OK

Springsteen får strålande betyg i Danmark. Nu får han vila fram till helgen.

I morgon är det på med promenadskorna. Bussförarna behagar strejka. Och det kan de väl få göra. Sen finns det en och annan som kanske borde skärpa sig och som inte förtjänar jättemycket högre lön. Men okej, jag går.

För övrigt var det ju tjusigt av USA att säga att Mandela inte längre är terrorist. Han är väl annars den som verkligen personifierat det där med terrorism. Läskig kille. Men okej, gubben är 90 och har nog gjort sitt.

Följande har hänt:

Jag söker ett jobb på Huddinge kommun. Det är 132 sökande. Vi är 18 personer som välkomnas till informationsträff. Jag är där, blir sedan genast kallad till intervju som en av sju eller åtta. Det känns bra. Jag tror att ett eller annat gott ord läggs för mig från samarbetspartners i mitt nuvarande jobb. Jag är välkommen tillbaka, som en av tre pers, för en lunch med vidare snack. Känns fortfarande bra. Lista med referenser lämnas. Besked utlovas inom de närmaste dagarna. Jag har inte sagt till min chef att jag söker nytt jobb, vilket jag berättar för denna chef jag nu lämnar över min lista med referenser till. Tänker att han ringer väl inte henne om han inte tänker erbjuda mig jobbet. Jag vet att referenser kollas, minst tre olika, där ibland min nuvarande chef. Samtal och halvkonstig stämning följer. Jag får ett telefonsamtal. Besked kan inte lämnas förrän efter midsommar. Helgen går. Jag träffar personer som jobbar där på kommunen på perrongen. Konstig stämning - igen. Deras chef har gått på semester. Jo, man tackar. Nästa dag. Helt främmande vikarierande chef ringer och säger att tjänsten gått till annan sökande. Vad bra, trevligt, kul, härligt, då vet jag. Punkt.

Nu sitter jag där jag sitter och vet inte var det hela spårade ur och hur det ska gås vidare. Förmodligen skulle jag aldrig lämnat min nuvarande ovetande chef på den där listan med referenser. Man tycker kanske att en eller annan förklaring kunde vara på sin plats när man varit med så långt i processen. Men vem bryr sig? Inte de i alla fall.

Och jag gråter väl faktiskt inte över spilld mjölk. Även om jag hade ett par spekulanter på den där pälsen, trots att björnen inte var skjuten. Jag vet faktiskt inte vad jag tänker göra nu. Nu får det vara lugnt ett tag, jobba på där jag är och vänta på semester. Fyra veckor av frihet. Sen får vi se.

Finsmakarfestivalen Accelerator besöktes i veckan. Här skulle en mycket lång rad musiker och kritiker som skådades kunna namedroppas, men jag nöjer mig med Amanda Jensen.

Ledsen, men jag är inte imponerad av Those Dancing Days. Stars var roligare på skiva. Kanske inte jätteroliga där heller. The Brian Jonestown Massacre har väl något, men jag vet inte riktigt vad. Duffy sjunger bra och har med sig säkra musiker, men jag går ut och tar lite luft. Hercules & Love Affair är inte min påse.

Vampire Weekend har låtar som håller och utstrålar energi och värme trots sitt anspråkslösa yttre. MGMT är det bästa band jag upptäckt på länge. Nu hör jag dem överallt. Resten missade jag. Förmodligen något väldigt bra.

Nu laddar jag trissar upp förväntningarna med Springsteens Live 1975 - 1985 (japanutgåvan).

Är med i ett litet teaterprojekt under sommaren. Vi kanske inte ens tar det till premiär, men jag ser fram emot att få bita i en roll och allt som hör till det där. Kan nog bli lite som terapi, något som utmanar, engagerar och är förbannat kul att hålla på med.

I går premiärspelades Wilners senaste - Flyktplan - i högtalarna på El Mundo. Bara en sån sak.

Den som spar kan trots allt inte ha för alltid. Jag har väntat länge länge, men i veckan såg jag det allra sista avsnittet av Sopranos. Sju boxar står i hyllan och undrar vad som händer nu. Kanske är det bara att börja om från början.

Underbart är kort

När maten skulle packas ner visade det sig, helt oväntat, att jag inte har någon kylväska. I väg och leta. Fanns inte på Åhléns vid Skanstull. Inte på Hemköp. Inte på ICA i Ringen. Det hela löste sig på den där "fixaraffären" på Folkungagatan som har öppet alla dagar året om. De hade dessutom frysta sådana där plastbitar som ska stå för själva kylan. Jag var borta något längre än väntat.

Det blev inte Skansen. Hoppade istället helt spontant av bussen vid Kungsträdgården och gick bort till båtarna utanför Grand. Frågade första bästa hopp-i-land-kalle vilken ö som rekommenderades.

Det blev en och en halv timmes färd sittandes på soldäck och avstigning på Grinda. Där på en klippa vid standkanten dukades midsommarmaten upp i undebart vackert väder. När det ätits kom molnen. Det blev en drink under parasoll på bryggan vid gästhamnen och sedan tillbaka till stan lagom till Turkiets galanskaper i fotbolls EM. Jordgubbstårtan intogs på båten hem.

Kattrakande

Jag orkar inte ens kommentera det där med fotbollen. Alla vet. Jag tänker precis det som alla tänker. Just de ord som pryder Aftonbladets framsida i dag: MEN VA F-N.

Och aldrig mer ska jag äta kattmat. Och aldrig igen ska jag äta på Primo Ciao Ciao i Huddinge. Beställer pasta med oxfilé. Får in pasta med fyrkantiga färsiga bitar i slemmig sås komouflerad med riven parmesan.

- Ursäkta! Vad är det här för kött? frågar jag servitören som passerar när jag satt i mig halva portionen.

- Ursäkta! Oxkött. De har skrivit fel, säger han något irriterad och kilar vidare.

Hej! Hej! Ja, det är ju lätt hänt. Att skriva fel, alltså.

Annars går jag mest i väntanstider. Och när man får vänta längre än väntat vet jag inte om det är bra eller dåligt, eller inget av det, utan bara vad man kan förvänta. Det känns sådär och som om livet tar paus.

Vad göra? Har i alla fall köpt hem sill, dill, västerbotten, leksandsknäcke och hela den biten. Eftersom jag är kvar i stan och det ryktas om uppehåll, trots allt, kanske man skulle ta sig till aporna på Skansen. Som om man vore Stockholmare på riktigt och inte vet hur små stugor och grisar ser ut.

Det är långhelg och jag laddar upp med MGMT (spelar på Accelerator nästa vecka och jag har biljett) Oracular Spectacular samt Fleet Foxes (debut som i går fick sex pluttar av Lokko i Svenskan).

Bevakad

Någon bevakar mina intressen. Det trillar in ett par tusen på kontot bara för att Mäklarna visats på kabel-tv, eller nåt. Tänk om man hade, eller hade haft, fler sådana jobb. Bara att sitta och vänta när pengarna kommer flera gånger om. Och det lär ju vara andra summor vi snackar om man inte har en sådan blygsam roll som jag har i nämnda tv-serie.

Sen blev jag sugen på korv. Köpte bratwurst (Tyskland - Österrike i kväll) och stekte potatis, det var längesen. Känslan av att stå och skiva kokt kall potatis över en stekpanna och strö över salt och paprikapulver (!) tog mig tillbaka till något skabbigt restaurangkök på den tiden då Henke Larsson var ung. Sen slafs slafs med en massa ketchup, senap och den gurkmix, även kallad bostongurka, som står och ser ledsen ut i kylskåpet.

I går var jag och såg Hamlet vid Häringe slott och grämde mig över att inte vara med på scen. Dröjde mig kvar efteråt på lite buffé och slottshäng.

Jag vet ju att det inte varit någon enkel resa till premiär. Den vanliga tidsbristen, frånvaro och rollbyten. Men det är en snygg och enkel liten Hamlet det har blivit. Hoppas folk hittar dit. Det är överhuvudtaget tjusigt att mingla på terassen och runt poolen, så ta dig dit vettja. Den 11-13 juli tar jag mig en weekend och hoppar in i en minimal roll.

Några som verkar bevaka några andras intressen är de där FRA. Stoppa eländet! Tänk om det fanns ett gäng politiker som visade sig ha ideal, värderingar och hela den biten och vågade stå för det. Är det inte lite det att vara politiker handlar om?

Oj! Snygg-Bodström har blivit konstig i ansiktet. Tappar skinnet, kanske blir en ny Göran Johansson. Det är inte kul. Kanske kan han komma tillbaka och riva upp den där lagen som kanske går igenom på onsdag, i alla fall.

Nämen! Hon Petra på Nyheterna ser ju också lite - konstig ut. Är det tv:n? Är det jag? Måste gå och se mig i spegeln.

Nya tider

Håkan Hellström på Grönan. Det var fint. Mycket fint. Som vanligt.

Nästa: Skanstull. Hur smarta är utländska turister på besök i Stockholm? Inte så värst om man frågar SL, eller Connex, eller vad de nu heter. Next stop: Skänstüll, förtydligar rösten i högtalaren.

Nu är det nya tider. I veckan har jag varit på utbildning i de nya regler som gäller för sjukförsäkringen från och med 1 juli. Jag vet inte. Visst, det finns väl en poäng med att det finns ett driv framåt och att vara sjukskriven i en evighet är sällan en lösning på all världens problem. Men. Det där med att räkna dagar och bli utförsäkrad och slussa både den ena och den andra till soc eller Arbetsförmedlingen?

Jag litar inte på att det fungerar i alla de länkar där det måste fungera och finnas resurser om det nu ska kallas rehabiliteringskedja. Då måste alla som behöver få en massa vård och rehabilitering också. Sådant finns inte i dag. Sådant kostar pengar. Och på AF dras det ner och kommunerna har väl annat för sig.

Kanske kysser jag hela skiten adjö.

För övrigt hatar jag reklamen för Bauhaus - Roligt med två cementblandare? Nej. Handla inte där.

I morgon är det beordrat övertid. Upp i ottan, som alltid. Laddade med energi på Grönan. Fish & Chips med remoulad och cola, kaffe och donuts med chokladdipp. Hela kostcirkeln.

Direkt från jobbet drar jag till Gullmars för vidare transport till Boo och vårsäsongens sista match. Serieledningen ska befästas. Presidenten har manat till nykterhet och går för tre poäng. Laguppställningen släpps en timme före avspark.

Och så är det dags för Sverige igen. Vad härligt det var när Zlatan förlöste laget, matchen och sig själv i tisdags. Jag slutar inte tro på under förrän framåt kvart i åtta i morgon kväll.

Gammal blogg

I brist på annat skulle jag bara vilja säga att denna blogg nu (i måndags för att vara exakt) har existerat i 3 år (!). Och det är inte dåligt. En hel oändlighet i sammanhang som dessa med snabba ryck och flugor som är både inne och ute. Ibland nästan på samma gång.

Kan inte skryta med att uppdateringarna är väldigt täta hela tiden, men här finns nu 873 inlägg och långsamt växer bilden av mitt helt vanliga 2000-tals liv fram. Även om mycket utelämnas och har fastnat i censuren. Det är väl en sak som varit lite ute ett tag, men som nu förhoppningsvis kommer starkt - integritet.

Nu siktar jag på inlägg nummer 1000. Kanske blir det någon typ av bokslut då.

Mat logg

Efter att ha legat på en klippa på Långholmen och läst nya Sonic går jag hem, skalar räkor som jag hackar grovt och blandar med majonäs, dill, citron och lite salt och peppar. Den så kallade skagenröran lägger jag sedan på rostat bröd tillsammans med ett salladsblad, en dillkvist och en citronklyfta. Nu blir det jordgubbar och glass.

Heja Sverige!

Herregud! Göteborg är för litet för att arrangera ett evenemang av typen Springsteen & The E Street Band. Eller, själva evenemanget i sig blir säkert bra, men var ska alla ta vägen. Jag vet inte var jag ska ta vägen i alla fall.

Helgen den 4-6 juli ska dryga 100 000 människor besöka Götet och gå på konsert. Jag har letat och sökt med hjälp av diverse sökmotorer och varit öppen för alla alternativ; slott, koja, vandrarhem, lyxhotell. Icke. Det närmaste rum som kan erbjudas finns i - Borås.

En ledig bonusdag i dag. Nationalismen sparar jag till fotbolls EM. Jag behöver vila. Titta på tv, ligga i solen, äta något gott.

I går var jag på middag med mest före detta kollegor. Trevligt. Jag vet knappt var jag var, kom dit med buss, tog en taxi hem.

För övrigt var det inte så mycket som var på riktigt i landskampen på Råsunda förra helgen. Det var nog första gången jag varit nära att somna när jag sett fotboll live. Vad som hindrade mig från att slumra in var den helt osannolika figur som någon försett med megafon och som non-stop försökte dra igång sina egenkomponerade hejaramsor utan poäng finness eller liknande. Det var sådant som woo oo ooo o Svääärje till melodin av Pippi-visan och så vidare på en i övrigt knäpptyst arena. Mest irriterande, ibland ofrivillig humor. Och om jag trots allt var på väg att tappa fokus smackade de två ansiktsmålade barnen på raden framför till med sina uppblåsbara händer från Aftonbladet.

Men man fick sitta i värmen och äta hamburgare och glass. Och Henke och Zlatan bjöd väl på ett par kombinationer i alla fall. Nu ser jag fram emot fortsättningen. I morgon börjar det, två fotbollsmatcher om dagen i dryga två veckor!!!

I morgon laddar jag med egen match med Nåjden, som fortarande är obesegrade i år. Jag är inkallad för att på mycket gamla meriter vakta målet.

Stekare

I dag ska jag grillas på Råsundas läktare. Hoppas få se det "riktiga" landslaget. Det där med Ljungberg, Henke och - Zlatan.