är täckt med ett tunt lager snö, jag ser ett par meter framför mig. Det är tyst. Har påven lustig hatt? Antar det. Skiter björn i skogen? Det händer. Det finns mossa.

Träffar min gudson. Det blir brottning och dinosaurier och kommentarer som - det där var kanske inte direkt vad jag hade önskat mig. Julklappen från mig har han redan så det får bli byte.

I dag ser jag Inte på Kalle Anka. Då spelar jag spel med mormor istället.

God Jul!

Snart packad och glad

Så var det städat, putsat, diskat, tvättat, packat och klart. Snart rullar bilen söderut.

In i det sista skriver jag på texter så svarta och sorgliga att jag blir alldeles illa till mods. Men det är väl precis där man ska vara. När det börjar brännas, det är då man ska rota lite till. Lida för konsten, eller nåt. Samtidigt kan jag inte vara säker på om det är svidande vackert eller blir pekoral. Bäst att ta semester från det också ett tag. Fast anteckningsboken följer med på resan.

Bara en julklapp återstår att inhandla. Vad köper man egentligen till sin gudson som är sju år? Man vill ju inte vara en sådan där tråkig vuxen som köper tråkiga saker. Förra året sa han till mig i förtroende för att inte såra de som haft den dåliga smaken att köpa mjuka paket - jag vet inte vad du tycker, men jag gillar inte kläder.

Stockholm - Motala - New York

Känns lite lyxigt att vara ledig och kunna tycka att det är en bra idé att sitta uppe på natten och uggla och se New York Rangers spela hockey mot New Jersey Devils. Lite speciellt det där. Det är natt, det är direkt, det är kvällsbilder på ett lite extra julskinande New York, det är Madison Square Garden i hjärtat av Manhattan. Ett år sedan jag gick förbi utanför. Då var det som bekant inte några matcher. Hela säsongen inställd.

Det är uppskruvade amerikanska kommentatorer som hela tiden är på väg upp i falsett som tilltalar varandra med förnamn i var och varannan mening. Det är menlösa avbrott för reklam under matchen då vi istället får se en skylt med någon spelarstatistik och höra mer eller mindre suspekt musik. Det är repriser på målchanser som är "brought to us from Panasonic. Ideas for life".

Så kan det vara. På natten. Lite som att ha lyckats ratta in Radio Luxemburg på 60- eller 70- talet. Fast kanske inte. Men det var sånt man pratade om även när jag var liten.

Plast - gubbar - svett

Det är knappast någon nyhet, men tål att upprepas, att gå i affärer så här års är inget annat än vansinne. Är i Gallerian, åker upp till leksaksaffären på andra våningen. Förflyttas genast tillbaka i tiden och börjar funder på allt jag vill ha, sen kommer jag på, just det, jag är vuxen och nästan allt här inne är skit. Det är ju faktiskt det. Bräckliga plastkonstruktioner som bara väntar på att gå i bitar. Sen återstår bara svettningar och ångest.

Kan inte motstå ett besök på gubb-NK, Clas Olsson, eller CO, som vi säger. Tittar lite på en diktafon/fickbandspelare, sexhundra spänn. Det får vänta, eller så skiter jag helt enkelt i det. Men det skulle vara bra att ha för låtidéer.

Innan allt det här förstörde dagen ringde jag Håkan, det var längesen. Och han bara, jag ska bli farsa. Och jag bara, å fy fan, grattis! Vi fikar, snackar och jag passar på att ragga musiker. Håkan måste alltid vara med och han känner ju Daniel, han spelar trummor. Det blir bra.

Nu gick brandlarmet. Jag steker korv. Hej!

Ordpyssel

Åkte in till stan i går för att få "Värmen" signerad av Uffe, Lundell alltså. Det stod i DN att han skulle vara på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Men icke. Väl där kunde jag läsa i skyltfönstret att det var ändrat. Han hade varit där förra söndagen. Tack för det. Skönt att få komma ut och lufta sig lite, eller nåt. Nu står den här osignerad. Hans två senaste böcker före "Värmen" har jag fått påskrivna. Till Björn och så vidare. Nu är det väl kört för den här gången. Inga fler helger före jul. Det är ju då de brukar vara ute de där författarna.

Istället tar jag mig hem och ser intervjuprogram på SVT med samme Lundell. Han rosslar, fixar med håret och skrattar så där nervöst som han brukar. Säger apropå låtskrivande att man kan bli lite röd i ansiktet när man läser gamla texter, det syns om man fuskat. Att skriva en text är som att få ett korsord att gå ut. Och det vill man ju att det ska, men det blir inte så bra om man bara skriver in ord som inte är rätt i de där tomma rutorna för att det ska se färdigt ut.

Nu sitter jag själv här med det där korsordet. Har två fulla sidor till en låt i min anteckningsbok som jag knepar och knåpar med. Stryker, flyttar, gör om, lägger till. Nu gäller det bara att ha tålamod så att det går ut. Inte fuska.

I dag går jag till arbetsförmedlingen. Och sen till jobbet(!). Nej, jag ska inte fuska. Ska kryssa i arbete när jag arbetar och arbetslös när jag är arbetslös. Från torsdag blir det "semester" i alla fall. Liten turné i de södra landsdelarna, Moheda, Växjö, Malmö.

Ocker! Jag säger då det.

Mötte Nisse på tunnelbanan i går. Han kom åkande i någon sorts eldrivet penionärsfordon. Han var upprörd. Jag vet inte. Han ser ju glad och trevlig ut på bild och har väl några vettiga utgångspunkter. Men i slutändan är han kanske bara en rättshaverist med för mycket tid. Eller? (www.rebellennisse.com)

Har just varit och sett Nobels, åtminstone tidigare, icke berömda försök till dramatik - Nemesis. Richard Turpin regisserar så det står härliga till. Groteskeri och äckel, blod, grishuvud och avklippta fingrar. Inte mig emot. Själva texten kanske inte är fantastisk, men intressant, man undrar vem han egentligen var, Nobel.

Vad man får höra är ganska långt från bilden av den där välgörande gubben i frack. Incest och fadermord, vilket inte verkat varit så farligt för tidens moralister, om han bara nöjt sig där, men sen får Gud och Kyrkan sig några rejäla omgångar och då blev det fart på Nathan Söderblom och hans gäng. Bränn skiten, som just hade kommit i tryck strax före Nobels död. Sen är det ju alltid så att någon har ett exemplar någonstans och någon hittar det långt senare och, se där, Affe Nobel var ju riktigt rock´n roll!

I går fick jag en julhälsning via MMS. Från en hund. Mama mia!

Smakfullt

Det är sammanfattningarnas tid. Både här och där presenteras det listor över årets bästa skivor. I går var det SVT:s Musikbyrån som lanserade sin. Smaken är som baken och hela den biten och svårt att ha någon riktig överblick över allt som kommit om man inte har det som jobb att lyssna på skivor. Om man ens kan ha det då?

Brukar i alla fall vara en bra grej så här års att kolla med någon hyffsat pålitlig källa vad man missat och vad som kan vara värt att kolla upp. Kan konstatera att ett par skivor jag införskaffat dyker upp på listorna, Håkan Hellströms "Ett kolikbarns bekännelser" och Robyns självbetitlade platta. En annan som ständigt dyker upp i toppen är Antony and the Johnsons "I am a bird now". Den har jag precis laddat ned, har inte ens lyssnat igenom hela. Verkar vara vackert med mycket smärta, men sjunger inte den där transfiguren aningen påfrestande? precis som Håkan Hellström påpekade i Musikbyrån.

Utan att hört dem kan man konstatera att M.I.A, Jenny Wilson, The Magic Numbers och Death Cab for Cutie är artister som dyker upp på de där listorna. Själv är jag just nu mest inne på Babyshambles och Arctic Monkeys. De sistnämnda har ju inte släppt någon skiva än, annars kanske de hade varit aktuella. Nästa år blir deras? Eller så försvinner de lika snabbt som de dök upp.

Kostar det så smakar det. Fredag i soffan och jag smäller i mig en hel burk av Ben & Jerry´s New York Super Fudge Chunk. En härligt mastig chokladsmak och bitar av mörk och vit choklad, pekannötter, valnötter och sötmandlar och vi snackar verkligen riktiga rejäla bitar. Kanske lite överdrivet att dra i sig en hel burk. Min ursäkt är att jag inte har någon frys. Kan ju inte slänga finglass.

Försökte starta dagen något nyttigare genom att äta en blodgrapefrukt. Det blir en tragikomisk scen. De tända ljusen sprakar när saften sprutar och jag får ta av mig i bar överkropp. Efteråt ser matplatsen ut som om det fanns småbarn i hushållet som just börjat med bestickträning. Tur att jag inhandlade rengöringsmedel i går.

I dag återser jag "Orestien" på Teater Tribunalen, som jag var regiassistent för. Sista föreställningen och jag har inte sett den sedan premiären. Inte alltid man har sex timmar över.

Julstök

I går traditionsenlig julfest. Någon blir full, någon blir inte full, mat och hemlighetsfullt byte av julklappar. Trots att det är lottdragning innan får jag alltid ge min present till samma person och får även själv av samma person som förra året. Men det gör ju inget när det är någon som vet vad jag vill ha. Fick en bunt med skivor med låtar av artister som funnits inom mina referensramar, men som jag aldrig tagit mig tid att lyssna in mig på; XTC, Kinks, Joe Jackson, Ian Hunter, Elvis Costello och The Who. Härligt!

Som bonus julklapp från helt annat håll fick jag även en röd mössa med suspekt mönster på. Ett mönster som skulle kunna misstolkas och väcka uppståndelse i Salem, där jag hamnar senare på kvällen. En sjuktransport, kan man säga.

En annan tradition är nominerandet och utdelandet av diplom. Ganska oväntat blev jag, eller Brum som jag kallas i Norge, utsedd till Årets Norrman, för min simultantolkning av den norska glosan "Lyll-lyll". Internt, jag vet.

Sökes: Någon med ett iPod-bibliotek med musik som jag gillar. Den tar ju en jäkla tid att fylla. Har över 900 låtar i min, men har bara använt 2,5 av 20 gig. Som om man måste fylla den med en gång.

Låtskrivandet fortsätter. Skulle kunna bli riktigt bra det här. Några preliminära låttitlar; Konsekvenser, Jag ångrar Allt och Sniper Alley. Snart på en CD-R hos dig!?

Först framfall, sen platt fall

Jag vill inte kommentera skiten, matchen alltså. Det är inte ens kul. Herregud, vad dåliga vi är.

Inga rasister på mina gator!

Var tvungen att vara uppe till efter två i natt för att se sista avsnittet av Lasermannen. Det var det värt. Har hört flera som tyckt det varit lite långsamt. Icke, säger jag. Spännande och man har hunnit med att fundera på hur psyket på en sån kille funkar. Och så verkar det som han hade ett gömställe och greps här i mina kvarter, på Heleneborgsgatan. Måste gå dit och göra en historisk vandring, kanske starta guidade turer, "det var här Lasermannen, nej, det kan det ju inte ha varit...äh".

Var på boxercise i går. Nu sitter jag här och darrar som värsta Muhammad Ali. Antar att det inte går så fort och vi slog ju inte ens mot huvudet. Måste vara ren utmattning.

Har satt igång någon sorts musikprojekt. Och det är inte ett nytt Live Aid, eller så, utan mest för min egen skull faktiskt. Skriver nya låtar och har nu fått ihop två färska. Måste få rocka lite. Har mest varit vis-aktiga saker på akustisk gitarr på sista tiden. Nu, fram med elgitarrerna och låna ihop några bra musiker för inspelning någon gång i vår.

I kväll bockeymatch mot det andra laget i serien som inte tagit en enda poäng. Rapport lär följa. Se det som ett hot eller löfte.

Lusse lelle. Vem/Vad är det?

Sankta Lucia, skänk mig en tia, som det hette på skolgården i lågstadiet. Längesen man gick i ett luciatåg. Det var väl 1979, eller nåt.

Det är ta mej fan inget att skratta åt eller håna, att se och höra två CP-skadade människor debattera i tv. Det är en...annorlunda upplevelse.

Jag är en mycket usel människa. Som tur är har jag redan bankat skiten ur mig själv.

Kom igen!

Bara att stämma in i hyllningskören. Trots fånigt namn som blivit sågat av Noel Gallagher. Arctic Monkeys låter precis som slynglar från Birmingham som spelar skrammlig pop ska göra. Lyssna på, "I bet you look good on the dancefloor". Fullängdaren släpps 30 januari.

Inte mycket händer på jobbet så här sista veckan.

Nu är det väl ändå dags för lite Peace and Love i Stockholm City!?

Insnöad

Här sitter jag och snöar inne. Bildligt talat. Tvättar tröjor det står handtvätt på i maskin. Livin´on the edge, som man säger. Och det är väl ändå lite Kalle Anka-Cup över Royal League och nu har den här bloggen mer än två hundra inlägg. Här kan jag uppenbarligen skriva vad jag vill.

Kaffetår med dopp

Går på Sundbergs konditori med anor från 1700-talet, dricker kaffe i kopp med fat och äter ostsmörgås. Som en pensionär. Läser DN och International Herald Tribune. Också som en pensionär, en gammal diplomat, eller nåt. Blir oerhört upplyst. Vad nu meningen med det är? Men det känns ganska bra i alla fall.

Den nya grillen, Zinkensdamms Stop. Vad betyder det? Är det där man tar sig ett stop eller gör man ett lite mer "international stop"?

Nu tänker jag luta mig tillbaka och lyssna på Håkan Hellströms "Ett kolikbarns bekännelser". Inte samma kommersiella framgång som tidigare, men ändå, eller kanske hänger det ihop, en av årets bästa skivor. Så har det sagts.

Teatersåpa

Ser teater om yta presenterad som just - yta. Star Quality har hyrt in sig på Teater Playhouse. Inte ofta man går på teater på Östermalm, möjligen Dramaten ibland.

Vad som visas upp är dokusåpa i snabba klipp framfört med hjälp av såpaskådespeleri. Ni vet, med det där naturliga tonfallet som är så oerhört onaturligt. Man får sig inte direkt några nyheter till livs. TV- och dokusåpavärlden är ytlig, människor utnyttjas och egentligen vill vi alla bli älskade för den vi är. Har du sett ett avsnitt av valfri dokusåpa, skummat de sämsta sidorna i en kvällstidning och någon gång bläddrat i en skvallerblaska så är du med.

Helt enkelt dokuteater, knappast stor konst som ger nya tankar och infallsvinklar. Man måste ändå ge dem att det är teater på ett lite annorlunda sätt och de visar upp en nutid och verklighet som inte brukar stå på scenen. Vad nu det är värt? Den finns ju överallt annars. Man hade önskat sig lite extra allt och en twist.

Fast förmodligen är det här inte teater för sådana som mig, utan för några helt andra. Och det kanske är bra.

Ni vet kiosken nere vid Zinkensdamm som försvann. Den är tillbaka, fast helt annorlunda, ny och fräsch. Öppnade i förrgår. I går var jag där och provåt, hundrafemtigrammare med pommes. Smakade väl precis som det ska och brukar göra.

Spekulationer

Nu kan vi spekulera ända till den 10 juni. Ser inte omöjligt ut det där med Trinidad-Tobago, bättre kan det inte bli, Paraguay, som jag i och för sig såg Sverige förlora mot på Råsunda i en bedrövlig match 2002, men sen gick det ju ganska bra ändå i VM och så England - igen. Har inte slagit Sverige sedan 1968 och allt det där och kanske behöver vi inte slå dem eftersom det blir den sista matchen i gruppspelet.

Från den 10 januari går det att anmäla intresse hos Svenska Fotbollförbundet att man vill köpa biljetter. Dortmund, Berlin och Köln ligger inte så långt bort. Nästa gång är det VM i Sydafrika. Dit är det ganska långt. Man borde passa på!

Klart att man var där

Jo, man tackar! En noll-noll-match på Söderstadion i december.

Jösses! Anade väl någonstans att det var så det skulle vara. Kommer till Pet Sounds ett par timmar innan biljetterna ska släppas för att kolla läget. Kön ringlar sig från Skånegetan längs hela kvarteret på Östgötagatan och en bra bit in på Bondegatan. De första började köa vid fyratiden natten före. Vet inte om man fått en biljett om man ställt sig sist i kön. Var i alla fall för bekväm för att stå där bland ungdomarna. Nej, då sitter man ju hellre 90 minuter i några minusgrader på Söderstadion.

Alltså inget The Strokes för mig i kväll. Bara att ignorera när folk snackar om att det här kan bli något i stil med Bob Marley på Grönan eller Springsteen på Konserthuset. Om det kommer på tal om en tjugo år eller så, så var jag nästan där, okej? Precis som jag, ju längre tiden går, blir mer och mer övertygad om att jag måste ha sett Oasis på Hultsfred 94. Jag var ju där. I Hultsfred alltså.

Får i alla fall med mig lite julklappar hem från Pet Sounds. Och till mig själv nya numret av Sonic och Strokes singeln Juicebox. Den rockar bra.

Tro inte att jag skriver något originellt här. Det kanske du inte gjorde heller. Och det kanske inte är meningen heller. Vi med samma medieutbud och intressen tänker ungefär samma saker. Lite sådär lagom världsfrånvänt och gemenskaps- och identitetsskapande. Ibland vet jag inte själv, skrev jag det först eller hade jag läst det i tidningen, eller var det någon som sa det till mig? Till exempel i går, det där jag skrev om Hysén efter att ha sett Champions League i onsdags. När jag kommer hem läser jag Sportbladet där Jonas Bladh skriver om sport i TV och han gör samma reflektion.

Däremot förstår jag inte vad Selda som skriver på sista sidan av På stan snackar om. Och jag tycker inte hon skriver särsklit bra. Varken igenkänning, aha-upplevelse eller språklig finess. Så det så.

Kom ihåg!

Att göra i dag:

Åtminstone göra ett försök att få bilett till Strokes.

Se Royal league-fotboll.

Se Oprahs och Lettermans återförening. Sent på ZTV.

Minnas John Lennon. 25 år sedan virrpannan Chapman avlossade skotten utanför The Dakota Building på Manhattan.

Fotbollschock!

Jag sa att det kunde gå hur som helst. Och det gjorde det. Man United utslaget och får inte ens fortsätta i UEFA-cupen. Vilken fotbollschock!

Oj, vad 65 000 portugiser buada extra mycket så fort Christiano Ronaldo hade bollen. De ville att han skulle göra bort sig, som Strömblad sa. Varför det? De kunde väl vara lite snälla. Antar att samma människor gillar honom som fan när han spelar i landslaget. Knappast att vi buar ut Zlatan om Juventus kommer hit och spelar. Fast det är klart, det gör de ju inte.

När Ronaldo blev utbytt och lämnade planen gjorde han en lite lagom diskret kombination av att klia sig i huvudet och samtidigt sträcka lite extra på långfingret. Fuck off, som Rooney skulle säga och också sa ett antal gånger. Det behövde man inte vara någon större expert på att läsa på läppar för att kunna uttyda.

FC Z har gett en hel massa goodwill till Hysén. Tyckte man inte han var lite träig som expert tidigare? Nu är han hur mysig som helst.

I morgon rasslar det till i lottdragningsskålarna för nästa sommars VM. Alla spekulerar och sätter ihop sin egen drömgrupp. Här är min:

Brasilien. De enda som känns helt omöjliga att slå. Vi får satsa på att komma tvåa i gruppen och slipper då möta dem i åttondels- eller kvartsfinal. Är det inte så det fungerar? Lagerbäck håller inte med.

Angola. Det lägst rankade laget av alla som är med.

Sverige.

Trinidad-Tobago. Spelar de fotboll där?


Såg en strimma av himlen i dag. Känns ganska andefattigt och inte särskilt spirituellt, vårt ständiga snack om vädret i det här landet. Men vad gör man? Det är ett livslångt trauma och jag är i akut behov av debriefing.

Massor utav sport

Alla var inte där när vi spelade Bajenrevy. Ganska många spelare i alla fall - von Schlebrügge, Pablo, Runström, Aubynn, Petter Andersson, Furuseth-Olsen och några till.

I morgon går jag och tittar på dem. Vålerenga kommer till Söderstadion för att spela Royal League. Hur hett är det? Ungefär ett par plusgrader i fuktigt mörker. Men det blir kul. Och på Hammarbys hemsida (se länk här bredvid) finns tips om hur man klarar 90 minuters stillasittande utomhus vid den här årstiden. Kläder i flera lager, ta en whisky och så vidare.

I kväll är det föreställning igen. Sen hinner jag hem till match i den enda gruppen i Champions League där det fortfarande är spännande. United möter Benfica i Lissabon direkt på Z-TV. Det kan gå hur som helst.

Intressekonflikt uppstår när sista delen av Lasermannen visas samtidigt, men den går i repris.

Snusvarning!

Folkhälsoinstitutet går ut och varnar för snus. Menar att de kan bevisa att det orsakar cancer, framförallt skulle det handla om cancer i bukspottskörteln.

Tillsvidare väljer jag att lyssna på läkaren, specialist på onkologi, som intervjuades i Rapport i går som sa att deras studie inte alls var vattentät. Få länder i Europa, om några, har färre fall av bukspottskörtelcancer än Sverige. Trots att det är här vi snusar. Typ en miljon gör det.

Men vad vet jag?

Enkel biljett

På min runda runt Riddarfjärden möter jag tre skådespelare jag är bekant med. Det är väl bara vi som har tid att vara ute och motionera så här dags.

För min del kan det ju dessutom vara slut med det snart. Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra efter nyår. Men det löser sig. Förhoppningsvis en del jobb kvar på Spegelteatern, pjäsen om Burroughs, rörbranschen och man vet aldrig vad som händer...

Och i kväll står jag på scen. Vet inte hur många som kommer. Ett gäng med folk jag känner i alla fall och det ryktas om några hammarbyspelare.

Kärlek. Eller brist på kärlek. Och vad är det överhuvudtaget? Det är svårt! Eller?

För övrigt är jag inte bjuden på en enda nyårsfest än. Vet inte var i landet jag ska vara heller. Har enkel biljett till Småland vid jul.

Ett fall framåt

Disciplin - är ordet för dagen. Match mot Enskede Bilexpress i bockeyserien. Konstaterar innan att de borde vara bättre än vi, de har vunnit de flesta av sina matcher. Det har inte vi. De har fyra avbytare. Vi har ingen. Här gäller det att inte gå bort sig, sänka tempot och alltid ha minst tre man i egen zon.

Det gick nästan bra. Förlorar med 3-2. Ett fall framåt. Skulle tro att det är väldigt ovanligt med så få mål i den här typen av korpenserie, men som sagt, disciplin. Kanske tycker jag tjatar, men ja, det var jag som gjorde båda våra mål.

Hur gick det till, undrar du kanske då. Första, inget märkvärdigt. Får en passning framför mål och smackar upp den i taket. Andra, ett konstmål, till och med motståndarna som var så griniga nyss gratulerar efter målet.

Jagar en puck på väg ner i vänster sarghörn. Ser i ögonvrån att målvakten går ut. Lägger in den i mål med en backhand från fantastiskt snäv vinkel. Och ja, det var meningen.

The Strokes på Debaser på fredag. Kanske. Är de så heta? Verkar inte bättre. Avancerat att skaffa biljett. Säljs bara och endast på Pet Sounds på torsdag från klockan 17, endast en biljett per person, kontant betalning, ingen bokning, ett armband sätts på i butiken som sen ska uppvisas tillsammans med biljett. Inte helt smidigt. Går kanske dit och gör ett försök.

Nu dusch, risgrynsgröt i soffan och Hundra höjdare. En höjdare, helt enkelt!

Upphittat

Jag är inte den som brukar tappa bort saker. Men så plötsligt händer det. När jag skulle gå ut i förmiddags kände jag av gammal vana i jackfickan för att kolla att bankkort och leg låg där. Men icke. En lätt panik spred sig. Började leta överallt, även i soporna, loggade in på internetbanken för att se om kontot var länsat. Alla pengar var kvar. I alla fall en lättnad.

Var var då korten? Gick hem ganska tidigt i går kväll, tog en sväng in på Konsum och handlade med kortet och sen förbi kiosken och köpte snus. Det borde vara där någonstans.

När jag kom till kiosken i dag satt det en stor lapp på luckan, "Jens Björn Wilner. Känner du honom så säg till". Tack gode gud för kioskägaren och den som hittade mina prylar utanför!

Sorgligt det här med Micke Dubois. Vem gillade inte "För fet för ett fuck" och Svullo när det begav sig!

I morgon genrepas det, sen blir det Bajenrevy på Spegelteatern tisdag till fredag. Liten jultallrik, scener om hammarbyfanatism och mycket sång och musik.

Biodebut gick upp i rök

Måste ta det där med rökningen på House of Prince en gång till. Var där i kväll. Satt och sa innan att här jobbar väl vem som helst som bara råkade få jobb just här, men som kanske inte har något, om uttrycket ursäktas, brinnande intresse för just rökning och att det är det bästa här i världen.

Jag hade fel. Alla rökte överallt hela tiden. Fick med mig en låda cigarrer hem.

I dag har filmen Blodsbröder premiär. Kanske inte där du bor utan i orter som Osby, Gislaved, Norsjö och Sibbhult. Tror inte jag är med i den. Var det först, manuset ligger här i min bokhylla och jag spelade in ett par scener.

Sen blev det lite omstruktureringar och långt senare spelade jag in några scener till med Liam Norberg, Matti Berenett och några andra lirare. Vad jag förstår hamnade de i en annan film, som möjligen är någon sorts uppföljare till Sökarna, vilket Blodsbröder alltså inte är. Inte direkt i alla fall. Fast jag vet inte och inte heller när eller om denna andra film kommer att ha premiär.

Jag finns i alla fall med i Movie Database för min insats som fyllo i Sjätte juni, en film jag var så intresserad av så att jag hyrde den och snabbspolade för att se den scen jag var med i.

Ett avslöjande tidsdokument som visar undertecknad utan kläder på överkroppen, som visar sig vara av en helt annan konstitution än i dag. Om det förändrats till det sämre eller bättre få var och en avgöra. Bättre skulle jag säga. Kunde också läsa att min rollfigur hette Stefan. Där ser man.

Inte vet jag?!

Alla behöver vi ta det lite lugnt ibland, men är det inte lite konstigt med en statsminister och utrikesminister som inte lyssnar på nyheterna på radio eller åtminstone tar en kik på kvällstidningarnas löpsedlar? Eller inte ens känner någon som gör det som kan informera dem?

Man har ju hört talas om det där provet man måste göra för att få jobb på UD. Frågor om vad Ugandas kulturminister heter och sånt. Kanske borde man också veta att Thailand är ett vanligt resmål för svenska turister och kanske borde provet även göras av de på de högsta positionerna.

Det alla vi andra visste, visste inte de förrän något dygn senare. Onekligen befogat med kritik där. Som vanligt kommer det inte få några större konsekvenser.


Trots utrensiningar går det fortfarande hitta konstiga skivor i min samling. Sugar Ray, vad är grejen med dem egentligen? Och omslaget med en ganska naken tjej i konstig position och titeln Lemonade and Brownies, hm... ? Ja, jag vet faktiskt inte.

Årets julklappar är som vanligt sprit, böcker och DVD-filmer.

Titta vem som snackar nu!

William Burroughs, mannen som lärde sitt rövhål att tala, hur kan jag ha missat honom? Vill påstå att jag har en hyffsat översiktlig koll på författare och kultur. Pjäsen bygger på verkliga händelser och karaktärer och de andra känner jag, som sagt, till, Kerouac, Ginsberg, Norman Mailer, McCarthy och dem.

Det han mest är känd för är att han knarkade, sköt sin fru i huvudet och skrev "Naked lunch". Tänker man efter kanske man känner till den. Finns som film också. Men det verkar finnas mer än så bakom den bilden av honom.

Gjorde en genomläsning i går av pjäsens första akt och den verkar riktigt bra. Ett fantastiskt arbete ligger bakom. Sju år och en oändlig massa research och resor i Burroughs fotspår. Fortfarande oklart vilken/vilka roller jag ska spela.

Lasermannen är skrämmande bra. Vaknade kallsvettig i natt efter att ha sett andra avsnittet. Det kanske berodde på andra saker också, men ändå.

Är inte odelat positivt inställd till julen. Passar ändå på att redan nu frossa i vörtbröd, köttbullar, rödbetssallad, must, lussekatter och tända ljus. De sistnämnda äter jag inte, vilket är fallet med det övriga...och så vidare.