Kamrater...

I går lade Adaktusson fönen på hyllan, åtminstone vad gäller Agenda. Samtidigt var Lasse Ohly där och avsade sig kommunismen. Det var väl på tiden. Visst, vi förstår vad han menar när han menar något annat än vad kritikerna menar att han menar när de talar om kommunism, men det går ju inte komma ifrån att det finns en del skumma lirare som kanske gjort det där ordet till en omöjlighet. Det viktiga är trots allt att det som var bra bland de där idéerna finns kvar. Det är innehållet som räknas.

Så i dag manar herr ordföranden till samling i vänsterpartiet i ett långt brev till medlemmarna. "Den som är medlem i västerpartiet och samtidigt anser att partiet borde upplösas bör naturligtvis fundera över sitt medlemskap". Inte mycket att säga om. Samtidigt poängterar han att det naturligtvis ska få finnas skilda uppfattningar. Vi har alla rätt att säga vad vi tycker. Men med det följer också ett ansvar. Det låter väl rimligt. Någon djävla ordning får det vara i ett parti, som en tidigare partiledare skulle sagt.

Ja, sen förklarar Ohly även för medlemmarna att han nu lämnar begreppsdebatten och slutar kalla sig kommunist.

I ett desperat försök att bli av med stanken häller jag after shave i slasken. Om det nu är där det sitter. Har i alla fall varit med om tidigare att när det lagas något med lök luktar det sen just lök i duschen. Så kanske är jag något på spåret där.

Det var ett tag sen. I kväll blir det soffan. Se ett par avsnitt av Vänner, läsa ut Värmen och sen är det ju City - Villa också.

Och de nominerade är...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag förstår icke vad de säger i Norge. Och det blir ju roligt. Så, ibland är jag rolig, hurså?!

Var och åt på den där thailändska restaurangen där det låter som att det regnar och åskar. Har inte varit i Thailand så jag vet inte hur genuint det är. Ganska gott i alla fall. Och får jag banan, glass, marräng och chockladsås till efterrätt så blir jag glad.

Gick sen till Allt om Stockholms prisutdelning, Bäst i stan, på Mondo. En ganska avslagen historia. I ett rasande tempo fick man i alla fall veta vilka som röstats fram till bästa restaurang, Thai boat, bästa artist, Lena Ph, bästa teater, Scenario. Vi vann förra året och var nominerade även i år, vilket spökrösten på känt galamanér avslöjade, som tur är behövde jag inte gå upp på scenen och hålla förvirrat tacktal. Ja, sen var det en del kategorier till, butik, fritidsställe, hotell och så där.

Om man skulle flyga till Berlin? Har sett i reklamen att man kan göra det för 199 spänn.

Er du rolig?!

Tränar. Äter kinamat till lunch. Blir konstig i magen.

Nu åker jag till Gimo Herrgård. Det var där fotbollslandslaget laddade inför EM. Hoppas jag också ska komma i form.

Det har luktat kvalmig gammal curry i min lägenhet i snart en vecka. Slutsats: laga inte mat i lägenhet utan köksfläkt.

Och så till Norge i morgon. Bara det inte blir som för Rocky på hans norgeturné i DN i söndags. Gripen av polisen; "Ta det rolig! Ro ner dei! Er du rolig?!" "Ja, ibland kan jag vara ganska rolig, hurså?"

Du visste väl att köksredskap är giftiga!

Skulle du vilja ställa upp med bild och allt på Expressens löpsedel som offer för de svarta köksredskapen? "...har många svarta köksredskap hemma".

Gubb-acting, med mera

Och så konsumerar man kultur. Var i går på moment:teater i Gubbängen. Bara en sån sak, att kanske den bästa teater man kan se finns i förorten.

Man tar en roman, Mariamne av Pär Lagerkvist, berättar historien, minst sagt fritt, med hjälp av överspel, underspel, dator, dockor, musik, eller som de beskriver det, Gubb-acting, Doll-acting och så vidare. Totalt respektlöst, så långt ifrån dammig gammal teater, vilket man inte sällan stöter på, man kan komma. Men det är bra, effektivt berättat och mycket roligt. Teaterns motsvarighet till rock´n roll, helt enkelt.

Har kanske tagit det lite lugnt ett par dagar. Det får jag ta igen nu. Började jobba i dag vid nio och lär inte vara färdig förrän tio, eller så. I morgon blir det sen ganska lång resa och föreställning och sen upp tidigt på lördag för resa till Oslo, jobb på kvällen, hem söndag eftermiddag.

Sakletare

Vi lever sannerligen i ett konsumtionssamhälle. Är det något jag vill stödja? Det verkar inte bättre om man läser den här bloggen. Men, herregud, det är ju kallt. Nu var det dags att lätta på plånboken igen. Köper parkas på Judits. Vet inte om det är inne eller ute, men det har man ju velat ha sedan bröderna Gallagher stod med uppdragna huvor på en blåsig gata i London. När nu det var. Eller om det var i Manchester. Och de har väl haft de där jackorna en massa gånger.

Försäsongsträning

Kommer att få förbannat bra kondition av det här. Var bara tvungen att sticka ut och springa i dag också. Måste ju se hur det var att göra det med musik i öronen. Jag dansade fram. Typ.

När jag passerade zinken såg jag något vitt i ögonvrån, stannade och ja, det var spolat. Ingen konstgrön matta längre. Nu är det verkligen dags att köpa skridskor och börja träna inför bockeysäsongen.

Usch och fy!

Efter en del möda och besvär - och hjälp - lyckas jag få in några skivor i i-poden. Nu sitter jag här på kontoret i min egen värld - "big fish, little fish swiming in the water, come here man bring me my daughter..."

Så går man och köper en stock och det är fulsnus. Som den finsmakare man är känns det där direkt. Antar det är detsamma som att vara vinkännare, eller nåt. Bäst före datumet är okej, märket är detsamma, men det smakar död i munnen.

Sluta grogga, börja jogga!

Som man sa på 80-talet när jogging var den nya flugan. Den tidens pilates, eller nåt. Morgonkyla längs kajen på Norr Mälarstrand. Solen i ögonen på Västerbron. Pappa åkt hem. Mamma kvar. Frukost på bordet när jag kommer tillbaka.

Sen ska vi ta en lunch också. Nästan som på den gamla, inte så goda tiden när jag jobbade på toffelfabriken i Moheda och åkte hem som ett (mat-)vrak på lunchen. Fast väldigt mycket annorlunda.

Ännu inget ljud i i-poden.

Girlpower

Ser Ung Rebell om rockens kvinnor på Scalateatern. Bra musik från Big Mama Thornton via Janis Joplin till P J Harvey. På scen är det framförallt Lousie Hoffsten och Karin Wistrand och ett All male Band, som bjuder på en hel del härlig gitarronani. Runt det hela trippar Marika Lagercrantz och berättar historien om kvinnorna på ett inte helt övertygande sätt. Varför detta konstgjort teatrala tilltal? Dessutom är hon inte direkt närvarande, i alla fall inte på denna andra föreställning för dagen och gör ett otal uppenbara felsägningar.

Men mest är det musik. Och den är bra. Man blir nästan lite kär i Karin Wistrand. Det var jag 1987 också.

Nu går jag på födelsedagsbrunch.

Freestajl

Köper en i-pod. 20 gig, en massa låtar, kan det bli om jag lyckas fixa min dator så att det går att installerna iTunes och föra över musik. Jag lever inte i den nyaste av världar och har alltså Windows 98 på min dator. Det räcker icke.

På något sätt ska det nog ordna sig och bli lite ljud i skällan. Sen kan jag gå runt och vara en sådan där i-pod-varelse med mitt soundtrack of my life. En företelse som efter bloggen analyseras på kultursidor och även i detta fall lyckas många förfasa sig. Nu är jag verkligen inte den som menar att allt som är nytt och skriker framåt framåt är av godo, men herregud, freestyle hade jag i ett snöre över axeln 1985.

i-Pod Komma igång, hm...

Nyckeln till gåtans lösning

Stiger upp vid en, för mig, tidig tidpunkt för det är då fastighetsskötaren finns tillgänglig att dela ut nycklar till gästlägenheter. Föräldrar på ingång. Städar lite. Lämnar nyckel hos Jonni. Åker och jobbar. De får klara sig själva ett tag.

Ibland gör man glada upptäckter i sin skivsamling. Två inte helt färska plattor som tål att lyssnas på: "Mirrorball", Neil Young och Pearl Jam gör sådär lite lagom skitig rock. Duran Duran "Arena" inspelad på turné 1984 med fina bitar som "Hungry like the wolf", "Is there something I should know" och naturligtvis, "The wild boys" och "Girls on film".

Synnerligen lyckad föreställning i går för inbjudna gäster. Vilket innebar att vi spelade gratis i marknadsföringssyfte, men det hela slutade med att en av de inbjudna tog på sig att betala för föreställningen. Och lite till. Dessutom verkar vi direkt, där och då fått ett antal bokningar på nya föreställningar.

Hellre glada svarta barn än vita i Sing Sing

Har just införskaffat Evert Taube I våra hjärtan... Ett måste för varje skivsamling. Sverigen första världsmedborgare. Bara en sån sak.

O bailan todos O no baila Nadie

På Essä-sidan i DN-kultur redovisades i går intressant forskning som ger vatten på den socialistiska kvarnen. Det är inte främst stress, dåliga jobb och taskiga matvanor som gör att mindre väl lottade människor mår sämre, utan ojämlikheten i sig. Ändå tror jag inte det är något som kommer nå ut och bli föremål för någon bredare disussion. Inte ens i sossesverige. Eller kanske särskilt inte där. Klasskampen har förpassats till Fragglarnas skräphög för längesen.

Förmodligen finns den inte på nätet, men läs gärna hela artikeln i tidningen. Eller kanske ska man skaffa boken "The Impact of Inequality. How to Make sick Societies Healthier", Richard Wilkinson (The New York Press/Routledge). Några talande citat ur artikeln:

"Ju jämlikare ett samhälle är, desto senare kommer döden. Dödligheten är lägre om - för att ta ett mått på jämlikhet - en större andel av samhällets rikedomar tillfaller den fattigaste hälften av befolkningen".

"Ansamlingen av varor gör ingenting bättre. (...) I stället rättar länderna in sig i ett prydligt led efter graden av inkomstjämlikhet".

"Wilkinson visar hur nivåerna av serotonin sjunker ju längre ner på inkkomstskalan männiksor befinner sig och utnämner det till den universella ´statushormonen´. Innebörden är att en hel klass av människor står på randen til depression".

"Vad den västerlänska arbetarklassen behöver är inte mat på bordet eller tak över huvudet. Det är andra slags blickar".

(...) Det vänder helt upp och ned på politikens mål. Om vi vill ge människor bättre liv kan vi ge upp försöken att höja BNP ännu mer; det gör över huvud taget ingen nytta om alla - såväl rika som fattiga - får tusen kronor till i plånboken. Det är själva klasskillnaderna samhället måste vänja sig av med".

Jag vann, tror jag

Efter ett och annat om och men köper jag till slut handskar. Jacka får vänta. Vi spelar bowling. Sen hem till mig.

Blir liksom varm och kall på samma gång

Det är kallt som fan! Måste köpa handskar. Och kan inte förstå vad jag hade för jacka förra vintern. Måste nog köpa det också. Tänker åka ner till Filippa K-butiken. Sen träffar jag någon på stan...

Dagen efter

"Dra nånting bra då!", var det någon som ropade flera gånger under konserten i går. Och han uttryckte nog vad de flesta i publiken tyckte. Kritikerna däremot är splittrade. "Uselt", blir omdömet i Aftonbladet. Däremot verkar Nils Hansson i DN och Dan Backman i SvD, tyckt att det var riktigt bra.

Pratade med Izzy Young, som också var där. För honom verkade det varit självklart att det inte skulle vara bra. "Har ni också förstått det nu". Till honom hade någon försökt förklara det hela med att Dylan skulle varit jetlagad. Jo, man tackar!

Ska väl inte säga något förrän man står där på isen på vingliga skridskor och fryser, men det verkar som om det där med hockeybockeyn kan bli av. I dag fick jag mejl om att att det var dags att skicka in anmälningsavgiften till Korpen. Har inlett förberedelserna med att be mina föräldrar, som kommer hit i helgen, ta med hjälm och hockeyhandskar. Antar att det är samma prylar jag hade den halva säsong jag spelade hockey. Det var väl 1982, eller så. Av någon anledning tror jag att det fortfarande passar. Michelingubbe kommer inte i närheten av hur jag kände mig då. Nästa steg blir att köpa skridskor. Senast jag åkte lossnade skenorna på de jag hade i samband med en kraftig inbromsning.

Klubben heter tydligen Orli Bockey, vad nu det ska betyda. Men är man van att spela i Nåjden, numera division sex lag, så ska det nog gå bra.

Bob Dylan Globen 17 oktober

Han har lika mycket socialkompetens som en ärta, tror jag mig höra någon säga besviket i telefon till sin fru på tunnelbanan hem från konserten för att sedan gå vidare till att fråga om det finns något te hemma.

Det är till att vara lite svår. Kvällens egenheter: stå med sidan/ryggen mot publiken hela konserten och inte längst fram på scen som man kanske väntar sig utan mitt bland de eminenta musikerna, gå längst bak på scen med ryggen verkligen mot publiken under applåderna efter varje låt, sjunga de flesta låtarna utan någon större kraft och gå upp lite i falsett i slutet av varje fras, det enda han säger är tack en gång och en sluddrig presentation av musikerna. Det är ett ganska kort framträdande. Sen står de där på en rad på slutet, inget bockande, bara titta ner lite i golvet och glida ut.

Är det dåligt? Nej. Är man ändå lite besviken? Kanske. Klart att man hade velat att det var 1975 och han skulle stå där med en djävla kraft och spotta ut orden; Tonight I´ll be staying here with you. So get ready! Samtidigt är det något faschinerande över det här. Han är inte till lags. Skulle klart kunnat vara en karaokegubbe som åkte runt och gjorde "hits" i lättillgängliga versioner. Men icke.

Så, snackar vi om en stor och viktig artist? Jajamänsan. Kommer jag att vara där nästa gång han kommer hit på sin eviga turné? Inte säkert. Nu sätter jag på en av hans skivor igen.

Fin och bra film

"Crash". En fin film. En film om fördomar, om fördomar som vi ofta har och som lika ofta inte stämmer överens med verkligheten. Sällan är det svart eller vitt. Vi människor är så mycket mer än så. Ibland onda och elaka, till det finns det ofta en förklaring om vi orkar se den, men det finns också en stor förmåga till godhet och kärlek. Och om vi i ena stunden är det ena innebär det inte att det är sådana vi är. I nästa stund kan vi vara något helt annat.

"A change in the weather is known to be extreme
But what´s the sense of changing horses in midstream?
I´m going out of my mind, oh, oh,
With a pain that stops and starts
Like a corkscrew to my heart
Ever since we´ve been apart."

Tänk om vi får höra den i kväll! Till exempel. Det finns så många...

Söndag i sängen

Förberedelser, premiär som sufflör, sitta med liten lampa och hänga med i en text i fem timmar. Sen fest. Fick en fin bok som present, Keve Hjelm Dionysos och Apollon, Tankar om teater. Kan också ha blivit värvad till ett hockeybockeylag. Man blir trött. Äter frukost i sängen. Läser DN. I bakgrunden står teven på. Foppa är med och vinner mot NY Islanders, Bolton leder mot Chelsea (Har inte hängt med den här helgen. Inser just att matchen måste vara en repris. Pausen var oerhört kort. Ungefär trettio sekunder. Och nu några minuter senare när jag ska skicka iväg texten leder Bolton verkligen inte längre.).

Här tänker jag ligga kvar ett tag till och inte ta mig ut förrän framåt kvällen. Då blir det bio. Vi får se vilken film. (Ja, det får man ju hoppas.)

I morgon:

- En viss Dylan är i stan. Och det är inte han från teveserien Beverly Hills.

- Kommer Bajen att spela hem guldet till Stockholm?

Premiär och dags att gå vidare

Premiär i dag. Orestien av Aiskylos, Teater Tribunalen 16.00.

Som assistent i utkanten av det här projektet har jag väl inte haft så mycket känslor inför den här premiären. Har inte rikitgt förstått vad en regiassistent gör - egentlligen. Men det har varit lärorikt och jag känner mig inspirerad att gå vidare till egna nya roller och snart kanske det blir regi också...

I alla fall. Så småningom har jag hittat en uppgift som sufflör och i går när det var genrep och jag satt där och följde med i mina manusblad var det inte utan att jag fick något fuktigt i ögat och bokstäverna blev lite suddiga. De var så bra! Och jag har trots allt varit med det mesta av tiden och vet hur det har kämpats och hur kort tid det har varit för detta jätteprojekt och det är inte längesen det var sommar och man satt vid det där bordet med det där obegripliga manuset- nåja - och nu var det så här och publiken verkade gilla det och jag kände mig som en liten liten del av detta.

Så varför inte se till att du får dig lite klassiskt grekiskt drama till livs i höst? Ett stycke historia från den västerländska kulturens barndom som kanske har något att säga oss i dag också!

Spelas torsdag till söndag fram till mitten av december.

Det ska så fan heller!

"Äntligen en glad nyhet till Stockholms alla miljonärer!

Det ska självklart vara förmånligt att vara förmögen, inte dyrt och krångligt".

Hälsningar från Nordnet - för moderna miljonärer.

Egentligen!

Lite som 1992 fast 2002. Interpol "Turn on the lights". Amerikaner som gör brittisk indiepop. Det är bra!

Efter ett par timmar hade tio svenska teatrar hört av sig till förlaget och ville spela Pinter. Det är nu man snabbt skulle "repa upp" sin gamla "Gamla tider" och ha nypremiär fortare än någon hinner säga "Äntligen"!

Inte lika populär 1945?

TV 4 Film 11.55 Adolf klarar skivan. Svensk komedi från 1938.

Grattis Harold!

Nobelpriset i litteratur till Harold Pinter. Kul att det går till ännu en dramatiker.

Där låg man ju lite fel/före i tiden som spelade hans "Gamla tider" för ett och ett halvt år sen. Det brukar locka extra publik och ge mer uppmärksamhet att spela en aktuell nobelpristagare. Förra året dök det upp en massa extra Jelinek-föreställnningar.

Inte så spännande

Först tänkte jag att jag kanske var trött på det här. I så fall, varför då? Är det jag? Är den helt enkelt inte bra? Tidigare har jag med god aptit slukat lundellböcker från första sidan.

Men så, efter sådär en hundra sidor tuffar den igång - "Värmen". Och nu, ytterligar en hundrafemtio sidor längre fram, vill jag inte att det ska ta slut och det handlar ju inte om att det är en spännande intrig eller så, man undrar inte hur det ska gå utan orden bara rullar fram, det man nu kallat bloggprosa och som fanns redan i "Jack" 1976 maler, gnager, viskar, skriker och går inte att släppa. Än har vi halva vägen kvar tillsammans.

I kväll är det inte ens spännande. Och det är väl lika bra det, men det är klart att det höjer temperaturen om kvalmatcher är på liv och död. Å andra sidan. Jag har ju redan sagt att Island inte ska vara någon match och Zlatan är tillbaka och vem vill fira med konfetti på Råsunda och champagnefylla på Café Opera efter en förlust? Så det är bara att se till och vinna! Tyvärr jobbar jag i kväll och kan inte vara varken framför teven eller på Råsunda. Kanske spelar jag in matchen och ser den senare i kväll.

Hade jag varit försvarare och ville få Zlatan lite ur balans hade jag klappat honom på magen och den nya tatueringen. Kan nog svida lite.

Musikmingel

Mondo i går kväll. Fullsatt. Som att gå på klassfest för en klass man inte gick i, men man gick ju på samma skola. Fast något år senare kanske. Många av de som var där hade, naturligt nog, passerat femtiostrecket. En hel rad bra artister som framförde låtar, mestadels från tidigt 80-tal. Det var, för att nämna några, Johan Kinde från Lustans Lakejer, Eldkvarn, som svängde rikitgt bra, Kommando M Pigg, som jag inte hört men som lät förvånansvärt fräscht och som borde hålla än i dag, Olle Ljungström från Reeperbahn, Joppe Pihlgren och Idde Schultz och en annan kille från Docenterna, Karin Wistrand från Lolita Pop och Stry, som väl var med både i Ebba, Imperiet och det gamla kultbandet Garboshock vars "Malmö City" han brände av tillsammans med kvällens husband som jag kände igen från Lundells turnéer.

Där var också lite utställning med foton och artiklar från tidningen. Själv var jag väldigt ung och omedveten, men det tidiga 80-talet verkar ha uppfattats som en mörk tid. Låttexter om det hotande datasamhället som man då inte kan ha vetat så mycket om och om att vi är påväg mot Stupet och det var arbetslösheten och Knarket och samhället var kallt som fan och det var Non Smoking Generation. Då skulle de vetat hur det ser ut i dag. Men man vänjer sig vid hög arbetslöshet och inser att det finns större problem än det kalla datasamhället.

Det var en del glad musik också. Som sagt, Eldkvarn svängde och minst två partyhits framfördes som jag mindes från min tid, Docenternas "Varma öl och kalla element" och Lolita Pops "Tarzan on a big red scooter".

En lyckad kväll med mycket meide- och musikfolk. Ett urval: Viratanen, Malmqvist, Nils Hansson, Ola Salo, keybordkillen i Europe, Gurra, Leif Andrée, Ronny Svensson, som spelade trummor och så Micke som spelat in mig i sin Acetone studio. Såg aldrig honom, men det sas att Åke Unger (!) skulle vara DJ.

Grattis 80-talet!

Sitter och funderar på om ska gå på tidningen Schlagers 25-års fest. 25 år sedan den startade antar jag. När den lades ner vet jag inte riktigt. I alla fall bytte den namn till Slitz. Handlade ett tag till om musik, men blev sen plötsligt en halvpornografisk schittidning.

Schlager satt jag och bläddrade i på 80-talet när jag hade lite tid att slå ihjäl på biblioteket i Moheda eller Alvesta. Till minne av detta uppträder alltså diverse 80-tals ikoner på Mondo ikväll. Det snackas om sådana som Johan Kinde, Olle Ljungström och folk från Ebba Grön och Imperiet.

Grattis Småland, Växjö, Öster! Nu var det alltså klart. Blir lite jobbigt att ha två favoritlag i allsvenskan nästa år. Å andra sidan tror jag de kommer hålla sig på olika halvor av tabellen, så det går kanske bra ändå.

Stora frågor

Integrationsfrågan kan vara något att ta tag i så här en söndag. Fick genom krogdiskussion i fredags kväll en inblick i den verklighet som finns i Malmös Rosengård. De jag träffade som jobbar med det här och som var i Stockholm på något slags konferens, beklagade sig över den syn som finns på invandrare i deras "branch". En syn som innebär att den som inte är född i Sverige, eller kanske är det men har en familj som invandrat, är ett stackars litet frö som ska planteras av någon beskyddande trädgårdsmästare. De förutsätts inte kunna eller vilja så mycket på egen hand. Att vara invandrad är inte en sjukdom. Men det är oftast så de behandlas. Inte konstigt att integrationen går trögt.

Fick höra skrämmande historier om människor som bott i Sverige i tio, kanske tjugo år som inte vet hur man tar bussen bort från sitt eget bostadsområde. Flickor som blir hindrade av släktingar från att ta arbete några mil från hemmet för att de då inte kan vara under bevakning. Män som hindrar brandmän och ambulanspersonal i sitt arbete för att rätta till slöjorna på sina fruar. Även om man är allvarligt skadad får ju inte håret synas.

Det verkar som det behövs förändrade attityder på lite alla möjliga håll. Från politiskt och officiellt håll, från företag och från alla oss så kallade svenskar. Och givetvis även från de som kommer hit från andra länder med annan kultur och religion. Vad gör man för att åstadkomma något sådant? Det är formodligen en av de viktigaste frågorna i vår tid. Jag vet inte.

Det slutade i alla fall med att jag fick en inbjudan till Rosengård för att möta ungdomar där. Kanske prata med dem om sådant som hur man gör för att uppnå sina mål. Hoppas jag får möjlighet till det. Det vore säkert en nyttig och lärorik erfarenhet. För mig alltså.

I väntan på det tog jag mig i dag från mitt Södermalm i vår segregrade huvudstad till Nybroplan och vidare ut på det kungliga Djurgården för en lång promenad i höstsolen med sällskap och fika.

Kvalfest

Olof "Hjärnsläppet" Mellberg spelar hanboll eller möjligen volleyboll, sen får Sverige vänta tills på onsdag med att gå till VM. Sverige skapar inte en enda målchans. Nordahl och Hysén tycker att svenskarna spelar väldigt bra. Inte så illa kanske, men kom igen. Hade behövts en Zlatan som kunde gjort något på egen hand. Men som sagt, Island är ju ingen match.

Vem ska engelsmännen nu mordhota och kasta sten på? De tror att de är bäst i världen. Vinner oftast med 1-0. Det räcker.

Om min matematik stämmer räcker det för Öster att ta en poäng på tre matcher. Sen är de i VM. Eller var det kanske allsvenskan?

Söder om Söder - Skåne

I kväll går jag ut på Söder med skåningar. Har just bokat bord på Folkoperan. För att äta. Inte se opera. Gäller att ladda för morgondagen då det är mycket på programmet. Hela dagen genomdrag av pjäser på Tribunalen. Landskamp. Sen var det tydligen någon som tänker fira sin födelsedag också på kvällen. Dessutom fyller mamma år i morgon.

Säger inte nej, säger kanske

Längs Årstaviken är båtarna upplagda på land. Den nya bron lyser som ett pärlband i fjärran. När man kommer nära ser man inte ljuset alls. Trodde att stavgång var en fluga som dött ut. Den lever kvar bland pensionärer som stakar sig fram i grupp.

Mot motståndskraft verkar vara låg för tillfället. Bara för att tjejen i kassan är så söt och trevlig får hon mig att fylla i en ansökan om poängkort. Det vill jag inte ha.

Har i alla fall inte helt tappat fattningen. Säger nej när en kille ringer och vill sälja rakhyvlar.

En till mig närstående källa har nu mött Runström gåendes på Söders gator. Han var fortfarande inte helt frisk och verkar verkligen varit sjuk ganska länge nu. Konspirationsteorin får avskrivas - kanske.

Valet och kvalet

Funderar på att köpa en i-pod - igen. Avståd senast det var på tapeten. Kom fram till att jag inte behövde så mycket prylar och att det kan vara bra med lite tystnad eller i alla fall kontakt med stad, natur och medmänniskor ibland. Lyssnar så mycket på musik när jag är hemma. Men i alla fall. Vore inte så dumt att bli påjagad av lite härlig rock´n roll på sina joggingturer. Och så passerar jag yfo på Brännkyrkagatan varje dag. Men så är det så mycket att välja på. Vanlig, mini, nano, photo, u2, shuffle, 60, 40, 6, 4, 2, 1, 512 osv. Där kan i och för sig priset vara med och styra upp lite. Jag vet inte.

Måste ändå erkänna att det är lite kul att NHL kommit igång igen. Blir lite sugen på att sitta uppe på nätterna och titta på "Foppa" och grabbarna.

Nya låten med Cardigans låter bra. "I need some fine wine and you need to be nicer".

Bilkörarlåt

Är ute och kör bil i stan, solen skiner, lyssnar givetvis på Rockklassiker. "Highway star", vilken rökare! Oj, vad den klumpiga Ford Transit-bussen glider fram! Ibland kan man glömma hur bra de är de där gamla låtarna. Måste vara den perfekta bilkörarlåten. Prova! Finns på Deep Purples "Machine Head" från 1972 om jag inte missminner mig. Och sen kom den där låten man känner igen så väl med Stone Roses. Vad heter den? Vilken skiva finns den på? Hjälp! Den måste jag skaffa!

Parkerar lite lagom farligt nästan på ett övergångsställe och går in i en affär där de bara säljer saker som jojos, enhjuliga cyklar och saker att jonglera med som heter något i stil med Fler bollar i luften.

När jag kommer hem tar jag det lite lugnare. Sätter på Bachs Matteuspassionen och lägger mig på soffan.

Supermodeller

Cindy Crawford, Anna-Nicole Smith och jag. Kanske inte riktigt. Var i alla fall och provfilmade i dag för H&M:s julkampanj. Egentligen skulle jag inte vilja göra reklam alls. Känns inte riktigt fräscht att sälja sig för någon vara eller något märke på det där sättet. Trots det har jag ju gjort det vid ett par tillfällen tidigare. Svårt att säga nej till de där lättförtjänta pengarna. "Money talks" och hela den biten. Men det finns gränser och kanske blir jag ekonomiskt oberoende en dag. Ja ja, nu var det ju bara en provfilmning.

Efter "Super size me" sa jag ju att det skulle dröja innan jag kunde gå på McDonalds igen, vilket jag i och för sig inte gör så ofta annars heller, så idag fick det bli Max istället. Det svenska alternativet med Carola, Kent och Håkan Hellström i högtalarna och svenskt kött som man gör lite svampiga burgare av. Det var inte så dumt.

Ser redan fram emot lördag då Sverige kan spela sig till Tyskland genom att slå Kroatien. Hoppas Zlatan kan vara med. Det brukar ordna sig sånt där.

Abbe i Kärrtorp

Abbe i Kärrtorp. Sveriges roligaste korvgubbe. (Eller var det Stockholms?) Står det på Expressens löpsedel som han satt upp inne i kiosken. Där stannar jag och tar mig en hundrafemtiogrammare och en cola. Det var jag värd. Äntligen får jag vara med och vinna igen!

Skohyllan

Herregud! Steg upp före fem för att åka till Märsta och spela barnteater för barn som var lite för gamla. De gick i sexan, tror jag. Kanske tyckte de det var bra i alla fall? Fick äta frukost två gånger. Först hemma, sen på fik i Märsta. Blev förvånad när jag såg att det var öppet och att folk satt på uteserveringen på på Café Giffel, eller vad det nu heter, på Hornsgatan före klockan sex.

Jag som lagt skorna på hyllan. Dessutom är de sönder. Men nu får de klara en match till. Det gäller att med någon sorts värdighet avsluta säsongen trots att det är klart att det blir sexan nästa år. Hemma på Kärrtorps IP mot Hägersten 19.30.

Vad är det med Öster? Tur att det finns lite marginal. Blir nog svårt att hänga kvar i allsvenskan nästa säsong, men försöka duger.

Bollen - inte så rund som man kan tro

Nu säger token i Canal plus-studion att om inte Liverpool vinner i dag är det kört. Ligan avgjord. Chelsea vinner. Visst de ser bra ut, men om jag inte minns fel avslutas serien i maj nästa år. Liknande tongångar var det här hemma för ett par veckor sen. Guldartiklar skrevs om Djurgården. Nu var det klart. Visst, de kan mycket väl fortfarande vinna, men "hold your horses". Är jag inte felunderrättad har DIF och IFK just nu lika många poäng och de har tre respektive två matcher kvar att spela.

Det verkar vara viktigt att vara den som först tar ut segern i förskott.

Hammarby vill jag inte ens prata om.

Regeringen lämnar Sverige

Regringen ska vara borta från Sverige år 2020, läser jag på DN-debatt. Det är samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin som verkligen tagit sitt uppdrag på allvar och tagit ett rejält helhetsgrepp för Sveriges framtid, tänker jag. Har man kanske tagit till sig kritiken från oppositionen. Sossarna har regerat i stort sett hela 1900-talet, Sverige har problem, det behövs ett maktskifte och då är det lika bra att det görs ordentligt. Men vi väntar till 2020. Kankse vill man först kunna fira att man haft makten i hundra år, eller nåt. Sen drar sossarna vidare till något annat land som behöver deras hjälp. Och där lever de sen lyckliga i hundrade år.

Fantastiskt, tänker jag, gnuggar mina trötta ögon och häller upp lite kaffe till. Ser då att det är sidorna som vikt sig av tidningsbudets ovarsamma hantering. Ordet oljan hör hemma på sidan sex och regeringen på sidan fyra. Det ska löna sig att välja en miljövänlig bil, skriver Mona Sahlin.

Runström spelar inte i dag - heller. Han har varit jättesjuk. Eller? Konspiratoriskt lagda, till mig närstående källor med viss insyn i saken menar att han vägrar skriva på nytt kontrakt och därför är avstängd av klubbledningen. Kanske är det så. Man har väl inte feber i två veckor?

Babel babbel

För övrigt händer det inte något särskilt, har jobbat mellan 09.00 och 23.30. Man kan i alla fall "se" teveprogram på nätet. Lyssnar på hela intervjun med Lundell som gjordes för Babel. Av någon anledning blir det bara ljud i min dator. Ett teveprogram utan bild. Tack Windows Media Player! Å andra sidan behöver man kanske inte se just det här programmet, men ändå...