Snigel! Vem?

Hej, det är Snigel, säger en pipig röst i andra änden av luren. Bland de grova byggjobbarna är jag Björne från Björnesmagasin. Heter man Björn (-e) och spelar teater så kan det ju inte vara på något annat sätt (?).

Idag kom inkallelseordern. På måndag inställer jag mig på ett nytt bygge. Inne i stan den här gången. Det är inte New Jersey, det är Stockholm, men nästan som i Sopranos värld.

Uffe har lämnat kvarteret. Uppväxt som han är här på min gata. Nu sägs det att han ska sälja lägenheten nere vid Zinken. Och det med stor vinst.

Den vanliga visan med hyresrätt som reas ut och förvandlas till bostadsrätt och miljoner hamnar i fickan på den som satt på kontraktet. Lite konstigt det där kan man tycka, även om man inte skulle tacka nej om man "drabbades" själv. Fråga sossarna.

Ring så spelar jag

Som jourhavande fotbollsspelare ryckte jag igår in i ytterligare ett lag. Nu var det i Korpens kompisserie. Den här gången blev det lite svårare och förlust med 4-3, vilket kändes onödigt. Jag gjorde det första målet och spelade fram till det andra. När det tredje kom och vi kvitterade till 3-3 var det inte lång tid kvar. Men så fick de på ett lyckoskott och förlusten var ett faktum.

Det var kul att spela här också i alla fall. Även här hade jag mycket att tillföra, fattas bara annat, och kunde göra lite som jag ville. Utom fler mål då. Jag hade flera bra chanser, men var helt enkelt inte tillriktigt måfarlig igår. Och deras målvakt gjorde några oväntade fantomräddningar.

Vid sidan av planen stod Hammarbys Pablo Pinones Arce och njöt (?) av underhållningen. Kan ha varit någon släkting, kanske rent av en bror, till honom i laget vi mötte.


Igår kväll var det Lasse Ohlys tur att utfrågas i SVT. Han klarade sig bra tyckter jag. Han är inte den galne kommunist många vill ha honom till utan en sansad försvarare av den generella välfärden. Mycket bra förklarade han det rättvisa i att även de som tjänar lite mer omfattas av och får ut mer av välfärdssystemen.

Jag säger inte att de alltid har rätt, för så är det verkligen inte. Och vem kan helt och hållet identifiera sig med bara ett parti nu för tiden? Men svensk politik och en svensk regering behöver ett parti som konsekvent har ett underifrån perspektiv, som inte främst går de besuttnas eller ens alltid den välmående medelklassens ärenden. Någon måste tala för de arbetande med låga inkomster, de sjuka och de arbetslösa. Det behövs ett parti som fortsätter att tjata om jämställdhet, jämlikhet, miljö och internationell solidaritet.

Det sista inte minst viktigt. Att det inte är en självklarhet för fler. Ohly fick en märklig fråga om huruvida han stöttade Hizzbollah. Hans svar blev: Skojar du? Självklart inte.

Men måste kunna se och fördömma terrorism var än den har sitt ursprung. Verkligheten är inte svart och vit. Man varken kan eller måste alltid välja sida. Kanske måste alla sidor fördömmas. Alla utom den sida som kan leda till fred. Och det gör sällan krig och terrorism.

Jag kan med gott samvete lägga min röst till vänster även denna gång.

Fotboll är vårt spel?

Hur det gick? Inte alls visade det sig. Först blir Hammarby förnedrade på plan och släpper in tre mål under den första halvleken. Sen blir man verkligen förnedrade och utskämda och det av vissa av de egna så kallade fansen. Vet inte om det någonsin hänt tidigare, att en allsvensk match fått avbrytas och ställas in på grund av att säkerheten inte kan garanteras.

Inte nog med att matchen gick förlorad. Nu väntar förmodligen poängavdrag och laget halkar efter i toppstriden. Möjligheten att utdömma böter och även poängavdrag är tydligen en regel som infördes efter kaosmatchen på Råsunda för två år sedan. Då var det AIK:s dark side som visade upp sig. Jag var där. Matchen bröts men återupptogs efter fyrtiofem minuter.

Tack för det, söder bröder! Som igår glödde så mycket att läktaren höll på att brinna upp. Hur får de in de där fyrverkeripjäserna? När jag går på Söderstadion och ska sitta på familjeläktaren blir jag visiterad och det ska tittas i väskan.

Till saken hör också att även gänget från Skansen i första halvlek kastade in saker på den assisterande domaren.

Nu blir det knappast några fler derbyn på Söderstadion. God natt.

Guten abend!

I morse hängde jag på låset till Pet Sounds. Bob Dylan släppte ifrån sig Modern Times. För att tala med ett par av de recensenter jag läst, det är väl snarast Chaplins moderna tider vi talar om här. Det är inte ens gubbrock, utan farfarsrock.

Ted Croners foto Taxi, New York at Night på omslaget togs någon gång på 40-talet. Vi talar här om musik som har mer än bara sina rötter i den första halvan av 1900-talet. Lite rock, jazz, rockabilly. Och visst är det bra. Att höra den spruckna rösten på skiva är något helt annat än på de konsterter jag varit på med "kreativa" tolkningar av det egna materialet.

Givetvis lägger jag till några kronor och köper den limiterade (som vi säger i Sverige) varianten som har snyggare omslag och även innehåller en dvd med fyra låtar (Blood in my eyes, Love sick, Things have changed, Cold irons bound). Några videos, någon liveinspelning.


Ikväll var jag då på min första tyskalektion. Det mesta vi pratade om idag kommer jag faktiskt ihåg från högstadiet. Hallo! Ich heisse Björn. Wie heisst du? Tschüs!

När jag kollar mitt kontoutdrag har posten Modellarvode tillkommit. Tog några bilder tidigare i sommar för klädmärket Texstar. Jag vet inte riktigt vad de ska användas till. Var inne på hemsidan (texstar.se) där såg jag inte mig själv. I alla fall. Inte dåligt att kunna sätta Modell på visitkortet. Det trodde du inte. Nej, just det.

Nu ser jag fram emot kvällens premiär av 100 Höjdare och sen ser jag reprisen av derbyt på Söderstadion. Säg inte hur det gick!

I kräftans tecken

Hakklapp - check. Måne - okej. Men vad är grejjen med den fåniga hatten? Vems var den idén? Från början alltså. Dumstrutarnas sammansvärjning? En stjärngosse som inte kunde hålla sig till lucia?

Bara för det har jag den på mig hela kvällen. Undrar om jag ska få stryk när jag går genom Rinkeby centrum. Men, nej. På T-centralen får det vara nog och jag stopper hatten i fickan.

Och så i kväll jobbade jag. Det var väl lite spänt före start eftersom vi skulle spela för Teaterförbundet och diverse mer eller mindre kända skådespelare. Det vet man ju hur dom är. Kritiska och svårroade. Eller? Men det gick väldigt bra. En succé helt enkelt. De tyckte det var riktigt roligt. Och det trots att inte någon hade rolig hatt.

I morgon musik och tyska på schemat. Ungefär som på högstadiet.

Smyghöst

Hantverkarna har lämnat tillbaka nyckeln. Mina fönster har blivit målade och - isolerade. Det nya är att nu kör vi med list runt om på alla sidor (!). Så kanske, jag säger kanske, slipper jag frysa i vinter, vilket jag gjort i ett antal år nu.

Med ordningen återställd fanns inte längre någon bra ursäkt för att skjuta på städningen. Bara att ta tag i dammtrasa och toaborste. Det blev fint. Passade på att rensa lite också, förpassa diverse saker ner i förrådet. Där det å andra sidan råder kaos. Kan vara ett projekt för nästa vecka, att rensa även där.

Så där smyger den sig på - hösten. Utan att man är medveten om vad som händer börjar man städa och rensa, anmäla sig till språkkurser och förnya gymkort.

Ingen eld utan rök

Röken ligger tät. Gatorna står i lågor. Nej, det är varken Beirut eller "The Battle of LA".

När jag gick ut idag fick jag se två totalt utbrända bilar. Här utanför, på lugna gatan. Kanske bara någon som vaknat på fel sida och fått en snedtändning?

Har verkligen varit fysiskt aktiv den här veckan. Fotboll, tennis, gym och en massa promenerande. Nu sitter jag här med ett stort behov av energipåfyllning. Det blir sportdryck, pizza och godis.

Och sen säger de att man blir fet av snus. Skulle inte tro det.

Vänsterdojjan!!!

Efter att ha varit ledig i drygt två månader är det bäst att träna lite inför att jag snart ska börja jobba mer igen.

En kille från det i sommardvala vilande hockeybockey-laget undrar om jag kan ställa upp i deras fotbollslag i motionsserien (Vet inte vad skillnaden är mot Korpen.) Klart jag gör. Så jag hoppar in och spelar för Retea AB mot Länsförsäkringar. Det fina i kråksången är att matcheländet börjar 07.15. på Stadshagen.

Det är skillnad. Ungefär som allsvenskan mot premier league, eller nåt i den stilen. Matcherna jag spelat i division fem brukar väl inte vara så där fantastiskt imponerande, men oj, vad det går snabbare där och man hinner inte göra mycket med bollen innan det smäller.

I matchen i motionsserien var jag helt enkelt planens gigant. Klackskjuter a´la Zlatan, snurrar upp folk på läktaren, serverar öppet mål för lagkamrater, stannar upp, siktar och prickskjuter mål i bortre gaveln. Sist, men inte minst tar jag ner en boll på bröstet och skruvar in den på volley med vänstern, stolpe in uppe i krysset. Sen känner jag att jag gjort mitt och lämnar planen.

Efteråt är alla, lagkamrater, motståndare och till och med domaren imponerade och kommenterar skottet. Domaren var för övrigt samma tomte som brukar dömma i bockey-korpen. Han som skickade mig av isen och förbjöd mig spela för att jag inte hade något munskydd. Bara en sån sak.

Vi vinner med 4-0 och jag kan väl ta på mig i alla fall tre av målen. Men sen var det det här med tiden. Ska man dö av vuxenvärldens motsvarighet till plötslig spädbarnsdöd så är det väl vid ett sådant här tillfälle. Jag är vältränad och senast jag
tränade med Nåjden var jag hur stark som helst och jag slutade aldrig springa, men nu. Jag mådde riktigt dåligt både under matchen och en lång stund efteråt. Min kropp hatade mig. Börja springa som en idiot utan uppvärmningen vid en tid då jag vanligtvis ligger i sängen ytterligare ett par timmar.

Kom igen! Det gick ju bra. Och snart ska vi få många morgnar med upp och stöka runt på något nytt bygge, min kropp och jag, alltså.

Det kanske inte syns...

...men det regnar jättemycket. Häpen sitter jag i ett fönster med uppspärrade ögon. Solstolen är övergiven.

Trodde aldrig jag skulle acceptera det, men det är nästan okej att sommaren är slut. Nu kan jag sitta inne och läsa. Dessutom åker jag till Grekland om en knapp månad.

Även en blind höna...

Man ska inte stirra sig blind, stånga sig blodig eller något annat i den stilen. Ibland måste man släppa taget, ta ett steg tillbaka. Ladda om, hämta nya krafter eller helt enkelt bara se vad som händer. Därmed inte sagt att man inte ska fokusera och jobba hårt för något. Klart man ska vara envis och inte ge upp.

Men som sagt, ibland är det bästa ett steg tillbaka. Få nya perspektiv och hitta alternativa möjligheter som kanske leder fram till samma mål. Eller så ser man plötsligt att det man stirrat sig blind på kanske inte var det allra viktigaste.

Ja, låt dig väl smaka av denna lilla moralfilosofiska kaka. Här sitter jag och funderar, utvärderar och försöker orientera mig. Jag tror den här filosofin gäller för alla möjliga områden i livet. Och det är väl så det heter nu för tiden, var flexibel. Tänk på fotarbetet. Stå aldrig still, för att citera Thåström för andra dagen i rad.

Ett exempel är när jag nyligen tog ett steg tillbaka på musikområdet. Som tidigare nämnts började vi spela in nya låtar och planerade en videoinspelning. Musikinspelningen kändes sådär från början. Det mesta, förutsättningar, glädje, inspiration var inget vidare. Och vi kom ingenstans med videon. Hittade inte en tidpunkt som passade alla dessa männsikor, inklusive mig själv, som ska vara inblandade och det kändes hopplöst att få tag på den lokal vi behöver. I alla fall till en realistisk kostnad. Det mesta kändes jobbigt och allt annat än roligt. Varför vill jag hålla på med det här? Knappast för att ha tråkigt och skaffa mig mer problem.

Till slut insåg jag/vi att musiken inte lät bra. Den enklare demo vi hade sedan tidigare lät bättre. Trots nedlagt arbete skrotar vi det nyinspelade och istället satsar på att ytterligare fixa till den gamla demon, den låter ju bra. Videon kanske inte är så viktig ändå? Vad vi vill göra är ju ut och spela. För det är det knappast nödvändigt med en video, även om det säkert kan vara bra marknadsföring. Släpp det!

Men processen var igång hos andra handligskraftiga personer. Efter en veckas tystnad finns det ett datum som passar och den speciella lokal vi behöver är ordnad och det till det mycket överkomliga priset av en back öl.

Låt dit nätverk verka! Eh, påtår, någon?

Tyst för fan!

Medan regnet vräker ner lever jag storstadsliv. Sitter på Pet Sounds, kollar skivor, läser, dricker kaffe, lyssnar på amerikanska radioinslag där Neil Young rasar över Bush och hans krig. Utanför har saneringsfirmorna fullt upp med att pumpa vatten ur alla översvämmade källare.

En helt annan upplevelse var det att på förmiddagen vara inne på arbtesförmedlingen. Försöker hålla mina besök där så få och så korta som möjligt. Jag rapporterar att jag har saker på gång och så är det bra med det. Där får jag en obehaglig känsla av att allt är omöjligt - tvärtemot vad som är meningen, antar jag - och att gå en av deras kurser lockar inte direkt. Ser bilder av grå lokaler, grå männsikor och återvändsgränder framför mig. Kanske har jag fel. Väl ute får jag luft igen och fortsätter coacha och karriärplanera mig själv.

På tunnelbanevagnarnas dörrar sitter plötsligt en massa varningar och uppmaningar. Det är: ramla inte av, övervakning, inga hundar och - inga mobiltelefoner. Och de ser ut att sitta på varenda vagn.

Hörde det knasiga förslaget när det kom, men trodde inte det skulle bli något med det. Vad är det frågan om? Inte för att jag har behov av att varken genomföra eller tjuvlyssna på några högljudda pinsamma samtal. Men. I en storstad. I en huvudstad. Staden och människorna pulserar och låter. Ska människor inte kunna sköta sina arbetskontakter, affärer eller för den delen, privata angelägenheter? Nej, tyst för fan, som det hette på Ebba Gröns andra singel från 1978.

Och på moderaternas valaffischer kan vi läsa att vi måste stoppa överfallsvåldtäkterna på Södermalm. Herregud, självklart måste vi det. Men är det ett hot eller ett löfte?

Och för den delen har Bodström och socialdemokraterna helt spårat ur i sin iver att övervaka och inskränka friheter. Fråga Dennis Töllborg!

Var rädd, stanna inne och om du nödvändigtvis måste ut låt dig övervakas, och så - tyst för fan!


Moralen är en dygd o allt är förbjudet
slå dig ner, framför teven
du sitter väl bra du har det väl skönt
bara bara bara ta emot.
Lär dig leva som det passar
lär av dem som redan sitter

Du klarar inte av nån frihet
för att andra vill lära dig

Du behöver inte ha nån frihet
för dom som alltid vet bäst

Sitt still på din stol, tyst för fan
ta emot stick inte upp
du får, allt på ett fat
du behöver inget se
tv:n lär dig allt du behöver
tar dej med på en resa

I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls
i den falska verkligheten
som inte finns någonstans

Det ena eller det andra?

Snart är det val. Dags att ta ställning. På ena sidan har vi höjd a-kassa. På den andra, sänkt a-kassa.

Egentligen vet man väl inte riktigt vad man har att vänta. Det ska lovas, garanteras och sen förhandlas. Göran Hägglund reder ut begreppen i SvD: Vad garanterar ni egentligen? "I det här fallet är garantin en garanti att vi ska göra vårt yttersta att utifrån det förtroende vi får förvalta det på det sätt som vi har lovat". Ja, men då så.

Och var är visionerna för vart vi är på väg? Eller ska man ringa sin bankman och fråga vad man ska rösta på?

Rösta på oss, spara tusenlappar!

Och nu har Reinfeldt lovat att lova allt och lite till fast bättre så för att märkas fick Persson lova att lova lite mindre.

Frågor på detta? Trodde inte det.

Offside

Hetsäter ett lammspett och en påse Daim. Tränger mig förbi alla midnattslöpare och ser Offside. Verkligen en feelgood-film om när fotboll är det viktigaste av allt. Fast kanske inte ändå.

Man kanske uppskattar den extra mycket om man spelar fotboll och kommer från ett litet samhälle, men alla andra måste gilla den också. Jonas Karlsson är väl nästan alltid bra. Och ett extra plus för att Niko Röhlcke, som även dyker upp i filmen med sina Weeping Willows, har gjort musiken.

Tur att det är träning med Nåjden imorgon.

På banan

Vad är det jag missat? Vart tog alla vägen? När jag framåt eftermiddagen tar mig bort till gymmet vid Mariatorget är det spöklikt tomt. I entrén står inte ett enda par skor. Väl inne ser jag en människa i ett hörn. Jag tränar lite, ringer en vän. Som är i Göteborg. Varför passar jag inte också på att vara någon annanstans? Snart är det slut på en massa lediga helger. Kunde också varit i Göteborg, eller Småland igen, eller precis var som helst.

Men som sagt, nu är det lördag eftermiddag och då är det så dags. Istället sitter jag här och äter torkad saltad majs, som opoppade popcorn, och dricker cola light. Och det är inte det sämsta. För nu har det börjat igen. Framför oss ligger ett oändligt antal veckor med engelsk fotboll på tv. Nio matcher i veckan.

Ljungberg, som alla sa inte skulle kunna spela, spelar mot Mellberg och Pelle Blohm har tagit plats i studion bredvid ordvitsande Hegerfors och Thylin. I morgon är det dags för United och det verkar som att Runström har fått åka med till Manchester. Ska bli kul att se hur han klarar sig i Premier League.

Dimmiga dagar

Stockholm är för vackert för sitt eget bästa.
Det blir kladdigt i luften.

Jag har en idé. Kanske en plan. Skulle behöva bilda en pakt.

Ser usel fotboll i speedway-dimma på Gubbängens IP.

Har en obehaglig McMatupplevelse. Gammal, torr, hård och bränd.

När jag vänder mig om är det någon överambitiös som dukar undan mina pommes frites, som har kladdat och gaddat ihop sig.

Får något annat. Sen kaffe och glass som plåster på såren.

Drömma går ju!

När jag vaknar kommer jag för en gångs skull ihåg vad jag drömt. Först hade jag det lite körigt eftersom jag inledde någon sorts förhållande med två tjejer samtidigt. Sen plötsligt blev mitt stora problem att jag hade en jättestor böld mitt uppe på huvudet (!). Den var stor som en liten hatt.

Åtminstone det senare var inget vidare.

Glaslirare

Efter fem minuter ser det ut som att Sverige tänker göra en tysk repris. Fast värre. Herregud! Pinsamt.

Man kan istället roa sig med att läsa Johan Croneman i dagens DN. "Sven Nylander är 44 år och han ´måste ha fått något i glaset´. Allvarligt talat: En giftpil från en passerande pygmé ute på Avenyn hade varit en bättre undanflykt. Visserligen har det funnits urtrista kvällar på krogen, och någon gång har vi alla tittat på varandra och sagt: ´Nej, nu går jag och tvättar händerna en stund, om någon kommer förbi och vill lägga något i mitt glas går det jättebra!´ (...) Det är en skröna från 60- och 70-talen, att knarklangarna gick och lade droger i glasen, varpå man svepte sin öl, blev påverkad, och utbrast: ´Oj, vad gott det skulle vara med lite knark nu´."

Ute och cycklar

Otack är dygdens lön, kanske det inte heter. Och det har väl överhuvudtaget ingenting med det något att göra, men jag kommer garanterat snart sakna den här händelselösa alldeles fria tiden.

Läser morgontidningar i lugn och ro, går lite fram och tillbaka till tvättstugan, anmäler mig till workshop, tar på en kavaj, stoppar en näsduk i bröstfickan, tar en snus och säger inte min sköna får jag lov, utan promenerar med paraply i hand till Hornstull.

Fikar med S, går till Jupiter som rear - igen - stammispratar med personalen om semester och sånt, säger att jag inte ska köpa något, jag inväntar höstnyheterna, vi ses.

Fikar - ja, igen - nu själv med bok på Rival på Mariatorget. Fortsätter, som så ofta, promenera runt Söder. Götgatan, Katarina bangata, Skånegatan, Götgatan - igen - Ringen, tunnelbana till Zinken. Pratar i telefon, går in på Konsum, köper potatis och ägg, som nu står på kokning. Här ska ätas sill, ägg, färskpotatis och ost.

Sen är det landskamp mot Tyskland i Tyskland - igen. Blir säkert inget vidare, men ändå. Och på lördag börjar Premier League - igen - och jag får åter lite valuta för Canal plus-avgiften. Det känns som om det är höst - igen.

Det mesta går i cykler och cirklar och återupprepas. Fast helt annorlunda.

Lazarus

Den här sommaren tycks aldrig ta slut. Inte för mig i alla fall. Det är den ena slöa dagen efter den andra och efter ett kort uppehåll visar det sig att även solen är kvar. I väntan på någonting drar jag långsamt upp planer för hösten medan jag vandrar runt på stan.

När det börjar regna tar jag skydd inne på Nitty Gritty. Sen tunnelbana till city. På Åhléns köper jag Lundells Lazarus från förra året. Inte för att jag egentligen är så vansinnigt sugen på den, men när dubbelplattan reas ut för sextio spänn finns det inte någon anledning att inte utöka samlingen. På Kungsgatan äter jag raggmunk till lunch. Sen till Telenor på Hamngatan och köper ny mobiltelefon. Eller köper och köper. Får den i stort sett gratis och behöver bara binda mig i ett år och hela avgiften jag ska betala varje månad får jag ringa för.

Nu blir det 3G, radio, Mp3, kamera och allt det där. Och framförallt, kanske kan min kommunikation med omvärlden förbättras nu när jag förhoppningsvis kommer att höra vad folk säger och inte behöver verka förvirrad, spänd och konstig när jag försöker urskilja budskapet som eventuellt finns där i bruset.

Innan jag vänder hem igen skaffar jag för säkerhetsskull ett par pocket i ämnen som kommunikation och att sälja idéer, som en förberedelse för hösten.

Trött blir jag i alla fall. Tar en kaffe i solen utanför Kaffebar på det nya Bysis torg och börjar läsa i en av böckerna. Sen hem och ladda om. Ikväll blir det till att skaffa ny energi genom fotbollsträning.

Tysk höst?

Vad handlar det där om? Mycket riktigt, när jag ska ta tåget tillbaka till Stockholm är min plats återigen upptagen. Personen undrar om jag kan sitta på hennes betydligt sämre plats fram till Nässjö. Den här gången sa jag nej. Varför skulle jag? Behöva flytta packningen och inte kunna somna för då skulle någon efter Nässjö väcka mig och vilja ha sin plats.

Har anmält mig till en halvfarts kvällskurs i tyska på universitetet. Vet inte om jag kommer ha tid, men gör väl ett försök. Antar att man börjar helt från början. Kan inte påstå att jag kommer ihåg något från det jag läste på högstadiet. Durch, für, gegen ohne, um och det där.

För ett par bruna ögon for jag

Jag har varit i alla städer. Åtminstone just passerat Norrköping och Linköping och snart är det nog Nässjö. Finns en del fläckar att fylla i på kartan.

create your own visited countries map

Kul ombord

Trodde jag gillade att åka tåg. Vet inte. Man är alltid sen, har för mycket packning att släpa på så att man är trött och svettig och man måste köpa mat innan och kön till McDonalds går som vanligt långsamt och deras växel är slut och man går åt fel riktning på plattformen när man ska hitta sin vagn och på ens plats sitter alltid någon annan som vill byta bort sin egen lite sämre plats; "för nu är det ju så att jag sitter bättre här och Olle víll gärna sitta där", och på toaletten kommer det knappt något vatten och det är trångt så man slår i huvudet när man böjer sig för att dricka vattnet som man inte kan dricka, så sen blir man säkert dålig i magen och då är det upptaget på toaletten och när man går och köper kaffe gungar det så att man spiller ut det varma kaffet i knät på någon som sitter och sover och som blir skitförbannad...

Nja, så illa är det inte. Inte nu när jag väl är på plats och har ätit upp min matsäck. Och eftersom jag aldrig tidigare räknat med att tekniken ska vara med mig är det fantastiskt att jag nu kan sitta här och blogga, samtidigt som iTunes spelar Morrissey Live at Earls Court. Har ju hört talas om det där tidigare, att det finns internet ombord. Jo, visst. Lite som att höra att det finns kul klubbar i St Tropez, eller nåt. Säkert, men jag är nog inte bjuden. Nu är jag insläppt. Jag är med.

I helgen är det bröllop i Småland. Stressen på väg till tåget förvärrades att jag var inne på Jupiter och köpte en ny vit skjorta (Tiger). De jag hade tidigare var antingen fel sort, fel storlek eller sönder. Tyvärr är inte kostymen helt hundra heller. Sedan den inköptes har jag gjort vissa kroppsliga omstruktureringar. Från lite så där "välmående" i allmänhet till mer vältränad och definierad.

Funktionshindrad, sjuk och arbetshandikappad

Du som ringer till min granne så att huset skakar och låter signalen gå fram i - nej, jag överdriver inte - femton minuter. Jag lovar, personen du söker ÄR INTE hemma, alternativt, vill inte prata med dig.

"Don´t make fun of daddy´s voice, because he can´t help it. When he was a teenage boy something got stuck in his throat". Man ska inte hålla på och hacka på sig själv och jag kan faktiskt vara nöjd med hur min röst låter inspelad. Men nu är vi där igen. Försöker slutföra inspelningen av de nya låtarna, men sången... Jag vet inte. Soundet, känslan, attityden - hallå!

Ikväll är det dags att jobba igen. Göra nytta, försöka underhålla, förtjäna pengar.

På tal om arbete och handikapp och sådant, låt oss ägna ett ögonblick åt politiken och dagens DN-debatt. Docent Mikael Holmqvist menar att arbetslösa som är lite svårplacerade, av arbetsförmedlingen förklaras vara funktionshindrade eller sjuka. Antalet arbetshandikappade har , enligt artikeln och arbetsmarknadsstyrelsen, på några år stigit med 350 (!) procent. Utan att hoppa i någon galen badtunna kan vi konstatera att det knappast är någon vidare samhällsekonomiskt gynnsam eller för människor konstruktiv arbetsmarknadspolitik.

Vad jag ställer mig frågande till är uppgifterna om att drygt 20 procent av arbetstagarna uppfattar sig som funktionshindrade. Är det väl möjligt? Sedan kommer uppgiften att det motsvarar 1,2 miljoner personer. Finns det då alltså 6 miljoner arbetstagare i Sverige? Vad hände med för låg sysselsättningsgrad? och demografisk snedfördelning? och de arbetslösa? och alla de som blivit förklarade sjuka? Jag bara undrar. Kan bli för mycket statistik och krångliga resonemang till frukost ibland.

Bob

"Epic... Heartbreaking... Dynamic... Apocalyptic!"

"Dylan looks into the heart of the modern age and tells us what he sees in a vision still commanding and bold."

- Robert Hilburn, Mojo

Dylan ger sig inte. Han slutar aldrig att turnéra, den ena rundan hinner inte ta slut förrän nästa utannonseras. Någonstans på vägen har han också hunnit spela in en ny skiva - Modern Times. Det kan vara något att se fram emot. När konserterna de senaste åren onekligen lämnat en del i övrigt att önska har skivorna låtit bra (I och för sig bara två nya studioalbum, Time out of Mind och Love and Theft, den senaste tio åren.).

29 augusti är det dags och redan nu kan man förbeställa, då får man med lite bonusmaterial.

Rooney på tricken

Kanske en uppföljare till Roffe Wikströms gamla Gud på tunnelbanan. När jag kommer till min första fotbollsträning sedan snö och inomhushall blir jag hånad av Presidenten: Åker du så där? Är det inte lite barnsligt? Trettio plus, med Rooney-tröja på tricken!

Jajamensan! Och ungarna i Skarpnäck skriker efter mig att Rooney är kass. I alla fall, kul att få springa med boll efter allt inspirerande VM-tittande. Vi är på riktigt gräs och har riktig träning med uppvärmning, övningar och spel. Inget av det nämnda en självklarhet när det gäller Nåjden. Mitt spel är inte sämre än vanligt. Lite bortavaro gör varken från eller till. Börjar bli gammal och rutinerad efter fotbollsspel tjugofyra eller tjugofem av mina trettiotre år.

Det verkar gått bra för laget i vår och vi har åtminstone tillfällig ledning i en jämn serie. Jag blir erbjuden plats i laget för spel på Kanalplan på fredag, men då är allt som vanligt igen och jag är upptagen och måste tacka nej.

Tillslut kom bredbandskillarna och borrade i min vägg. Jag var tvungen att gå och gav dem en nyckel som sedan skulle kastas in i brevinkastet. När jag kom hem - ingen nyckel. Ringde vd:n för firman, som fick reda ut det hela. Efter ett tag ringer han som var här, aningen ångerfull, och berättar att han skickat vidare nyckeln till gubbsen som ska komma i morgon och börja fila på fönsterkarmarna. Jaha, ser man på! Kan bli både väntat och oväntat besök, antar jag.

Stillastående

Den stillastående sommaren med slöhet och tanketorka bara fortsätter. Gör inte alltför mycket nytta och har kommit på mig själv med att här skriva samma saker som tidigare. Ungefär, i alla fall. Tror jag.

Även musikbranschen ligger lågt. Inte särskilt många intressanta skivsläpp så här års. I väntan på dem rotar jag djupt efter några bortglömda godbitar av helt olika karaktär, Whitesnake, Slide it in och Teenage Fanclub, Grand Prix.

Men tidiga morgnar blir det. I dag är det tanken att nytt bredband ska installeras, även om det inte kommit någon än. Och i morgon ska renovering och målning av fönster påbörjas.

Gör som solen...

Oj, det var inte Öster som låg bakom tabbarna. Vad händer? Öster vinner med 3-1. Och har ytterligare ett utländskt nyförvärv på gång. Det kan kanske gå ändå. Att hålla sig kvar i allsvenskan, alltså.

På TV4 med början - Nu

Snart är det Fotbollsmåndag i fyran. Just nu en liten aptitretare och Lasse Lagerbäck sitter i studion. Och han är på humör, inte arg. Han ler och visar prov på glimt i ögat. Har han månne tagit till sig kritiken efter VM och insett att det inte håller att sura längre om han ska behålla jobbet?

Det är på tiden att han och många andra sportpersoner, särskilt inom fotbollen, inser att de inte skulle ha sina roliga jobb och pengar om inte alla vi var intresserade. Och för att vi ska fortsätta vara det måste de faktiskt bjuda till lite. Givetvis framförallt på plan, men också utanför.

Och så utlovas årets målvaktstavla och den kommer från Värendsvallen. Kan väl inte vara någon annan än "Stringen" som ligger bakom? Eller?

Navelludd(-ig)

Idag har jag varit ute vid Steninge slott, där jag för första sommaren på länge INTE spelat teater. Men jag var, precis som i samband med uppbyggnaden inkallad som expert. Nu för inpackningen av läktaren i ladan, där den ska föra en osäker tillvaro fram till nästa sommar, då den kanske får komma fram igen. Jag hoppas det. Det är en fin, trevlig och rolig tradition, det där att spela Shakespeare på sommaren.

I veckan ska jag börja jobba. I alla fall en kväll ska jag spela teater. Det kan jag behöva. Börjar känna mig lite luddig i kanterna. Syns jag? Finns jag? Och jag börjar bli sugen igen. Var lite trött på teater ett tag där, men nu ser jag fram emot att spela igen och skulle gärna ha något nytt projekt att bita tag i. Men det har jag inte.

Teater gör sig bäst på hösten. Och så på sommaren då förstås. Fast då är det lite annorlunda.

För övrigt åkte jag bil i fredags och det var kö - igen. Det har det inte varit, i alla fall inte där, på länge nu. Jag tänker rösta ja tack, gärna, till biltullar och/eller trängselavgift/skatt, eller vad det nu heter. Finns en del att reda ut där, fast jag tror ändå att fördelarna överväger.

Lätt för mig att säga som inte har egen bil och sällan betalar själv när jag kör eller åker.

Moderna tider

Chaplin hade det jobbigt i Moderna tider. Modern life is rubbish hette det på Blurs tidiga nittiotal. Nu är det Morrissey som på sina turnéaffischer står och äter mjukglass framför texten Modern life is war.

Inte för att det var bätre förr, kanske. Men ett visst mått av kritisk inställnig till sin samtid är alltid smakfullt. Det finns onekligen en del brister i hur världen ser ut, även om mitt eget moderna liv en solig helg i augusti, där jag skriker mig hes på Debaser, äter långfrukost i solen och fingarar på min nya dator, känns helt okej.

Och nere på Hornsgatan går tusentals människor i parad för att få vara precis som de är. Alla tycker inte att de ska få det. Det blir bråk. Och i Riga, inte långt här ifrån, blir det förbud och bajskastning. Allt medan bomber faller i Libanon och Israel och ingen längre kan hålla räkning på offren i Irak.

Och sen har vi alla inre strider i kriget med mig själv. Vem är du? Vad ska du bli? Hur ser du ut? Vem tycker om dig? Om man slumpmässigt går in på några bloggar på nyligen.se är det oroväckande många som handlar om det där. Många verkar se livet som ett krig. Visst kan jag känna igen mig. Ibland. Men just tänker jag inte ta den fajten. Det lär inte hjälpa. Gå ut och var glad, din djävel!

Du sköna nya värld

Man måste ha en dator. Jag åker ner till Inwear House och köper en MacBook på krita. Betala kan man göra sen. Nu bara njuter jag av min vita, fina, smidiga leksak med en massa finesser som jag inte kan med. Inte än. Och den passar givetvis alldeles utmärkt ihop med min iPod och det följde med en fjärrkontroll som funkar både till datorn och poden. Fantastiskt! Och datorn har en kamera som jag tagit bild på mig själv med och den har GarageBand, där jag kan göra egna små demoinspelningar. Och utan krångel kom jag ut på nätet direkt och genast fungerade min mejladress som bara delvis fungerat de senaste månaderna. Ja, så där kan jag hålla på, men vi säger väl så för nu.

Knock-out!

Vilket fiasko! Min dator kraschar. Den börjar låta som en köksmixer, det blir svart och sen går det inte under några som helst omständigheter öppna Windows igen. Som tur är hade jag en reservdator i garderoben, som jag trodde jag skrotat. Det här går inte. Kanske måste jag ställa in de flesta andra planer och köpa en dator. En riktig dator. Nästa gång blir det en Mac. En vit och fin som matchar min iPod.

Att öppna en gammal dator är dagens motsvarighet till vad det var förr att gå igenom en gammal kartong på vinden, eller nåt. Jaha, det gamla mejlet om jobbet jag inte fick, och undrar vad den tjejen gör nu för tiden och jaså, vi har chattat.

Och efter det och en i övrigt totalt händelselös dag var jag tvungen att gå till gymmet och banka skiten ur mig genom att boxas. Jösses, vad svettigt.

Nu dusch, mat och PPV-reprisen av Örgryte-Bajen.

Det gör ont när lemmar brister

Har du en bok som är min? "Den som stjäl, eller lånar och inte återlämnar, en bok från dess ägare, må den förvandlas till en orm i hans hand och förgöra honom. Må han slås med förlamning och alla hans lemmar brista. Må han förgöras i smärta".

Denna inskription finns i San Pedroklostrets bibliotek i Barcelona. Jag läser kulturtidskriften Café och får lära mig detta och att Milli Vanilli drog på sig 27 olika stämningar och fick lämna tillbaka sin Grammy bara för att de inte sjöng själva på sin skiva. Herregud! Det skulle aldrig hända idag. Antingen gillar man musiken eller inte, sen spelar det väl inte så stor roll om det är killarna på bilden som själva har skrivit och sjunger sången. Jan Gradvall skriver om bimbopop, Sunblock, som jag inte hört - heller - och, Milli Vanilli.

Fabrice Morvan och Rob Pilatus fick ta smällen. Och då särskilt Rob. Det fortsatte med att en amerikansk domstol beslutade att alla som köpt skivan Girl you know it´s true och hade kvittot kvar skulle få tillbaka tre dollar. 80 000 utnyttjade den möjligheten.

Rob Pilatus gjorde sitt första självmordsförsök 1991, missbruk och fler försök följde, 1998 dog han i hjärtattack.

För övrigt måste Sommaråttan på TV8 vara ett av de fem sämsta program som sänts i televisionen. Det står klart efter att jag har sett ungefär fem minuter av ett avsnitt. Två personer, som jag inte vill veta vad de heter, sitter och ser ointresserade ut och har absolut ingenting att säga. Som när jag själv sände studentradio och hade glömt att förbereda mig, fast på teve.

Måste genast kolla bokhyllan. Kanske har jag en bok som är din. Hemska tanke! Jag som har ormfobi.

Välförsäkrad

För övrigt hatar jag den person som i söndags på pizzeria Piccolo Angelo på Verkstadsgatan stal mina solglasögon.

Men jag gillar försäkringsbolagen, både Folksam och if, som vid varsitt tillfälle under de senaste veckorna utan en massa krångel betalat ut pengar till mig. Min föreställning var att det i stort sett var omöjigt att få pengar från ett föräkringsbolag. Varför jag betalat in pengar till dem vet jag inte. Nu har det räckt med att jag ringt och sagt hur det ligger till, svarat på några frågor och sen har pengarna kommit. Inte en massa blanketter, ifrågasättande och tjafs. Bra där!

Mera allsång

Två låtar inspelade - Vackrare än du tror och Eldsjäl. Inte riktigt färdiga, men på god väg. Återstår gör lite gitarr, kör och så mixningen. Det tar vi i början av nästa vecka. Sen kommer det där med omslag, hemsideuppdatering, videoinspelning och allt det där. Sen hoppas jag på fler spelningar i höst.

Framåt kvällen ska Rickard som spelar in musiken vidare på ett fotojobb. Jag följer med och hamnar på ännu en allsång. Nu på Siggesta gård, någonstans i skogen en bra bit från stan. Och där kommer de, Sommaren är kort och Ta mig till havet, sångerna som undveks vid midsommar. Det är trivselstämning och folkligt värre. De på scenen är proffsiga och vi i publiken dras med i att sjunga, dansa och klappa. Något helt annat än Debaser, men varför inte?