Fara på taket!

Vintern rasar...in genom mitt fönster, låter det som i alla fall.

Var på House of Prince i går för att kolla läget. Ska spela teater hos dem på fredag. Måste vara en av få kvarvarande oaser för rökare. Där får man röka lite varstans. Fattas bara. Det gjorde jag inte i alla fall.

Annars återstår bara inpyrda arbetsplatser som teatrar. På både Stadsteaern och Dramaten finns det platser där man får röka.

Några tips till dig som ser det som ett viktigt kriterie när du söker jobb. Att man får röka alltså.

Måste, som alla andra, kommentera en annan betydligt viktigare frihets- och toleransfråga. Det var bra att Åke Green friades. Det har redan börjat och alldeles för många vill idag fortsätta inskränka männiksors frihet, i Sverige och över hela världen. Och man gör det med det demokratins och det öppna samhällets bästa för ögonen, säger man. Det går inte ihop.

Vi kan inte ha ett samhälle där vi sätter de som säger och tycker tokiga saker i fängelse. Sen är det en annan sak att Green och hans hejdukar ska bekämpas. Man skulle nästan kunna säga att de är en cancersvulst på samhällskroppen.

Kyla

Såg reprisen i går. SVT kan göra väldigt bra produktioner - också.

Trots den stora skada han lyckades åstadkomma, var det ändå tur att Lasermannen måste varit (är) en bedrövlig skytt. Om jag minns rätt var det bara ett av hans offer som inte överlevde.

Intressant att återse klippet från valet -91 där Bengt Westerberg lämnar studion när Ian och Bert kommer in. Knappast något för Leijonkungen och dagens folkparti och deras flirtande med fördomar och intolerans.

I dag går jag på audition för jobb på Nya Zeeland. Kunde ju vara nåt nu när kylan har kommit.

Rollsatt

Nämnde för ett tag sen att jag var på audition - för en pjäs om författaren William Bourough, eller nåt, som jag inte vet något om, men som verkar varit polare med Kerouac och Ginsberg, i alla fall är de med i pjäsen också. Ja, inte de personligen, men som karaktärer.

Vet annars fortfarande inte särskilt mycket om vilka som ligger bakom projektet och hur det blir och så och det. I alla fall, efter att ha haft audition med en jäkla massa folk vill de nu att jag är med. Ja, varför skulle de inte. Går dit på möte så får vi se.

Spela bockey, bonnjävlar!

Snön ligger tung på planen. Det blir inget skönspel. Bara att kämpa som ett djur.

När en stor byggkille från PEAB med blodet rinnande i ansiktet glider upp och säger, vad fan håller du på med? passa dig jävligt noga! gäller det att ha is i magen, så att säga. Det blir alltid så där, de där hårdingarna gillar inte att man sätter hårt mot hårt, de vill att man ska bli rädd, men icke. Låt inte de jävlarna ta dig, som Uffe brukar säga. Efteråt tar alla i hand och säger, bra jobbat.

Samma visa igen, hamnar i underläge 3-0 i första halvlek. Rycker upp oss och stänger igen, nästan. Förlorar med 4-1 och ser man på, det är jag som gör vårt mål, trots att en kille i vårt lag var på mig i pausen och tyckte jag låg fel i positionerna. Jag, ett missförstått spelgeni.

Nötknäckare

Kanske något för Anrell nästa söndag. "De andra lagen har upptäckt att man kan knäcka nötter med United"(?). Hegerfors ser fram emot julfirandet i Canal Plus.

United slår West Ham med 2-1. Vilken match! Att de orkar, blir andfådd bara av att titta på.

Just hemkommen från Zinken. Tredje gången på is i år. Det börjar ta sig. I dag spelade jag hockey med lite äldre killar, vissa rent av i min egen ålder. Börjar komma igång med skridskoåkningen och hitta målet. I morgon match mot PEAB, som vann stort förra veckan.

Äggkastning

Producera, producera, producera. Kanske finns det en lönngång i källaren?!

Ser Jacques, dramatik av rumänen Ionesco. Någon skulle kalla det absurt, det är förmodligen att göra det för enkelt för sig. Känner mig fundersam efteråt. Vad har jag sett? Vad betyder det här?

Skådespelarna är en brokig samling. Naturligt eftersom det handlar om elever på en grundläggande utbildning. Alla ger järnet. Möjligen brister det i tajmingen här och där.

Har svårt att beskriva denna upplevelse med begrepp som bra och dåligt. Snarare är det förvirring som råder och möjligen betyder det att författaren och därmed också ensemblen, nått fram med sitt budskap.

Kanske inte konstigt man känner sig utanför. Ionesco framhäver avsaknaden av absoluta värden och omöjligheten i att kommunicera med ord. Följdaktiligen menade han att teaterpubliken når frihet och upplysning genom att befinna sig utanför, inte bli indragna i pjäsens handling. Just så.

Dessa teman, kommunikationens svårigheter och att det alltid finns två sidor av varje påstående, utvecklades sedan vidare av dramatiker som Beckett och Pinter i en skola som i brist på annat ibland kallas absurd.

Måste också nämnas att denna blogg citeras i föreställningens programblad. Bara en sån sak.


Jacques spelas av Spegelteaterns elever fram till 3 december.

Det hjälper ju att sova! *

Efter två sena nätter i rad sover jag som en tonåring. Vaknar aningen förvirrad vid halv ett och inser att jag faktiskt är helt ledig en hel helg, fredag kväll till måndag morgon, för första gången sen början av augusti, eller nåt.

Här gäller det att intensivslappa och göra det där jag vill göra när jag är ledig. Går väl sådär. Alltid saker som borde göras, tvätta, handla, träna och det där. Måste verkligen boka in dagar där det inte får hända någonting.

Lämnar in ett V75-system för första gången på länge. Tävlingar i Kalmar med jackpot. Hem till engelsk fotboll och saknaden efter George Best, som jag är för ung för att ha sett, men som skapade en ny storhetstid för mitt Man United på 60-talet och som förmodligen hade varit ännu större om han inte varit född i Nordirland (Eller heter det på?).

Kanske tar jag mig ut framåt kvällen. Alltid finns det någon fest eller teater eller klubb man kan trilla in på.

* Klytaimestras vålnad i Aiskylos Eumeniderna.
Något oklart mot vad. Fast om man tänker efter är det väl ganska sant, det hjälper mot det mesta.

Ja, vi elsker dette landet!

"Dette vil jeg ikke se igjen", lär Starts tränare ha sagt när han kom in i garderoben efter att ha torskat mot Hammarby med 4-2, allt enligt VG. Är inte Start någon typ av Müsli? Dags att komma ut till nästa match.

Tar en tur på Karl Johan. Går in på sju-elva och ber, intet ont anande, om en helt vanlig dosa hederligt svenskt snus av modellen Grov. Sextiotre kroner, säger killen i kassan utan att röra en min. Jösses! Men så är det väl när man lever i en Monopolspels-ekonomi med alldeles för mycket pengar. Något ska man göra med dem. En dosa snus mot Norrmalmstorg, någon?

Salt i såren

Herregud, vilken tragedi för journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea och hans familj. Inte nog med att han suttit fängslad i flera år för sin kamp för frihet och öppenhet, någon som uppenbarligen inte vet vad han snackar om glappar om att han blivit frisläppt, tevekamerorna åker hem till familjen som får stå uppställda och skåla i cider och barnen berätta vad de ska göra när pappa kommer hem. Snacka om att strö salt i såret. Man får verkligen hoppas det slutar lyckligt till slut.

Gudrun Schyman nyanserar könsdebatten. Män är inte alls alltid djur, tvärtom, ibland är de odjur.

För övrigt vill jag säga att jag fullt ut stöder kampen för jämställdhet och nästan skulle kalla mig feminist, men den här disukssionen är ju lite rolig.

I dag åker jag till Norge igen. Lyll-lyll, tyttebär och så vidare... Tillfälle att handla lite julklappar i taxfree-shopen. Tur att de inte är med i EU.

Fint och fult

Thåström har kommit hem igen. Han har lämnat Köpenhamn och flyttat tillbaka till Stockholm. De aggressiva gitarrerna och de arga texterna lämnade han kvar och på Skebokvarnsv. 209 är det avskalad nostalgi och bitterljuva minnen. Han har hittat tillbaka till det vi genom Imeriet och ibland även Ebba Grön, visste fanns där. Det som det kändes som att han tog avstånd ifrån när han lämnade Sverige för att hänga i Amsterdam och göra industrirock, som förmodligen var bättre än man minns.

De två senaste soloplattorna har varit ganska mörka med lite halvdunkla misantropiska texter. Nu är det raka berättelser om och till en vän man hör av sig till alldeles för sällan, hur Ebba bildades med "Fjodor" och "Gurra" och det var tre ackord och billigt vin och de tre mot hela världen, om farsan (tror jag) som spelade handboll och hade en pistol i en byrålåda, men inga vänner, skulle bli tandläkare, men hamnade i armén. Sen sjunger han att han aldrig gjort en kvinna glad. Får väl hoppas det går bra med Regina nu då. Ett snyggt par.

Jag vet inte, risken med så här avskalde låtar och texter är kanske att man inte orkar lyssna så många gånger, det blir inte plattan man kör på repeat. Samma fenomen kan uppstå med en del av det Lundell gjort, som "En eld i kväll" till exempel. Det är vackert, det berör, men man läser inte om samma brev hur många gånger som helst. Eller så är det precis det man gör om det är från någon man tycker om och som har något att berätta.

Såg Leila K strutta fram på T-Centralen i går med sina kassar och kläder släpandes i marken sjungandes "Amadeus, Amadeus...". Det är ju faktiskt inte det minsta roligt. Vilket tragiskt öde.

Lyssnade på ett annat öde i går. En vän som överlevde Tsunamin har nu skrivit en bok om sina erfarenheter. Svårt för oss som inte var där att förstå vad de gick igenom. För att inte tala om de som inte klarade sig och de som misste sina vänner och anhöriga. Roligt är knappast rätt ord, men ser fram emot att läsa boken.

För övrigt är mitt fultal något över socialstyrelsens rekommendationer men ändå rätt okej.

"För att undvika att sjunka djupare i fulträsket bör du dock tacka nej till ungefär varannan företagskickoff, samt avstå från skamliga förslag fram till åtminstone tredje dejten. Killar som sjunger i coverband rekommenderas att sluta med detta.

Följer du dessa enkla riktlinjer är chansen stor att du kan leva ett någorlunda normalt liv. Anmäl dig gärna till någon av våra studiecirklar på ABF angående fultal, där du kan få stöd av medmänniskor i samma situation".

Bollen glider in i mål!

Mer eller mindra manliga män gör saker tillsammans. Härligt! Det där att samlas i ett omklädningsrum, ta på sig någon utrustning av något slag och sen adrenalin och svett på någon sorts plan.

Vi var väl inte rikitgt vakna när den drog igång, säsongens första match. 3-0 i baken efter bara några minuter. Lite ivriga kanske. Glömde tänka hemåt. Sen höll vi jämna steg mot ett lag i full hockeymundering som kallade sig Crazy Cow. Tror de jobbade på Arla. Vi förlorade med 9-6, känns ändå inte så illa för en premiär. Vi var nöjda och spekulerade efteråt i att de nog var ett av seriens bättre lag.

Vad ful du är, sa en gubbe med långt stripigt hår och raggarmustasch när han förlorade en närkamp. Tror han syftade på mitt spel. Jag var väl den enda på planen som spelade utan några skydd. Trodde inte man skulle behöva det. Kanske bäst att skaffa till nästa gång.

Lyckades i alla fall vid ett tillfälle snurra upp ett par gubbar och sätta bollen otagbart(?) för målvakten vid stolproten. Nästa vecka är det match igen. Då är vi varma i kläderna.

Fotvänligt

Var det helt enkelt för att man var liten och inte så stark som man alltid brukade få så ont i fötterna, eller var det skridskorna som inte passade? Åkte en timme i går utan att få kramp i fötterna. Hittade en farsa med några småungar att snurra upp. Vi la upp väskor och handskar som mål och spelade en stund. På vägen hem köpte jag mjölk och O´boy på Konsum. Nästan som ett sprotlov på 80-talet.

Världens bästa

Nästa vecka får Ronaldinho priset som världens bästa fotbollsspelare. Allt annat vore konstigt. Även om det där med att skjuta fyra gånger i ribban är fejk. Eller?

Zlatan sen. Satt och tänkte att nu är det nog bäst att han gör någonting annars blir han kanske utbytt. Då small det till. Jösses, vilken teknik, kraft, snabbhet, vilja, ja, fyll på själv. Bra var det i alla fall. Och varje gång Juve nätade zoomade kameran in Totti, vilken surpuppa.

Så fort Hammarby går av isen och de har spolat om kliver jag in. Har inte åkt på väldigt länge. Får en känsla av att jag är tolv och det är sportlov. Ska ner och prova mina nya skridskor. Sen hem till ett värmande bad och te och mackor framför teven.

Älgar och björnar i skogen

På Elfride Jelineks Rastplatz någonstans längs autobahn är män djur. Hur ska kvinnorna kunna hitta djuret i sig själva om de är rädda för djuren?

Den som säger nej till smärta, säger också nej till lust.

Stig Larsson

Direkt från bröllopsresa kommer Stig Larsson till Spegelteatern för att prata lite i samband med att tre av hans pjäser spelas på amatörteaterföreningen Periskop. Han håller en monolog på en halvtimme eller så. Lika bra det. Brukar inte vara så många som har några frågor i sådana där sammanhang.

Det är kanske lite flummigt, men ändå intressant och ganska kul att höra en författare berätta om sitt eget arbete. Han har ett härligt självförtroende och har ju tidigare väckt viss uppmärksamhet när han menade sig kunna avgöra vad som rent objektivt är bra litteratur. Han berättar om hur det gick till när han skrev flera av sina verk och gång på gång säger han att "det gick så jävlar lätt och fort", med några undantag när det hakade upp sig lite någonstans mitt i. I början visste han inte att man fick skriva om och redigera.

Den tändande gnistan för att skriva kan ha varit att det var högtryck, meteorologiskt alltså, han jobbar bäst då (!) eller att han lägrat en kvinna och velat toppa det. "Jag var på ett hotellrum i Paris, gick ner till en bar, beställde en starköl och började skriva". De handskrivna bladen lämnade han sen in till chefen på Dramaten.

Han vet aldrig vad han ska skriva. Det finns ingen idé eller historia att berätta. Om någon till exempel dött i en pjäs vet han inte själv om det trettio sekunder innan han skriver det. Han menar att man måste bryta med sina idéer och åsikter när man skriver, annars blir det bara ointressant propaganda. Det kan man ägna sig åt också, men då är det bättre att säga vad man menar, då ska man inte ägna sig åt konst.

När han blir ombedd att regissera en av sina egna pjäser på Dramaten säger han till skådespelarna att han inte vet någonting om hur man regisserar, men att han har perfekt "gehör" för vad som är bra. Så det är bara för skådespelarna att sätta igång.

Larsson menar att man alltid måste göra något annat och något bättre än vad man gjort tidigare. Därför är han nu slut som konstnär. Men det är inget han sörjer, han kan ändå försörja sig på sina kunskaper genom att skriva repliker åt andra, som lärare, recensent, regissör.

Det ingick inte i framträdandet, men innan han går hör jag honom säga att han inte förstått det här med bakfylla. Det är något han aldrig upplevt. Så kan det gå.

Imperiets fall

Hur ska man hinna jobba i dag? Vilken fotbollsfest! I min tv i dag: Wigan-Arsenal, Charlton-Man United, Real Madrid-Barcelona, Roma-Juventus.

"Världsekonomin på väg mot avgrunden", skriver Johan Schück på DN:s ekonomisidor. USA har ett helt groteskt underskott i sin bytesbalans. Vilket naturligtvis är helt ohållbart. Fråga inte om några detaljer. Vill minnas att jag tillsammans med vänner konstaterat detta för längesen någon sen kväll när vi satt och förutspådde det amerikanska imperiets fall. Möjligen var det en viss ekonom och nybliven pappa bosatt i Holland som kom med input i ärendet.

Vad vill jag då säga med detta? Tja, inget särskilt. Bara att en ny världsordning är i görningen. Avgrund eller inte, bäst att passa på och leva livet. Den som vill ha uppskov kan ju alltid stödköpa lite amerikanska produkter.

Påtal om Imperiet. Verkar vara ett måste att införskaffa Thåströms nya. Lugnare, personligare, alldeles uppriktig, på gränsen till patetisk.

Mera fotbollsgala

Det här med fotbollsgalor sprider sig. På måndag, en vecka efter den stora på Hovet, är det dags för den lokala galan i Växjö. Vet inte riktigt i vilka katagorier det delas ut priser. Min far är i alla fall nominerad till "Årets eldsjäl". Förhandsryktena säger att han kommer att få priset. Det är bäst att han går dit för att undvika zlatanskandal. Annars kan han ju skicka Persbrandt, eller någon annan skådespelare. Typ mig.

Själv tycker han att priset/nomineringen kommer lite sent. Skulle han haft ett pris som eldsjäl skulle det varit på 70- eller 80- talet. Men då fanns ju inga galor, förstås.

I morgon går jag på audition. Det är en nybildad teatergrupp jag inte vet någonting om som ska sätta upp någonting jag inte vet mycket om. Det lilla jag hörde lät intressant. Tänkte riva av ett stycke ur Pinters Gamla tider som smakprov på min eventuella förmåga.

Verkar annars kunna bli lite jobb i rörbranschen.

Teaterns roll

Teatermaskinen gästspelar på kulturhuset. En grupp som tänker, har en medvetenhet, vill någonting med sin konst och inte håller till i Stockholm normalt sett. Kan väl inte säga att det var direkt upplyftande. Pjäsen handlade om självmord. Det var i stort sett en monolog (en roll till kom in på slutet) och vi fick se mannen med stirrande ögon stå och tugga fradga på väg mot sin död. Intressant form. Gripande med mycket små medel.

Samtal efteråt om pjäsen och teater i Sverige i dag i allmänhet. Mest teaterfolk som var där. Man efterlyste nätverkande och dialog istället för konkurrens. Det finns för lite utrymme för forskande, experimenterande och misslyckanden. Går det fel blir man hånad i dagspressens kritik som teatrarna själva gjort sig beroende av genom att den används i marknadsföringssyfte. Dessutom krävs Kulturrådets och andras gillande, annars försvinner snart bidragen till förmån för någon annan.

Vi verkar inte ha helt klart för oss vad teatern vill i dag. Vad är teaterns uppgift? Vilken roll bör eller skulle den kunna spela i samhället? Få verkar ha några svar. Man gör teater för att det är kul och många dras till uppmärksamhet och eventuellt kändisskap.

Det mest provocerande man kan visa på en scen i dag verkar vara en naken överviktig kvinna som tar mycket plats. Det hade mer än en teatergrupp erfarenhet av. Där kanske finns någonting att hämta.

Pundarpop

De är ganska fyndiga och ofta rättvisande de kreativa genreindelningar skivor får i DN:s recensioner.

Pundarpop heter det om Babyshambles "Down in Albion". Visst är det lite sluddrigt och ofokuserat ibland, som Fredrik Strage påpekar, men mycket gillar jag verkligen. Det är något som tilltalar mig i det där som låter som lite sluddrigt jammande. Och så plötsligt hittar man energin, riktningen. Visst, det finns något spår som är mer än lovligt flummigt. För att hänga med på en låt som "Pentonville" räcker det nog inte med att röka lite gräs.

Bland cyklar och hockeyutrustning

Den ligger på Maria Prästgårdsgata. En sån där affär man knappt tror finns längre bland alla stormarknader och stadiumbutiker. Dörren är inte öppen, man får ringa på en klocka utanför. På en lapp på dörren står det att hammarbymedlemmar har 10 procents rabatt. Där inne står en massa cyklar och ligger hockey- och bandyutrustning i olika högar. Nytt och begagnat. Där kan man få sin cykel reparerad eller skridskor slipade.

Mannen som tar emot måste vara i sextioårsåldern. Han har spelat hockey i Hammarby och spelar fortfarande, även om han säger att man får lite ont i kroppen. Men han ser vältränad ut. Har varit på is sedan i augusti.

Han visar upp mer eller mindre slitna skridskor. Ett par väldigt nötta, använda av en elitseriespelare, okänt vilken. Sådana kostar fyra tusen nya. Jag bestämmer mig för ett annat par av märket Koho som knappt ser använda ut. Jag tar en klubba också. En liten hockeyklubba som man tydligen använder när man spelar hockeybockey. Han slipar skridskorna och jag får dem för trehundra spänn. Klubban som var ny kostar nästan lika mycket.

Nu kommer kylan. Till helgen ska de nog lyckas få is på Zinken. På måndag är det match.

Alla tiders

Givetvis är inte Henrik Larsson sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Det handlar väl om samma fenomen som när det ska röstas fram bästa låtar eller skiva genom tiderna, de senaste 25 åren, eller något liknande. De närmast liggande åren är starkt överrepresenterade. Vårt minne varar inte så länge. Eller så var vi helt enkelt inte med överhuvudtaget.

Jag har inte heller varit med alltid. Mitt minne sträcker sig till Torbjön Nilsson och eventuellt kan jag svagt urskilja Ralf Edström. Skulle i alla fall tro att Gunnar Nordahl hade varit en värdig vinnare.

Själva galan var väl aningen mer pinsam på svt-tiden, men inte särskilt upphetsande nu heller. Var i alla fall kul parodier på Lasse Anrell och min lagkamrat Patrik Ekwall. Han verkade också tycka att det var roligt.

Zlatan kommer inte heller

Just det. Spelade på den där festen i lördags. Kändes en aning meningslöst på något sätt. Jag var trubadur sådär lite i bakgrunden medan folk minglade och åt. Kan inte varit så många som hörde. Vill ändå säga att jag var ganska bra. Påstår inte att jag är någon stor, varken sångare eller gitarrist, men med rätt låtar och lite övning så blir det bra.

De kommer alltså som väntat inte hit och spelar, men i dag släpptes Babyshambles fullängdare, Down in Albion. Genast var man där och laddade ner.

En till som inte kommer, vilket också var väntat, är Zlatan. Synd. Klart att grabben ska ha Guldbollen och den får han ju i alla fall. Visst ska man se Fotbollsgalan. Brukar kunna bli riktiga kalkontillställningar det där. Kanske blir det bättre den här gången med två kvinnliga programledare.

Gubbslem

Många aggressiva, mer eller mindre alkoholiserade, äldre män ute på stan en lördagkväll. Lyckades bli förolämpad två gånger mellan Götgatan och Hornsgatan. Och då vill jag påstå att varken jag eller flickan i mitt sällskap var särskilt provocerande där vi gick på väg hem från bion.

Vid Slussen stod en snubbe och vinglade på gatan och kallade mig bonnjävel. Hur kunde han se det? På Hornsgatan snubblade en skäggig dansk runt och förbannade, först alla svenskar och sedan mig, samtidigt som han satte upp ett långfinger i ansiktet på mig . Danskjävel, sa jag med ett leende och gick vidare.

Tacka vet jag dagens ungdom.

Har just städat min inte alltför omfattande lägenhet. Oj, vad jag är värd att lägga mig i soffan och äta pizza nu. Synd bara att det är ett meningslöst landslagsuppehåll i fotbollsligorna.

Inställt

Så väntat att man inte ens behövde köpa någon biljett. Babyshambles ställer in sina spelningar i Sverige på grund av personliga skäl. Å fan!

Såg för första gången ett helt avsnitt av Idol i går. Vet inte om jag förstår riktigt. När jag tyckte att det inte var så bra var juryn rörd till tårar. Som när en av tjejerna sjöng Nothing else matters. När jag tyckte det var bra hade juryn en massa invändningar.

I går var väl en sådan dag då man skulle tagit sig en rejäl bläcka, om man nu varit lagd på det hållet. Det gjorde jag inte. Känner mig ändå lite förvirrad och dagen efter i dag. Har en del att tänka på och reda ut.

Utsikt mot framtiden

Framtiden ser osäker ut. Har just fått veta att jag inte får något nytt kontrakt. Kanske blir det en del jobb i alla fall. Osäkert hur som helst. Borde väl inte vara förvånad, den ekonomiska krisen har alltid funnits där, men ändå.

Har försummat mycket annat i livet och lagt det mesta av min tid och engagemang de senaste fem åren på den här arbetsplatsen. Först som elev, sen som anställd. Många frågor dyker upp. Vad gör jag nu? Vad vill jag? Vad kan jag? Vad gör jag här i Stockholm - egentligen?

I morgon förgyller jag en fest med att spela och sjunga sorgsna låtar.

Har anmält intresse för slitgöra på bygge.

Första omgången har blivit uppskjuten på grund av värmen, men den 21:a ska det vara dags. Första matchen i Korpen serie 3b. Och jag som inte köpt skridskor än och Zinkens is har smält bort. Lär inte bli så mycket istid före första nedsläpp, eller vad det nu heter i hockeybockey.

Saker kommer och går. Tyckte nästen det ser ut som om man håller på att bygga grunden till en ny kiosk nere vid korsningen Hornsgatan/Ringvägen.

En tuffing har fallit

Kanske var han den tuffaste vi haft, skriver Sportbladet.

Boxaren Bosse Högberg är död. Ni vet, han som var gift med sångerskan Anita Lindblom och som Thåström sjöng om.

"Bosse Högberg sa det till mig
Sen föll han som en sten
Bosse Högberg sa det till mig
å Anita sa det med

Låt dem aldrig få se dig skaka
Låt dem aldrig få se dig svag
Låt dem aldrig få se dig skaka
Låt dem aldrig, aldrig få se
få se dig gå ner"

Besvikelse

Vad i... Köper och laddar hem Kent The Hjärta & Smärta EP från CDON. Förstår sen efteråt att deras nedladdningar inte är kompatibla med Apple och iPod. Usch, vad dåligt! Ska det vara så här? Är inte podden en av de vanligare mp3-spelarna? Bu för CDON!

/Vän av ordning

Bandy stök

Jag är inte helt förvirrad. I dag kom nyheten i DN. Man har under två veckors tid jobbat dygnet runt för att fixa is på Zinken, men det gick inte. Något är sönder. Dessutom är det för varmt. Och nästa vecka skulle Hammarby spela bandymatch där. Nu får de träna i ishallen och i Uppsala. Det ordnar sig säkert på något sätt. Jag bryr mig inte direkt. Bandy är en sport som inte engagerar mig.

Däremot sjunger man ju gärna Galenskaparnas Bandy, bandy - det gillar jag... (Melodi: Mamas & the Papas - Monday, monday).

Annars upptäckte jag inte något på väg till jobbet som försvunnit eller kommit fram. Lite som Finn fem fel.

Nästa sommar kommer Iron Maiden - igen.

Ur led är tiden

Vad är det som händer?

Zinkens grill. Plötsligt är den borta. Jämnad med marken. Visst, den var genomrutten och råttorna hängde utanför som ett gäng bajenhulliganer på väg hem från Dubliner, men var ska man nu köpa en sunkig burgare mitt i natten?

Meddelade ju för ett tag sedan att Zinken var spolad. Blev sen lite osäker. Var det något slags plastöverdrag jag sett? Gick dit igen, jo nog var det is alltid. Såg till och med spolmaskinen vara ute och köra. Sen i dag går jag förbi ännu en gång och ser - den gröna mattan! Är det jag som hallucinerar? Hoppas det bara är, växthuseffekt eller inte, klimatet som spelat oss ett spratt. Säsongen uppskjuten på grund av - väder.

Undrar vad som har försvunnit nästa gång jag går utanför dörren. Samtliga är härmed varnade för det svarta hålet vid Zikensdamm.

Jag ska bara...

Det är så mycket man ska göra. Vaknar åtta, men blir inte färdig till att äta frukost förrän halv tolv.

Ligger kvar och läser DN. Joggar bort till gymmet och tränar. Pratar med chefen där. Har på något sätt lovat uppträda som någon sorts trubadur på deras personalfest på lördag. Det blir lite låtar när de kommer dit och minglar. En bunt Dylan och sen insåg jag just att jag behöver fler låtar, har precis skrivit ut några låttexter med tillhörande ackord från nätet. Ett par Jackson Browne och Oasis Importance of being Idle.

Vi gick och kollade in lokalen. Coolt ställe. Tvålpalatset (Varför heter det så?) vid Mariatorget. Där kan man ha fest, konferens eller så. Har tydligen varit boxningsklubb tidigare.

Går förbi jobbet och plockar upp några papper.

Tar ledigt i dag. Men måste definitivt öva på låtarna.

Herre gud!

Det rör på sig inom Svenska kyrkan. Kvinnliga präster får vara med på de konservativa kvinnoprästmotståndarnas protestlista mot att kyrkan ska välsigna homosexuella.

Kompisar från förr

Spelade föreställning i går. Då och då händer det att det oväntat dyker upp någon från det förflutna i publiken. I går två personer jag inte sett på tio femton år. En kille från grabbgänget i gymnasiet. Han gjorde avtryck, men hoppade av efter bara några månader.

Och så en annan kille som tyckte jag var bekant, men inte kunde placera mig. Tveksamt förresten om någon av dem kunde det, de hade knappast väntat att se mig som skådespelare. Jag presenterade mig och sa att vi spelat fotboll ihop i Växjö. Då kände han igen mig, men förnekade att vi skulle spelat i samma lag. Menade att han spelat i en högre division och bara hängt runt vårt lag för att han bodde i området.

Nog f-n spelade du i Araby, Jovan! Eller var det i Räppe? Ja, så kanske det var. Nu vet inte jag heller.

Vad är det du snackar om?

Låt mig nyansera gårdagens infall utfall anfall, utan att för den sakens skull backa en millimeter.

Gräv där du står, se på dig själv var det, ja. Är inte jag också en kugge i det där maskineriet som producerar och upprätthåller yta-, skit- och tänk-inte-själv-normen? Säkert, men det gäller också att skilja på vad som är bisak och vad som är huvudsak.

Ta det här med kroppsfixering och utseende. Här finns det naturligtvis en hälsoaspekt. Jag vill må bra och jag vill gärna att min kropp ska vara vältränad och tränar regelbundet varje vecka. Det skadar definitivt inte heller att ibland tänka på vad man stoppar i sig. En sund själ tackar inte nej till att bo i en sund kropp. Ja, jag köper kläder som får mig att känna mig snygg, fräsch, cool, eller något liknande.

Men sen är det bra med det. Allt det där kan inte vara den överskuggande meningen med min existens som allt ska kretsa kring. Det är på något sätt ett medel som får mig att må bra och gå vidare till viktigare mål.

Och sen har vi det där med musik och andra kulturyttringar som jag ju ägnar så mycket pengar, tid och engagemang. Det finns naturligtvis de som skulle säga att till exempel rockmusik överhuvudtaget är något lågt som bryter ner själen. De har fel. Där finns en oerhörd massa kraft, poesi, skönhet, politik, vrede och uppfriskande skevhet och skitighet.

Men man kan ändå göra val. Man kan i alla fall prata om bra och dåligt. Allt är inte alltid lika bra som något annat och bara en fråga om smak. Det finns musik, böcker, teater, teve och så vidare som rent objektivt är dålig. Fråga Stig Larsson. Sen behöver man ju nödvändigtvis inte gilla allt som kan kallas bra för det, men gör ett val. Berika ditt liv. Häng inte bara på, domna inte bort och för guds skull, somna inte!

Det är inte lätt. Jag vet.

Kaffe och fotboll

Nu går jag till Café dello Sport och dricker riktigt kaffe, läser Sportbladet om Uniteds härliga seger och lyssnar på lite italienska.

Har inte direkt haft något favoritlag i Serie A. Kanske får det bli Livorno. Ett medelmåttigt lag med den kontroversielle kommunisten Cristiano Lucarelli i anfallet. Med nummer 99 på ryggen. Bara en sån sak.

Utanför mitt fönster

Kanske går det att låta vissa saker i livet falla på plats om man låter dem göra det och inte kämpar emot så förbannat. Kanske skulle man försöka lämna sig själv ifred ibland och se vad som finns där utanför. Kanske går det att finna någon slags harmoni. Gemenskap. Tillhörighet.

Samtidigt väcks en annan energi och oro i mig. Den finns alltid där, men får ibland stå tillbaka för den där inre kampen. Och det är väl så det brukar heta, man måste börja med sig själv, gräv där du står, älska dig själv och så vidare.

Vad är det då jag ser där utanför? Ett samhälle som underblåser rädsla, konflikter och människors brister. Fixering vid yta och överallt upphöjs oväsäntligheter och skit till något helt annat än vad det är och den som tänker något annat måste ha fel. Det är ett opium för folket. Räddningen, får vi veta, får vi genom att konsumera och genom att göra om oss. Inte till den du är, utan till den någon annan säger att du ska vara.

Samtidigt, postmodernism och värdenihilism. Allt går. Det finns inte rätt och fel. Bra och dåligt. Gott och ont. Fast det gör det ju. Men de som pratar om det, som har tagit de här orden i besittning, vilka är det? Extremisterna, galningarna som helt vänder upp och ner på begreppen och är helt ointresserade av sanningen.

Frankrike brinner. Pakistan går under och plötsligt är viljan till hjälp inte så stor längre. I Irak är det fortfarande kaos och så vidare och så vidare.

Visst kan man bli uppgiven, men jag fylls samtidigt av kampvilja och engagemang. Men vad kan man göra? Vad kan jag göra? Skriva om det, prata om det, sätta upp en pjäs, engagera mig politiskt? Låter ganska futtigt, hjälper knappast, men det är i alla fall någonting. Jag vill göra någonting. Jag börjar med mig själv.

Resenär

Tillbaka efter att ha tillbringat helgen på tåg. Små tåg, stora tåg, första klass, andra klass, byte i Linköping, stopp i Blomstermåla och så vidare. Mycket tid till att läsa en massa tidningar, borgerliga ledarsidor verkar tyvka synd om den utsugna medelklassen, jag vet inte, Ernst hånad i teve och hela den biten. Och mycket tid till att försjunka i musik och tankar. Mer om det en annan gång. Kanske.

Nu glädjer jag mig åt att United just gjort mål på Chelsea, sen går jag ut och ser om Söder ligger där det ska.

Skräckblandad förtjusning

Har sett amatörteater ett par gånger i veckan. Det är inte alltid bra, ofta faschinerande och betydligt mer uppfriskande än mycket "proffsig" trygg teater. Sen är det ju inte alltid det finns en tanke bakom det, men där finns ofta en nerv och en skörhet som skapar spänning och en livgivande osäkerhet. Vet inte om det är ett problem också? Skiljelinjen mellan det privata och det spelade kan bli otydlig och man undrar ibland om vissa av dessa modiga människor vet vad de gett sig in i. Men det vore så klart att underskatta dem.

Och det ska man inte. Mycket kan vara bra och bara för att man inte får betalt betyder det inte att det är dåligt. Det vet de flesta i teaterbranschen.

Den främsta invändning jag har mot de två pjäser av Stig Larsson jag sett i veckan är att de är lite för statiska, både vad gäller rolltolkning, gestaltning och regi. Det saknas dynamik, utveckling och oväntade vändningar. Men som sagt, där finns å andra sidan en annan nerv.

I kväll drar jag till Häringe slott och kör den vanliga mordhistorian, men med tanke på säsong drar jag även på mig lite lagom skräckinjagande halloweensmink och lite annan kostym. Vad det nu blir - vitt, hålögd, skräckfilmsestetik?

I morgon turné till Småland. Kommer dock inte riktigt i närheten av hemtrakterna. Hoppas vara tillbaka igen lagom till United - Chelsea.

Känner mig oerhört multimedial. Har nu en sladd så att iPoden kan kopplas in i stereon hemma. Datorn också - tror jag.

Only God can judge me

Det är en helt vanlig vardag. Ledig. Går runt på Söder. Halkar på löven. Går in på East Street Tatoo, där pratar man fortfarande om Zlatan. Bläddrar i dylanböcker på Pet Sounds, hur många finns det egentligen? Finns det något som rör det mannen som inte är analyserat?. Äter lunchbiff på Östgöta Källaren. Läser sonicintervju med Christian Kjellvander. Hela tiden ackompanjerad av Jackson Brownes ballader på nya Solo Acoustic. Nu börjar det regna. Ibland är det något förbannat bitterljuvt över hösten.

Morgonstund

Tänkte vara ledig i dag efter att ha jobbat tio dagar i sträck. Tänkte sova länge. Någon annan stiger upp tidigt och ytterligare någon annan får för sig att köra med sin skärbrännare, eller nåt, utanför mitt fönster. Lika bra att stiga upp. Har tagit rundan runt Riddarfjärden. Podden hängde sig. Fick hem och läsa i manualen och göra en omstart enligt första punkten i felsökningslistan. Köpte färska bagels på vägen. Kan nog bli en bra dag i alla fall.

Bara gå runt lite på stan. Läsa. Se en film.

Ett dygn senare, endast enstaka biljetter kvar till Oasis på Hovet.

If you don´t mind...

För tjugo minuter sedan släpptes biljetterna till Oasis på Hovet 26 januari. Jag har köpt min biljett. Har du?

Ibland blir man lite rik och mätt och trött och måste vila sig lite innan man kommer tillbaka. Oasis håller på att resa sig. Vet att jag brottades en del med den senaste skivan och kom eventuellt fram till att den var sådär. Men man maler på, lyssnar igen och igen, singlar släpps och ser man på, den är riktigt bra. Jo, så är det faktiskt. Och nu kommer de alltså hit och spelar igen. Förra gången var det på Cirkus, nu har man tagit sig upp till hovetnivå (Får man hoppas. Alla biljetter är inte sålda än.). Så kan det gå.

Så har jag nått ytterligare ett steg i min utveckling och fattat hur man laddar ner låtar direkt från nätet och iTunes Music Store. Fantastiskt! In med kreditkortsnumret bara, sen kan man på några sekunder få lyssna på sådant som Babyshambles EP. Underbart! Fxxk Forever. Så ska det låta! Förhoppningsvis är det inte en förutsättning, men knarkare med kärleksproblem kan göra mycket bra popmusik.

I går tog jag en lussekatt till kaffet. Bara för att djävlas.

Ett slut och en början

Så var den slut, resan med Värmen och till slut fick rockartisten i boken, som man inte kan låta bli att ta för Lundell själv, ro någonstans bland de schweiziska bergen, av alla ställen, tillsammans med en kvinna och en lånad hund och kanske ska han ha ett barn till efter all rastlöshet och alla turer fram och tillbaka.

"Jag inbillar mig inget. Jag har inbillat mig nog i livet. Jag inbillar mej till exempel inte att jag har hittat ´den rätta´ till slut. Jag inbillar mej inte att det här kommer att bli så mycket lättare än det varit förr. Jag tror inte jag inbillar mej nånting längre. Mer än i så fall att jag inbillar mej just det, men nånting måste ändå ha hänt, nånting måste jag ha lärt".

För att lindra abstinensen har jag istället gett mig in i Klas Östergrens mystiska värld som finns här utanför på Hornsgatan. Lite annorlunda. Mer historia, intrig och i en lite mer koncentrerad stil. Också mycket bra. Enligt försnacket en given vinnare av årets Augustpris.

Är det möjligt? Snart är det jul och nytt år och ett år äldre - igen. Kollar efter biljetter till Småland. Det mesta är redan uppbokat. Orkar inte beställa riktigt än.